Lucas 24
swessb (SWESSB) vs ARIB
1 Men den första dagen i veckan, i djup gryning, kom de till graven bärande kryddor som de berett.
1 Mas já no primeiro dia da semana, bem de madrugada, foram elas ao sepulcro, levando as especiarias que tinham preparado.
2 Men de fann stenen bortrullad från graven,
2 E acharam a pedra revolvida do sepulcro.
3 och när de gick in fann de inte Herren Jesu kropp.
3 Entrando, porém, não acharam o corpo do Senhor Jesus.
4 Och det hände sig, under det att de var villrådiga om detta, och se: två män stod framför dem i blixtrande skrud.
4 E, estando elas perplexas a esse respeito, eis que lhes apareceram dois varões em vestes resplandecentes;
5 Och när de blev förskräckta och böjde ansiktena mot jorden, sade de till dem: ”Varför söker ni den levande hos de döda?
5 e ficando elas atemorizadas e abaixando o rosto para o chão, eles lhes disseram: Por que buscais entre os mortos aquele que vive?
6 Han är inte här. Nej, han är uppväckt! Kom ihåg hur han talade till er när han ännu var i Galileen,
6 Ele não está aqui, mas ressurgiu. Lembrai-vos de como vos falou, estando ainda na Galiléia.
7 och sade om Människosonen att han måste bli utlämnad i syndiga människors händer och korsfäst, och den tredje dagen uppstå.”
7 dizendo: Importa que o Filho do homem seja entregue nas mãos de homens pecadores, e seja crucificado, e ao terceiro dia ressurja.
8 Och de kom ihåg hans ord.
8 Lembraram-se, então, das suas palavras;
9 Och de återvände från graven och berättade allt detta för de elva och för alla de övriga.
9 e, voltando do sepulcro, anunciaram todas estas coisas aos onze e a todos os demais.
10 Och de var Maria Magdalena och Johanna och Maria Jakobs mor och de övriga kvinnorna med dem. De sade detta till apostlarna,
10 E eram Maria Madalena, e Joana, e Maria, mãe de Tiago; também as outras que estavam com elas relataram estas coisas aos apóstolos.
11 och det syntes inför dem som nonsens med dessa ord och de trodde inte på dem.
11 E pareceram-lhes como um delírio as palavras das mulheres e não lhes deram crédito.
12 Men Petrus stod upp och sprang till graven. Och när han blickar in, ser han bara linnebindlarna. Och han gick iväg till sig, undrande över det som hänt.
12 Mas Pedro, levantando-se, correu ao sepulcro; e, abaixando-se, viu somente os panos de linho; e retirou-se, admirando consigo o que havia acontecido.
13 Och se: två av dem var samma dag vandrande till en by som är sextio stadier från Jerusalem vars namn är Emmaus.
13 Nesse mesmo dia, iam dois deles para uma aldeia chamada Emaús, que distava de Jerusalém sessenta estádios;
14 Och de pratade med varandra om allt detta som hade hänt.
14 e iam comentando entre si tudo aquilo que havia sucedido.
15 Och det hände sig, under det att de pratade och diskuterade, att även Jesus själv närmade sig och vandrade med dem.
15 Enquanto assim comentavam e discutiam, o próprio Jesus se aproximou, e ia com eles;
16 Men deras ögon hölls kvar så att de inte kände igen honom.
16 mas os olhos deles estavam como que fechados, de sorte que não o reconheceram.
17 Och han sade till dem: ”Vad är dessa för ord som ni utbyter med varandra medan ni vandrar?”
17 Então ele lhes perguntou: Que palavras são essas que, caminhando, trocais entre vós? Eles então pararam tristes.
18 Och en vid namn Kleopas svarade och sade till honom: ”Är du ensam som utböling i Jerusalem och vet inte det som har hänt i henne under dessa dagar?”
18 E um deles, chamado Cleopas, respondeu-lhe: És tu o único peregrino em Jerusalém que não soube das coisas que nela têm sucedido nestes dias?
19 Och han sade till dem: ”Vad?” Och de sade till honom: ”Det om Jesus nasarén. Han kom som en profetman, mäktig i gärning och ord inför Gud och hela folket,
19 Ao que ele lhes perguntou: Quais? Disseram-lhe: As que dizem respeito a Jesus, o nazareno, que foi profeta, poderoso em obras e palavras diante de Deus e de todo o povo.
20 och hur de utlämnade honom, våra överstepräster och ledare, till en dödsdom och korsfäste honom.
20 e como os principais sacerdotes e as nossas autoridades e entregaram para ser condenado à morte, e o crucificaram.
21 Och vi hoppades att han är den som kommer att återlösa Israel. Men dessutom med allt detta går nu den tredje dagen sedan detta hände.
21 Ora, nós esperávamos que fosse ele quem havia de remir Israel; e, além de tudo isso, é já hoje o terceiro dia desde que essas coisas aconteceram.
22 Men dessutom har några kvinnor från oss förbryllat oss, då de kom i gryningen till graven
22 Verdade é, também, que algumas mulheres do nosso meio nos encheram de espanto; pois foram de madrugada ao sepulcro
23 och fann inte hans kropp, men kom och sade sig ha sett en vision med änglar som säger att han lever.
23 e, não achando o corpo dele voltaram, declarando que tinham tido uma visão de anjos que diziam estar ele vivo.
24 Och då gick några av dem som var med oss bort till graven och fann det så liksom kvinnorna också sagt. Men honom såg de inte.”
24 Além disso, alguns dos que estavam conosco foram ao sepulcro, e acharam ser assim como as mulheres haviam dito; a ele, porém, não o viram.
25 Och han sade till dem: ”O ni oförnuftiga och långsamma i hjärtat till att tro på allt som profeterna har talat!
25 Então ele lhes disse: ó néscios, e tardos de coração para crerdes tudo o que os profetas disseram!
26 Var det inte detta Kristus måste lida och gå in i sin härlighet?”
26 Porventura não importa que o Cristo padecesse essas coisas e entrasse na sua glória?
27 Och han började från Mose och från alla profeterna och uttolkade för dem i alla Skrifterna det som var om honom.
27 E, começando por Moisés, e por todos os profetas, explicou-lhes o que dele se achava em todas as Escrituras.
28 Och de närmade sig byn dit de vandrade, och han gjorde som om han skulle vandra mer fjärran.
28 Quando se aproximaram da aldeia para onde iam, ele fez como quem ia para mais longe.
29 Och de tvingade honom och sade: ”Bli kvar hos oss. För det är mot afton och dagen har redan vikit.” Och han gick in för att bli kvar med dem.
29 Eles, porém, o constrangeram, dizendo: Fica conosco; porque é tarde, e já declinou o dia. E entrou para ficar com eles.
30 Och det hände sig, under det att han lutade sig till bords med dem, att han tog brödet och välsignade, och bröt och gav åt dem.
30 Estando com eles à mesa, tomou o pão e o abençoou; e, partindo-o, lho dava.
31 Och deras ögon öppnades upp och de kände igen honom – och han blev omärkbar för dem.
31 Abriram-se-lhes então os olhos, e o reconheceram; nisto ele desapareceu de diante deles.
32 Och de sade till varandra: ”Var inte vårt hjärta brinnande [inom] oss när han talade till oss på vägen, när han öppnade upp för oss Skrifterna?”
32 E disseram um para o outro: Porventura não se nos abrasava o coração, quando pelo caminho nos falava, e quando nos abria as Escrituras?
33 Och de stod upp i samma stund och återvände till Jerusalem och fann de elva hopade och de som var med dem,
33 E na mesma hora levantaram-se e voltaram para Jerusalém, e encontraram reunidos os onze e os que estavam com eles,
34 som sade att: ”Verkligen, Herren har blivit uppväckt och visat sig för Simon!”
34 os quais diziam: Realmente o Senhor ressurgiu, e apareceu a Simão.
35 Och själva utlade de det som hänt på vägen och hur han blivit känd för dem vid brödsbrytelsen.
35 Então os dois contaram o que acontecera no caminho, e como se lhes fizera conhecer no partir do pão.
36 Och medan de talade om detta, stod han själv mitt ibland dem och säger till dem: ”Frid åt er!”
36 Enquanto ainda falavam nisso, o próprio Jesus se apresentou no meio deles, e disse-lhes: Paz seja convosco.
37 Men de blev uppskrämda och förskräckta och tyckte sig skåda en ande.
37 Mas eles, espantados e atemorizados, pensavam que viam algum espírito.
38 Och han sade till dem: ”Varför är ni oroade? Och varför kommer det upp funderingar i ert hjärta?
38 Ele, porém, lhes disse: Por que estais perturbados? e por que surgem dúvidas em vossos corações?
39 Se mina händer och mina fötter, att jag är densamme. Känn på mig och se. För en ande har inte kött och ben, så som ni skådar mig att jag har.”
39 Olhai as minhas mãos e os meus pés, que sou eu mesmo; apalpai-me e vede; porque um espírito não tem carne nem ossos, como percebeis que eu tenho.
40 Och när han sagt detta visade han dem händerna och fötterna.
40 E, dizendo isso, mostrou-lhes as mãos e os pés.
41 Och när de fortfarande inte trodde av glädjen och var förundrade, sade han till dem: ”Har ni något ätbart här?”
41 Não acreditando eles ainda por causa da alegria, e estando admirados, perguntou-lhes Jesus: Tendes aqui alguma coisa que comer?
42 Och de gav honom en del av en stekt fisk,
42 Então lhe deram um pedaço de peixe assado,
43 och han tog inför dem och åt.
43 o qual ele tomou e comeu diante deles.
44 Och han sade till dem: ”Dessa är mina ord som jag talade till er medan jag ännu var hos er, att allt måste uppfyllas somär skrivet i Mose lag och profeterna och psalmerna om mig.”
44 Depois lhe disse: São estas as palavras que vos falei, estando ainda convosco, que importava que se cumprisse tudo o que de mim estava escrito na Lei de Moisés, nos Profetas e nos Salmos.
45 Sedan öppnade han upp deras sinne till att förstå Skrifterna.
45 Então lhes abriu o entendimento para compreenderem as Escrituras;
46 Och han sade till dem att: ”Så är skrivet: att Kristus ska lida och uppstå från de döda den tredje dagen,
46 e disse-lhes: Assim está escrito que o Cristo padecesse, e ao terceiro dia ressurgisse dentre os mortos;
47 och det ska förkunnas vid hans namn sinnesändring till syndernas förlåtelse för alla folkslagen, börjande i Jerusalem.
47 e que em seu nome se pregasse o arrependimento para remissão dos pecados, a todas as nações, começando por Jerusalém.
48 Ni är vittnen om detta.
48 Vós sois testemunhas destas coisas.
49 Och [se:] jag sänder min Fars löfte över er. Men ni ska sitta i staden tills ni blivit iklädda från höjden med kraft.”
49 E eis que sobre vós envio a promessa de meu Pai; ficai porém, na cidade, até que do alto sejais revestidos de poder.
50 Och han förde ut dem [utanför] ända till Betania, och han lyfte sina händer och välsignade dem.
50 Então os levou fora, até Betânia; e levantando as mãos, os abençoou.
51 Och det hände sig, under det att han välsignade dem, att han gick ifrån dem och fördes upp till himlen.
51 E aconteceu que, enquanto os abençoava, apartou-se deles; e foi elevado ao céu.
52 Och de tillbad honom och återvände till Jerusalem i stor glädje,
52 E, depois de o adorarem, voltaram com grande júbilo para Jerusalém;
53 och de var ständigt i templet och välsignade Gud.
53 e estavam continuamente no templo, bendizendo a Deus.
Atalhos do teclado
- Capítulo anterior←
- Próximo capítulo→
- Versículo anteriork
- Próximo versículoj
- Limpar seleçãoEsc
- Esta ajuda?
Estude este capítulo no WhatsApp
Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Lucas 24, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.