Jó 10
SweKarlXII1873: Svenska Karl XII:s Bibel (1873) (SM_SWEKARLXII1873) vs ARA
ARA Almeida Revista e Atualizada 1993
1 Min själ grufvar sig för mitt lif; min klagan vill jag låta fara fort, och tala i mine själs bedröfvelse;
1 A minha alma tem tédio à minha vida; darei livre curso à minha queixa, falarei com amargura da minha alma.
2 Och säga till Gud: Fördöm mig icke; låt mig få veta, hvarföre du träter med mig.
2 Direi a Deus: Não me condenes; faze-me saber por que contendes comigo.
3 Hafver du der lust till, att du brukar öfvervåld; och förkastar mig, hvilken dina händer gjort hafva; och låter de ogudaktigas anslag komma till äro?
3 Parece-te bem que me oprimas, que rejeites a obra das tuas mãos e favoreças o conselho dos perversos?
4 Hafver du ock då köttslig ögon? Eller ser du såsom en menniska ser?
4 Tens tu olhos de carne? Acaso, vês tu como vê o homem?
5 Eller är din tid såsom ens menniskos tid; eller din år såsom ens mans år;
5 São os teus dias como os dias do mortal? Ou são os teus anos como os anos de um homem,
6 Att du frågar efter mina orättfärdighet, och uppsöker mina synd;
6 para te informares da minha iniquidade e averiguares o meu pecado?
7 Ändå du vetst, att jag icke är ogudaktig; ändå det är ingen, som kan fria ifrå dine hand?
7 Bem sabes tu que eu não sou culpado; todavia, ninguém há que me livre da tua mão.
8 Dina händer hafva fliteliga gjort mig, och allansamman beredt mig; och du nedsänker mig så alldeles.
8 As tuas mãos me plasmaram e me aperfeiçoaram, porém, agora, queres devorar-me.
9 Tänk dock uppå, att du hafver gjort mig af ler, och skall åter låta mig komma till jord igen.
9 Lembra-te de que me formaste como em barro; e queres, agora, reduzir-me a pó?
10 Hafver du icke molkat mig såsom mjölk, och låtit mig ystas såsom ost?
10 Porventura, não me derramaste como leite e não me coalhaste como queijo?
11 Du hafver klädt mig uti hud och kött; med ben och senor hafver du sammanfogat mig.
11 De pele e carne me vestiste e de ossos e tendões me entreteceste.
12 Lif och välgerning hafver du gjort mig, och ditt uppseende bevarar min anda.
12 Vida me concedeste na tua benevolência, e o teu cuidado a mim me guardou.
13 Och ändå att du fördöljer sådana i ditt hjerta, så vet jag dock likväl, att du kommer det ihåg.
13 Estas coisas, as ocultaste no teu coração; mas bem sei o que resolveste contigo mesmo.
14 Om jag syndar, så märker du det straxt, och låter mina missgerning icke vara ostraffad.
14 Se eu pecar, tu me observas; e da minha iniquidade não me perdoarás.
15 Är jag ogudaktig, så är mig ve; är jag rättfärdig, så tör jag likväl icke upplyfta mitt hufvud, som den der full är med föraktelse, och ser mina eländhet;
15 Se for perverso, ai de mim! E, se for justo, não ouso levantar a cabeça, pois estou cheio de ignomínia e olho para a minha miséria.
16 Och såsom ett upprest lejon jagar du mig, och handlar åter grufveliga med mig.
16 Porque, se a levanto, tu me caças como a um leão feroz e de novo revelas poder maravilhoso contra mim.
17 Du förnyar din vittne emot mig, och gör dina vrede mycken öfver mig; mig plågar det ena öfver det andra.
17 Tu renovas contra mim as tuas testemunhas e multiplicas contra mim a tua ira; males e lutas se sucedem contra mim.
18 Hvi hafver du låtit mig komma utaf moderlifvet? Ack! att jag dock hade varit förgjord, att intet öga hade sett mig;
18 Por que, pois, me tiraste da madre? Ah! Se eu morresse antes que olhos nenhuns me vissem!
19 Så vore jag, såsom den der intet hafver varit till, buren ifrå moderlifvet till grafvena.
19 Teria eu sido como se nunca existira e já do ventre teria sido levado à sepultura.
20 Vill då icke mitt korta lif hafva en ända? Vill du icke låta af mig, att jag något litet måtte vederqvickas;
20 Não são poucos os meus dias? Cessa, pois, e deixa-me, para que por um pouco eu tome alento,
21 Förr än jag går bort, och kommer intet igen, nämliga i mörkrens och töcknones land?
21 antes que eu vá para o lugar de que não voltarei, para a terra das trevas e da sombra da morte;
22 Det ett land är, hvilkets ljus är tjocka mörkret, och der som ingen skickelighet är; der skenet är såsom en töckna.
22 terra de negridão, de profunda escuridade, terra da sombra da morte e do caos, onde a própria luz é tenebrosa.
Atalhos do teclado
- Capítulo anterior←
- Próximo capítulo→
- Versículo anteriork
- Próximo versículoj
- Limpar seleçãoEsc
- Esta ajuda?
Estude este capítulo no WhatsApp
Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Jó 10, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.