Jó 31
SweKarlXII1873: Svenska Karl XII:s Bibel (1873) (SM_SWEKARLXII1873) vs NVT
NVT Nova Versão Transformadora
1 Jag hafver gjort ett förbund med min ögon, att jag intet skall sköta efter någon jungfru.
1 “Fiz uma aliança com meus olhos de não olhar com cobiça para nenhuma jovem.
2 Men hvad gifver mig Gud till löna ofvan efter, och hvad arfvedel den Allsmägtige af höjdene?
2 Pois o que Deus, lá de cima, escolheu para nós? Qual é nossa herança do Todo-poderoso, que está lá no alto?
3 Skulle icke heldre den orättfärdige hafva den vedermödona, och en ogerningsman sådana jämmer lida?
3 Não é calamidade para os perversos e desgraça para os que praticam o mal?
4 Ser han icke mina vägar, och räknar alla mina gånger?
4 Afinal, ele não vê tudo que faço e cada passo que dou?
5 Hafver jag vandrat i fåfängelighet, eller min fot skyndat sig till bedrägeri?
5 “Se minha conduta foi falsa, e se procurei enganar alguém,
6 Man väge mig på en rätt våg, så skall Gud förnimma min fromhet.
6 que Deus me pese numa balança justa, pois conhecerá minha integridade.
7 Hafver min gång vikit utaf vägen, och mitt hjerta efterföljt min ögon, och något lådat vid mina händer,
7 Se me desviei de seu caminho, se meu coração cobiçou o que os olhos viram, ou se sou culpado de algum outro pecado,
8 Så låt mig så, och en annar äte det; och min ätt varde utrotad.
8 que outros comam o que semeei; que minhas plantações sejam arrancadas pela raiz.
9 Hafver mitt hjerta låtit sig draga till qvinno, och hafver vaktat vid mins nästas dörr,
9 “Se meu coração foi seduzido por uma mulher, ou se cobicei a esposa de meu próximo,
10 Så varde min hustru af enom androm skämd, och andre besofve henne;
10 que minha esposa se torne serva de outro homem; que outros durmam com ela.
11 Ty det är en last och en missgerning för domarena.
11 Pois a cobiça é um pecado vergonhoso, um crime que merece castigo.
12 Ty det vore en eld, som förtärer intill förderf, och all min tilldrägt utrotade.
12 É fogo que tudo consome, levando à destruição, capaz de destruir tudo que tenho.
13 Hafver jag föraktat, mins tjenares eller mine tjenarinnos rätt, då de med mig trätte?
13 “Se fui injusto com meus servos e servas quando me apresentaram suas queixas,
14 Hvad ville jag göra, när Gud reser sig upp? Och hvad ville jag svara, när han hemsöker?
14 que farei quando Deus me confrontar? Que direi quando ele me chamar para prestar contas?
15 Hafver ock icke han gjort honom, den mig i moderlifvet gjorde; och hafver ju så väl tillredt honom i lifvena?
15 Pois o mesmo Deus que me criou, também criou meus servos; formou no ventre materno tanto eles como eu.
16 Hafver jag dem torftigom förnekat hvad de begärde, och låtit enkones ögon försmäkta?
16 “Acaso me recusei a ajudar os pobres ou acabei com a esperança da viúva?
17 Hafver jag ätit min beta allena, att den faderlöse icke också hafver ätit deraf?
17 Fui mesquinho com meu alimento e me recusei a compartilhá-lo com os órfãos?
18 Ty ifrå minom ungdom hafver jag hållit mig såsom en fader, och allt ifrå mitt moderlif hafver jag gerna hugsvalat.
18 Não! Desde a juventude, tenho cuidado dos órfãos como um pai e, por toda a vida, tenho ajudado as viúvas.
19 Hafver jag någon sett förgås, derföre att han icke hade kläder; och låtit den fattiga gå oskyldan?
19 Sempre que via alguém passar frio por falta de roupa, e o pobre que não tinha o que vestir,
20 Hafva icke hans sidor välsignat mig, då han af min lambs skinn värmad vardt?
20 acaso eles não me abençoavam por lhes prover roupas de lã para aquecê-los?
21 Hafver jag låtit komma mina hand vid den faderlösa, ändock jag såg mig i portenom magt hafva,
21 “Se levantei a mão contra o órfão, certo de que os juízes tomariam meu partido,
22 Så falle mina skuldror ifrå mina axlar, och min arm gånge sönder ifrå läggenom.
22 que meu ombro seja deslocado e meu braço, arrancado da articulação!
23 Ty jag fruktade Gud såsom en olycko öfver mig, och kunde hans tunga icke bära.
23 Seria melhor que enfrentar o castigo de Deus; pois, se a majestade de Deus é contra mim, que esperança resta?
24 Hafver jag satt guld till min tröst, och sagt till guldklimpen: Du äst mitt hopp?
24 “Acaso confiei no dinheiro ou me senti seguro por causa de meu ouro?
25 Hafver jag gladt mig, att jag myckna ägodelar hade, och min hand allahanda förvärfvat hade?
25 Acaso me vangloriei de minha riqueza e de tudo que possuo?
26 Hafver jag sett på ljuset, då det klarliga sken, och på månan, då han i fyllo gick?
26 “Olhei para o sol, que brilha no céu, ou para a lua, que percorre seu resplendor,
27 Hafver mitt hjerta hemliga låtit sig tälja i det sinnet, att min mun skulle kyssa mina hand?
27 e, em segredo, meu coração foi seduzido a lhes lançar beijos de adoração?
28 Hvilket ock en missgerning är för domarena; förty dermed hade jag nekat Gud i höjdene.
28 Se o fiz, devo ser castigado pelos juízes, pois significa que neguei o Deus que está lá no alto.
29 Hafver jag gladt mig, när minom fiende gick illa, och upphäfvit mig, att olycka råkade uppå honom?
29 “Alguma vez me alegrei com a desgraça de meus inimigos, ou exultei porque lhes aconteceu algum mal?
30 Ty jag lät min mun icke synda, så att han önskade hans själ ena banno.
30 Não, jamais cometi o pecado de amaldiçoar alguém ou de pedir sua morte como vingança.
31 Hafva icke de män i mine hyddo måst säga: Ack! att vi icke måtte af hans kött mättade varda.
31 “Meus servos nunca disseram: ‘Ele deixa os outros passar fome’.
32 Ute måste den främmande icke blifva; utan dem vägfarande lät jag mina dörr upp.
32 Nunca deixei o estrangeiro dormir na rua; minha porta sempre esteve aberta para todos.
33 Hafver jag såsom en menniska skylt mina skalkhet, att jag skulle hemliga fördölja min missgerning?
33 “Acaso procurei encobrir meus pecados, como outros fazem, e esconder a culpa em meu coração?
34 Hafver jag grufvat mig för stora hopen; eller hafver frändernas föraktelse mig förskräckt? Jag blef stilla, och gick icke ut genom dörrena.
34 Mantive-me calado e não saí de casa, por medo da multidão ou do desprezo do povo?
35 Ho gifver mig en förhörare, att den Allsmägtige må höra mitt begär? Att någor måtte skrifva en bok om mine sak;
35 “Se ao menos alguém me ouvisse! Vejam, aqui está minha defesa assinada. Que o Todo-poderoso me responda; que meu adversário registre sua denúncia por escrito.
36 Så ville jag taga henne uppå mine axlar, och ombinda mig henne såsom en krono.
36 Eu enfrentaria a acusação de peito aberto e a usaria como coroa.
37 Jag ville förkunna talet på mina gånger, och såsom en Förste ville jag det frambära.
37 Pois eu diria a Deus exatamente o que tenho feito; compareceria diante dele como um príncipe.
38 Om min jord ropar emot mig, och dess fårar alle tillika gråta;
38 “Se a terra protestar contra mim, se todos os seus sulcos clamarem,
39 Hafver jag dess frukt obetalad ätit, och gjort åkermännernas lefverne tungt;
39 se roubei suas colheitas, ou se matei seus donos,
40 Så växe mig tistel för hvete, och törne för bjugg. En ända hafva Jobs ord.
40 que cresçam espinhos em lugar de trigo e ervas daninhas em lugar de cevada”. Assim terminam as palavras de Jó.
Atalhos do teclado
- Capítulo anterior←
- Próximo capítulo→
- Versículo anteriork
- Próximo versículoj
- Limpar seleçãoEsc
- Esta ajuda?
Estude este capítulo no WhatsApp
Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Jó 31, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.