Jó 31
Swedish 1917 Version (SVD) vs VC
1 Ett förbund slöt jag med mina ögon: aldrig skulle jag skåda efter någon jungfru.
1 Eu havia feito um pacto com meus olhos: não desejaria olhar nunca para uma virgem.
2 Vilken lott finge jag eljest av Gud i höjden, vilken arvedel av den Allsmäktige därovan?
2 Que parte me daria Deus lá do alto, que sorte o Todo-poderoso me enviaria dos céus?
3 Ofärd kommer ju över de orättfärdiga, och olycka drabbar ogärningsmän.
3 A infelicidade não está reservada ao injusto, e o infortúnio ao iníquo?
4 Ser icke han mina vägar, räknar han ej alla mina steg?
4 Não conhece Deus os meus caminhos, e não conta todos os meus passos?
5 Har jag väl umgåtts med lögn, och har min fot varit snar till svek?
5 Se caminhei com a mentira, se meu pé correu atrás da fraude,
6 Nej, må jag vägas på en riktig våg, så skall Gud förnimma min ostrafflighet.
6 que Deus me pese em justas balanças e reconhecerá minha integridade.
7 Hava mina steg vikit av ifrån vägen, har mitt hjärta följt efter mina ögon, eller låder vid min händer en fläck?
7 Se meus passos se desviaram do caminho, se meu coração seguiu meus olhos, se às minhas mãos se apegou qualquer mácula,
8 Då må en annan äta var jag har sått, och vad jag har planterat må ryckas upp med roten.
8 semeie eu e outro o coma, e que minhas plantações sejam desenraizadas!
9 Har mitt hjärta låtit dåra sig av någon kvinna, så att jag har stått på lur vid min nästas dörr?
9 Se meu coração foi seduzido por uma mulher, se fiquei à espreita à porta de meu vizinho,
10 Då må min hustru mala mjöl åt en annan, och främmande män må då famntaga henne.
10 que minha mulher gire a mó para outro e que estranhos a possuam!
11 Ja, sådant hade varit en skändlighet, en straffbar missgärning hade det varit,
11 Pois isso teria sido um crime, um delito dependente da justiça,
12 en eld som skulle förtära intill avgrunden och förhärja till roten all min gröda.
12 um fogo que devoraria até o abismo, e que teria arruinado todos os meus bens.
13 Har jag kränkt min tjänares eller tjänarinnas rätt, när de hade någon tvist med mig?
13 Nunca violei o direito de meus escravos, ou de minha serva, em suas discussões comigo.
14 Vad skulle jag då göra, när Gud stode upp, och när han hölle räfst, vad kunde jag då svara honom?
14 Que farei eu quando Deus se levantar? Quando me interrogar, que lhe responderei?
15 Han som skapade mig skapade ju och dem i moderlivet, han, densamme, har berett dem i modersskötet.
15 Aquele que me criou no ventre, não o criou também a ele? Um mesmo criador não nos formou no seio da nossa mãe?
16 Har jag vägrat de arma vad de begärde eller låtit änkans ögon försmäkta?
16 Não recusei aos pobres aquilo que desejavam, não fiz desfalecer os olhos da viúva,
17 Har jag ätit mitt brödstycke allena, utan att den faderlöse och har fått äta därav?
17 não comi sozinho meu pedaço de pão, sem que o órfão tivesse a sua parte;
18 Nej, från min ungdom fostrades han hos mig såsom hos en fader, och från min moders liv var jag änkors ledare.
18 desde minha infância cuidei deste como um pai, desde o ventre de minha mãe fui o guia da viúva.
19 Har jag kunnat se en olycklig gå utan kläder, se en fattig ej äga något att skyla sig med?
19 Se vi perecer um homem por falta de roupas, e o pobre que não tinha com que cobrir-se,
20 Måste ej fastmer hans länd välsigna mig, och fick han ej värma sig i ull av mina lamm?
20 sem que seus rins me tenham abençoado, aquecido como estava com a lã de minhas ovelhas;
21 Har jag lyft min hand mot den faderlöse, därför att jag såg mig hava medhåll i porten?
21 se levantei a mão contra o órfão, quando me via apoiado pelos juízes,
22 Då må min axel lossna från sitt fäste och min arm brytas av ifrån sin led.
22 que meu ombro caia de minhas costas, que meu braço seja arrancado de seu cotovelo!
23 Jag måste då frukta ofärd ifrån Gud och skulle stå maktlös inför hans majestät.
23 Pois o temor de Deus me invadiu, e diante de sua majestade não posso subsistir.
24 Har jag satt mitt hopp till guldet och kallat guldklimpen min förtröstan?
24 Nunca pus no ouro minha segurança, nem jamais disse ao ouro puro: És minha esperança.
25 Var det min glädje att min rikedom blev så stor, och att min hand förvärvade så mycket?
25 Nunca me rejubilei por ser grande a minha riqueza, nem pelo fato de minha mão ter ajuntado muito.
26 Hände det, när jag såg solljuset, huru det sken, och månen, huru härligt den gick fram,
26 Quando eu via o sol brilhar, e a lua levantar-se em seu esplendor,
27 att mitt hjärta hemligen lät dåra sig, så att jag med handkyss gav dem min hyllning?
27 jamais meu coração deixou-se seduzir em segredo, e minha mão não foi levada à boca para um beijo.
28 Nej, också det hade varit en straffbar missgärning; därmed hade jag ju förnekat Gud i höjden.
28 Isto seria um crime digno de castigo, pois eu teria renegado o Deus do alto.
29 Har jag glatt mig åt min fiendes ofärd och fröjdats, när olycka träffade honom?
29 Nunca me alegrei com a ruína de meu inimigo, e nem exultei quando a infelicidade o feriu.
30 Nej, jag tillstadde ej min mun att synda så, ej att med förbannelse begära hans liv.
30 Não permiti que minha língua pecasse, reclamando sua morte por uma imprecação.
31 Och kan mitt husfolk icke bevittna att envar fick mätta sig av kött vid mitt bord?
31 Jamais as pessoas de minha tenda me disseram: Há alguém que não saiu satisfeito.
32 Främlingen behövde ej stanna över natten på gatan, mina dörrar lät jag stå öppna utåt vägen.
32 O estrangeiro não passava a noite fora, eu abria a minha porta ao viajante.
33 Har jag på människovis skylt mina överträdelser och gömt min missgärning i min barm,
33 Nunca dissimulei minha culpa aos homens, escondendo em meu peito minha iniqüidade,
34 av fruktan för den stora hopen och av rädsla för stamfränders förakt, så att jag teg och ej gick utom min dörr?
34 como se temesse a multidão e receasse o desprezo das famílias, a ponto de me manter quieto sem pôr o pé fora da porta.
35 Ack att någon funnes, som ville höra mig! Jag har sagt mitt ord. Den Allsmäktige må nu svara mig; ack att jag finge min vederparts motskrift!
35 Oh, se eu tivesse alguém para me ouvir! Eis a minha assinatura: que o Todo-poderoso me responda! Que o meu adversário escreva também um memorial.
36 Sannerligen, jag skulle då bära den högt på min skuldra, såsom en krona skulle jag fästa den på mig.
36 Será que eu não o poria sobre meus ombros, e não cingiria minha fronte com ele como de uma coroa?
37 Jag ville då göra honom räkenskap för alla mina steg, lik en furste skulle jag då träda inför honom.
37 Dar-lhe-ia conta de todos os meus passos, e me apresentaria diante dele altivo como um príncipe.
38 Har min mark höjt rop över mig, och hava dess fåror gråtit med varandra?
38 Se minha terra clamou contra mim, e seus sulcos derramaram lágrimas,
39 Har jag förtärt dess gröda obetald eller utpinat dess brukares liv?
39 se comi seus frutos sem pagar, se afligi a alma de seu possuidor,
40 Då må törne växa upp för vete, och ogräs i stället för korn. Slut på Jobs tal.
40 que em vez de trigo produza espinhos, e joio em vez de cevada! Aqui terminam os discursos de Jó.
Atalhos do teclado
- Capítulo anterior←
- Próximo capítulo→
- Versículo anteriork
- Próximo versículoj
- Limpar seleçãoEsc
- Esta ajuda?
Estude este capítulo no WhatsApp
Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Jó 31, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.