Lucas 16

Mam Comitancillo NT (MAM_COM) vs NVT

Sair da comparação
NVT Nova Versão Transformadora
1 Kubꞌ tqꞌmaꞌn Jesús jun techil kye t-xnaqꞌtzbꞌin kyjaluꞌn: Attaq jun xjal n-aqꞌnintaq te kaꞌyilte taqꞌin jun qꞌinin. Me bꞌeꞌx xtaj patbꞌaj kyuꞌnxjal teꞌ tajaw aqꞌuntl, quꞌn tuꞌn otaq tzꞌok ten yajil teꞌ tqꞌinimil tajaw aqꞌuntl.
1 Jesus contou a seguinte história a seus discípulos: “Um homem rico tinha um administrador que cuidava de seus negócios. Certo dia, foram-lhe contar que esse administrador estava desperdiçando seu dinheiro.
2 Tzajtzin txkoꞌn tej kaꞌyil, exsin xi qꞌmaꞌntz te kyjaluꞌn tuꞌn tajaw aqꞌuntl: ¿Tzeꞌntzin tzꞌelpine a ma bꞌaj kyqꞌmaꞌnxjal weꞌy tiꞌja? Qꞌonqetzjiy jniꞌ uꞌj nchi ajbꞌin tuꞌn, ex qꞌmantza tzeꞌn taꞌye jniꞌ aqꞌuntl, quꞌn atziꞌn jaꞌlin nlay tzꞌokla teꞌ kaꞌyilte waqꞌiꞌn.
2 Então mandou chamá-lo e disse: ‘O que é isso que ouço a seu respeito? Preste contas de sua administração, pois não pode mais permanecer nesse cargo’.
3 Bꞌeꞌx kubꞌ mutxe tej kaꞌyil aqꞌuntl ximilte. Chiꞌ kyjaluꞌn toj tnabꞌl: ¿Tiꞌtzila wetza kꞌwel nbꞌinchiꞌn jaꞌlin, qa ma tzꞌel qꞌin waqꞌiꞌn lo tuꞌn tajaw aqꞌuntl? Ntiꞌ weꞌ wipin tuꞌn taqꞌnit txꞌotxꞌ, ex bꞌeꞌx aku chin tzaj txꞌixwiꞌy tuꞌn nxiꞌy moꞌl.
3 “O administrador pensou consigo: ‘E agora? Meu patrão vai me demitir. Não tenho força para trabalhar no campo, e sou orgulhoso demais para mendigar.
4 Me ma tzul wetza jun tumil toj nnabꞌl: Ok chin jyol weꞌ kyiꞌj txqan wukꞌiy, tuꞌntzintla nkubꞌ wutzliꞌn kyuꞌn toj kyja, aj qa mataqx tzꞌel qꞌiꞌn waqꞌiꞌn.
4 Já sei como garantir que as pessoas me recebam em suas casas quando eu for despedido!’.
5 I tzajtzin ttxkoꞌn tej kaꞌyil aqꞌuntl jotqexjo jniꞌ xjal, a attaq kykꞌas teꞌ tajaw aqꞌuntl; junjunku i txokle tuꞌn. Iky xi tqaniꞌn teꞌ tnejil kyjaluꞌn: ¿Jteꞌtzin te tkꞌas te tajaw aqꞌuntl?
5 “Então ele convocou todos que deviam dinheiro a seu patrão. Perguntou ao primeiro: ‘Quanto você deve a meu patrão?’.
6 Bꞌapetzin wetza, jun jweꞌ kꞌalma tij ẍoqꞌ aseyt weꞌ nkꞌas, chiꞌ. Twutzx, chtej kaꞌyiltaq aqꞌuntl, quꞌn ikyxjo tzꞌibꞌin toj uꞌjch. Qekuy jaꞌlin, exsin bꞌinchinkul juntl tuꞌja, nya jun jweꞌ kꞌal tkꞌasa kꞌwelix tqꞌon, qalaꞌ noq lajaj toj ox kꞌal.
6 O homem respondeu: ‘Devo cem tonéis de azeite’. Então o administrador lhe disse: ‘Pegue depressa sua conta e mude-a para cinquenta tonéis’.
7 Xitzin tqaniltz te juntl kꞌasbꞌinel. Chiꞌ kyjaluꞌn: ¿Yajtziꞌn te, jteꞌtzin te tkꞌas? Atziꞌn weꞌ jun jweꞌ kꞌal milon triy weꞌ nkꞌas, chiꞌ, te txi ttzaqꞌwin. Luꞌ te tuꞌjil tkꞌas lo, chtej kaꞌyiltaq aqꞌuntl. Me txꞌixpinksa, oꞌkx jun mutxꞌktzajil tchjoꞌn, chiꞌ.
7 “‘E quanto você deve a meu patrão?’, perguntou ao segundo. “Devo cem cestos grandes de trigo’, respondeu ele. E o administrador disse: ‘Tome sua conta e mude-a para oitenta cestos’.
8 Tej tbꞌinte ex ok tkaꞌyin tajaw aqꞌuntl, bꞌeꞌx el tnikyꞌ te qa manyor ẍtijxtaq tnabꞌljo xjal, tuꞌn tnabꞌlin jun tiꞌ, a tuꞌn tkubꞌ tbꞌinchin. Noqtzin tuꞌntz, chi Jesúsjo, aye xjal nya nimil, manyor ẍtijqex tiꞌj kyaqꞌin tzaluꞌn twutz txꞌotxꞌ tzeꞌnqekuxljo nimil.
8 “O patrão elogiou o administrador desonesto por sua astúcia. E é verdade que os filhos deste mundo são mais astutos ao lidar com o mundo ao redor que os filhos da luz.
9 Jun tumil kxel nqꞌmaꞌn kyeꞌy, chi Jesús. Bꞌaꞌn tuꞌn tokiꞌn qꞌinimil kyuꞌn, a at tzaluꞌn twutz txꞌotxꞌ, a jun paqx k-ikyꞌil, te mojbꞌil kye txqantl toj tbꞌi qAjaw. Quꞌn ajtzin kykyima, atitla jun qꞌolbꞌil kyeꞌy te jun majx toj kyaꞌj tuꞌn Dios, noq tuꞌn mojbꞌil, a xi kyqꞌoꞌn kye txqantl ojtxe toj tbꞌi.
9 Esta é a lição: usem a riqueza deste mundo para fazer amigos. Assim, quando suas posses se extinguirem, eles os receberão num lar eterno.
10 Quꞌn qa tukꞌa tumil njapin bꞌaj jun xjal toj jun tiꞌ tal muchꞌ, ex ikyxjo tukꞌa tumil kjapin bꞌajjo toj jun tiꞌ, a nimxix toklin. Tuꞌnpetziꞌn, aku tzꞌok qe qkꞌuꞌj tiꞌj. Qalaꞌ atzinl teꞌ nya bꞌaꞌn tbꞌinchbꞌin toj jun tiꞌ tal netzꞌ, ex nya bꞌaꞌn kꞌwel tbꞌinchine toj jun tiꞌ, a nimxix toklin.
10 “Se forem fiéis nas pequenas coisas, também o serão nas grandes. Mas, se forem desonestos nas pequenas coisas, também o serão nas maiores.
11 Tuꞌnpetziꞌn, qa nya bꞌaꞌnjo xkubꞌ kybꞌinchiꞌn tukꞌa qꞌinimil, a at tzaluꞌn twutzjo txꞌotxꞌ, ¿Me altzin kye jun aku tzꞌok qe tkꞌuꞌjtz kyiꞌja, tuꞌn ttzaj qꞌoꞌn qꞌinimil kyeꞌy, a nlayx bꞌaj?
11 E, se vocês não são confiáveis ao lidar com a riqueza injusta deste mundo, quem lhes confiará a verdadeira riqueza?
12 Exsin qa nya bꞌaꞌn kybꞌinchbꞌiꞌn tukꞌa qꞌinimil, a oqxenin kyeꞌy, ¿Altzin kye jun aꞌla aku tzaj qꞌonte kyqꞌinimila?
12 E, se não são fiéis com os bens dos outros, por que alguém lhes confiaria o que é de vocês?
13 Mix aꞌl jun aqꞌnil aku tzꞌajbꞌin te kabꞌe tajaw aqꞌuntl. Quꞌn k-elil tiꞌjlin tnejil, ex k-okil tkꞌuꞌjlin tkabꞌ; mo k-okilj tzꞌaqle tukꞌa tnejil, me bꞌeꞌx aku tzꞌel tiꞌjliꞌnljo tkabꞌ. Nlayx bꞌant tuꞌn tokin te Dios ex te pwaq.
13 “Ninguém pode servir a dois senhores, pois odiará um e amará o outro; será dedicado a um e desprezará o outro. Vocês não podem servir a Deus e ao dinheiro”.
14 Noqx i jaw xmayin kyej Parisey tiꞌj Jesús, tej tok kybꞌiꞌn yol lo, quꞌn tuꞌn oꞌkxtaqtza qꞌuqle kykꞌuꞌj tiꞌj kypwaq.
14 Os fariseus, que tinham grande amor ao dinheiro, ouviam isso tudo e zombavam de Jesus.
15 Tuꞌnpetziꞌn, xi tqꞌmaꞌn Jesús kye kyjaluꞌn: Kyajnaj kyeꞌ tuꞌn tok kyqꞌoꞌn kyibꞌa te tbꞌanil xjal kywutzjo txqantl, me ojtzqiꞌn kyeꞌ kyanmin tuꞌn Dios; quꞌn tkyaqil, a manyor wenxix kywutzxjal, bꞌeꞌx n-el iꞌjlin teꞌ tuꞌn Dios.
15 Então ele disse: “Vocês gostam de parecer justos em público, mas Deus conhece o seu coração. Aquilo que este mundo valoriza é detestável aos olhos de Deus.
16 Ojtxe, a naꞌmxtaq tul Juan, a Jawsil Aꞌ, oꞌkx yekꞌinte Diosjo t-xilin tajbꞌil noq tuꞌn ojtxe kawbꞌil, a xqꞌumlaj tuꞌn Moisés ex kyuꞌn yolil Tyol Dios. Me tej tul Juan, ok ten tyolajtzjo Tbꞌanil Tqanil Tkawbꞌil Dios, ex atzin jaꞌlin tkyaqilx kyexjal n-ok tilil kyuꞌn tzeꞌnx tuꞌn kyokxi toj.
16 “Até a chegada de João, a lei de Moisés e a mensagem dos profetas eram seus guias. Agora, porém, as boas-novas do reino de Deus estão sendo anunciadas, e todos estão ansiosos para entrar.
17 Me kxel nqꞌmaꞌn kyeꞌy. Jun paqx aku naj te kyaꞌj exsiꞌn jniꞌ txꞌotxꞌ, me mexjo kawbꞌil, a xi ttziyin Dios ojtxe, nipe jun tal tẍkyin yol, a tzꞌibꞌinku, nlayx tziyajtzx teꞌ, tuꞌn mi japin bꞌaje.
17 É mais fácil o céu e a terra desaparecerem que ser anulado até o menor traço da lei de Deus.
18 Kxel nqꞌoꞌn jun yekꞌbꞌil tiꞌjjo lo: Quꞌn qa at jun ichin ma kubꞌ tpaꞌn tibꞌ tukꞌa t-xuꞌjil, exsin qa ma tzꞌok meje tukꞌa juntl qya, ma kyꞌaꞌjiꞌn ichin anetziꞌn. Exsin qa at juntltz s-ok meje tukꞌa jun qya, a o kubꞌ tpaꞌn tibꞌ tukꞌa tchmil, ex ikyxjo, ma kyꞌaꞌjintl teꞌ, chi Jesúsjo.
18 “Assim, o homem que se divorcia de sua esposa e se casa com outra mulher comete adultério. E o homem que se casa com uma mulher divorciada também comete adultério”.
19 Attaq jun xjal qꞌinin, tbꞌanilqextaqjo t-xbꞌalin nchi ok, exsin twiꞌ wiꞌyilqetaq. Tkyaqil qꞌij tzuntaq n-ikyꞌsin nintz qꞌij, ex tbꞌanilxtaq waꞌn nbꞌaj toj tja.
19 Jesus disse: “Havia um homem rico que se vestia de púrpura e linho fino e vivia sempre cercado de luxos.
20 Ex ikyxjo, attaq juntl ichin yaj, Lázaro tbꞌi, a otaqx tzꞌel bꞌoꞌlin tiꞌj tukꞌa txqan txꞌaꞌk. Twutz txꞌotxꞌ nkubꞌe qeyetaq, ex axixtza ttzi tja qꞌinin qanil mojbꞌil kye xjal.
20 À sua porta ficava um mendigo coberto de feridas chamado Lázaro.
21 Tajtaq teꞌ tal yaj anetziꞌn, tuꞌn tnoj tkꞌuꞌj tuꞌn jniꞌ tbꞌuchil wabꞌj, a n-eliktaq tzꞌaq tibꞌaj tmeẍ qꞌinin, me mi xi tqꞌoꞌne jun tiꞌ te, ex majqexpeꞌ ttxꞌyan qꞌinin nchi pon laqꞌetaq leqꞌil teꞌ taꞌljo txꞌaꞌk.
21 Ele ansiava comer o que caía da mesa do homem rico, e os cachorros vinham lamber suas feridas abertas.
22 Ul kanin jun te qꞌij, ex bꞌeꞌx kyim te Lázaro. Xitzin qꞌiꞌntz kyuꞌn t-angel Dios tzmax toj kyaꞌj, jaꞌ taꞌyetaq Abraham. Ex ikyxjo bꞌeꞌx kyim te qꞌinin me noq kux muquꞌn teꞌ toj txꞌotxꞌ.
22 “Por fim, o mendigo morreu, e os anjos o levaram para junto de Abraão. O rico também morreu e foi sepultado,
23 Tzunxtaqx yajlajtz te qꞌinin tojjo qꞌaqꞌ, jaꞌ nchi pon kanine nya nimil najal. I jawtzin tiꞌn twutz jawl, jax tkaꞌyin tzmax toj kyaꞌj, exsin iwle Abraham tuꞌn, ex majx Lázaro qꞌuqlek tkꞌatz.
23 e foi para o lugar dos mortos. Ali, em tormento, ele viu Abraão de longe, com Lázaro ao seu lado.
24 Bꞌeꞌxpetzin jaw ẍchꞌintz, ex chiꞌ kyjaluꞌn: ¡Ay, Tata Abraham, qꞌaqꞌintzin teꞌ tkꞌuꞌj wiꞌja! Smaꞌntzin te Lázaro nkꞌatza, ex qꞌmanxsin te, tuꞌn tkux takꞌsin twiꞌ tqꞌobꞌ toj aꞌ, exsin tuꞌn tkubꞌ tqꞌoꞌntz tibꞌaj waqꞌa tuꞌntzintla t-xi chewx, quꞌn loqiꞌn ma chin tzaj bꞌant-x tojjo qꞌaqꞌ lo.
24 “O rico gritou: ‘Pai Abraão, tenha compaixão de mim! Mande Lázaro aqui para que molhe a ponta do dedo em água e refresque minha língua. Estou em agonia nestas chamas!’.
25 Tzajtzin ttzaqꞌwin Abrahamtz kyjaluꞌn: ¡Ay nkꞌwal! Naꞌntzinjiy tchwinqila, tej naꞌmxtaq tkyima; noqx toj tbꞌanilx xteniy. Me metziꞌn te Lázaro, nya toj tbꞌanil s-anqꞌine teꞌ. Tuꞌnpetziꞌn, nqꞌuqbꞌajtz te Lázaro tkꞌuꞌj tzaluꞌn jaꞌlin, ex atziljo te, luꞌ te tzunx n-ikyꞌx yajbꞌil tuꞌn tzachiꞌn.
25 “Abraão, porém, respondeu: ‘Filho, lembre-se de que durante a vida você teve tudo que queria e Lázaro não teve coisa alguma. Agora, ele está aqui sendo consolado, e você está em agonia.
26 Ex nya noq oꞌkx teꞌ, qalaꞌ at jun tij xaq, a jun tijx t-xe tkuꞌx qxol. Tuꞌnpetziꞌn, mix tuꞌn kyajku kyeꞌ, a iteꞌ tzaluꞌn tuꞌn kyikyꞌx tzachiꞌn, nlay chi ikyꞌx. Ex nlay bꞌant tuꞌn kyikyꞌtzjo a iteꞌ tzachiꞌn tzaluꞌn.
26 Além do mais, há entre nós um grande abismo. Ninguém daqui pode atravessar para o seu lado, e ninguém daí pode atravessar para o nosso’.
27 Xitzin ttzaqꞌwinljo qꞌinintz kyjaluꞌn: Ay, Tata Abraham, okx chin kubꞌsil weꞌ nwutz tey; chqꞌonsin te Lázaro tzmax tja ntatiy,
27 “Então o rico disse: ‘Por favor, Pai Abraão, pelo menos mande Lázaro à casa de meu pai,
28 quꞌn iteꞌx jweꞌl weꞌ witzꞌin. Maꞌtzintla yolin Lázarotz kyukꞌa, tuꞌntzintla mi chi tzaje tzaluꞌn, tojjo najbꞌil te nimx kyixkꞌoj.
28 pois tenho cinco irmãos e quero avisá-los para que não terminem neste lugar de tormento’.
29 Tzajtzin ttzaqꞌwinl Abraham: Nya il tiꞌj tuꞌn t-xi qꞌumbꞌaj kye, quꞌn tzꞌibꞌin taꞌ tuꞌn Moisés, ex kyuꞌn kyyol yolil Tyol Dios. Tuꞌnpetziꞌn, bꞌaꞌn tuꞌn t-xi kynimiꞌn yol anetziꞌn.
29 “‘Moisés e os profetas já os avisaram’, respondeu Abraão. ‘Seus irmãos podem ouvir o que eles disseram.’
30 Xitzin ttzaqꞌwinl qꞌinintz kyjaluꞌn: Ay, Tata Abraham, aku txi kynimin kyetz, me tzmaxi noqit aku jaw anqꞌin jun kyimnin, exsintla xiꞌtz yolil kyukꞌa.
30 “Então o rico disse: ‘Não, Pai Abraão! Mas, se alguém dentre os mortos lhes fosse enviado, eles se arrependeriam!’.
31 Tzajtzin ttzaqꞌwin Abrahamtz: Qa kykyꞌeꞌ tuꞌn t-xi kynimiꞌn jniꞌ tzꞌibꞌin taꞌye tuꞌn Moisés ex kyuꞌn yolil Tyol Dios, mixla tuꞌn jatz anqꞌin jun kyimnin, nlay txi kyinimiꞌn a kxel qꞌmaꞌn kye.
31 “Abraão, porém, disse: ‘Se eles não ouvem Moisés e os profetas, não se convencerão, mesmo que alguém ressuscite dos mortos’”.

Ler em outra tradução

Comparar com outra

Estude este capítulo no WhatsApp

Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Lucas 16, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.