Jó 31

SweKarlXII1873: Svenska Karl XII:s Bibel (1873) (SM_SWEKARLXII1873) vs NVI

NVI Nova Versão Internacional

¹ Jag hafver gjort ett förbund med min ögon, att jag intet skall sköta efter någon jungfru.

¹ "Fiz acordo com os meus olhos de não olhar com cobiça para as moças.

² Men hvad gifver mig Gud till löna ofvan efter, och hvad arfvedel den Allsmägtige af höjdene?

² Pois qual é a porção que o homem recebe de Deus, lá de cima? Qual a sua herança do Todo-poderoso, que habita nas alturas?

³ Skulle icke heldre den orättfärdige hafva den vedermödona, och en ogerningsman sådana jämmer lida?

³ Não é ruína para os ímpios, desgraça para os que fazem o mal?

⁴ Ser han icke mina vägar, och räknar alla mina gånger?

⁴ Não vê ele os meus caminhos, e não considera cada um de meus passos?

⁵ Hafver jag vandrat i fåfängelighet, eller min fot skyndat sig till bedrägeri?

⁵ "Se me conduzi com falsidade, ou se meus pés se apressaram a enganar,

⁶ Man väge mig på en rätt våg, så skall Gud förnimma min fromhet.

⁶ Deus me pese em balança justa, e saberá que não tenho culpa;

⁷ Hafver min gång vikit utaf vägen, och mitt hjerta efterföljt min ögon, och något lådat vid mina händer,

⁷ se meus passos desviaram-se do caminho, se o meu coração foi conduzido por meus olhos, ou se minhas mãos foram contaminadas,

⁸ Så låt mig så, och en annar äte det; och min ätt varde utrotad.

⁸ que outros comam o que semeei, e que as minhas plantações sejam arrancadas pelas raízes.

⁹ Hafver mitt hjerta låtit sig draga till qvinno, och hafver vaktat vid mins nästas dörr,

⁹ "Se o meu coração foi seduzido por mulher, ou se fiquei à espreita junto à porta do meu próximo,

¹⁰ Så varde min hustru af enom androm skämd, och andre besofve henne;

¹⁰ que a minha esposa moa cereal de outro homem, e que outros durmam com ela.

¹¹ Ty det är en last och en missgerning för domarena.

¹¹ Pois fazê-lo seria vergonhoso, crime merecedor de julgamento.

¹² Ty det vore en eld, som förtärer intill förderf, och all min tilldrägt utrotade.

¹² Isso é um fogo que consome até a Destruição; teria extirpado a minha colheita.

¹³ Hafver jag föraktat, mins tjenares eller mine tjenarinnos rätt, då de med mig trätte?

¹³ "Se neguei justiça aos meus servos e servas, quando reclamaram contra mim,

¹⁴ Hvad ville jag göra, när Gud reser sig upp? Och hvad ville jag svara, när han hemsöker?

¹⁴ que farei quando Deus me confrontar? Que responderei quando chamado a prestar contas?

¹⁵ Hafver ock icke han gjort honom, den mig i moderlifvet gjorde; och hafver ju så väl tillredt honom i lifvena?

¹⁵ Aquele que me fez no ventre materno não fez também a eles? Não foi ele quem formou a mim e a eles No interior de nossas mães?

¹⁶ Hafver jag dem torftigom förnekat hvad de begärde, och låtit enkones ögon försmäkta?

¹⁶ "Se não atendi aos desejos do pobre, ou se fatiguei os olhos da viúva,

¹⁷ Hafver jag ätit min beta allena, att den faderlöse icke också hafver ätit deraf?

¹⁷ se comi meu pão sozinho, sem compartilhá-lo com o órfão,

¹⁸ Ty ifrå minom ungdom hafver jag hållit mig såsom en fader, och allt ifrå mitt moderlif hafver jag gerna hugsvalat.

¹⁸ sendo que desde a minha juventude o criei como se fosse seu pai, e desde o nascimento guiei a viúva;

¹⁹ Hafver jag någon sett förgås, derföre att han icke hade kläder; och låtit den fattiga gå oskyldan?

¹⁹ se vi alguém morrendo por falta de roupa, ou um necessitado sem cobertor,

²⁰ Hafva icke hans sidor välsignat mig, då han af min lambs skinn värmad vardt?

²⁰ e o seu coração não me abençoou porque o aqueci com a lã de minhas ovelhas,

²¹ Hafver jag låtit komma mina hand vid den faderlösa, ändock jag såg mig i portenom magt hafva,

²¹ se levantei a mão contra o órfão, ciente da minha influência no tribunal,

²² Så falle mina skuldror ifrå mina axlar, och min arm gånge sönder ifrå läggenom.

²² que o meu braço descaia do ombro, e se quebre nas juntas.

²³ Ty jag fruktade Gud såsom en olycko öfver mig, och kunde hans tunga icke bära.

²³ Pois eu tinha medo que Deus me destruísse, e, temendo o seu esplendor, não podia fazer tais coisas.

²⁴ Hafver jag satt guld till min tröst, och sagt till guldklimpen: Du äst mitt hopp?

²⁴ "Se pus no ouro a minha confiança e disse ao ouro puro: Você é a minha garantia,

²⁵ Hafver jag gladt mig, att jag myckna ägodelar hade, och min hand allahanda förvärfvat hade?

²⁵ se me regozijei por ter grande riqueza, pela fortuna que as minhas mãos obtiveram,

²⁶ Hafver jag sett på ljuset, då det klarliga sken, och på månan, då han i fyllo gick?

²⁶ se contemplei o sol em seu fulgor e a lua a mover-se esplêndida,

²⁷ Hafver mitt hjerta hemliga låtit sig tälja i det sinnet, att min mun skulle kyssa mina hand?

²⁷ e em segredo o meu coração foi seduzido e a minha mão lhes ofereceu beijos de veneração,

²⁸ Hvilket ock en missgerning är för domarena; förty dermed hade jag nekat Gud i höjdene.

²⁸ esses também seriam pecados merecedores de condenação, pois eu teria sido infiel a Deus, que está nas alturas.

²⁹ Hafver jag gladt mig, när minom fiende gick illa, och upphäfvit mig, att olycka råkade uppå honom?

²⁹ "Se a desgraça do meu inimigo me alegrou, ou se os problemas que teve me deram prazer;

³⁰ Ty jag lät min mun icke synda, så att han önskade hans själ ena banno.

³⁰ eu, que nunca deixei minha boca pecar, lançando maldição sobre ele;

³¹ Hafva icke de män i mine hyddo måst säga: Ack! att vi icke måtte af hans kött mättade varda.

³¹ se os que moram em minha casa nunca tivessem dito: ‘Quem não recebeu de Jó um pedaço de carne? ’,

³² Ute måste den främmande icke blifva; utan dem vägfarande lät jag mina dörr upp.

³² sendo que nenhum estrangeiro teve que passar a noite na rua, pois a minha porta sempre esteve aberta para o viajante;

³³ Hafver jag såsom en menniska skylt mina skalkhet, att jag skulle hemliga fördölja min missgerning?

³³ se escondi o meu pecado, como outros fazem, acobertando no coração a minha culpa,

³⁴ Hafver jag grufvat mig för stora hopen; eller hafver frändernas föraktelse mig förskräckt? Jag blef stilla, och gick icke ut genom dörrena.

³⁴ com tanto medo da multidão e do desprezo dos familiares que me calei e não saí de casa...

³⁵ Ho gifver mig en förhörare, att den Allsmägtige må höra mitt begär? Att någor måtte skrifva en bok om mine sak;

³⁵ ( "Ah, se alguém me ouvisse! Agora assino a minha defesa. Que o Todo-poderoso me responda; que o meu acusador faça a acusação por escrito.

³⁶ Så ville jag taga henne uppå mine axlar, och ombinda mig henne såsom en krono.

³⁶ Eu bem que a levaria nos ombros e a usaria como coroa.

³⁷ Jag ville förkunna talet på mina gånger, och såsom en Förste ville jag det frambära.

³⁷ Eu lhe falaria sobre todos os meus passos; como um príncipe eu me aproximaria dele. )

³⁸ Om min jord ropar emot mig, och dess fårar alle tillika gråta;

³⁸ "Se a minha terra se queixar de mim e todos os seus sulcos chorarem,

³⁹ Hafver jag dess frukt obetalad ätit, och gjort åkermännernas lefverne tungt;

³⁹ se consumi os seus produtos sem nada pagar, ou se causei desânimo aos seus ocupantes,

⁴⁰ Så växe mig tistel för hvete, och törne för bjugg. En ända hafva Jobs ord.

⁴⁰ que me venham espinhos em lugar de trigo e ervas daninhas em lugar de cevada". Aqui terminam as palavras de Jó.

Ler em outra tradução

Comparar com outra

Estude este capítulo no WhatsApp

Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Jó 31, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.

💬 Explicar Jó 31 no WhatsApp Sobre a Bíblia com IA →