Jó 41
SweKarlXII1873: Svenska Karl XII:s Bibel (1873) (SM_SWEKARLXII1873) vs ARA
ARA Almeida Revista e Atualizada 1993
1 Ingen är så dristig, att han honom uppväcka tör. Ho är då den, som för mig bestå kan?
1 Podes tu, com anzol, apanhar o crocodilo ou lhe travar a língua com uma corda?
2 Ho hafver något gifvit mig tillförene, att jag må honom det vedergälla? Mitt är allt det under hela himmelen är.
2 Podes meter-lhe no nariz uma vara de junco? Ou furar-lhe as bochechas com um gancho?
3 Jag vill icke förtiga hans kraft; ej heller hans magt, eller huru välskapad han är.
3 Acaso, te fará muitas súplicas? Ou te falará palavras brandas?
4 Ho kan upptäcka honom hans kläde? Eller ho tör vågat, att fatta honom i tänderna?
4 Fará ele acordo contigo? Ou tomá-lo-ás por servo para sempre?
5 Ho kan öppna hans anletes kindben? Förskräckeliga stå hans tänder allt omkring.
5 Brincarás com ele, como se fora um passarinho? Ou tê-lo-ás preso à correia para as tuas meninas?
6 Hans fjäll äro lika som sköldar, sammanfäste hvar i annan.
6 Acaso, os teus sócios negociam com ele? Ou o repartirão entre os mercadores?
7 Det ena hänger in i det andra, så att vädret icke går deremellan;
7 Encher-lhe-ás a pele de arpões? Ou a cabeça, de farpas?
8 Det hänger hvar i annan, och hålla sig tillsammans, så att de icke kunna skiljas åt.
8 Põe a mão sobre ele, lembra-te da peleja e nunca mais o intentarás.
9 Hans njusande är såsom ett glimmande ljus; hans ögon äro såsom morgonrodnans ögnahvarf.
9 Eis que a gente se engana em sua esperança; acaso, não será o homem derribado só em vê-lo?
10 Utaf hans mun fara bloss och eldbrandar.
10 Ninguém há tão ousado, que se atreva a despertá-lo. Quem é, pois, aquele que pode erguer-se diante de mim?
11 Utaf hans näso går rök, såsom utaf heta grytor och kettlar.
11 Quem primeiro me deu a mim, para que eu haja de retribuir-lhe? Pois o que está debaixo de todos os céus é meu.
12 Hans ande är glödande kol, och utu hans mun går låge.
12 Não me calarei a respeito dos seus membros, nem da sua grande força, nem da graça da sua compostura.
13 Han hafver en starkan hals, och det är honom lust, då han något förderfvar.
13 Quem lhe abrirá as vestes do seu dorso? Ou lhe penetrará a couraça dobrada?
14 Hans kötts ledamot hänga vid hvartannat; de äro faste i honom, att han icke rörd varder.
14 Quem abriria as portas do seu rosto? Pois em roda dos seus dentes está o terror.
15 Hans hjerta är hårdt såsom sten, och så fast som ett stycke af understenen i qvarnene.
15 As fileiras de suas escamas são o seu orgulho, cada uma bem-encostada como por um selo que as ajusta.
16 När han reser sig, förfära sig de starke; och när han får dem fatt, är der ingen nåde.
16 A tal ponto uma se chega à outra, que entre elas não entra nem o ar.
17 Om man vill till honom med svärd, så rörer han sig intet; eller med spets, skott och harnesk.
17 Umas às outras se ligam, aderem entre si e não se podem separar.
18 Han aktar jern såsom strå, och koppar såsom ruttet trä.
18 Cada um dos seus espirros faz resplandecer luz, e os seus olhos são como as pestanas da alva.
19 Ingen skytte förjagar honom; slungostenar äro honom såsom agnar.
19 Da sua boca saem tochas; faíscas de fogo saltam dela.
20 Hammaren aktar han såsom strå; han bespottar de bäfvande spetsar.
20 Das suas narinas procede fumaça, como de uma panela fervente ou de juncos que ardem.
21 Han kan ligga på skarpt grus; han lägger sig uppå det skarpt är, såsom på dyngo.
21 O seu hálito faz incender os carvões; e da sua boca sai chama.
22 Han gör, att djupa hafvet sjuder såsom en gryta, och rörer det ihop, såsom man blandar ena salvo.
22 No seu pescoço reside a força; e diante dele salta o desespero.
23 Efter honom är vägen ljus; djupet aktar han såsom en gamlan gråhårotan.
23 Suas partes carnudas são bem-pegadas entre si; todas fundidas nele e imóveis.
24 På jordene kan ingen liknas honom; han är gjord till att vara utan fruktan.
24 O seu coração é firme como uma pedra, firme como a mó de baixo.
25 Han föraktar allt det högt är; han är Konung öfver alla högmodiga.
25 Levantando-se ele, tremem os valentes; quando irrompe, ficam como que fora de si.
26 — ausente —
26 Se o golpe de espada o alcança, de nada vale, nem de lança, de dardo ou de flecha.
27 — ausente —
27 Para ele, o ferro é palha, e o cobre, pau podre.
28 — ausente —
28 A seta o não faz fugir; as pedras das fundas se lhe tornam em restolho.
29 — ausente —
29 Os porretes atirados são para ele como palha, e ri-se do brandir da lança.
30 — ausente —
30 Debaixo do ventre, há escamas pontiagudas; arrasta-se sobre a lama, como um instrumento de debulhar.
31 — ausente —
31 As profundezas faz ferver, como uma panela; torna o mar como caldeira de unguento.
32 — ausente —
32 Após si, deixa um sulco luminoso; o abismo parece ter-se encanecido.
33 — ausente —
33 Na terra, não tem ele igual, pois foi feito para nunca ter medo.
34 — ausente —
34 Ele olha com desprezo tudo o que é alto; é rei sobre todos os animais orgulhosos.
Atalhos do teclado
- Capítulo anterior←
- Próximo capítulo→
- Versículo anteriork
- Próximo versículoj
- Limpar seleçãoEsc
- Esta ajuda?
Estude este capítulo no WhatsApp
Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Jó 41, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.