Salmos 18
Swedish 1917 Version (SVD) vs VC
1 För sångmästaren; av HERRENS tjänare David, som talade till HERREN denna sångs ord, när HERREN hade räddat honom från alla hans fienders hand och ur Sauls våld.
1 Ao mestre de canto. De Davi, servo do Senhor, que dirigiu as palavras deste cântico ao Senhor, no dia em que ficou livre de todos os seus inimigos e das mãos de Saul. Disse: Eu vos amo, Senhor, minha força!
2 Han sade: Hjärtligen kär har jag dig, HERRE, min starkhet,
2 O Senhor é o meu rochedo, minha fortaleza e meu libertador. Meu Deus é a minha rocha, onde encontro o meu refúgio, meu escudo, força de minha salvação e minha cidadela.
3 HERRE, mitt bergfäste, min borg och min räddare, min Gud, min klippa, till vilken jag tager min tillflykt, min sköld och min frälsnings horn, mitt värn.
3 Invoco o Senhor, digno de todo louvor, e fico livre dos meus inimigos.
4 HERREN, den högtlovade, åkallar jag, och från mina fiender bliver jag frälst.
4 Circundavam-me os vagalhões da morte, torrentes devastadoras me atemorizavam,
5 Dödens band omvärvde mig, och fördärvets strömmar förskräckte mig.
5 enlaçavam-se as cadeias da habitação dos mortos, a própria morte me prendia em suas redes.
6 Dödsrikets band omslöto mig, dödens snaror föllo över mig.
6 Na minha angústia, invoquei o Senhor, gritei para meu Deus: do seu templo ele ouviu a minha voz, e o meu clamor em sua presença chegou aos seus ouvidos.
7 Men jag åkallade HERREN i min nöd och ropade till min Gud. Han hörde från sin himmelska boning min röst, och mitt rop inför honom kom till hans öron.
7 A terra vacilou e tremeu, os fundamentos das montanhas fremiram, abalaram-se, porque Deus se abrasou em cólera:
8 Då skalv jorden och bävade, och bergens grundvalar darrade; de skakades, ty hans vrede var upptänd.
8 suas narinas exalavam fumaça; sua boca, fogo devorador, brasas incandescentes.
9 Rök steg upp från hans näsa och förtärande eld från hans mun; eldsglöd ljungade från honom.
9 Ele inclinou os céus e desceu, calcando aos pés escuras nuvens.
10 Och han sänkte himmelen och for ned, och töcken var under hans fötter.
10 Cavalgou sobre um querubim e voou, planando nas asas do vento.
11 Han for på keruben och flög, han svävade på vindens vingar.
11 Envolveu-se nas trevas como se fossem véu, fez para si uma tenda das águas tenebrosas, densas nuvens.
12 Han gjorde mörker till sitt täckelse, till en hydda som omslöt honom; mörka vatten, tjocka moln.
12 Do esplendor de sua presença suas nuvens avançaram: saraiva e centelhas de fogo.
13 Av glansen framför honom veko molnen undan; hagel föll, och eldsglöd for ned.
13 Dos céus trovejou o Senhor, o Altíssimo fez ressoar a sua voz.
14 Och HERREN dundrade i himmelen, den Högste lät höra sin röst; hagel föll, och eldsglöd for ned.
14 Lançou setas e dispersou os inimigos, fulminou relâmpagos e os desbaratou.
15 Han sköt sina pilar och förskingrade dem, ljungeldar i mängd och förvirrade dem.
15 E apareceu descoberto o leito do mar, ficaram à vista os fundamentos da terra, ante a vossa ameaçadora voz, ó Senhor, ante o furacão de vossa cólera.
16 Vattnens bäddar kommo i dagen, och jordens grundvalar blottades, för din näpst, o HERRE, för din vredes stormvind.
16 Do alto estendeu a sua mão e me pegou, e retirou-me das águas profundas,
17 Han räckte ut sin hand från höjden och fattade mig, han drog mig upp ur de stora vattnen.
17 livrou-me de inimigo poderoso, dos meus adversários mais fortes do que eu.
18 Han räddade mig från min starke fiende och från mina ovänner, ty de voro mig övermäktiga.
18 Investiram contra mim no dia do meu infortúnio, mas o Senhor foi o meu arrimo;
19 De överföllo mig på min olyckas dag, men HERREN blev mitt stöd.
19 pôs-me a salvo e livrou-me, porque me ama.
20 Han förde mig ut på rymlig plats; han räddade mig, ty han hade behag till mig.
20 O Senhor me tratou segundo a minha inocência, retribuiu-me segundo a pureza de minhas mãos,
21 HERREN lönar mig efter min rättfärdighet; efter mina händers renhet vedergäller han mig.
21 porque guardei os caminhos do Senhor e não pequei separando-me do meu Deus.
22 Ty jag höll mig på HERRENS vägar och avföll icke från min Gud i ogudaktighet;
22 Tenho diante dos olhos todos os seus preceitos e não me desvio de suas leis.
23 nej, alla hans rätter hade jag för ögonen, och hans stadgar lät jag icke vika ifrån mig.
23 Ando irrepreensivelmente diante dele, guardando-me do meu pecado.
24 Så var jag ostrafflig inför honom och tog mig till vara för missgärning.
24 O Senhor retribuiu-me segundo a minha justiça, segundo a pureza de minhas mãos diante dos seus olhos.
25 Därför vedergällde mig HERREN efter min rättfärdighet, efter mina händers renhet inför hans ögon.
25 Com quem é bondoso vos mostrais bondoso, com o homem íntegro vos mostrais íntegro;
26 Mot den fromme bevisar du dig from, mot en ostrafflig man bevisar du dig ostrafflig.
26 puro com quem é puro; prudente com quem é astuto.
27 Mot den rene bevisar du dig ren, men mot den vrånge bevisar du dig avog.
27 Os humildes salvais, os semblantes soberbos humilhais.
28 Ty du frälsar ett betryckt folk, men stolta ögon ödmjukar du.
28 Senhor, sois vós que fazeis brilhar o meu farol, sois vós que dissipais as minhas trevas.
29 Ja, du låter min lampa brinna klart; HERREN, min Gud, gör mitt mörker ljuset.
29 Convosco afrontarei batalhões, com meu Deus escalarei muralhas.
30 Ja, med dig kan jag nedslå härskaror, och med min Gud stormar jag murar.
30 Os caminhos de Deus são perfeitos, a palavra do Senhor é pura. Ele é o escudo de todos os que nele se refugiam.
31 Guds väg är ostrafflig; HERRENS tal är luttrat. En sköld är han för alla som taga sin tillflykt till honom.
31 Pois quem é Deus senão o Senhor? Quem é o rochedo, senão o nosso Deus?
32 Ty vem är Gud förutom HERREN, och vem är en klippa utom vår Gud?
32 É Deus quem me cinge de coragem e aplana o meu caminho.
33 Gud, du som omgjordade mig med kraft och lät min väg vara lyckosam,
33 Torna os meus pés velozes como os das gazelas e me instala nas alturas.
34 du som gjorde mina fötter såsom hindens och ställde mig på mina höjder,
34 Adestra minhas mãos para o combate e meus braços para o tiro de arco.
35 du som lärde mina händer att strida och mina armar att spänna kopparbågen!
35 Vós me dais o escudo que me salva. Vossa destra me sustém, e vossa bondade me engrandece.
36 Du gav mig din frälsnings sköld, och din högra hand stödde mig, och ditt saktmod gjorde mig stor;
36 Alargais o caminho a meus passos, para meus pés não resvalarem.
37 du skaffade rum för mina steg, där jag gick, och mina fötter vacklade icke.
37 Dou caça aos inimigos e os alcanço, e não volto sem que os tenha aniquilado.
38 Jag förföljde mina fiender och hann upp dem; jag vände icke tillbaka, förrän jag hade gjort ände på dem.
38 De tal sorte os despedaço, que não mais poderão levantar-se: eles ficam caídos a meus pés.
39 Jag slog dem, så att de icke mer kunde resa sig; de föllo under mina fötter.
39 Vós me cingis de coragem para a luta e ante mim dobrais os meus adversários.
40 Du omgjordade mig med kraft till striden, du böjde mina motståndare under mig.
40 Afugentais da minha presença os meus inimigos e reduzis ao silêncio os que me aborrecem.
41 Mina fiender drev du på flykten för mig, och dem som hatade mig förgjorde jag.
41 Gritam por socorro, mas não há quem os salve; clamam ao Senhor, mas não responde...
42 De ropade, men det fanns ingen som frälste; till HERREN, men han svarade dem icke.
42 Eu os disperso como o pó que o vento leva, e os esmago como o barro das estradas.
43 Och jag stötte dem sönder till stoft för vinden, jag kastade ut dem såsom orenlighet på gatan.
43 Vós me livrais das revoltas do povo e me colocais à frente das nações; povos que eu desconhecia se tornaram meus servos.
44 Du räddade mig ur folkets strider, du satte mig till ett huvud över hedningar; folkslag som jag ej kände blevo mina tjänare.
44 Gente estranha me serve abnegadamente e me obedece à primeira intimação.
45 Vid blotta ryktet hörsammade de mig; främlingar visade mig underdånighet.
45 Gente estranha desfalece e sai tremendo de seus esconderijos.
46 Ja, främlingarnas mod vissnade bort; med bävan övergåvo de sina borgar.
46 Viva o Senhor e bendito seja o meu rochedo! Exaltado seja Deus, que me salva!
47 HERREN lever! Lovad vare min klippa, och upphöjd vare min frälsnings Gud!
47 Deus, que me proporciona a vingança e avassala nações a meus pés.
48 Gud, som har givit mig hämnd och tvingat folken under mig;
48 Sois vós que me libertais dos meus inimigos, me exaltais acima dos meus adversários e me salvais do homem violento.
49 du som har befriat mig från mina fiender och upphöjt mig över mina motståndare, räddat mig från våldets man!
49 Por isso vos louvarei, ó Senhor, entre as nações e celebrarei o vosso nome.
50 Fördenskull vill jag tacka dig bland hedningarna, HERRE, och lovsjunga ditt namn.
50 Ele prepara grandes vitórias a seu rei e faz misericórdia a seu ungido, a Davi e a sua descendência para sempre.
51 Ty du giver din konung stor seger och gör nåd mot din smorde, mot David och hans säd till evig tid.
51 — ausente —
Atalhos do teclado
- Capítulo anterior←
- Próximo capítulo→
- Versículo anteriork
- Próximo versículoj
- Limpar seleçãoEsc
- Esta ajuda?
Estude este capítulo no WhatsApp
Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Salmos 18, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.