Jó 31
SweKarlXII1873: Svenska Karl XII:s Bibel (1873) (SM_SWEKARLXII1873) vs ARC
ARC Almeida Revista e Corrigida 2009
1 Jag hafver gjort ett förbund med min ögon, att jag intet skall sköta efter någon jungfru.
1 Fiz concerto com os meus olhos; como, pois, os fixaria numa virgem?
2 Men hvad gifver mig Gud till löna ofvan efter, och hvad arfvedel den Allsmägtige af höjdene?
2 Porque qual seria a parte de Deus vinda de cima, ou a herança do Todo-Poderoso desde as alturas?
3 Skulle icke heldre den orättfärdige hafva den vedermödona, och en ogerningsman sådana jämmer lida?
3 Porventura, não é a perdição para o perverso, e o desastre, para os que praticam iniquidade?
4 Ser han icke mina vägar, och räknar alla mina gånger?
4 Ou não vê ele os meus caminhos e não conta todos os meus passos?
5 Hafver jag vandrat i fåfängelighet, eller min fot skyndat sig till bedrägeri?
5 Se andei com vaidade, e se o meu pé se apressou para o engano
6 Man väge mig på en rätt våg, så skall Gud förnimma min fromhet.
6 (pese-me em balanças fiéis, e saberá Deus a minha sinceridade);
7 Hafver min gång vikit utaf vägen, och mitt hjerta efterföljt min ögon, och något lådat vid mina händer,
7 se os meus passos se desviaram do caminho, e se o meu coração segue os meus olhos, e se às minhas mãos se apegou alguma coisa,
8 Så låt mig så, och en annar äte det; och min ätt varde utrotad.
8 então, semeie eu, e outro coma, e seja a minha descendência arrancada até à raiz.
9 Hafver mitt hjerta låtit sig draga till qvinno, och hafver vaktat vid mins nästas dörr,
9 Se o meu coração se deixou seduzir por uma mulher, ou se eu andei rondando à porta do meu próximo,
10 Så varde min hustru af enom androm skämd, och andre besofve henne;
10 então, moa minha mulher para outro, e outros se encurvem sobre ela.
11 Ty det är en last och en missgerning för domarena.
11 Porque isso seria uma infâmia e delito, pertencente aos juízes.
12 Ty det vore en eld, som förtärer intill förderf, och all min tilldrägt utrotade.
12 Porque é fogo que consome até à perdição e desarraigaria toda a minha renda.
13 Hafver jag föraktat, mins tjenares eller mine tjenarinnos rätt, då de med mig trätte?
13 Se desprezei o direito do meu servo ou da minha serva, quando eles contendiam comigo,
14 Hvad ville jag göra, när Gud reser sig upp? Och hvad ville jag svara, när han hemsöker?
14 então, que faria eu quando Deus se levantasse? E, inquirindo a causa, que lhe responderia?
15 Hafver ock icke han gjort honom, den mig i moderlifvet gjorde; och hafver ju så väl tillredt honom i lifvena?
15 Aquele que me formou no ventre não o fez também a ele? Ou não nos formou do mesmo modo na madre?
16 Hafver jag dem torftigom förnekat hvad de begärde, och låtit enkones ögon försmäkta?
16 Se retive o que os pobres desejavam ou fiz desfalecer os olhos da viúva;
17 Hafver jag ätit min beta allena, att den faderlöse icke också hafver ätit deraf?
17 ou sozinho comi o meu bocado, e o órfão não comeu dele
18 Ty ifrå minom ungdom hafver jag hållit mig såsom en fader, och allt ifrå mitt moderlif hafver jag gerna hugsvalat.
18 (porque desde a minha mocidade cresceu comigo como com seu pai, e o guiei desde o ventre da minha mãe);
19 Hafver jag någon sett förgås, derföre att han icke hade kläder; och låtit den fattiga gå oskyldan?
19 se a alguém vi perecer por falta de veste e, ao necessitado, por não ter coberta;
20 Hafva icke hans sidor välsignat mig, då han af min lambs skinn värmad vardt?
20 se os seus lombos me não abençoaram, se ele não se aquentava com as peles dos meus cordeiros;
21 Hafver jag låtit komma mina hand vid den faderlösa, ändock jag såg mig i portenom magt hafva,
21 se eu levantei a mão contra o órfão, porque na porta via a minha ajuda,
22 Så falle mina skuldror ifrå mina axlar, och min arm gånge sönder ifrå läggenom.
22 então, caia do ombro a minha espádua, e quebre-se o meu braço desde o osso.
23 Ty jag fruktade Gud såsom en olycko öfver mig, och kunde hans tunga icke bära.
23 Porque o castigo de Deus era para mim um assombro, e eu não podia suportar a sua grandeza.
24 Hafver jag satt guld till min tröst, och sagt till guldklimpen: Du äst mitt hopp?
24 Se no ouro pus a minha esperança ou disse ao ouro fino: Tu és a minha confiança;
25 Hafver jag gladt mig, att jag myckna ägodelar hade, och min hand allahanda förvärfvat hade?
25 se me alegrei de que era muita a minha fazenda e de que a minha mão tinha alcançado muito;
26 Hafver jag sett på ljuset, då det klarliga sken, och på månan, då han i fyllo gick?
26 se olhei para o sol, quando resplandecia, ou para a lua, caminhando gloriosa;
27 Hafver mitt hjerta hemliga låtit sig tälja i det sinnet, att min mun skulle kyssa mina hand?
27 e o meu coração se deixou enganar em oculto, e a minha boca beijou a minha mão,
28 Hvilket ock en missgerning är för domarena; förty dermed hade jag nekat Gud i höjdene.
28 também isto seria delito pertencente ao juiz; pois assim negaria a Deus, que está em cima.
29 Hafver jag gladt mig, när minom fiende gick illa, och upphäfvit mig, att olycka råkade uppå honom?
29 Se me alegrei da desgraça do que me tem ódio, e se eu exultei quando o mal o achou
30 Ty jag lät min mun icke synda, så att han önskade hans själ ena banno.
30 (também não deixei pecar o meu paladar, desejando a sua morte com maldição);
31 Hafva icke de män i mine hyddo måst säga: Ack! att vi icke måtte af hans kött mättade varda.
31 se a gente da minha tenda não disse: Ah! Quem se não terá saciado com a sua carne!
32 Ute måste den främmande icke blifva; utan dem vägfarande lät jag mina dörr upp.
32 O estrangeiro não passava a noite na rua; as minhas portas abria ao viandante.
33 Hafver jag såsom en menniska skylt mina skalkhet, att jag skulle hemliga fördölja min missgerning?
33 Se, como Adão, encobri as minhas transgressões, ocultando o meu delito no meu seio,
34 Hafver jag grufvat mig för stora hopen; eller hafver frändernas föraktelse mig förskräckt? Jag blef stilla, och gick icke ut genom dörrena.
34 trema eu perante uma grande multidão, e o desprezo das famílias me apavore, e eu me cale, e não saia da porta.
35 Ho gifver mig en förhörare, att den Allsmägtige må höra mitt begär? Att någor måtte skrifva en bok om mine sak;
35 Ah! Quem me dera um que me ouvisse! Eis que o meu intento é que o Todo-Poderoso me responda e que o meu adversário escreva um livro.
36 Så ville jag taga henne uppå mine axlar, och ombinda mig henne såsom en krono.
36 Por certo que o levaria sobre o meu ombro, sobre mim o ataria como coroa.
37 Jag ville förkunna talet på mina gånger, och såsom en Förste ville jag det frambära.
37 O número dos meus passos lhe mostraria; como príncipe me chegaria a ele.
38 Om min jord ropar emot mig, och dess fårar alle tillika gråta;
38 Se a minha terra clamar contra mim, e se os seus regos juntamente chorarem;
39 Hafver jag dess frukt obetalad ätit, och gjort åkermännernas lefverne tungt;
39 se comi a sua novidade sem dinheiro e sufoquei a alma dos seus donos,
40 Så växe mig tistel för hvete, och törne för bjugg. En ända hafva Jobs ord.
40 por trigo me produza cardos, e por cevada, joio. Acabaram-se as palavras de Jó.
Atalhos do teclado
- Capítulo anterior←
- Próximo capítulo→
- Versículo anteriork
- Próximo versículoj
- Limpar seleçãoEsc
- Esta ajuda?
Estude este capítulo no WhatsApp
Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Jó 31, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.