João 4
Mam Comitancillo NT (MAM_COM) vs NTLH
1 Pon tqanil kyukꞌa Parisey, qa nimxtaql te Jesús xjal lipchek tiꞌj, ex nimxtaql xjal nchi kuꞌx toj aꞌ tuꞌn, te jawsbꞌil aꞌ, tzeꞌnku te Juan.
1 Os fariseus ouviram dizer que Jesus estava ganhando mais discípulos e batizava mais pessoas do que João.
2 Me nya aku te Jesús kuꞌx qꞌoꞌn kyexjal toj aꞌ, qalaꞌ awo keꞌ, a t-xnaqꞌtzbꞌin.
2 (De fato, não era Jesus quem batizava, e sim os seus discípulos.)
3 Tej tbꞌinte Jesús tqanil ikyjo, bꞌeꞌx etz toj ttxꞌotxꞌ Judey, ex bꞌeꞌx xiꞌ majl Galiley.
3 Quando Jesus ficou sabendo disso, saiu da Judeia e voltou para a Galileia.
4 Me ilx tiꞌj nej tuꞌn tikyꞌ toj ttxꞌotxꞌ Samaria.
4 No caminho, ele tinha de passar pela região da Samaria.
5 Pon kanin Jesús toj tnam Sicar toj ttxꞌotxꞌ Samaria, nqayin tkꞌatzjo txꞌotxꞌ, a o kyij tqꞌoꞌn qtzan Jacob ojtxe te Jse, a tkꞌwal.
5 Ele chegou a uma cidade da Samaria, chamada Sicar, que ficava perto das terras que Jacó tinha dado ao seu filho José.
6 Antza taꞌyetaq jun xoch, a toktaq tbꞌi: T-xoch Jacob. Ex tzajnin Jesús toj tbꞌe, otaq sikyte. Kubꞌ qe ajlal ttzi xoch; bꞌalaqa otaq tzꞌok kabꞌlaj.
6 Ali ficava o poço de Jacó. Era mais ou menos meio-dia quando Jesus, cansado da viagem, sentou-se perto do poço.
7 Ntiꞌqotaqa awoꞌy t-xnaqꞌtzbꞌin antza, quꞌn otaq qoꞌxa toj tnam laqꞌol chꞌin qwaꞌy. Ex ultzin jun qya aj Samaria qꞌaꞌyil toj xoch, ex xi tqꞌmaꞌn Jesús te: Qꞌontza chꞌin nkꞌwaꞌy cheꞌwe.
7 Uma mulher samaritana veio tirar água, e Jesus lhe disse:
8 — ausente —
8 (Os discípulos de Jesus tinham ido até a cidade comprar comida.)
9 Me atzin teꞌ qya xi tqꞌmaꞌn te: ¿Tiꞌtzin quꞌn ntzaj tqaniꞌn tkꞌwaꞌy cheꞌwe weꞌy? Quꞌn aj Judiy te, ex ayintzin weꞌ jun qya aj Samaria (quꞌn kyojjo qꞌij anetziꞌn nimxtaq qꞌoj at kyxol aj Judiy ex aj Samaria).
9 A mulher respondeu: — O senhor é judeu, e eu sou samaritana. Então como é que o senhor me pede água? (Ela disse isso porque os judeus não se dão com os samaritanos.)
10 Ex xi ttzaqꞌwin Jesús: Noqit o tzꞌel tnikyꞌa tiꞌjjo a tzaj tqꞌoꞌn Dios, ex noqit aku tzꞌel tnikyꞌa wiꞌja, a nxi nqaniꞌn nkꞌwaꞌy cheꞌwe tey, atla te saj qanin te weꞌy, ex matla txi nqꞌoꞌn weꞌ cheꞌwe itzꞌ tey.
10 Então Jesus disse:
11 Xi ttzaqꞌwin teꞌ qya: Ay Tata, noqittzin at pulbꞌilte tuꞌn, quꞌn ma tij te xoch t-xe. ¿Jaꞌtzin ktzajile cheꞌwe tuꞌn, a itzꞌ, tuꞌn tzaj tqꞌoꞌn weꞌy?
11 Ela respondeu: — O senhor não tem balde para tirar água, e o poço é fundo. Como é que vai conseguir essa água da vida?
12 ¿Ankyenaj te? ¿Ma nimxixnajtzinl te toklin tzeꞌnku qtzan qxjalil Jacob, a xkyij qꞌon teꞌ xoch lo, jaꞌ xkꞌwaꞌne kyukꞌa jniꞌ tkꞌwal majqexjo talin?
12 Nosso antepassado Jacó nos deu este poço. Ele, os seus filhos e os seus animais beberam água daqui. Será que o senhor é mais importante do que Jacó?
13 Xi ttzaqꞌwiꞌn Jesús: Kykyaqiljo nchi bꞌaj kꞌwan tiꞌjjo cheꞌwe lo, ktzajil majl kꞌwaj kyiꞌj.
13 Então Jesus disse:
14 Me ankye teꞌ kxel kꞌwan teꞌ cheꞌwe kxel nqꞌoꞌn, nlaypen tzaj jun majl teꞌ kꞌwaj tiꞌj. Quꞌn atziꞌn cheꞌwe kxel nqꞌoꞌn te, kpuljil toj tanmin, tzeꞌnkuꞌ xlokꞌ aꞌ, tuꞌn tten tchwinqil te jun majx.
14 mas a pessoa que beber da água que eu lhe der nunca mais terá sede. Porque a água que eu lhe der se tornará nela uma fonte de água que dará vida eterna.
15 Tuꞌnpetziꞌn, xi tqꞌmaꞌntljo qya te: Ay Tata, qꞌoꞌntzinjiy cheꞌwe weꞌy, tuꞌntzintla mina tzajitl kꞌwaj wiꞌja, ex tuꞌntzintla mi chin tzajitla qꞌaꞌyil tzmax tzaluꞌn.
15 Então a mulher pediu: — Por favor, me dê dessa água! Assim eu nunca mais terei sede e não precisarei mais vir aqui buscar água.
16 Ex xi ttzaqꞌwin Jesús te: Ku txiꞌy qꞌolbꞌil teꞌ tchmila; ex ku kytzaja tzaluꞌn.
16 — Vá chamar o seu marido e volte aqui! — ordenou Jesus.
17 Tzajtzin ttzaqꞌwin qya: Ntiꞌ weꞌ nchmil. Ex xi tqꞌmaꞌn Jesús te: Twutzx te ma tzaj tqꞌmaꞌn qa ntiꞌ tchmila.
17 — Eu não tenho marido! — respondeu a mulher. Então Jesus disse:
18 Quꞌn jweꞌ tchmila o tzikyꞌ, ex atziꞌn mujle tukꞌiy jaꞌlin nya tchmilkuy. Twutzx te ma tzaj tqꞌmaꞌn.
18 pois já teve cinco, e este que você tem agora não é, de fato, seu marido. Sim, você falou a verdade.
19 Tej tbꞌinte qya ikyjo, xi tqꞌma: Ay Tata, ma tzꞌel we nnikyꞌ te, qa atejiy jun yolil Tyol Dios, tzeꞌnku ojtxe.
19 A mulher respondeu: — Agora eu sei que o senhor é um
20 Qa ikyjo, at jun nxjela teꞌy: Ayetziꞌn qxeꞌchila aj Samaria i kꞌulin te Dios twiꞌ wutz lo; me ayetzin kyeꞌ aj Judiy nkyqꞌmaꞌn qa noq oꞌkx toj Jerusalén aku qo kꞌuline.
20 Os nossos antepassados adoravam a Deus neste monte , mas vocês, judeus, dizem que Jerusalém é o lugar onde devemos adorá-lo.
21 Xitzin tqꞌmaꞌn Jesús te: Ay qya, noqit aku chinx tnimiꞌn, quꞌn tzul kanin jun qꞌij, jaꞌ tuꞌn kykꞌuliniy twutz qMan Dios, nya noq oꞌkx twiꞌ wutz lo, ex nya noq toj Jerusalén; qalaꞌ toj tkyaqil twutz txꞌotxꞌ.
21 Jesus disse:
22 Ayetzin kyeꞌ aj Samaria, mi n-el kynikyꞌa te alqe nchi kꞌuliniy. Me metzin qeꞌ, a awoꞌy aj Judiy, ma tzꞌel qe qnikyꞌ te alqe nqo kꞌuliniy, quꞌn antza tzajnin teꞌ tkolbꞌil qMan noqx kyuꞌn aj Judiy.
22 Vocês, samaritanos, não sabem o que adoram, mas nós sabemos o que adoramos porque a salvação vem dos judeus.
23 Me ma pon kanin jun qꞌij, ex atzin qꞌijjo jaꞌlin, ex ayetziꞌn a kxel kyqꞌoꞌn kyibꞌ twutz qMan tukꞌa tkyaqil kyanmin, ayexixsin kye kchi kꞌuliljo tukꞌa tumil, exla qa noq jaꞌchaqku iteꞌye, quꞌn ikytzin te Diosjo taj.
23 Mas virá o tempo, e, de fato, já chegou, em que os verdadeiros adoradores vão adorar o Pai em espírito e em verdade. Pois são esses que o Pai quer que o adorem.
24 Quꞌn ate Dios nya qꞌanchaꞌl teꞌ, exla at toj tkyaqil tchꞌiꞌysbꞌin. ¿Ma akutzin qo kꞌulin twutz noq tukꞌa qtzi? Qalaꞌ tukꞌa tkyaqil qanmin, ex tukꞌa jun qnimbꞌil twutzxix.
24 Deus é Espírito, e por isso os que o adoram devem adorá-lo em espírito e em verdade.
25 Xitzin tqꞌmaꞌn qya te: Bꞌiꞌn weꞌ wuꞌn qa tzul Kolil, a Crist. Ex aj tul, okla ktzajil tchikyꞌbꞌin tkyaqil.
25 A mulher respondeu: — Eu sei que o
26 Xitzin tqꞌmaꞌn Jesús te: Ayin wejiꞌy Crist, a nchin yoliꞌn tukꞌiy.
26 Então Jesus afirmou:
27 Tzmataq nyolin, tej qmeltzꞌaja. Bꞌeꞌx o jaw kaꞌylaja tuꞌn nyolin Jesús tukꞌa jun qya. Me mix aꞌl jun qeꞌ ten tipin tuꞌn t-xi qaninte te, tiꞌ taj, mo tiquꞌn nyolin tukꞌa.
27 Naquele momento chegaram os seus discípulos e ficaram admirados, pois ele estava conversando com uma mulher. Mas nenhum deles perguntou à mulher o que ela queria. E também não perguntaram a Jesus por que motivo ele estava falando com ela.
28 Ex jun paqx kyij ttzaqpiꞌn tej qya tẍoqꞌ, ex bꞌeꞌx xi rinin tzmax toj tnam qꞌmalte kyexjal.
28 Em seguida, a mulher deixou ali o seu pote, voltou até a cidade e disse a todas as pessoas:
29 Tej tkanin, xi tqꞌmaꞌn kye: Ku kytzaja lolte jun xjal, a ma bꞌaj tqꞌmaꞌn tkyaqiljo nya wen o bꞌant wuꞌn ojtxe. ¿Nyapela Cristjo, a at tulil?
29 — Venham ver o homem que disse tudo o que eu tenho feito. Será que ele é o Messias?
30 Ex jun paqx i bꞌajetzxjal toj tnam, ex i xiꞌ jaꞌ taꞌye Jesús.
30 Muitas pessoas saíram da cidade e foram para o lugar onde Jesus estava.
31 Tzmataq nchi bꞌaj ulxjal, awotzin qeꞌ t-xnaqꞌtzbꞌin, o kubꞌsin qwutza te: Xnaqꞌtzil, ku tzaja waꞌl jun twaꞌy nej, qo chijiꞌy.
31 Enquanto isso, os discípulos pediam a Jesus: — Mestre, coma alguma coisa!
32 Me ante Jesús tzaj tqꞌmaꞌn qeꞌy: At jun weꞌ nwa, a mi ojtzqiꞌn kyuꞌn.
32 Jesus respondeu:
33 Awotzin qeꞌ o ok teꞌn qanilte qxolilixa: ¿Ma atpela jun aꞌla ma tzaj qꞌinte twa?
33 Então os discípulos começaram a perguntar uns aos outros: — Será que alguém já trouxe comida para ele?
34 Atzin te Jesús tzaj tqꞌmaꞌn qeꞌy: Axixsin wejiꞌy nwa, noq tuꞌn tkubꞌ nbꞌinchiꞌn tajbꞌiljo a saj chqꞌoꞌn weꞌy, ex tuꞌn tjapin bꞌajjo taqꞌin wuꞌn.
34 — A minha comida — disse Jesus — é fazer a vontade daquele que me enviou e terminar o trabalho que ele me deu para fazer.
35 Xi qkaꞌyiꞌn kumnix kyjaꞌ tzaje laqꞌe txqan xjal tokx kyxbꞌalin sjanin wen, ex tzaj tqꞌmaꞌn Jesús qeꞌy: ¿Ma nyapela kyaje xjaw tuꞌn tjaw awal? Me kxel nqꞌmaꞌn kyeꞌy: Kykaꞌyinxa kumnix, quꞌn ma kubꞌ sjaneꞌ awal jaꞌlin tuꞌn tjaw chmet.
35 Vocês costumam dizer: “Daqui a quatro meses teremos a colheita.” Mas olhem e vejam bem os campos: o que foi plantado já está maduro e pronto para a colheita.
36 Mi nchin yolin weꞌ tiꞌjjo awal te twutz txꞌotxꞌ, qalaꞌ kyiꞌjjo xjal tuꞌn kynimin, ex tuꞌn tten kychwinqil te jun majx. Ayetzin kye, a nchi aqꞌniꞌn tiꞌjjo aqꞌuntl lo, ktzajil kytzyuꞌn kye twiꞌ kykꞌuꞌj, junx kyukꞌa a ẍi ex xikyꞌbꞌinte aqꞌuntl.
36 Quem colhe recebe o seu salário, e o resultado do seu trabalho é a vida eterna para as pessoas. E assim tanto o que semeia como o que colhe se alegrarão juntos.
37 Quꞌn twutzxixjo jun yol nkyqꞌmaꞌnxjal kyjaluꞌn: Junxilte nkux awante, ex junxilte njaw chmon teꞌ twutz, me junx twiꞌ kykꞌuꞌj ktzajil kytzyuꞌn tiꞌj.
37 Porque é verdade o que dizem: “Um semeia, e outro colhe.”
38 Ma chex nchqꞌoꞌn kye tuꞌn kyxiꞌy chmol twutz awal kyxolxjal, a jaꞌ mi ẍi aqꞌniniꞌy tiꞌj, quꞌn junxilte xkux awante Tyol Dios kye. Me tzunx nchi tzalaj kyeꞌ tiꞌjjo kyaqꞌnbꞌin, quꞌn noqit ntiꞌ kjol ex awal, ntiꞌtla kyeꞌ tuꞌn tja kychmoꞌn.
38 Eu mandei vocês colherem onde não trabalharam; outros trabalharam ali, e vocês aproveitaram o trabalho deles.
39 Nim aj Samaria i nimin tiꞌj Jesús, noq tuꞌn tyoljo qya, tej t-xi tqꞌmaꞌn kye, qa o bꞌaj tqꞌmaꞌn Jesús tkyaqiljo nya wen o bꞌant tuꞌn ojtxe.
39 Muitos samaritanos daquela cidade creram em Jesus porque a mulher tinha dito: “Ele me disse tudo o que eu tenho feito.”
40 Atziꞌn tej kyul aj Samaria tkꞌatz Jesús, i ok ten kubꞌsil kywutz te, tuꞌn tkyij ten kyukꞌa. Ex axsa kyije ten kabꞌe qꞌij kyxol.
40 Quando os samaritanos chegaram ao lugar onde Jesus estava, pediram a ele que ficasse com eles, e Jesus ficou ali dois dias.
41 Ex nimxjal i nimin, tej kybꞌin teꞌ Tyol.
41 E muitos outros creram por causa da mensagem dele.
42 Tuꞌnpetziꞌn, xi kyqꞌmaꞌn te qya: Atzin jaꞌlin mapen txi qniminx qe nya noq tuꞌn saj tqꞌmaꞌn qeꞌy; qalaꞌ awokuxix qe ma qo ok bꞌinte te, ex ma tzꞌel qnikyꞌa te, qa twutzxix ate Cristjo, a Kolil te tkyaqilxjal twutz txꞌotxꞌ.
42 Eles diziam à mulher: — Agora não é mais por causa do que você disse que nós cremos, mas porque nós mesmos o ouvimos falar. E sabemos que ele é, de fato, o Salvador do mundo.
43 Tbꞌajlinxiꞌ kabꞌe qꞌij, etz Jesús toj ttxꞌotxꞌ Samaria, ex xiꞌ toj ttxꞌotxꞌ Galiley.
43 Depois de ficar dois dias ali, Jesus foi para a região da Galileia.
44 Me aku Jesús tzaj qꞌmaꞌnte qeꞌy, a awoꞌy t-xnaqꞌtzbꞌin, qa jun yolil Tyol Dios nlay tzꞌok kꞌuꞌjlin kyuꞌn t-xjalil.
44 Pois, como ele mesmo disse: “Um profeta não é respeitado na sua própria terra.”
45 Me tej tponl Jesús toj Galiley, kubꞌ kywutzliꞌn aye najleqe antza, quꞌn otaq kyli tbꞌinchbꞌin tipin tzma Jerusalén toj nintz qꞌij te Waꞌj Pan, quꞌn ajinqetaq iteꞌ antza.
45 Quando chegou à Galileia, os moradores dali o receberam bem. É que eles tinham ido à Festa da Páscoa , em Jerusalém, e tinham visto tudo o que Jesus havia feito lá.
46 Ul meltzꞌaj jun majl Jesús toj tnam Caná, toj ttxꞌotxꞌ Galiley, jaꞌ o txꞌixpit aꞌ te vin tuꞌn. Ex tkꞌatz Caná at juntl tnam, Capernaum tbꞌi. Antza taꞌye jun xjal nim toklin, te taqꞌnil nmaq kawil, ex at jun tkꞌwal iltaq taꞌ tuꞌn yabꞌil.
46 Jesus voltou a Caná da Galileia, onde havia transformado água em vinho. Estava ali um alto funcionário público que morava em Cafarnaum. Ele tinha em casa um filho doente.
47 Atzin te tok tbꞌiꞌn teꞌ aqꞌnil qa o tzꞌajtz Jesús Judey, tuꞌn tpon kanin toj Galiley, bꞌeꞌx xiꞌ lolte, ex kubꞌsin twutz te, tuꞌn t-xiꞌ qꞌanil teꞌ tkꞌwal tzma tja, quꞌn chꞌixtaq tkyim.
47 Quando ouviu dizer que Jesus tinha vindo da Judeia para a Galileia, foi pedir a ele que fosse a Cafarnaum e curasse o seu filho, que estava morrendo.
48 Atzin te Jesús xi tqꞌmaꞌn te: Nlayx txi kynimin kye, qa ntiꞌ jun techil wipiꞌn tuꞌn tbꞌant.
48 Jesus disse ao funcionário:
49 Me atzin tej aqꞌnil jun paqx xi tqꞌmaꞌn te: Ay Tata, ku tzaja jaꞌlinxix; chꞌix tkyim weꞌ nkꞌwal.
49 Ele respondeu: — Senhor, venha depressa, antes que o meu filho morra!
50 Xitzin tqꞌmaꞌn Jesús te: Kux tzꞌaja tjaꞌy. Lu te tkꞌwal itzꞌ. Ma tzul Dios te. Ex bꞌeꞌx xi tnimin tej ichin tyol Jesús, ex bꞌeꞌx aj.
50 — Volte para casa! O seu filho vai viver! — disse Jesus. Ele creu nas palavras de Jesus e foi embora.
51 Ex chꞌixtaq tkanin tja, i etzjo taqꞌnil kꞌlulte, ex xi kyqꞌmaꞌn te: Lu tej tkꞌwala; ma tzul Dios te.
51 No caminho encontrou-se com os seus empregados, que disseram: — O seu filho está vivo!
52 Atzin teꞌ ichin xi tqanin kyeꞌ taqꞌnil jniꞌ or tchewx kyaq tiꞌj. Ewe tikyꞌlinxi kabꞌlaj, chi chiꞌ.
52 Então ele perguntou a que horas o filho havia começado a melhorar. Os empregados responderam: — Ontem, à uma da tarde, a febre passou.
53 Bꞌeꞌxsin pon kanin toj tnabꞌljo ttataꞌ kꞌwal, qa ax orjo ttzaj tqꞌmaꞌn Jesús te, qa ma tzul Dios te tkꞌwal. Tuꞌn ikyjo, bꞌeꞌx xi tnimin tej ichin kyukꞌa kykyaqil najleqe toj tja.
53 Aí o pai lembrou que havia sido naquela mesma hora que Jesus tinha dito: “O seu filho vai viver.” Então ele e toda a família creram em Jesus.
54 Atzin lo tkabꞌ techil tipin bꞌant tuꞌn Jesús, tej tajtz Judey, ex pon kaninl Galiley.
54 Esse foi o segundo milagre que Jesus fez depois de ter ido da Judeia para a Galileia.
Atalhos do teclado
- Capítulo anterior←
- Próximo capítulo→
- Versículo anteriork
- Próximo versículoj
- Limpar seleçãoEsc
- Esta ajuda?
Estude este capítulo no WhatsApp
Peça à IA da Bíblia Fala para explicar João 4, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.