Jó 31
Swedish 1917 Version (SVD) vs NVT
1 Ett förbund slöt jag med mina ögon: aldrig skulle jag skåda efter någon jungfru.
1 “Fiz uma aliança com meus olhos de não olhar com cobiça para nenhuma jovem.
2 Vilken lott finge jag eljest av Gud i höjden, vilken arvedel av den Allsmäktige därovan?
2 Pois o que Deus, lá de cima, escolheu para nós? Qual é nossa herança do Todo-poderoso, que está lá no alto?
3 Ofärd kommer ju över de orättfärdiga, och olycka drabbar ogärningsmän.
3 Não é calamidade para os perversos e desgraça para os que praticam o mal?
4 Ser icke han mina vägar, räknar han ej alla mina steg?
4 Afinal, ele não vê tudo que faço e cada passo que dou?
5 Har jag väl umgåtts med lögn, och har min fot varit snar till svek?
5 “Se minha conduta foi falsa, e se procurei enganar alguém,
6 Nej, må jag vägas på en riktig våg, så skall Gud förnimma min ostrafflighet.
6 que Deus me pese numa balança justa, pois conhecerá minha integridade.
7 Hava mina steg vikit av ifrån vägen, har mitt hjärta följt efter mina ögon, eller låder vid min händer en fläck?
7 Se me desviei de seu caminho, se meu coração cobiçou o que os olhos viram, ou se sou culpado de algum outro pecado,
8 Då må en annan äta var jag har sått, och vad jag har planterat må ryckas upp med roten.
8 que outros comam o que semeei; que minhas plantações sejam arrancadas pela raiz.
9 Har mitt hjärta låtit dåra sig av någon kvinna, så att jag har stått på lur vid min nästas dörr?
9 “Se meu coração foi seduzido por uma mulher, ou se cobicei a esposa de meu próximo,
10 Då må min hustru mala mjöl åt en annan, och främmande män må då famntaga henne.
10 que minha esposa se torne serva de outro homem; que outros durmam com ela.
11 Ja, sådant hade varit en skändlighet, en straffbar missgärning hade det varit,
11 Pois a cobiça é um pecado vergonhoso, um crime que merece castigo.
12 en eld som skulle förtära intill avgrunden och förhärja till roten all min gröda.
12 É fogo que tudo consome, levando à destruição, capaz de destruir tudo que tenho.
13 Har jag kränkt min tjänares eller tjänarinnas rätt, när de hade någon tvist med mig?
13 “Se fui injusto com meus servos e servas quando me apresentaram suas queixas,
14 Vad skulle jag då göra, när Gud stode upp, och när han hölle räfst, vad kunde jag då svara honom?
14 que farei quando Deus me confrontar? Que direi quando ele me chamar para prestar contas?
15 Han som skapade mig skapade ju och dem i moderlivet, han, densamme, har berett dem i modersskötet.
15 Pois o mesmo Deus que me criou, também criou meus servos; formou no ventre materno tanto eles como eu.
16 Har jag vägrat de arma vad de begärde eller låtit änkans ögon försmäkta?
16 “Acaso me recusei a ajudar os pobres ou acabei com a esperança da viúva?
17 Har jag ätit mitt brödstycke allena, utan att den faderlöse och har fått äta därav?
17 Fui mesquinho com meu alimento e me recusei a compartilhá-lo com os órfãos?
18 Nej, från min ungdom fostrades han hos mig såsom hos en fader, och från min moders liv var jag änkors ledare.
18 Não! Desde a juventude, tenho cuidado dos órfãos como um pai e, por toda a vida, tenho ajudado as viúvas.
19 Har jag kunnat se en olycklig gå utan kläder, se en fattig ej äga något att skyla sig med?
19 Sempre que via alguém passar frio por falta de roupa, e o pobre que não tinha o que vestir,
20 Måste ej fastmer hans länd välsigna mig, och fick han ej värma sig i ull av mina lamm?
20 acaso eles não me abençoavam por lhes prover roupas de lã para aquecê-los?
21 Har jag lyft min hand mot den faderlöse, därför att jag såg mig hava medhåll i porten?
21 “Se levantei a mão contra o órfão, certo de que os juízes tomariam meu partido,
22 Då må min axel lossna från sitt fäste och min arm brytas av ifrån sin led.
22 que meu ombro seja deslocado e meu braço, arrancado da articulação!
23 Jag måste då frukta ofärd ifrån Gud och skulle stå maktlös inför hans majestät.
23 Seria melhor que enfrentar o castigo de Deus; pois, se a majestade de Deus é contra mim, que esperança resta?
24 Har jag satt mitt hopp till guldet och kallat guldklimpen min förtröstan?
24 “Acaso confiei no dinheiro ou me senti seguro por causa de meu ouro?
25 Var det min glädje att min rikedom blev så stor, och att min hand förvärvade så mycket?
25 Acaso me vangloriei de minha riqueza e de tudo que possuo?
26 Hände det, när jag såg solljuset, huru det sken, och månen, huru härligt den gick fram,
26 “Olhei para o sol, que brilha no céu, ou para a lua, que percorre seu resplendor,
27 att mitt hjärta hemligen lät dåra sig, så att jag med handkyss gav dem min hyllning?
27 e, em segredo, meu coração foi seduzido a lhes lançar beijos de adoração?
28 Nej, också det hade varit en straffbar missgärning; därmed hade jag ju förnekat Gud i höjden.
28 Se o fiz, devo ser castigado pelos juízes, pois significa que neguei o Deus que está lá no alto.
29 Har jag glatt mig åt min fiendes ofärd och fröjdats, när olycka träffade honom?
29 “Alguma vez me alegrei com a desgraça de meus inimigos, ou exultei porque lhes aconteceu algum mal?
30 Nej, jag tillstadde ej min mun att synda så, ej att med förbannelse begära hans liv.
30 Não, jamais cometi o pecado de amaldiçoar alguém ou de pedir sua morte como vingança.
31 Och kan mitt husfolk icke bevittna att envar fick mätta sig av kött vid mitt bord?
31 “Meus servos nunca disseram: ‘Ele deixa os outros passar fome’.
32 Främlingen behövde ej stanna över natten på gatan, mina dörrar lät jag stå öppna utåt vägen.
32 Nunca deixei o estrangeiro dormir na rua; minha porta sempre esteve aberta para todos.
33 Har jag på människovis skylt mina överträdelser och gömt min missgärning i min barm,
33 “Acaso procurei encobrir meus pecados, como outros fazem, e esconder a culpa em meu coração?
34 av fruktan för den stora hopen och av rädsla för stamfränders förakt, så att jag teg och ej gick utom min dörr?
34 Mantive-me calado e não saí de casa, por medo da multidão ou do desprezo do povo?
35 Ack att någon funnes, som ville höra mig! Jag har sagt mitt ord. Den Allsmäktige må nu svara mig; ack att jag finge min vederparts motskrift!
35 “Se ao menos alguém me ouvisse! Vejam, aqui está minha defesa assinada. Que o Todo-poderoso me responda; que meu adversário registre sua denúncia por escrito.
36 Sannerligen, jag skulle då bära den högt på min skuldra, såsom en krona skulle jag fästa den på mig.
36 Eu enfrentaria a acusação de peito aberto e a usaria como coroa.
37 Jag ville då göra honom räkenskap för alla mina steg, lik en furste skulle jag då träda inför honom.
37 Pois eu diria a Deus exatamente o que tenho feito; compareceria diante dele como um príncipe.
38 Har min mark höjt rop över mig, och hava dess fåror gråtit med varandra?
38 “Se a terra protestar contra mim, se todos os seus sulcos clamarem,
39 Har jag förtärt dess gröda obetald eller utpinat dess brukares liv?
39 se roubei suas colheitas, ou se matei seus donos,
40 Då må törne växa upp för vete, och ogräs i stället för korn. Slut på Jobs tal.
40 que cresçam espinhos em lugar de trigo e ervas daninhas em lugar de cevada”. Assim terminam as palavras de Jó.
Atalhos do teclado
- Capítulo anterior←
- Próximo capítulo→
- Versículo anteriork
- Próximo versículoj
- Limpar seleçãoEsc
- Esta ajuda?
Estude este capítulo no WhatsApp
Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Jó 31, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.