Lucas 24
swessb (SWESSB) vs ARA
1 Men den första dagen i veckan, i djup gryning, kom de till graven bärande kryddor som de berett.
1 Mas, no primeiro dia da semana, alta madrugada, foram elas ao túmulo, levando os aromas que haviam preparado.
2 Men de fann stenen bortrullad från graven,
2 E encontraram a pedra removida do sepulcro;
3 och när de gick in fann de inte Herren Jesu kropp.
3 mas, ao entrarem, não acharam o corpo do Senhor Jesus.
4 Och det hände sig, under det att de var villrådiga om detta, och se: två män stod framför dem i blixtrande skrud.
4 Aconteceu que, perplexas a esse respeito, apareceram-lhes dois varões com vestes resplandecentes.
5 Och när de blev förskräckta och böjde ansiktena mot jorden, sade de till dem: ”Varför söker ni den levande hos de döda?
5 Estando elas possuídas de temor, baixando os olhos para o chão, eles lhes falaram: Por que buscais entre os mortos ao que vive?
6 Han är inte här. Nej, han är uppväckt! Kom ihåg hur han talade till er när han ännu var i Galileen,
6 Ele não está aqui, mas ressuscitou. Lembrai-vos de como vos preveniu, estando ainda na Galileia,
7 och sade om Människosonen att han måste bli utlämnad i syndiga människors händer och korsfäst, och den tredje dagen uppstå.”
7 quando disse: Importa que o Filho do Homem seja entregue nas mãos de pecadores, e seja crucificado, e ressuscite no terceiro dia.
8 Och de kom ihåg hans ord.
8 Então, se lembraram das suas palavras.
9 Och de återvände från graven och berättade allt detta för de elva och för alla de övriga.
9 E, voltando do túmulo, anunciaram todas estas coisas aos onze e a todos os mais que com eles estavam.
10 Och de var Maria Magdalena och Johanna och Maria Jakobs mor och de övriga kvinnorna med dem. De sade detta till apostlarna,
10 Eram Maria Madalena, Joana e Maria, mãe de Tiago; também as demais que estavam com elas confirmaram estas coisas aos apóstolos.
11 och det syntes inför dem som nonsens med dessa ord och de trodde inte på dem.
11 Tais palavras lhes pareciam um como delírio, e não acreditaram nelas.
12 Men Petrus stod upp och sprang till graven. Och när han blickar in, ser han bara linnebindlarna. Och han gick iväg till sig, undrande över det som hänt.
12 Pedro, porém, levantando-se, correu ao sepulcro. E, abaixando-se, nada mais viu, senão os lençóis de linho; e retirou-se para casa, maravilhado do que havia acontecido.
13 Och se: två av dem var samma dag vandrande till en by som är sextio stadier från Jerusalem vars namn är Emmaus.
13 Naquele mesmo dia, dois deles estavam de caminho para uma aldeia chamada Emaús, distante de Jerusalém sessenta estádios.
14 Och de pratade med varandra om allt detta som hade hänt.
14 E iam conversando a respeito de todas as coisas sucedidas.
15 Och det hände sig, under det att de pratade och diskuterade, att även Jesus själv närmade sig och vandrade med dem.
15 Aconteceu que, enquanto conversavam e discutiam, o próprio Jesus se aproximou e ia com eles.
16 Men deras ögon hölls kvar så att de inte kände igen honom.
16 Os seus olhos, porém, estavam como que impedidos de o reconhecer.
17 Och han sade till dem: ”Vad är dessa för ord som ni utbyter med varandra medan ni vandrar?”
17 Então, lhes perguntou Jesus: Que é isso que vos preocupa e de que ides tratando à medida que caminhais? E eles pararam entristecidos.
18 Och en vid namn Kleopas svarade och sade till honom: ”Är du ensam som utböling i Jerusalem och vet inte det som har hänt i henne under dessa dagar?”
18 Um, porém, chamado Cleopas, respondeu, dizendo: És o único, porventura, que, tendo estado em Jerusalém, ignoras as ocorrências destes últimos dias?
19 Och han sade till dem: ”Vad?” Och de sade till honom: ”Det om Jesus nasarén. Han kom som en profetman, mäktig i gärning och ord inför Gud och hela folket,
19 Ele lhes perguntou: Quais? E explicaram: O que aconteceu a Jesus, o Nazareno, que era varão profeta, poderoso em obras e palavras, diante de Deus e de todo o povo,
20 och hur de utlämnade honom, våra överstepräster och ledare, till en dödsdom och korsfäste honom.
20 e como os principais sacerdotes e as nossas autoridades o entregaram para ser condenado à morte e o crucificaram.
21 Och vi hoppades att han är den som kommer att återlösa Israel. Men dessutom med allt detta går nu den tredje dagen sedan detta hände.
21 Ora, nós esperávamos que fosse ele quem havia de redimir a Israel; mas, depois de tudo isto, é já este o terceiro dia desde que tais coisas sucederam.
22 Men dessutom har några kvinnor från oss förbryllat oss, då de kom i gryningen till graven
22 É verdade também que algumas mulheres, das que conosco estavam, nos surpreenderam, tendo ido de madrugada ao túmulo;
23 och fann inte hans kropp, men kom och sade sig ha sett en vision med änglar som säger att han lever.
23 e, não achando o corpo de Jesus, voltaram dizendo terem tido uma visão de anjos, os quais afirmam que ele vive.
24 Och då gick några av dem som var med oss bort till graven och fann det så liksom kvinnorna också sagt. Men honom såg de inte.”
24 De fato, alguns dos nossos foram ao sepulcro e verificaram a exatidão do que disseram as mulheres; mas não o viram.
25 Och han sade till dem: ”O ni oförnuftiga och långsamma i hjärtat till att tro på allt som profeterna har talat!
25 Então, lhes disse Jesus: Ó néscios e tardos de coração para crer tudo o que os profetas disseram!
26 Var det inte detta Kristus måste lida och gå in i sin härlighet?”
26 Porventura, não convinha que o Cristo padecesse e entrasse na sua glória?
27 Och han började från Mose och från alla profeterna och uttolkade för dem i alla Skrifterna det som var om honom.
27 E, começando por Moisés, discorrendo por todos os Profetas, expunha-lhes o que a seu respeito constava em todas as Escrituras.
28 Och de närmade sig byn dit de vandrade, och han gjorde som om han skulle vandra mer fjärran.
28 Quando se aproximavam da aldeia para onde iam, fez ele menção de passar adiante.
29 Och de tvingade honom och sade: ”Bli kvar hos oss. För det är mot afton och dagen har redan vikit.” Och han gick in för att bli kvar med dem.
29 Mas eles o constrangeram, dizendo: Fica conosco, porque é tarde, e o dia já declina. E entrou para ficar com eles.
30 Och det hände sig, under det att han lutade sig till bords med dem, att han tog brödet och välsignade, och bröt och gav åt dem.
30 E aconteceu que, quando estavam à mesa, tomando ele o pão, abençoou-o e, tendo-o partido, lhes deu;
31 Och deras ögon öppnades upp och de kände igen honom – och han blev omärkbar för dem.
31 então, se lhes abriram os olhos, e o reconheceram; mas ele desapareceu da presença deles.
32 Och de sade till varandra: ”Var inte vårt hjärta brinnande [inom] oss när han talade till oss på vägen, när han öppnade upp för oss Skrifterna?”
32 E disseram um ao outro: Porventura, não nos ardia o coração, quando ele, pelo caminho, nos falava, quando nos expunha as Escrituras?
33 Och de stod upp i samma stund och återvände till Jerusalem och fann de elva hopade och de som var med dem,
33 E, na mesma hora, levantando-se, voltaram para Jerusalém, onde acharam reunidos os onze e outros com eles,
34 som sade att: ”Verkligen, Herren har blivit uppväckt och visat sig för Simon!”
34 os quais diziam: O Senhor ressuscitou e já apareceu a Simão!
35 Och själva utlade de det som hänt på vägen och hur han blivit känd för dem vid brödsbrytelsen.
35 Então, os dois contaram o que lhes acontecera no caminho e como fora por eles reconhecido no partir do pão.
36 Och medan de talade om detta, stod han själv mitt ibland dem och säger till dem: ”Frid åt er!”
36 Falavam ainda estas coisas quando Jesus apareceu no meio deles e lhes disse: Paz seja convosco!
37 Men de blev uppskrämda och förskräckta och tyckte sig skåda en ande.
37 Eles, porém, surpresos e atemorizados, acreditavam estarem vendo um espírito.
38 Och han sade till dem: ”Varför är ni oroade? Och varför kommer det upp funderingar i ert hjärta?
38 Mas ele lhes disse: Por que estais perturbados? E por que sobem dúvidas ao vosso coração?
39 Se mina händer och mina fötter, att jag är densamme. Känn på mig och se. För en ande har inte kött och ben, så som ni skådar mig att jag har.”
39 Vede as minhas mãos e os meus pés, que sou eu mesmo; apalpai-me e verificai, porque um espírito não tem carne nem ossos, como vedes que eu tenho.
40 Och när han sagt detta visade han dem händerna och fötterna.
40 Dizendo isto, mostrou-lhes as mãos e os pés.
41 Och när de fortfarande inte trodde av glädjen och var förundrade, sade han till dem: ”Har ni något ätbart här?”
41 E, por não acreditarem eles ainda, por causa da alegria, e estando admirados, Jesus lhes disse: Tendes aqui alguma coisa que comer?
42 Och de gav honom en del av en stekt fisk,
42 Então, lhe apresentaram um pedaço de peixe assado [e um favo de mel].
43 och han tog inför dem och åt.
43 E ele comeu na presença deles.
44 Och han sade till dem: ”Dessa är mina ord som jag talade till er medan jag ännu var hos er, att allt måste uppfyllas somär skrivet i Mose lag och profeterna och psalmerna om mig.”
44 A seguir, Jesus lhes disse: São estas as palavras que eu vos falei, estando ainda convosco: importava se cumprisse tudo o que de mim está escrito na Lei de Moisés, nos Profetas e nos Salmos.
45 Sedan öppnade han upp deras sinne till att förstå Skrifterna.
45 Então, lhes abriu o entendimento para compreenderem as Escrituras;
46 Och han sade till dem att: ”Så är skrivet: att Kristus ska lida och uppstå från de döda den tredje dagen,
46 e lhes disse: Assim está escrito que o Cristo havia de padecer e ressuscitar dentre os mortos no terceiro dia
47 och det ska förkunnas vid hans namn sinnesändring till syndernas förlåtelse för alla folkslagen, börjande i Jerusalem.
47 e que em seu nome se pregasse arrependimento para remissão de pecados a todas as nações, começando de Jerusalém.
48 Ni är vittnen om detta.
48 Vós sois testemunhas destas coisas.
49 Och [se:] jag sänder min Fars löfte över er. Men ni ska sitta i staden tills ni blivit iklädda från höjden med kraft.”
49 Eis que envio sobre vós a promessa de meu Pai; permanecei, pois, na cidade, até que do alto sejais revestidos de poder.
50 Och han förde ut dem [utanför] ända till Betania, och han lyfte sina händer och välsignade dem.
50 Então, os levou para Betânia e, erguendo as mãos, os abençoou.
51 Och det hände sig, under det att han välsignade dem, att han gick ifrån dem och fördes upp till himlen.
51 Aconteceu que, enquanto os abençoava, ia-se retirando deles, sendo elevado para o céu.
52 Och de tillbad honom och återvände till Jerusalem i stor glädje,
52 Então, eles, adorando-o, voltaram para Jerusalém, tomados de grande júbilo;
53 och de var ständigt i templet och välsignade Gud.
53 e estavam sempre no templo, louvando a Deus.
Atalhos do teclado
- Capítulo anterior←
- Próximo capítulo→
- Versículo anteriork
- Próximo versículoj
- Limpar seleçãoEsc
- Esta ajuda?
Estude este capítulo no WhatsApp
Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Lucas 24, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.