Marcos 9
gdf (GDF) vs NTLH
1 Ka zu vuk tsin dǝ kwar kwarne, “Ən tǝkha kura tǝkha kǝ, nǝg yakhayin ghitsǝn van, na itar da mǝtsa bi, akwa nǝgha itar ad tlǝksa Yazhigǝl, ai da mǝdlo dǝ ndzǝɗ.”
1 E Jesus terminou, dizendo:
2 Ən tǝkhal kǝ khǝna ǝnkwakha, ka dal Yasu zǝ Bitrus, zǝ Yakub, zǝ Yukhan, ka ɓǝtǝro dugo da tǝ ghuɓe tsǝɓanyan, vake uk itar tukuɗa tar. Ən tǝ vina ka mbǝɗfkhai vǝgha sar ǝn tǝvuk tar.
2 Seis dias depois, Jesus foi para um monte alto, levando consigo somente Pedro, Tiago e João. Ali, eles viram a aparência de Jesus mudar.
3 Gabag sara a nala kǝ maɗakw til ǝn wuɗ char ǝn zǝɓara di kǝ ud. Na dadak ghuɓ kadlang ǝn lard ai da tǝkha kǝ ghuɓgan da tǝ maɗakw sar bi.
3 A sua roupa ficou muito branca e brilhante, mais do que qualquer lavadeira seria capaz de deixar.
4 Dzagwdlam, ka mǝdlawala Ili tlayang zǝ Mus tlayang, ǝn kwar lava itar zǝ Yasu.
4 E os três discípulos viram Elias e Moisés conversando com Jesus.
5 Ka nǝv Bitrus kǝ Yasu, “Malǝm, khwarenǝn vana kǝnd. Manga mana kǝnd ad tsikw khǝkǝrɗ, fang tsǝkha, fang kǝ Musa tlayang, fang kǝ Ili tlayang.”
5 Então Pedro disse a Jesus: — Mestre, como é bom estarmos aqui! Vamos armar três barracas: uma para o senhor, outra para Moisés e outra para Elias.
6 Ən tsa ba dǝ dǝge da kwarin bi, wirva khǝkǝrɗ dagha tara a gǝdzǝf itar char.
6 Pedro não sabia o que deveria dizer, pois ele e os outros dois discípulos estavam apavorados.
7 Ka sadagh ghwikwa, khǝmbatǝrghǝr. A tsǝna tsud lavǝn ghwik kwarne, “Zǝraren, ǝn waya waya kǝ. Tsǝnamaru tsǝn.”
7 Logo depois, uma nuvem os cobriu, e dela veio uma voz, que disse: — Este é o meu Filho querido. Escutem o que ele diz!
8 Ɓalakhga tsitar ad diya, a gwidǝn ba itar nǝgha itsawar bi, uk Yasu.
8 Aí os discípulos olharam em volta e viram somente Jesus com eles.
9 Madǝv Yasu zǝ furakh sar ǝn sǝgdagh ǝn ghuɓ, ka ndǝɗatǝrnǝf Yasu ad tlim kwarne, kwarara ba itar kǝ itsawar ad dǝge a nǝgha itar bi. Akwa tsiyakǝfud ka Zǝr Ud ǝn nggitl.
9 Quando estavam descendo do monte, Jesus mandou que não contassem a ninguém o que tinham visto, até que o Filho do Homem ressuscitasse.
10 Wirva yana, ka ɗu itar ad laven ǝn khuɗ tar. Ən ɗaya kava ɗaya itar ǝn tǝb tar kwarne, “Uɗa dǝge ǝn tuku tsiyin nggitle a kwarga Yasuwi?”
10 Eles obedeceram à ordem, mas discutiram entre si sobre o que queria dizer essa ressurreição.
11 Khalak yana, ka ndiɗarwal itar kǝ Yasu kwarne, “Uɗa lava kǝ li tsagdu ndzikha ndzikh ǝn kwarne, khekwa Ili tlayang da sodagh chak kǝ Kristuwi?”
11 Então perguntaram a Jesus: — Por que os
12 Ka nggawa tǝrkhai Yasu kwarne, “Barari Ili tlayang da sodagh chak, kǝ ɗika itsauɗ, kalkal ndǝke ǝn naghud. Wirva yan, ai uɗa lava tsin vindzan kwarne, da khǝɓ khǝɓa Zǝr Ud ad dlaɗ char zǝ ɗuda duwa tsudi?
12 Ele respondeu:
13 Ai ǝn tǝkha kura tǝkha kǝ, audzal Ili tlayang ǝn sodagh sǝg. A manarkhai udakh ad ɗaga dǝge ǝn nagha rǝva tar. Ndǝkve vindzanin ǝn kaɗkaɗ lav Yazhigǝl ǝn tǝghǝr tsin.”
13 Eu afirmo a vocês que Elias já veio, e o maltrataram como quiseram, conforme as Escrituras dizem a respeito dele.
14 Gwiyoghǝr kǝ Yasu zǝ furakhna khǝkǝrɗ da vak furakhe tsa tǝmgan, ka nǝgha itar ad dzakhava udakh a tsatǝrghǝran kǝ furakhen. Li tsagdu ndzikha ndzikh Mus tsuguna, ǝn manakava tsugu zitar.
14 Quando eles chegaram perto dos outros discípulos, viram uma grande multidão em volta deles e alguns mestres da Lei discutindo com eles.
15 Ba uk nǝgha nǝgha kǝ dzakhava udakh ad Yasu, ka a ndawatǝrǝf char, ka khwaya tsitar da gama gam.
15 Quando o povo viu Jesus, todos ficaram admirados e correram logo para o cumprimentarem.
16 Ka ndiɗatǝrwal Yasu kǝ furakh sar kwarne, “Tsugu uɗǝn mana kur zǝ itar ra?”
16 Jesus perguntou aos discípulos:
17 Ka nggawar khai udanen ǝn tǝb kǝ dzakhava udakh kwarne, “Malǝma, a ɓakhdǝghǝr ka zǝrar ai dǝ sǝɗikw bǝzan ǝn vǝgh tsin, ai gadlarkhai ad kwar ghay.
17 Um homem que estava na multidão respondeu: — Mestre, eu trouxe o meu filho para o senhor, porque ele está dominado por um espírito mau e não pode falar.
18 Itsǝra kǝ sart ǝn tsukwarghǝrin, ka tlǝvarghǝr da khay. Ka sǝgawala kubǝn ghay tsin, ka kǝrɗ tliɗ tsin, ghulala jigh. A takaɗga ka furakhagh kǝ lakwadal sǝɗikw bǝzan ǝn vǝgh sar, ai a piyatǝrwal.”
18 Sempre que o espírito ataca o meu filho, joga-o no chão, e ele começa a espumar e a ranger os dentes; e ele está ficando cada vez mais fraco. Já pedi aos discípulos do senhor que expulsassem o espírito, mas eles não conseguiram.
19 Ka nǝv Yasu tsitar, “Kur udakh kwargǝn, li khǝtsa fadǝghǝrofǝg. Da zulu pak uɗa kǝn giɗa zǝ kuri? Da zulu pak uɗa kǝn bǝg rǝv dǝ kuri? A nǝgham zǝren da vakar.”
19 Jesus disse:
20 Ka ɓardǝghǝr itar zǝren. Nǝgha kǝ sǝɗikwen ad Yasu, kujaɗ kujaɗa, ka tatǝg tsin ad zǝren, ka ɓǝlal zǝren da khay. Ka kuɗmbǝl kuɗmbǝl dǝva tsin ǝn tǝ khay, dǝ kubǝn ghay.
20 Quando o levaram, o espírito viu Jesus e sacudiu com força o menino. Ele caiu e começou a rolar no chão, espumando pela boca.
21 Ka ndiɗarwar Yasu kǝ dad zǝren, “Yawa farsin manara mani?”
21 Aí Jesus perguntou ao pai: O pai respondeu: — Ele está assim desde pequeno.
22 Ka zu vuk tsin dǝ kwar lav, ngǝrwa sig tsin ǝn tlavarghǝr tlava da kar zǝ yu kǝ kǝɗga kǝɗ. Da nǝg dǝge da tǝkha kha kǝ mangan, ziwa kǝndalakh, mǝlakǝndu khǝ.”
22 Muitas vezes o espírito o joga no fogo e na água para matá-lo. Mas, se o senhor pode, então nos ajude. Tenha pena de nós!
23 Ka nǝv Yasu tsin. “Uɗa lava tsǝkhǝn kwar kwarne, da da tǝkha khi? Itsauɗa ǝn manawa mana kǝ dadake a fadǝghǝro.”
23 Jesus respondeu:
24 Tǝvin tǝvina ka nǝv dad zǝren, “A fadǝghǝro kǝ. Mǝlaku mǝla kǝ sǝgakarghǝr fadǝghǝro fǝgar.”
24 Então o pai gritou: — Eu tenho fé! Ajude-me a ter mais fé ainda!
25 Nǝgha kǝ Yasu ǝn saks dzakhava udakh da vak sar dǝ khway, ka tavarghǝr ad di kǝ sǝɗikw bǝzanen. Ka ni, “Kha sǝɗikw bǝzan, khe ngǝdlarkhai kwar ghay kǝ zǝrǝn. Ən kwara kha kwara kǝ, sawal sǝg ǝmb, aghba khǝn da damb bi.”
25 Quando Jesus viu que muita gente estava se juntando ao redor dele, ordenou ao espírito mau:
26 Ka khula kǝ sǝɗikw bǝzanen, gwidzanǝfa, ka sawal ǝn vǝgh sar. Ka khǝnga zǝren ǝn khay ndǝk mǝtsa ud. Wirva yan, nǝv udakh zikǝn, “Amtsǝgan.”
26 O espírito gritou, sacudiu o menino e saiu dele, deixando-o como morto. Por isso todos diziam que ele havia morrido.
27 Ka khutana Yasu ad dǝv zǝren, tsiyanǝf, ghitsgan ǝn tǝ siga sar.
27 Mas Jesus pegou o menino pela mão e o ajudou a ficar de pé.
28 Da kǝ Yasu da mǝgh, ka ndiɗarwal furakh sar ɓǝghaniyan, “Uɗa lav a piyakǝndwal ɓadal sǝɗikw bǝzaneni?”
28 Quando Jesus entrou em casa, os seus discípulos lhe perguntaram em particular: — Por que foi que nós não pudemos expulsar aquele espírito?
29 Ka nggawa tǝrkhai Yasu kwarne, “Khulfina kǝ sǝɗikw bǝzan na, uk ɗǝgawa kalti ǝn ɓado.”
29 Jesus respondeu:
30 Ka ɗuwars Yasu zǝ furakh sar ad vaken, dala itar, dǝgal diwa khaya Galili. Nagh ba Yasu ad tsatsǝg kǝ itsawar ad vake din itar bi,
30 Jesus e os discípulos saíram daquele lugar e continuaram atravessando a Galileia. Jesus não queria que ninguém soubesse onde ele estava
31 wirvǝn tsagatǝrdu tsaga kǝ furakh sar. Ka niya tsitar, “Da bǝkdu bugud, ka Zǝr Ud da dǝv kǝ udakh. Ka da kǝɗka kǝɗa itar kǝ ǝmts, ǝn tǝ fitsa khǝkǝrɗa, da tsiya kǝn nggitl.”
31 porque estava ensinando os discípulos. Ele lhes dizia:
32 Ai a katlga ba itar ad tsagdu tsaga sar na bi. A ndiɗarwal ba itar tsugun bi. Wirvǝn gǝdza gǝdza itar.
32 Eles não entendiam o que Jesus dizia, mas tinham medo de perguntar.
33 A sa Yasu zǝ furakh sar da Kafarnakhum. Da kǝ Yasu da mǝgh, ka ndiɗatǝrwal kǝ furakh sar, “Uɗa tsǝn kwara kava kur ǝn tǝ ɗuli?”
33 Jesus e os discípulos chegaram à cidade de Cafarnaum. Quando já estavam em casa, Jesus perguntou aos doze discípulos:
34 Ai ka ndzǝga itar tǝriɗ, wirva tsǝn kwara kava kwara itar ǝn tǝb tar, ǝn tǝghǝr kǝ, warek zikan daghan ǝn tǝb tar.
34 Mas eles ficaram calados porque no caminho tinham discutido sobre qual deles era o mais importante.
35 Ka ndzǝga Yasu, ɗakhgan ad furakh sar kǝlatǝm mits, niya tsitar, “Ɗeghwa ude ǝn na nǝga kǝ dǝg chak, barari tsin nǝga kǝ dǝg ngiɗangiɗ, nalin kǝ dadak manara tlǝr kǝ itsawar.”
35 Jesus sentou-se, chamou os doze e lhes disse:
36 Ka ɓadǝghǝr ad zǝr khǝɗikan ghitsanan ǝn tǝb tar, ka ɓǝlarghǝr ad dǝv sar, ka niya tsitar,
36 Aí segurou uma criança e a pôs no meio deles. E, abraçando-a, disse aos discípulos:
37 “Itsawar ǝn chauga zǝr khǝɗikan ndǝk inan ǝn ɗakhar, ka chaukayin. Dadake chaukaya, ka kitakul ba chaukayin bi, zǝva dadake a ɓǝlokondagh a chaugin.
37 — Aquele que, por ser meu seguidor, receber uma criança como esta estará também me recebendo. E quem me receber não recebe somente a mim, mas também aquele que me enviou.
38 Ka nǝv Yukhan, “Malǝm, nǝgha tsǝkǝnda udanen ǝn ɓado sǝɗikw bǝzan ǝn vǝgh kǝ udakh ǝn ɗakhagh. Ka gadlar khai kǝnd, wirva na ba zǝ kiyam bi.”
38 João disse: — Mestre, vimos um homem que expulsa demônios pelo poder do nome do senhor, mas nós o proibimos de fazer isso porque ele não é do nosso grupo.
39 Ka nǝv Yasu tsitar, “Gadlamara bi. Wirva na ude ǝn man dǝg ndawak ǝn ɗakhara, tǝvin tǝvin tsuguna ka kwar lav bǝzan ǝn tǝghǝr tsǝka bi.
39 Jesus respondeu:
40 Wirva ude kwal man tlughuma dǝ kiyama dǝg mar.
40 Porque quem não é contra nós é por nós.
41 Ən tǝkha kura tǝkha kǝ, ɗaga ude ǝn kakuru yu itsǝn kwat khǝɗikan, wirva a fadǝghǝro kur ǝn tǝ ka, ka Kristu. Naba da bǝghǝn dǝg siga sar tsa khǝɗikǝn bi.
41 Eu afirmo a vocês que isto é verdade: quem der um copo de água a vocês, porque vocês são de Cristo, com toda a certeza receberá a sua recompensa.
42 Ɗeghwa ude a ba fang ǝn tǝb kǝ zar mbisan nan, liye fadǝghǝro ǝn tǝ kǝ da man khaip, a dara nguɗarǝmud zikan na kǝ vǝr ǝn kwind, kǝɗ daghud da dǝlv.
42 Jesus continuou:
43 Da dǝva ǝn bǝgkhan da man khaip, ǝntlars ǝntla dǝgal. Adara da dǝ dǝv kitakul kha da vake da mbǝladu kha safa kǝ ngǝɗ, tǝghǝr kǝ daks tsǝkha dǝ dǝv mits da kara tsakaitsakai.
43 Se uma das suas mãos faz com que você peque, corte-a fora! Pois é melhor você entrar na vida eterna com uma só mão do que ter as duas e ir para o inferno, onde o fogo nunca se apaga.
44 [Vake,
44 [Ali os vermes que devoram não morrem, e o fogo nunca se apaga.]
45 Da ka sigagh ǝn bǝgkhan da man khaip, ǝntlars ǝntl. Azǝgha da ghurɗik kha da vake da mbǝladu kha safa kǝ ngǝɗ, tǝghǝr kǝ tlǝvkhǝdaghud dǝ sigakh mits da kara tsakaitsakai.
45 Se um dos seus pés faz com que você peque, corte-o fora! Pois é melhor você entrar na vida eterna aleijado do que ter os dois pés e ser jogado no inferno.
46 [Vake,
46 [Ali os vermes que devoram não morrem, e o fogo nunca se apaga.]
47 Da ka diyagh ǝn bǝgkhan da man khaip, ndǝɗdu khǝ. Azǝgha da dǝ di kitakul kha da tlǝksa Yazhigǝl, tǝghǝr kǝ tlǝvǝghǝdaghud dǝ diya mits da kara tsakaitsakai.
47 Se um dos seus olhos faz com que você peque, arranque-o! Pois é melhor você entrar no
48 Vake,
48 Ali os vermes que devoram não morrem, e o fogo nunca se apaga.
49 Da chuwaɗa chuwaɗud ad itsawar dǝ kar, ndǝkve ǝn chuwaɗud dǝg tsufa dǝ tlugul.
49 — Pois todas as pessoas serão
50 Tlugula khwar, da tǝkaghǝrin dǝ nashnasha sara, da gwiyondǝghǝr ndarud ad nashnasha sari? Nalnǝg giɗura zǝ tlǝrur ndǝk tlugul. Tsuguna, ka giɗa gabǝr kur ǝn tǝbur.”
50 O sal é uma coisa útil; mas, se perder o gosto, como é que vocês poderão lhe dar gosto de novo? Tenham sal em vocês mesmos e vivam em paz uns com os outros.
Atalhos do teclado
- Capítulo anterior←
- Próximo capítulo→
- Versículo anteriork
- Próximo versículoj
- Limpar seleçãoEsc
- Esta ajuda?
Estude este capítulo no WhatsApp
Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Marcos 9, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.