Jó 31
SweKarlXII1873: Svenska Karl XII:s Bibel (1873) (SM_SWEKARLXII1873) vs NTLH
NTLH Nova Tradução na Linguagem de Hoje 2000
1 Jag hafver gjort ett förbund med min ögon, att jag intet skall sköta efter någon jungfru.
1 “Eu jurei que os meus olhos nunca haveriam de cobiçar uma virgem.
2 Men hvad gifver mig Gud till löna ofvan efter, och hvad arfvedel den Allsmägtige af höjdene?
2 Se eu tivesse quebrado o juramento, que recompensa Deus me daria, e como é que lá dos céus o Todo-Poderoso me abençoaria?
3 Skulle icke heldre den orättfärdige hafva den vedermödona, och en ogerningsman sådana jämmer lida?
3 Pois Deus manda a infelicidade e a desgraça para aqueles que só fazem o mal.
4 Ser han icke mina vägar, och räknar alla mina gånger?
4 Deus sabe tudo o que eu faço; ele vê cada passo que dou.
5 Hafver jag vandrat i fåfängelighet, eller min fot skyndat sig till bedrägeri?
5 “Juro que não tenho sido falso e que nunca procurei enganar os outros.
6 Man väge mig på en rätt våg, så skall Gud förnimma min fromhet.
6 Que Deus me pese numa balança justa e ele ficará convencido de que sou inocente!
7 Hafver min gång vikit utaf vägen, och mitt hjerta efterföljt min ögon, och något lådat vid mina händer,
7 “Se por acaso me desviei do caminho certo, se o meu coração foi levado pela cobiça dos olhos, se pequei, ficando com qualquer coisa que pertence a outra pessoa,
8 Så låt mig så, och en annar äte det; och min ätt varde utrotad.
8 então que outros comam o que eu semeei, ou que as minhas plantações sejam destruídas.
9 Hafver mitt hjerta låtit sig draga till qvinno, och hafver vaktat vid mins nästas dörr,
9 Se o meu coração alguma vez foi seduzido pela mulher do meu vizinho, e se fiquei escondido, espiando a porta da casa dela,
10 Så varde min hustru af enom androm skämd, och andre besofve henne;
10 então que a minha mulher se torne escrava de outro, e que outros durmam com ela.
11 Ty det är en last och en missgerning för domarena.
11 Se eu tivesse cometido esse crime horrível, o tribunal deveria me condenar.
12 Ty det vore en eld, som förtärer intill förderf, och all min tilldrägt utrotade.
12 Esse pecado seria como um incêndio terrível, infernal, que destruiria tudo o que tenho.
13 Hafver jag föraktat, mins tjenares eller mine tjenarinnos rätt, då de med mig trätte?
13 “Quando um empregado ou empregada reclamava contra mim, eu resolvia o assunto com justiça.
14 Hvad ville jag göra, när Gud reser sig upp? Och hvad ville jag svara, när han hemsöker?
14 Se eu não tivesse agido assim, que faria quando Deus me julgasse? Que responderia, quando ele pedisse conta dos meus atos?
15 Hafver ock icke han gjort honom, den mig i moderlifvet gjorde; och hafver ju så väl tillredt honom i lifvena?
15 Pois o mesmo Deus que me criou, criou também os meus empregados; ele deu a vida tanto a mim como a eles.
16 Hafver jag dem torftigom förnekat hvad de begärde, och låtit enkones ögon försmäkta?
16 “Nunca deixei de ajudar os pobres, nem permiti que as viúvas chorassem de desespero.
17 Hafver jag ätit min beta allena, att den faderlöse icke också hafver ätit deraf?
17 Nunca tomei sozinho as minhas refeições, mas sempre reparti a minha comida com os órfãos.
18 Ty ifrå minom ungdom hafver jag hållit mig såsom en fader, och allt ifrå mitt moderlif hafver jag gerna hugsvalat.
18 Eu os tratava como se fosse pai deles e sempre protegi as viúvas.
19 Hafver jag någon sett förgås, derföre att han icke hade kläder; och låtit den fattiga gå oskyldan?
19 Quando via alguém morrendo de frio por falta de roupa ou notava algum pobre que não tinha com que se cobrir,
20 Hafva icke hans sidor välsignat mig, då han af min lambs skinn värmad vardt?
20 eu lhe dava roupas quentes, feitas com a lã das minhas próprias ovelhas, e ele me agradecia do fundo do coração.
21 Hafver jag låtit komma mina hand vid den faderlösa, ändock jag såg mig i portenom magt hafva,
21 Se alguma vez fui violento com um órfão, sabendo que eu tinha o apoio dos juízes,
22 Så falle mina skuldror ifrå mina axlar, och min arm gånge sönder ifrå läggenom.
22 então que os meus braços sejam quebrados, que sejam arrancados dos meus ombros.
23 Ty jag fruktade Gud såsom en olycko öfver mig, och kunde hans tunga icke bära.
23 Eu nunca faria nenhuma dessas coisas, pois tenho pavor do castigo de Deus e não poderia enfrentar a sua presença
24 Hafver jag satt guld till min tröst, och sagt till guldklimpen: Du äst mitt hopp?
24 “Jamais confiei no ouro; ele nunca foi a base da minha segurança.
25 Hafver jag gladt mig, att jag myckna ägodelar hade, och min hand allahanda förvärfvat hade?
25 Nunca me orgulhei de ter muitas riquezas, nem de ganhar muito dinheiro.
26 Hafver jag sett på ljuset, då det klarliga sken, och på månan, då han i fyllo gick?
26 Tenho visto o sol brilhar e a lua caminhar em toda a sua beleza,
27 Hafver mitt hjerta hemliga låtit sig tälja i det sinnet, att min mun skulle kyssa mina hand?
27 porém nunca os adorei, nem em segredo, e não lhes atirei beijos com a mão.
28 Hvilket ock en missgerning är för domarena; förty dermed hade jag nekat Gud i höjdene.
28 Se tivesse cometido esse terrível pecado, eu teria sido infiel a Deus, que está lá em cima, e o tribunal deveria me condenar.
29 Hafver jag gladt mig, när minom fiende gick illa, och upphäfvit mig, att olycka råkade uppå honom?
29 “Jamais me alegrei com o sofrimento dos meus inimigos, nem fiquei contente se lhes acontecia alguma desgraça.
30 Ty jag lät min mun icke synda, så att han önskade hans själ ena banno.
30 E nunca fiz uma oração pedindo a Deus que matasse algum deles.
31 Hafva icke de män i mine hyddo måst säga: Ack! att vi icke måtte af hans kött mättade varda.
31 “Os empregados que trabalham para mim sabem que os meus convidados comem à vontade, do bom e do melhor.
32 Ute måste den främmande icke blifva; utan dem vägfarande lät jag mina dörr upp.
32 Nunca deixei um estrangeiro dormir na rua; os viajantes sempre se hospedaram na minha casa.
33 Hafver jag såsom en menniska skylt mina skalkhet, att jag skulle hemliga fördölja min missgerning?
33 Jamais procurei encobrir as minhas faltas, como fazem algumas pessoas, nem escondi no coração os meus pecados.
34 Hafver jag grufvat mig för stora hopen; eller hafver frändernas föraktelse mig förskräckt? Jag blef stilla, och gick icke ut genom dörrena.
34 Nunca tive medo daquilo que os outros poderiam dizer; não fiquei dentro de casa, calado, com receio de que zombassem de mim.
35 Ho gifver mig en förhörare, att den Allsmägtige må höra mitt begär? Att någor måtte skrifva en bok om mine sak;
35 “Como gostaria que alguém me ouvisse! Aqui eu termino e assino a minha defesa; que o Todo-Poderoso me responda! Que o meu Adversário escreva a acusação,
36 Så ville jag taga henne uppå mine axlar, och ombinda mig henne såsom en krono.
36 e, com orgulho, eu a carregarei no ombro e a porei na cabeça como se fosse uma coroa!
37 Jag ville förkunna talet på mina gånger, och såsom en Förste ville jag det frambära.
37 Darei conta a Deus de todos os meus atos e na presença dele ficarei de cabeça erguida.
38 Om min jord ropar emot mig, och dess fårar alle tillika gråta;
38 “As minhas terras nunca choraram, nem gritaram ao céu contra mim.
39 Hafver jag dess frukt obetalad ätit, och gjort åkermännernas lefverne tungt;
39 Pois, se comi os seus frutos, sempre paguei os trabalhadores como devia e jamais deixei que morressem de fome.
40 Så växe mig tistel för hvete, och törne för bjugg. En ända hafva Jobs ord.
40 Se não estou dizendo a verdade, então que nas minhas terras cresçam espinhos em vez de trigo e mato em vez de Aqui terminam as palavras de Jó.
Atalhos do teclado
- Capítulo anterior←
- Próximo capítulo→
- Versículo anteriork
- Próximo versículoj
- Limpar seleçãoEsc
- Esta ajuda?
Estude este capítulo no WhatsApp
Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Jó 31, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.