Jó 3
SweKarlXII1873: Svenska Karl XII:s Bibel (1873) (SM_SWEKARLXII1873) vs VC
VC Versão Católica
1 Derefter upplät Job sin mun, och förbannade sin dag;
1 Então Jó abriu a boca e amaldiçoou o dia de seu nascimento.
2 Utbrast, och sade:
2 Jó falou nestes termos:
3 Den dagen vare förtappad, på hvilkom jag född är; och den natten, då man sade: En man är aflad.
3 Pereça o dia em que nasci e a noite em que foi dito: uma criança masculina foi concebida!
4 Den samme dagen vare mörk, och Gud fråge intet efter honom ofvanefter; ingen klarhet skine öfver honom.
4 Que esse dia se mude em trevas! Que Deus, lá do alto, não se incomode com ele; que a luz não brilhe sobre ele!
5 Mörkret behålle honom, och töcken blifve öfver honom med tjockt moln; och dimba om dagen göre honom gräselig.
5 Que trevas e obscuridade se apoderem dele, que nuvens o envolvam, que eclipses o apavorem,
6 Den samma nattena begripe mörker; och glädje sig icke ibland årsens dagar, och komme icke i månadetalet.
6 que a sombra o domine; esse dia, que não seja contado entre os dias do ano, nem seja computado entre os meses!
7 Si, vare den natten ensam, och ingen glädje komme deruti.
7 Que seja estéril essa noite, que nenhum grito de alegria se faça ouvir nela.
8 De der dagen förbanna, de förbanne henne; och de som redo äro till att uppväcka Leviathan.
8 Amaldiçoem-na aqueles que amaldiçoaram os dias, aqueles que são hábeis para evocar Leviatã!
9 Hennes stjernor varde mörka; förvänte ljus, och det komme intet; och se intet morgonrodnans ögnabryn;
9 Que as estrelas de sua madrugada se obscureçam, e em vão espere a luz, e não veja abrirem-se as pálpebras da aurora,
10 Att hon icke igenlyckte mins lifs dörr, och icke bortgömde olyckona för min ögon.
10 já que não fechou o ventre que me carregou para me poupar a vista do mal!
11 Hvi blef jag icke straxt död i moderlifvet? Hvi vardt jag icke förgjord, då jag utu moderlifvet kommen var?
11 Por que não morri no seio materno, por que não pereci saindo de suas entranhas?
12 Hvi hafva de tagit mig upp i skötet? Hvi hafver jag ditt spenar?
12 Por que dois joelhos para me acolherem, por que dois seios para me amamentarem?
13 Så låge jag nu, och vore stilla; sofve och hade ro;
13 Estaria agora deitado e em paz, dormiria e teria o repouso
14 Med Konungar och rådherrar på jordene, som bygga det öde är;
14 com os reis, árbitros da terra, que constroem para si mausoléus;
15 Eller med Förstar, som guld hafva, och sin hus full med silfver;
15 com os príncipes que possuíam o ouro, e enchiam de dinheiro as suas casas.
16 Eller som den der otida född är fördold, och vore icke till; såsom de unga barn, som aldrig hafva sett ljuset.
16 Ou então, como o aborto escondido, eu não teria existido, como as crianças que não viram o dia.
17 Der måste ju de ogudaktige låta af sitt öfvervåld; der hvilas dock de som mycket omak haft hafva.
17 Ali, os maus cessam os seus furores, ali, repousam os exaustos de forças,
18 Der hafva fångar frid med androm, och höra icke trugarens röst.
18 ali, os prisioneiros estão tranqüilos, já não mais ouvem a voz do exator.
19 Der äro både små och store; tjenaren och den som ifrå sin herra fri är.
19 Ali, juntos, os pequenos e os grandes se encontram, o escravo ali está livre do jugo do seu senhor.
20 Hvi är ljus gifvet dem arma, och lif de bedröfvade hjerta;
20 Por que conceder a luz aos infelizes, e a vida àqueles cuja alma está desconsolada,
21 (De der vänta efter döden, och han kommer icke; och uppgrofvo honom väl utu fördold rum;
21 que esperam a morte, sem que ela venha, e a procuram mais ardentemente do que um tesouro,
22 De der fröjda sig mycket, och äro glade, att de kunna få grafvena;)
22 que são felizes até ficarem transportados de alegria, quando encontrarem o sepulcro?
23 Och dem månne, hvilkens väg fördold är, och för honom af Gudi skyld varder?
23 Ao homem cujo caminho é escondido e que Deus cerca de todos os lados?
24 Förty min suckan är min dagliga spis; mine tårar äro min dryck.
24 Em lugar do pão tenho meus suspiros, e os meus gemidos se espalham como a água.
25 Ty det jag fruktade, det är kommet öfver mig; och det jag räddes, hafver råkat på mig.
25 Todos os meus temores se realizam, e aquilo que me dá medo vem atingir-me.
26 Var jag icke lyckosam? Var jag icke stilla? Hade jag icke goda ro? Och sådana oro kommer.
26 Não tenho paz, nem descanso, nem repouso; só tenho agitação.
Atalhos do teclado
- Capítulo anterior←
- Próximo capítulo→
- Versículo anteriork
- Próximo versículoj
- Limpar seleçãoEsc
- Esta ajuda?
Estude este capítulo no WhatsApp
Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Jó 3, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.