2 Samuel 22
Swedish 1917 Version (SVD) vs NAA
1 Och David talade till HERREN denna sångs ord, när HERREN hade räddat honom från alla hans fienders hand och från Sauls hand.
1 Davi falou ao Senhor as palavras deste cântico, no dia em que o Senhor o livrou das mãos de todos os seus inimigos e das mãos de Saul.
2 Han sade: HERRE, du mitt bergfäste, min borg och min räddare,
2 Ele disse: O a minha fortaleza, o meu libertador;
3 Gud, du min klippa, till vilken jag tager min tillflykt, min sköld och min frälsnings horn, mitt värn och min tillflykt, min frälsare, du som frälsar mig från våldet!
3 o meu Deus, o meu rochedo em que me refugio; o meu escudo, a força da minha salvação, o meu alto refúgio. Ó Deus, tu me salvas da violência.
4 HERREN, den högtlovade, åkallar jag, och från mina fiender bliver jag frälst.
4 Invoco o Senhor , digno de ser louvado, e serei salvo dos meus inimigos.
5 Ty dödens bränningar omvärvde mig, fördärvets strömmar förskräckte mig,
5 Porque ondas de morte me cercaram, torrentes de perdição me impuseram terror.
6 dödsrikets band omslöto mig, dödens snaror föllo över mig.
6 Cadeias infernais me envolveram, e tramas de morte me surpreenderam.
7 Men jag åkallade HERREN i min nöd, ja, jag gick med min åkallan till min Gud. Och han hörde från sin himmelska boning min röst, och mitt rop kom till hans öron.
7 Na minha angústia, invoquei o gritei por socorro ao meu Deus. Do seu templo ele ouviu a minha voz, e o meu clamor chegou aos seus ouvidos.
8 Då skalv jorden och bävade, himmelens grundvalar darrade; de skakades, ty hans vrede var upptänd.
8 Então a terra se abalou e tremeu; vacilaram também os fundamentos dos céus e se abalaram, porque ele estava irado.
9 Rök steg upp från hans näsa och förtärande eld från hans mun, eldsglöd ljungade från honom.
9 Das suas narinas subiu fumaça, e fogo devorador saiu da sua boca; dele saíram brasas ardentes.
10 Och han sänkte himmelen och for ned och töcken var under hans fötter.
10 Ele baixou os céus e desceu, e teve sob os pés densa escuridão.
11 Han for på keruben och flög, han sågs komma på vindens vingar
11 Cavalgava um querubim e voou; foi levado sobre as asas do vento.
12 Och han gjorde mörker till en hydda som omslöt honom: vattenhopar, tjocka moln.
12 Por abrigo pôs ao redor de si trevas, ajuntamento de águas, nuvens dos céus.
13 Ur glansen framför honom ljungade eldsglöd.
13 Do resplendor que diante dele havia, brasas de fogo se acenderam.
14 HERREN dundrade från himmelen den Högste lät höra sin röst.
14 O Senhor trovejou desde os céus; o Altíssimo levantou a sua voz.
15 Han sköt pilar och förskingrade dem, ljungeld och förvirrade dem.
15 Atirou as suas flechas e espalhou os meus inimigos; multiplicou os seus raios e os dispersou.
16 Havets bäddar kommo i dagen, jordens grundvalar blottades, för HERRENS näpst, för hans vredes stormvind.
16 Então se viu o leito do mar, e se descobriram os fundamentos do mundo, pela repreensão do pelo sopro irado das suas narinas.
17 Han räckte ut sin hand från höjden och fattade mig, han drog mig upp ur de stora vattnen.
17 Do alto o Senhor me estendeu a mão e me segurou; ele me tirou das águas profundas.
18 Han räddade mig från min starke fiende, från mina ovänner, ty de voro mig övermäktiga.
18 Livrou-me de forte inimigo e dos que me odiavam, pois eram mais poderosos do que eu.
19 De överföllo mig på min olyckas dag, men HERREN blev mitt stöd.
19 Eles me atacaram no dia da minha calamidade, mas o de amparo.
20 Han förde mig ut på rymlig plats han räddade mig, ty han hade behag till mig.
20 Trouxe-me para um lugar espaçoso; livrou-me, porque ele se agradou de mim.
21 HERREN lönar mig efter min rättfärdighet; efter mina händers renhet vedergäller han mig.
21 O Senhor me retribuiu segundo a minha justiça; recompensou-me conforme a pureza das minhas mãos.
22 Ty jag höll mig på HERRENS vägar och avföll icke från min Gud i ogudaktighet;
22 Pois tenho guardado os caminhos do e não me afastei perversamente do meu Deus.
23 nej, alla hans rätter hade jag för ögonen, och från hans stadgar vek jag icke av.
23 Porque todos os seus juízos estão diante de mim, e não rejeitei os seus preceitos.
24 Så var jag ostrafflig för honom och tog mig till vara för missgärning.
24 Também fui íntegro para com ele e me guardei da iniquidade.
25 Därför vedergällde mig HERREN efter min rättfärdighet, efter min renhet inför hans ögon.
25 Por isso, o Senhor me retribuiu segundo a minha justiça, conforme a minha pureza, na sua presença.
26 Mot den fromme bevisar du dig from, mot en ostrafflig hjälte bevisar du dig ostrafflig.
26 Para com quem é fiel, fiel te mostras; com o íntegro, também íntegro.
27 Mot den rene bevisar du dig ren, men mot den vrånge bevisar du dig avog.
27 Com o puro, puro te mostras; com o perverso, inflexível.
28 och du frälsar ett betryckt folk, men dina ögon äro emot de stolta, till att ödmjuka dem.
28 Tu salvas o povo humilde, mas, com um lance de vista, abates os orgulhosos.
29 Ja, du, HERRE, är min lampa; ty HERREN gör mitt mörker ljust.
29 Tu, Senhor , és a minha lâmpada; o nas minhas trevas.
30 Ja, med dig kan jag nedslå härskaror, med min Gud stormar jag murar.
30 Pois contigo posso atacar exércitos, com o meu Deus salto muralhas.
31 Guds väg är ostrafflig, HERRENS tal är luttrat. En sköld är han för alla som taga sin tillflykt till honom.
31 O caminho de Deus é perfeito; a palavra do ele é escudo para todos os que nele se refugiam.
32 Ty vem är Gud förutom HERREN, och vem är en klippa förutom vår Gud?
32 Pois quem é Deus além do E quem é rochedo, a não ser o nosso Deus?
33 Gud, du som var mitt starka värn och ledde den ostrafflige på hans väg,
33 Deus é a minha fortaleza e a minha força e ele aperfeiçoa o meu caminho.
34 du som gjorde hans fötter såsom hindens och ställde mig på mina höjder,
34 Ele deu aos meus pés a ligeireza das corças e me firmou nas minhas alturas.
35 du som lärde mina händer att strida och mina armar att spänna kopparbågen!
35 Ele treinou as minhas mãos para o combate, tanto que os meus braços vergaram um arco de bronze.
36 Du gav mig din frälsnings sköld och din bönhörelse gjorde mig stor,
36 Também me deste o escudo da tua salvação, e a tua clemência me engrandeceu.
37 du skaffade rum för mina steg, där jag gick, och mina fötter vacklade icke.
37 Alargaste o caminho sob meus passos, e os meus pés não vacilaram.
38 Jag förföljde mina fiender och förgjorde dem; jag vände icke tillbaka, förrän jag hade gjort ände på dem.
38 Persegui os meus inimigos e os derrotei, e só voltei depois de ter acabado com eles.
39 Ja, jag gjorde ände på dem och slog dem, så att de icke mer reste sig; de föllo under mina fötter.
39 Acabei com eles, esmagando-os a tal ponto, que não puderam se levantar; caíram sob os meus pés.
40 Du omgjordade mig med kraft till striden, du böjde mina motståndare under mig.
40 Pois me cingiste de força para o combate e me submeteste os que se levantaram contra mim.
41 Mina fiender drev du på flykten för mig, dem som hatade mig förgjorde jag.
41 Também puseste em fuga os meus inimigos, e os que me odiavam, eu os exterminei.
42 De sågo sig omkring, men det fanns ingen som frälste; efter HERREN, men han svarade dem icke.
42 Olharam, mas não houve quem os salvasse; olharam para o mas ele não respondeu.
43 Och jag stötte dem sönder till stoft på jorden, jag krossade och förtrampade dem såsom orenlighet på gatan.
43 Então os moí como o pó da terra; esmaguei-os e, como a lama das ruas, os amassei.
44 Du räddade mig ur mitt folks strider, du bevarade mig till ett huvud över hedningar; folkslag som jag ej kände blevo mina tjänare.
44 Dos conflitos do meu povo me livraste e me fizeste cabeça das nações; um povo que eu não conhecia me serviu.
45 Främlingar visade mig underdånighet; vid blotta ryktet hörsammade de mig.
45 Os estrangeiros se mostram submissos a mim; bastou-lhes ouvir a minha voz, logo me obedeceram.
46 Ja, främlingarnas mod vissnade bort; de omgjordade sig och övergåvo sina borgar.
46 Os estrangeiros fraquejaram e, tremendo, saíram das suas fortalezas.
47 HERREN lever! Lovad vare min klippa, upphöjd vare Gud, min frälsnings klippa!
47 O Senhor vive! Bendita seja a minha rocha! Exaltado seja o meu Deus, a rocha da minha salvação!
48 Gud, som har givit mig hämnd och lagt folken under mig;
48 O Deus que por mim tomou vingança e me submeteu povos;
49 du som har fört mig ut från mina fiender och upphöjt mig över mina motståndare, räddat mig från våldets man!
49 o Deus que me tirou do meio dos meus inimigos; sim, tu que me exaltaste acima dos meus adversários e me livraste dos homens violentos.
50 Fördenskull vill jag tacka dig, HERRE, bland hedningarna, och lovsjunga ditt namn.
50 Por isso, eu te glorificarei entre os gentios, ó e cantarei louvores ao teu nome.
51 Ty du giver din konung stor seger och gör nåd mot din smorde, mot David och hans säd till evig tid.
51 É ele quem dá grandes vitórias ao seu rei e usa de misericórdia para com o seu ungido, com Davi e sua posteridade, para sempre.
Atalhos do teclado
- Capítulo anterior←
- Próximo capítulo→
- Versículo anteriork
- Próximo versículoj
- Limpar seleçãoEsc
- Esta ajuda?
Estude este capítulo no WhatsApp
Peça à IA da Bíblia Fala para explicar 2 Samuel 22, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.