Jó 4
Swedish 1917 Version (SVD) vs NVT
1 Därefter tog Elifas från Teman till orda och sade:
1 Então Elifaz, de Temã, respondeu a Jó:
2 Misstycker du, om man dristar tala till dig? Vem kan hålla tillbaka sina ord?
2 “Você terá paciência e me permitirá dizer algo? Afinal, quem poderia permanecer calado?
3 Se, många har du visat till rätta, och maktlösa händer har du stärkt;
3 Você já deu ânimo a muita gente e deu força aos fracos.
4 dina ord hava upprättat den som stapplade, och åt vacklande knän har du givit kraft.
4 Suas palavras sustentaram os que tropeçavam, e você deu apoio aos vacilantes.
5 Men nu, då det gäller dig själv, bliver du otålig, när det är dig det drabbar, förskräckes du.
5 Mas agora, quando vem a aflição, você desanima; quando é atingido por ela, entra em pânico.
6 Skulle då icke din gudsfruktan vara din tillförsikt och dina vägars ostrafflighet ditt hopp?
6 Seu temor a Deus não lhe dá confiança? Sua vida íntegra não lhe traz esperança?
7 Tänk efter: när hände det att en oskyldig fick förgås? och var skedde det att de redliga måste gå under?
7 “Pense bem! Acaso os inocentes morrem? Quando os justos foram destruídos?
8 Nej, så har jag sett det gå, att de som plöja fördärv och de som utså olycka, de skörda och sådant;
8 Pelo que tenho observado, os que cultivam a maldade e semeiam a opressão, isso também é o que colhem.
9 för Guds andedräkt förgås de och för en fnysning av hans näsa försvinna de.
9 Um sopro de Deus os destrói; desaparecem com uma rajada de sua ira.
10 Ja, lejonets skri och rytarens röst måste tystna, och unglejonens tänder brytas ut;
10 O leão ruge e seu filhote rosna, mas os dentes dos leões jovens são quebrados.
11 Det gamla lejonet förgås, ty det finner intet rov, och lejoninnans ungar bliva förströdda.
11 O leão feroz morre de fome porque não há presa, e os filhotes da leoa se dispersam.
12 Men till mig smög sakta ett ord, mitt öra förnam det likasom en viskning,
12 “Esta verdade me foi revelada em segredo, como que sussurrada em meu ouvido.
13 När tankarna svävade om vid nattens syner och sömnen föll tung på människorna,
13 Ela veio à noite, numa visão perturbadora, quando todos estão em sono profundo.
14 då kom en förskräckelse och bävan över mig, med rysning fyllde den alla ben i min kropp.
14 O medo e o terror se apoderaram de mim e fizeram estremecer meus ossos.
15 En vindpust for fram över mitt ansikte, därvid reste sig håren på min kropp.
15 Um espírito passou diante de meu rosto, e os pelos de meu corpo se arrepiaram.
16 Och något trädde inför mina ögon, en skepnad vars form jag icke skönjde; och jag hörde en susning och en röst:
16 O espírito parou, mas não pude ver sua forma; um vulto estava diante de meus olhos. No silêncio, ouvi uma voz dizer:
17 »Kan då en människa hava rätt mot Gud eller en man vara ren inför sin skapare?
17 ‘Pode algum mortal ser inocente perante Deus? Pode o homem ser puro diante do Criador?’.
18 Se, ej ens på sina tjänare kan han förlita sig, jämväl sina änglar måste han tillvita fel;
18 “Se Deus não confia nos próprios anjos e acusa seus mensageiros de insensatez,
19 huru mycket mer då dem som bo i hyddor av ler, dem som hava sin grundval i stoftet! De krossas sönder så lätt som mal;
19 quanto menos confiará em pessoas feitas de barro! Vêm do pó e são facilmente destruídas, como traças.
20 när morgon har bytts till afton, ligga de slagna; innan man aktar därpå, hava de förgåtts för alltid.
20 Estão vivas pela manhã e mortas ao entardecer; desaparecem para sempre, sem deixar vestígio.
21 Ja, deras hyddas fäste ryckes bort för dem, oförtänkt måste de dö.»
21 As cordas de sua tenda são arrancadas e a tenda desaba, e na ignorância morrem.”
Atalhos do teclado
- Capítulo anterior←
- Próximo capítulo→
- Versículo anteriork
- Próximo versículoj
- Limpar seleçãoEsc
- Esta ajuda?
Estude este capítulo no WhatsApp
Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Jó 4, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.