Jó 10
SweKarlXII1873: Svenska Karl XII:s Bibel (1873) (SM_SWEKARLXII1873) vs NVT
NVT Nova Versão Transformadora
1 Min själ grufvar sig för mitt lif; min klagan vill jag låta fara fort, och tala i mine själs bedröfvelse;
1 “Estou cansado de minha vida, vou me queixar abertamente; minha alma amargurada precisa se expressar.
2 Och säga till Gud: Fördöm mig icke; låt mig få veta, hvarföre du träter med mig.
2 Direi a Deus: ‘Não apenas me condenes; dize-me que acusações tens contra mim.
3 Hafver du der lust till, att du brukar öfvervåld; och förkastar mig, hvilken dina händer gjort hafva; och låter de ogudaktigas anslag komma till äro?
3 Que vantagem tens em me oprimir? Por que me rejeitas, se sou obra de tuas mãos, enquanto sorris para as tramas dos perversos?
4 Hafver du ock då köttslig ögon? Eller ser du såsom en menniska ser?
4 Acaso teus olhos são como os nossos? Vês as coisas como um ser humano qualquer?
5 Eller är din tid såsom ens menniskos tid; eller din år såsom ens mans år;
5 Tua vida é tão breve como a nossa? Vives tão pouco, como o homem,
6 Att du frågar efter mina orättfärdighet, och uppsöker mina synd;
6 que precisas, sem demora, investigar minha culpa e procurar meu pecado?
7 Ändå du vetst, att jag icke är ogudaktig; ändå det är ingen, som kan fria ifrå dine hand?
7 Embora saibas que não sou culpado, não há quem possa livrar-me de tuas mãos.
8 Dina händer hafva fliteliga gjort mig, och allansamman beredt mig; och du nedsänker mig så alldeles.
8 “‘Tu me formaste com tuas mãos; tu me fizeste e, no entanto, me destróis por completo.
9 Tänk dock uppå, att du hafver gjort mig af ler, och skall åter låta mig komma till jord igen.
9 Lembra-te de que do barro me fizeste; acaso me farás voltar tão depressa ao pó?
10 Hafver du icke molkat mig såsom mjölk, och låtit mig ystas såsom ost?
10 Tu guiaste minha concepção e me moldaste no ventre materno.
11 Du hafver klädt mig uti hud och kött; med ben och senor hafver du sammanfogat mig.
11 Com carne e pele me vestiste e me teceste os ossos com meus tendões.
12 Lif och välgerning hafver du gjort mig, och ditt uppseende bevarar min anda.
12 Tu me deste vida e me mostraste teu amor, e com teu cuidado me preservaste.
13 Och ändå att du fördöljer sådana i ditt hjerta, så vet jag dock likväl, att du kommer det ihåg.
13 “‘Teu verdadeiro motivo, porém, tua real intenção,
14 Om jag syndar, så märker du det straxt, och låter mina missgerning icke vara ostraffad.
14 era me vigiar e, se eu pecasse, não perdoar minha culpa.
15 Är jag ogudaktig, så är mig ve; är jag rättfärdig, så tör jag likväl icke upplyfta mitt hufvud, som den der full är med föraktelse, och ser mina eländhet;
15 Se sou culpado, pior para mim; e, mesmo que eu seja inocente, não posso manter a cabeça erguida, pois estou cheio de vergonha e sofrimento.
16 Och såsom ett upprest lejon jagar du mig, och handlar åter grufveliga med mig.
16 Se mantenho a cabeça erguida, tu me caças como um leão e manifestas contra mim teu imenso poder.
17 Du förnyar din vittne emot mig, och gör dina vrede mycken öfver mig; mig plågar det ena öfver det andra.
17 Repetidas vezes depões contra mim; sobre mim derramas tua ira crescente e me atacas com um exército após o outro.
18 Hvi hafver du låtit mig komma utaf moderlifvet? Ack! att jag dock hade varit förgjord, att intet öga hade sett mig;
18 “‘Por que, então, me tiraste do ventre de minha mãe? Por que não me deixaste morrer antes de vir ao mundo?
19 Så vore jag, såsom den der intet hafver varit till, buren ifrå moderlifvet till grafvena.
19 Seria como se eu nunca tivesse existido; iria direto do ventre para o túmulo.
20 Vill då icke mitt korta lif hafva en ända? Vill du icke låta af mig, att jag något litet måtte vederqvickas;
20 Restam-me apenas alguns dias; por favor, deixa-me em paz, para que eu tenha um instante de alívio
21 Förr än jag går bort, och kommer intet igen, nämliga i mörkrens och töcknones land?
21 antes de partir para a terra de escuridão e densas sombras, para nunca mais voltar.
22 Det ett land är, hvilkets ljus är tjocka mörkret, och der som ingen skickelighet är; der skenet är såsom en töckna.
22 É uma terra escura como a meia-noite, terra de profunda escuridão e desordem, onde até mesmo a luz é escura como a meia-noite’”.
Atalhos do teclado
- Capítulo anterior←
- Próximo capítulo→
- Versículo anteriork
- Próximo versículoj
- Limpar seleçãoEsc
- Esta ajuda?
Estude este capítulo no WhatsApp
Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Jó 10, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.