Marcos 6

gdf (GDF) vs VC

Sair da comparação
VC Versão Católica
1 A ɗuda Yasu ad yanen kǝ vaka, a gwiya da kǝs sar. Dala furakh sar zin.
1 Depois, ele partiu dali e foi para a sua pátria, seguido de seus discípulos.
2 Sa kǝ fitsa nggi, ka farsan ad tsagdutsag ǝn gud dzakhava Yakhudakh. Ɗaga liye a tsǝnan ad tsagdutsaga sar, a ndawatǝrǝf. Ka ndiɗa tsitar, “A mbǝladu ǝn ma udan na ad dǝgakhani? Khulf ira kǝ kwelemlem a barud ndikini? Vaza dǝ khulf dǝg dawakakhe ǝn manin.
2 Quando chegou o dia de sábado, começou a ensinar na sinagoga. Muitos o ouviam e, tomados de admiração, diziam: Donde lhe vem isso? Que sabedoria é essa que lhe foi dada, e como se operam por suas mãos tão grandes milagres?
3 Dadak tsakh mǝgh na ba ina biya? Maryam bakh Bab sara? Saghǝrakh sar bakh Yakub, zǝ Yukhan, zǝ Yakhuda, zǝ Simana? Saghǝrakh sar bakh dǝghawakhan ǝn giɗǝn vakmara? Ka chauga ba itar bi.
3 Não é ele o carpinteiro, o filho de Maria, o irmão de Tiago, de José, de Judas e de Simão? Não vivem aqui entre nós também suas irmãs? E ficaram perplexos a seu respeito.
4 Ka nǝv Yasu tsitar, “Na tlayangge kwal dǝ ndanga bi, uk ǝn kǝs sar, zǝn tǝb kǝ jib sar, zǝ li fǝta sar.”
4 Mas Jesus disse-lhes: Um profeta só é desprezado na sua pátria, entre os seus parentes e na sua própria casa.
5 Wirva yan, a mangga ba dǝ dǝg ndawak ǝn vin bi, uk dǝv a bakhowin ǝn tǝ chalǝm liye kwal yang, a mbakhatru.
5 Não pôde fazer ali milagre algum. Curou apenas alguns poucos enfermos, impondo-lhes as mãos.
6 Kuɗ fadǝghǝrofǝg tara, a nala kǝ dǝg ndawak tsin.
6 Admirava-se ele da desconfiança deles. E ensinando, percorria as aldeias circunvizinhas.
7 Ka ɗakhgan ad furakh sar kǝlatǝm mits, kǝ ɓǝlatra ɓǝla dǝ mits mits. Ka batran ad ndzǝɗ ǝn tǝghǝr kǝ sǝɗikw bǝzanakh.
7 Então chamou os Doze e começou a enviá-los, dois a dois; e deu-lhes poder sobre os espíritos imundos.
8 Ka tǝkhatǝrnan kwarne, a ɗuwam zǝɓ itsa uɗa kǝ dǝgal uk gulv. A ɗuwam ɓǝ dǝg zuwa, itsa jilaɗ, zǝ kwaɓ ǝn mbǝlur.
8 Ordenou-lhes que não levassem coisa alguma para o caminho, senão somente um bordão; nem pão, nem mochila, nem dinheiro no cinto;
9 Talǝm kur kimbak. Talam tala gabag, ɓamba tlǝrna gabag bi.
9 como calçado, unicamente sandálias, e que se não revestissem de duas túnicas.
10 Itsera kǝ mǝgh ǝn dagh kur, ndzamga ndzǝg ǝn vin, da tǝ sarte da ɗuwars kur kǝsen.
10 E disse-lhes: Em qualquer casa em que entrardes, ficai nela, até vos retirardes dali.
11 Ɗaga vake kwal chaukur khai tsud, awana kwal tsǝnakuru tsud. Da da ɗuwars ɗuwa kur ad yanen kǝ vak, ka pangdu kur ad lagwat ǝn tǝ sigur. Ki nǝga tsin kǝ shid ǝn tǝghǝr tsitar, kwarne da takatra lava Yazhigǝl.
11 Se em algum lugar não vos receberem nem vos escutarem, saí dali e sacudi o pó dos vossos pés em testemunho contra ele.
12 Ka dala itar, ka kwardu lava tsitar kwarne, pǝla udakh ad ghǝr.
12 Eles partiram e pregaram a penitência.
13 A lakwadal itar ad wurduwakh ǝn vǝgh kǝ udakh zikǝn, a masar khai itar wal kǝ liye kwal yanga zikǝn, ka mbakhatru itar.
13 Expeliam numerosos demônios, ungiam com óleo a muitos enfermos e os curavam.
14 A tsǝna Khiridus shik ad dǝge a dzoghǝr, wirva a kwazga ɗakha Yasu itsa dǝvar. Nǝv chalǝm kǝ udakha, Yukhan dadak para ud kǝ tsiyif ǝn nggitl. Yan kǝ manggan nǝg dǝ ndzǝɗa manakh dǝg ndawakakh.
14 O rei Herodes ouviu falar de Jesus, cujo nome se tornara célebre. Dizia-se: João Batista ressurgiu dos mortos e por isso o poder de fazer milagres opera nele.
15 Av yakhaya, udan na ‘Ili.’ Av chalǝmakh tsuguna ‘Ina tlayang, ndǝk fang ǝn tǝb kǝ tlayangakhe tsa ndur.’
15 Uns afirmavam: É Elias! Diziam outros: É um profeta como qualquer outro.
16 Tsǝna kǝ Khiridus ad yan, ka ni, “Yukhane a ǝntlargǝr ka ghǝr a tsiyanǝfud ǝn nggitl.”
16 Ouvindo isto, Herodes repetia: É João, a quem mandei decapitar. Ele ressuscitou!
17 Wirva Khiridus dǝ ghǝrsar tsa ba dǝ yakhaya kǝ udakh da vi Yukhan, kǝ nguɗa nguɗa tsud, bǝmud ǝn gud sal. A mangan ad ina kǝ wirva Khirudi nus zǝr dad sar Filibus, ai pǝrɗuwin kǝ nǝga kǝ nus sar.
17 Pois o próprio Herodes mandara prender João e acorrentá-lo no cárcere, por causa de Herodíades, mulher de seu irmão Filipe, com a qual ele se tinha casado.
18 Wirvǝn tsǝn kwarakhara kwara Yukhan kǝ Khiridus, kwarne, “Kalkal ba pǝrɗ nus zǝr dadagh tsǝkha kǝ nǝga kǝ nusagh bi.”
18 João tinha dito a Herodes: Não te é permitido ter a mulher de teu irmão.
19 A bazardu lavan ad rǝv kǝ Khirudi tsuguna a mbitsana bi. Wirva yan, ka tsǝn nagha dǝ kǝɗga Yukhan. A gǝmadu ba dǝ ɗul bi.
19 Por isso Herodíades o odiava e queria matá-lo, não o conseguindo, porém.
20 Wirvǝn gǝdza gǝdza Khiridus ad Yukhan, a khayanǝf ba gǝma gǝma kǝ itsauɗa bi. Wirva tsatsin kwarne, Yukhana dadak kanadi zǝ chuwaɗaɗa rǝv. Itsǝra kǝ sarte ǝn tsǝna Khiridus ad kwar lava kǝ Yukhan, ka ndzikǝn ndziya char. Tsakhǝnmina, zǝɗa tsin tsǝn lav sar.
20 Pois Herodes respeitava João, sabendo que era um homem justo e santo; protegia-o e, quando o ouvia, sentia-se embaraçado. Mas, mesmo assim, de boa mente o ouvia.
21 Kǝ dǝg mbasa ka gǝmadu Khirudi ad ɗul. Fitsa dzama khǝna yiga sar kǝ Khiridus. Ka ɓalga Khiridus ad zik zikan na kǝ udakh sar, zǝ zik zikan na kǝ tlujiyakh sar, zǝ malanakh kǝs ya Galili.
21 Chegou, porém, um dia favorável em que Herodes, por ocasião do seu natalício, deu um banquete aos grandes de sua corte, aos seus oficiais e aos principais da Galiléia.
22 Sagh kǝ dughw Khirudi da vak khwaɗǝg, tsugwa tsin, ǝn tǝvuk kǝ Khiridus zǝ ghulabakh sar, ka zǝɗatǝru tsugwen. Ka nǝv shik kǝ dughwen, “Takaɗa dǝ itsauɗǝn nakhǝn vakar, da bakha bǝg kǝ.”
22 A filha de Herodíades apresentou-se e pôs-se a dançar, com grande satisfação de Herodes e dos seus convivas. Disse o rei à moça: Pede-me o que quiseres, e eu to darei.
23 A waɗar khai Khiridus kǝ dughw na kwarne, “Itsauɗǝn takaɗgakha da bakha bǝg kǝ, itsa tǝkanud ǝntla khaye ǝn mana ka tlǝksa sar mits.”
23 E jurou-lhe: Tudo o que me pedires te darei, ainda que seja a metade do meu reino.
24 Ka dala dughwena, ndiɗarwal kǝ babsar, “Uɗa da ɗawaki?” Ka niya tsin, “Ghǝr Yukhan dadak para ud.”
24 Ela saiu e perguntou à sua mãe: Que hei de pedir? E a mãe respondeu: A cabeça de João Batista.
25 Ka gwiyal kujaɗ kujaɗ da vak shik. Takaɗgan kwarne, “Ən naka baka bǝg tsǝkha ghǝr Yukhan dadak para ud ǝn tǝ play tǝkhin tǝkhin.”
25 Tornando logo a entrar apressadamente à presença do rei, exprimiu-lhe seu desejo: Quero que sem demora me dês a cabeça de João Batista.
26 Tsǝna kǝ shik ad yan, ka bazala rǝv tsin char. Wirva waɗe a zugin, zǝ zhiruwe da khǝɓin ǝn tǝvuk kǝ ghulabakh sar, nagh ba dǝ kǝla lanji sar bi.
26 O rei entristeceu-se; todavia, por causa da sua promessa e dos convivas, não quis recusar.
27 Ka ɓǝlanǝf ad fang ǝn tǝb kǝ tlujiyakh sar, dǝgin dǝgal da ɓardǝghǝr ghǝr Yukhan. Ka dala tlujiyena, ǝntlardǝghǝr ad ghǝr Yukhan ǝn gud sal.
27 Sem tardar, enviou um carrasco com a ordem de trazer a cabeça de João. Ele foi, decapitou João no cárcere,
28 Ɓadǝghǝr ad ghǝren ǝn tǝ play. Baran kǝ dughwen, ka ɓara dughwen kǝ bab sar.
28 trouxe a sua cabeça num prato e a deu à moça, e esta a entregou à sua mãe.
29 Tsǝna kǝ furakh Yukhan ad yana, ka sagh itara da zǝb gǝdzumba vǝgha sar, ka ba itar ǝn ɗungwe khurzǝz.
29 Ouvindo isto, os seus discípulos foram tomar o seu corpo e o depositaram num sepulcro.
30 Dzǝran na kǝ furakh kǝlatǝm mits ai tsa ɓǝlatǝr ndalin, a sara da vak sar. Kwarar khai itar daghan dǝgakhe manga itar, zǝ dǝgakhe tsagardu itar kǝ udakh.
30 Os apóstolos voltaram para junto de Jesus e contaram-lhe tudo o que haviam feito e ensinado.
31 Wirva zikǝn udakh ǝn sǝgawalina ǝn daksin, itsa sarta zu kafa a gǝmadu bai tar bi. Ka niya furakh sar, “Ausǝgam, na dziyamal da tlǝrna vake kwal nǝg kǝ itsawar, fǝtavkhai kiyam.”
31 Ele disse-lhes: Vinde à parte, para algum lugar deserto, e descansai um pouco. Porque eram muitos os que iam e vinham e nem tinham tempo para comer.
32 Ka dagh itar da peryu, dala itar tukuɗa tukuɗa, da vake kwal nǝg kǝ itsawar.
32 Partiram na barca para um lugar solitário, à parte.
33 Ən sarte tsǝn dǝgal itar, zikǝn udakhe a nǝghatǝran, ka katlga itar kwarne itar ǝn dǝgal. Ka khwaya kǝ udakh zikǝn ǝn khuɗ kǝs dǝgal dǝ sig diwa kalam zagh, ka itar kǝ dala chak tǝghǝr kǝ Yasu zǝ furakh sar.
33 Mas viram-nos partir. Por isso, muitos deles perceberam para onde iam, e de todas as cidades acorreram a pé para o lugar aonde se dirigiam, e chegaram primeiro que eles.
34 Sawala kǝ Yasu ǝn peryuwen, ka nǝghan ad dzakhava udakh char. Kwiɗ nǝv rǝv tsin, wirva nggwaɗa tuwaghakhe kwal nǝg kǝ dadak zighw itar. Ka farsa tsagatra dǝgitakh sikh sikh sikh tsin.
34 Ao desembarcar, Jesus viu uma grande multidão e compadeceu-se dela, porque era como ovelhas que não têm pastor. E começou a ensinar-lhes muitas coisas.
35 Dǝm kǝ fatsi da ɓǝla, ka sagh furakh sar, ka nǝv itar tsin, “Vak na, na itsawar bi, tsuguna a dǝm fatsi da ɓǝl.
35 A hora já estava bem avançada quando se achegaram a ele os seus discípulos e disseram: Este lugar é deserto, e já é tarde.
36 Ɓǝlatǝrs ɓǝla kǝ udakhan na daks, da khuɗ kǝsakh zǝ gǝdzar kǝsakhe khef ǝn van, kǝ sǝku dǝg zuwa tsitar kǝ ghǝrtar.”
36 Despede-os, para irem aos sítios e aldeias vizinhas a comprar algum alimento.
37 Ka ngawa tǝrkhai Yasu kwarne, “Bamatra bǝg kur dǝge da zuwa itar.”
37 Mas ele respondeu-lhes: Dai-lhes vós mesmos de comer. Replicaram-lhe: Iremos comprar duzentos denários de pão para dar-lhes de comer?
38 Ka ndiɗatǝrwal, “Ngǝrwa ɗumba brudi din kuri? Dam da nǝgha nǝgh.”
38 Ele perguntou-lhes: Quantos pães tendes? Ide ver. Depois de se terem informado, disseram: Cinco, e dois peixes.
39 Ka bǝtra Yasu kǝ furakh sar, babǝg itar udakh da ndzakhga ndzakha kǝ dakwala kǝ dakwal, ǝn tǝ dzuɓ.
39 Ordenou-lhes que mandassem todos sentar-se, em grupos, na relva verde.
40 Ka ndzakhga itar kǝ dakwala kǝ dakwal. Yakhaya kǝ dakwala, dǝrmǝk, yakhaya tsuguna kuldlǝɓ.
40 E assentaram-se em grupos de cem e de cinqüenta.
41 Ka ɓǝf Yasu ad ɗumba brudiyen dliɓ zǝ kilfen mits. Kapanan ad ghǝra, vazo da gharazhigǝl, kwarar khai ad usus kǝ Yazhigǝl. Ka kalanan ad ɗumba brudiyakhen, baran kǝ furakh sar, kǝ takara kǝ udakh. Takatǝr khai ad kilfakhen mits na kǝ udakh daghan.
41 Então tomou os cinco pães e os dois peixes e, erguendo os olhos ao céu, abençoou-os, partiu-os e os deu a seus discípulos, para que lhos distribuíssem, e repartiu entre todos os dois peixes.
42 Itsawara a zu, a bagharal daghan.
42 Todos comeram e ficaram fartos.
43 Ka dzakhanǝf furakh sar ad tughub kǝlatǝm mits, kǝ kala brudiya zǝ kilfe tǝmgan.
43 Recolheram do que sobrou doze cestos cheios de pedaços, e os restos dos peixes.
44 Zika ghwalvakhe zuzuwa dǝb dliɓ.
44 Foram cinco mil os homens que haviam comido daqueles pães.
45 Ən dǝvǝn dǝv, ka kwarar khai Yasu kǝ furakh sar, daks da peryu kǝ dǝgal tsitar da tǝ ghǝdzǝva gadzak kalam Betsed. In tsuguna da ɓǝlatǝrs kǝ udakh ndan.
45 Imediatamente ele obrigou os seus discípulos a subirem para a barca, para que chegassem antes dele à outra margem, em frente de Betsaida, enquanto ele mesmo despedia o povo.
46 Ən tǝ khal kǝ ɓǝlatǝrs ɓǝla tsin daksa, ka do da tǝ kalam ghuɓ kǝ ɗǝgau.
46 E despedido que foi o povo, retirou-se ao monte para orar.
47 Ɓǝlga kǝ khagwa, tsǝn tǝb kǝ dǝlv peryu, in tsuguna tsa tukuɗa tukuɗ ǝn tǝ bǝɗar.
47 À noite, achava-se a barca no meio do lago e ele, a sós, em terra.
48 Ka nǝghan ad furakh sar ǝn khǝɓ dlaɗ wiya peryu, wirva zika fude ǝn gwiyatra da tǝlg. Dǝm kǝ kǝs da ngura, ka dala da vak tar, ǝn dǝgǝn tǝghǝr kǝ yu, vadge da dǝgala fǝt.
48 Vendo-os se fatigarem em remar, sendo-lhes o vento contrário, foi ter com eles pela quarta vigília da noite, andando por cima do mar, e fez como se fosse passar ao lado deles.
49 Nǝgha tsitar ǝn dǝgǝn tǝghǝr kǝ yuwa, ba ude a sawal ǝn tǝ fik nǝv itar. Ka khula tsitar.
49 À vista de Jesus, caminhando sobre o mar, pensaram que fosse um fantasma e gritaram;
50 Wirva daghan tara a nǝgha tsitar, ka gǝdzǝf itar char.
50 pois todos o viram e se assustaram. Mas ele logo lhes falou: Tranqüilizai-vos, sou eu; não vos assusteis!
51 Ka dagh da peryu ǝn vak tar, ka lǝɓga fuɗen. A ndawatǝrǝf char.
51 E subiu para a barca, junto deles, e o vento cessou. Todos se achavam tomados de um extremo pavor,
52 Wirva a katlga ba itar ad dǝge ǝn tuku baghandala ud dǝb dliɓ na bi. Wirva dǝkdǝk rǝva tar.
52 pois ainda não tinham compreendido o caso dos pães; os seus corações estavam insensíveis.
53 Darghǝra tsitar kǝ dǝlva, ka tsugwa itar ǝn kalam khaya ya Janisarat. Ka nguɗana itar ad peryuwen ǝn tǝ ghay gǝrdz.
53 Navegaram para o outro lado e chegaram à região de Genesaré, onde aportaram.
54 Sawala tsitar ǝn peryu, tǝvin tǝvina, ka katlga udakh ad Yasu.
54 Assim que saíram da barca, o povo o reconheceu.
55 Ka khwaya udakhen daks da khuɗ kǝsakh daghan. Ən zaɓado liye kwal yang itar ǝn tǝ pinakh tar, da ɗaga vake da tsǝne tar din Yasu.
55 Percorrendo toda aquela região, começaram a levar, em leitos, os que padeciam de algum mal, para o lugar onde ouviam dizer que ele se encontrava.
56 Itsa dal dǝvarin, ǝn gǝdzar kǝsakh, zǝ dlǝmdla kǝsakh, awana mǝghakhe ǝn khuɗ tǝghal, ǝn khana liye kwal yanga udakhen ǝn tǝ ɓala ɓal. Ən tatl Yasu itar kǝ khayatǝrnǝf kǝ liye kwal yang, kǝ gǝma itsa ghai gabag sar. Daghan liye a gǝmana a mbakharu.
56 Onde quer que ele entrasse, fosse nas aldeias ou nos povoados, ou nas cidades, punham os enfermos nas ruas e pediam-lhe que os deixassem tocar ao menos na orla de suas vestes. E todos os que tocavam em Jesus ficavam sãos.

Ler em outra tradução

Comparar com outra

Estude este capítulo no WhatsApp

Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Marcos 6, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.