Jó 10
SweKarlXII1873: Svenska Karl XII:s Bibel (1873) (SM_SWEKARLXII1873) vs BKJ
BKJ BKJ
1 Min själ grufvar sig för mitt lif; min klagan vill jag låta fara fort, och tala i mine själs bedröfvelse;
1 Minha alma está cansada da minha vida; deixarei minha queixa sobre mim mesmo; eu falarei na amargura de minha alma.
2 Och säga till Gud: Fördöm mig icke; låt mig få veta, hvarföre du träter med mig.
2 Eu direi a Deus: Não me condenes; mostra-me por que contendes comigo.
3 Hafver du der lust till, att du brukar öfvervåld; och förkastar mig, hvilken dina händer gjort hafva; och låter de ogudaktigas anslag komma till äro?
3 É bom para ti que me oprimas, que rejeites o trabalho das tuas mãos, e resplandeças sobre o conselho dos ímpios?
4 Hafver du ock då köttslig ögon? Eller ser du såsom en menniska ser?
4 Tens tu olhos de carne? Ou vês tu como vê o homem?
5 Eller är din tid såsom ens menniskos tid; eller din år såsom ens mans år;
5 São os teus dias como os dias do homem? São os teus anos como os anos do homem,
6 Att du frågar efter mina orättfärdighet, och uppsöker mina synd;
6 para que inquiras sobre minha iniquidade, e busques o meu pecado?
7 Ändå du vetst, att jag icke är ogudaktig; ändå det är ingen, som kan fria ifrå dine hand?
7 Tu sabes que eu não sou perverso, e que não há ninguém que possa livrar da tua mão.
8 Dina händer hafva fliteliga gjort mig, och allansamman beredt mig; och du nedsänker mig så alldeles.
8 Tuas mãos me fizeram e me deram forma; ainda assim tu me destróis.
9 Tänk dock uppå, att du hafver gjort mig af ler, och skall åter låta mig komma till jord igen.
9 Lembra, eu te suplico, de que fizeste-me como o barro; e me farás voltar ao pó novamente?
10 Hafver du icke molkat mig såsom mjölk, och låtit mig ystas såsom ost?
10 Tu não me derramaste como leite, e me coalhaste como queijo?
11 Du hafver klädt mig uti hud och kött; med ben och senor hafver du sammanfogat mig.
11 Tu me vestiste com pele e carne, e me preencheste com ossos e tendões.
12 Lif och välgerning hafver du gjort mig, och ditt uppseende bevarar min anda.
12 Deste-me vida e favor; e tua visitação preservou o meu espírito.
13 Och ändå att du fördöljer sådana i ditt hjerta, så vet jag dock likväl, att du kommer det ihåg.
13 E estas coisas ocultaste no teu coração; eu sei que isto está contigo.
14 Om jag syndar, så märker du det straxt, och låter mina missgerning icke vara ostraffad.
14 Se eu pecar, tu me marcas; e não me absolverás de minha iniquidade.
15 Är jag ogudaktig, så är mig ve; är jag rättfärdig, så tör jag likväl icke upplyfta mitt hufvud, som den der full är med föraktelse, och ser mina eländhet;
15 Se eu for perverso, ai de mim; e se eu for justo, ainda assim eu não levantarei a minha cabeça; estou cheio de confusão; portanto, vê tu a minha aflição,
16 Och såsom ett upprest lejon jagar du mig, och handlar åter grufveliga med mig.
16 porque ela aumenta. Tu me caças como a um leão feroz; e novamente te mostras maravilhoso para comigo.
17 Du förnyar din vittne emot mig, och gör dina vrede mycken öfver mig; mig plågar det ena öfver det andra.
17 Tu renovas tuas testemunhas contra mim, e aumentas tua indignação contra mim; tropas de revezamento e guerra estão contra mim.
18 Hvi hafver du låtit mig komma utaf moderlifvet? Ack! att jag dock hade varit förgjord, att intet öga hade sett mig;
18 Por que, então, me trouxeste para fora do útero? Ah se eu tivesse abandonado o espírito, e olho nenhum tivesse me visto!
19 Så vore jag, såsom den der intet hafver varit till, buren ifrå moderlifvet till grafvena.
19 Eu teria sido como se nunca fora; eu teria sido levado do útero para a sepultura.
20 Vill då icke mitt korta lif hafva en ända? Vill du icke låta af mig, att jag något litet måtte vederqvickas;
20 Não são poucos os meus dias? Cessa então, e deixa-me em paz, para que eu possa ter um pouco de consolo;
21 Förr än jag går bort, och kommer intet igen, nämliga i mörkrens och töcknones land?
21 antes que eu vá para um lugar de onde não voltarei, à terra da escuridão e da sombra da morte;
22 Det ett land är, hvilkets ljus är tjocka mörkret, och der som ingen skickelighet är; der skenet är såsom en töckna.
22 uma terra de trevas, como a própria escuridão, e da sombra da morte, e sem ordem alguma, e onde a luz é como a escuridão.
Atalhos do teclado
- Capítulo anterior←
- Próximo capítulo→
- Versículo anteriork
- Próximo versículoj
- Limpar seleçãoEsc
- Esta ajuda?
Estude este capítulo no WhatsApp
Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Jó 10, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.