Jó 31
SweKarlXII1873: Svenska Karl XII:s Bibel (1873) (SM_SWEKARLXII1873) vs ARIB
ARIB Almeida Revisada Imprensa Bíblica
1 Jag hafver gjort ett förbund med min ögon, att jag intet skall sköta efter någon jungfru.
1 Fiz pacto com os meus olhos; como, pois, os fixaria numa virgem?
2 Men hvad gifver mig Gud till löna ofvan efter, och hvad arfvedel den Allsmägtige af höjdene?
2 Pois que porção teria eu de Deus lá de cima, e que herança do Todo-Poderoso lá do alto?
3 Skulle icke heldre den orättfärdige hafva den vedermödona, och en ogerningsman sådana jämmer lida?
3 Não é a destruição para o perverso, e o desastre para os obradores da iniqüidade?
4 Ser han icke mina vägar, och räknar alla mina gånger?
4 Não vê ele os meus caminhos, e não conta todos os meus passos?
5 Hafver jag vandrat i fåfängelighet, eller min fot skyndat sig till bedrägeri?
5 Se eu tenho andado com falsidade, e se o meu pé se tem apressado após o engano
6 Man väge mig på en rätt våg, så skall Gud förnimma min fromhet.
6 {pese-me Deus em balanças fiéis, e conheça a minha integridade};
7 Hafver min gång vikit utaf vägen, och mitt hjerta efterföljt min ögon, och något lådat vid mina händer,
7 se os meus passos se têm desviado do caminho, e se o meu coração tem seguido os meus olhos, e se qualquer mancha se tem pegado às minhas mãos;
8 Så låt mig så, och en annar äte det; och min ätt varde utrotad.
8 então semeie eu e outro coma, e seja arrancado o produto do meu campo.
9 Hafver mitt hjerta låtit sig draga till qvinno, och hafver vaktat vid mins nästas dörr,
9 Se o meu coração se deixou seduzir por causa duma mulher, ou se eu tenho armado traição à porta do meu próximo,
10 Så varde min hustru af enom androm skämd, och andre besofve henne;
10 então moa minha mulher para outro, e outros se encurvem sobre ela.
11 Ty det är en last och en missgerning för domarena.
11 Pois isso seria um crime infame; sim, isso seria uma iniqüidade para ser punida pelos juízes;
12 Ty det vore en eld, som förtärer intill förderf, och all min tilldrägt utrotade.
12 porque seria fogo que consome até Abadom, e desarraigaria toda a minha renda.
13 Hafver jag föraktat, mins tjenares eller mine tjenarinnos rätt, då de med mig trätte?
13 Se desprezei o direito do meu servo ou da minha serva, quando eles pleitearam comigo,
14 Hvad ville jag göra, när Gud reser sig upp? Och hvad ville jag svara, när han hemsöker?
14 então que faria eu quando Deus se levantasse? E quando ele me viesse inquirir, que lhe responderia?
15 Hafver ock icke han gjort honom, den mig i moderlifvet gjorde; och hafver ju så väl tillredt honom i lifvena?
15 Aquele que me formou no ventre não o fez também a meu servo? E não foi um que nos plasmou na madre?
16 Hafver jag dem torftigom förnekat hvad de begärde, och låtit enkones ögon försmäkta?
16 Se tenho negado aos pobres o que desejavam, ou feito desfalecer os olhos da viúva,
17 Hafver jag ätit min beta allena, att den faderlöse icke också hafver ätit deraf?
17 ou se tenho comido sozinho o meu bocado, e não tem comido dele o órfão também
18 Ty ifrå minom ungdom hafver jag hållit mig såsom en fader, och allt ifrå mitt moderlif hafver jag gerna hugsvalat.
18 {pois desde a minha mocidade o órfão cresceu comigo como com seu pai, e a viúva, tenho-a guiado desde o ventre de minha mãe};
19 Hafver jag någon sett förgås, derföre att han icke hade kläder; och låtit den fattiga gå oskyldan?
19 se tenho visto alguém perecer por falta de roupa, ou o necessitado não ter com que se cobrir;
20 Hafva icke hans sidor välsignat mig, då han af min lambs skinn värmad vardt?
20 se os seus lombos não me abençoaram, se ele não se aquentava com os velos dos meus cordeiros;
21 Hafver jag låtit komma mina hand vid den faderlösa, ändock jag såg mig i portenom magt hafva,
21 se levantei a minha mão contra o órfão, porque na porta via a minha ajuda;
22 Så falle mina skuldror ifrå mina axlar, och min arm gånge sönder ifrå läggenom.
22 então caia do ombro a minha espádua, e separe-se o meu braço da sua juntura.
23 Ty jag fruktade Gud såsom en olycko öfver mig, och kunde hans tunga icke bära.
23 Pois a calamidade vinda de Deus seria para mim um horror, e eu não poderia suportar a sua majestade.
24 Hafver jag satt guld till min tröst, och sagt till guldklimpen: Du äst mitt hopp?
24 Se do ouro fiz a minha esperança, ou disse ao ouro fino: Tu és a minha confiança;
25 Hafver jag gladt mig, att jag myckna ägodelar hade, och min hand allahanda förvärfvat hade?
25 se me regozijei por ser grande a minha riqueza, e por ter a minha mão alcança o muito;
26 Hafver jag sett på ljuset, då det klarliga sken, och på månan, då han i fyllo gick?
26 se olhei para o sol, quando resplandecia, ou para a lua, quando ela caminhava em esplendor,
27 Hafver mitt hjerta hemliga låtit sig tälja i det sinnet, att min mun skulle kyssa mina hand?
27 e o meu coração se deixou enganar em oculto, e a minha boca beijou a minha mão;
28 Hvilket ock en missgerning är för domarena; förty dermed hade jag nekat Gud i höjdene.
28 isso também seria uma iniqüidade para ser punida pelos juízes; pois assim teria negado a Deus que está lá em cima.
29 Hafver jag gladt mig, när minom fiende gick illa, och upphäfvit mig, att olycka råkade uppå honom?
29 Se me regozijei com a ruína do que me tem ódio, e se exultei quando o mal lhe sobreveio
30 Ty jag lät min mun icke synda, så att han önskade hans själ ena banno.
30 {mas eu não deixei pecar a minha boca, pedindo com imprecação a sua morte};
31 Hafva icke de män i mine hyddo måst säga: Ack! att vi icke måtte af hans kött mättade varda.
31 se as pessoas da minha tenda não disseram: Quem há que não se tenha saciado com carne provida por ele?
32 Ute måste den främmande icke blifva; utan dem vägfarande lät jag mina dörr upp.
32 O estrangeiro não passava a noite na rua; mas eu abria as minhas portas ao viandante;
33 Hafver jag såsom en menniska skylt mina skalkhet, att jag skulle hemliga fördölja min missgerning?
33 se, como Adão, encobri as minhas transgressões, ocultando a minha iniqüidade no meu seio,
34 Hafver jag grufvat mig för stora hopen; eller hafver frändernas föraktelse mig förskräckt? Jag blef stilla, och gick icke ut genom dörrena.
34 porque tinha medo da grande multidão, e o desprezo das famílias me aterrorizava, de modo que me calei, e não saí da porta...
35 Ho gifver mig en förhörare, att den Allsmägtige må höra mitt begär? Att någor måtte skrifva en bok om mine sak;
35 Ah! quem me dera um que me ouvisse! Eis a minha defesa, que me responda o Todo-Poderoso! Oxalá tivesse eu a acusação escrita pelo meu adversário!
36 Så ville jag taga henne uppå mine axlar, och ombinda mig henne såsom en krono.
36 Por certo eu a levaria sobre o ombro, sobre mim a ataria como coroa.
37 Jag ville förkunna talet på mina gånger, och såsom en Förste ville jag det frambära.
37 Eu lhe daria conta dos meus passos; como príncipe me chegaria a ele
38 Om min jord ropar emot mig, och dess fårar alle tillika gråta;
38 Se a minha terra clamar contra mim, e se os seus sulcos juntamente chorarem;
39 Hafver jag dess frukt obetalad ätit, och gjort åkermännernas lefverne tungt;
39 se comi os seus frutos sem dinheiro, ou se fiz que morressem os seus donos;
40 Så växe mig tistel för hvete, och törne för bjugg. En ända hafva Jobs ord.
40 por trigo me produza cardos, e por cevada joio. Acabaram-se as palavras de Jó.
Atalhos do teclado
- Capítulo anterior←
- Próximo capítulo→
- Versículo anteriork
- Próximo versículoj
- Limpar seleçãoEsc
- Esta ajuda?
Estude este capítulo no WhatsApp
Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Jó 31, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.