Marcos 10

gdf (GDF) vs NTLH

Sair da comparação
NTLH Nova Tradução na Linguagem de Hoje 2000
1 Ka ɗuwars Yasu ad yanen kǝ vak, ka dal da ǝntla khaya Yakhudi, zǝ ghǝdzǝva zagha Urdun. Ka gwidǝn sawala dzakhava udakh da vak sar. A tsagatǝrdu ndǝkve a kwiyalin.
1 Jesus saiu daquele lugar e foi para a região da Judeia que fica no lado leste do rio Jordão. Uma grande multidão se ajuntou outra vez em volta dele, e ele ensinava todos, como era o seu costume.
2 Ka saks kǝ yakhaya kǝ Farisakh da kura kura dǝ ndiɗ. Ka ndiɗarwal itar, “Kalkal nagh tǝkaghǝra kǝ udan zǝ nus sara?”
2 Alguns fariseus , querendo conseguir uma prova contra ele, perguntaram: — De acordo com a nossa
3 Ka niya tsitar, “Uɗa tǝkha kurna Musi?”
3 Jesus respondeu com esta pergunta:
4 Ka nǝv itar tsin, “A khayarnǝf Mus ad vindzara kaɗkaɗ pǝcha sǝba kǝ ud, kǝ lakwars lakwa dǝgal.”
4 Eles responderam: — Moisés permitiu ao homem dar à sua esposa um documento de divórcio e mandá-la embora.
5 Ka nǝv Yasu tsitar, “Tsa wirva ɓengɓeng rǝvakhuɗur, tsa vindza kurkhai Mus adina kǝ ndzikh.”
5 Então Jesus disse:
6 “Ai gwil farsa vǝrɗ lard, ‘A vǝrɗtǝrkhai Yazhigǝl kǝ zila zǝ nus.’
6 Mas no começo, quando foram criadas todas as coisas, foi dito: “Deus os fez homem e mulher.
7 Wirva yan, ka da ɗuwars udan ad dadsar zǝ babsar kǝ khǝmbarva kǝ nus sar.
7 Por isso o homem deixa o seu pai e a sua mãe para se unir com a sua mulher,
8 Ka mits dagha tara da nǝga kǝ vǝgh kitakul. Aghba itar mits bi, anala kǝ vǝgh kitakul itar.
8 e os dois se tornam uma só pessoa.” Assim, já não são duas pessoas, mas uma só.
9 Wirva yan, dǝge audzala Yazhigǝl ǝn matlanǝf matla, tǝka ba udan bi.”
9 Portanto, que ninguém separe o que Deus uniu.
10 Gwiyoghǝr tsitar saks da mǝgh, ka ndiɗarwar furakh sar kǝ Yasu ǝn tǝghǝr kǝ tǝkaghǝren.
10 Quando já estavam em casa, os discípulos tornaram a fazer perguntas sobre esse assunto.
11 Ka nggawa tǝrkhai Yasu, “Ɗeghwa ude tǝkaghǝra zǝ nus sar, ka zǝɓu ad tlǝrna nus, gwaragwar ǝn manin zin.
11 E Jesus respondeu:
12 Ai da ka tǝkaghǝra nus zǝ zil sar, ka zǝɓuwin tlǝrna zil, gwaragwar ǝn manin zin.
12 E, se a mulher mandar o seu marido embora e casar com outro homem, ela também estará cometendo adultério.
13 Tsǝn zaɓakhado zar mbisan udakh da vak Yasu, kǝ bakhatǝrghǝr dǝv tsin, kǝ batǝrghǝr bark. Ai ka tavatǝrghǝr furakh sar ad di kǝ zaren.
13 Depois disso, algumas pessoas levaram as suas crianças a Jesus para que ele as abençoasse, mas os discípulos repreenderam aquelas pessoas.
14 Vazga kǝ Yasu ad dǝge a mangga furakh sar, ka bazala rǝv tsin. Niya tsitar, “Ɗuwamada ɗuwa zar mbisan saks da vakar, gadlamatra bi. Wirva tlǝksa Yazhigǝla, dǝg khutsak tar.
14 Quando viu isso, Jesus não gostou e disse:
15 Ən tǝkha kura tǝkha kǝ, itsawar kwal khayanǝf dǝ tlǝksa Yazhigǝl, ndǝkve a khayanǝf zar mbisan, a tǝkh ba kǝ da da tlǝksa Yazhigǝl bi.”
15 Eu afirmo a vocês que isto é verdade: quem não receber o Reino de Deus como uma criança nunca entrará nele.
16 Ka tsakwatrǝf dǝ fang fang, ɓalatǝrghǝr ad dǝv, ka batǝrghǝr ad bark.
16 Então Jesus abraçou as crianças e as abençoou, pondo as mãos sobre elas.
17 Tsif kǝ Yasu da ɗuwars yanen kǝ vak, ka khwayoghǝr udanen da vak sar, kǝlgan ad juguv ǝn tǝvuk sar. Ka ndiɗarwal kwarne, “Malǝm charan, uɗa da mana ka kǝ gǝmadu safa kǝ ngǝɗi?”
17 Quando Jesus estava saindo de viagem, um homem veio correndo, ajoelhou-se na frente dele e perguntou: — Bom Mestre, o que devo fazer para conseguir a vida eterna?
18 Ka nǝv Yasu tsin, “Uɗa lava tsǝkhǝn ɗakhka dǝ charani? Na ud charan bi, uk Yazhigǝl kitakul.
18 Jesus respondeu:
19 Tsa tsǝkha dǝ ndzikha ndzikhen, ai kwarne, ‘Kǝɗ ba safa bi. Man ba gwaragwar bi. A ɗuwa man gǝl. Man ba shida dǝge kwal nǝgha tsǝkha bi. Biɗ ba dǝ ud bi. Farghǝra fǝg kǝ dadagha zǝ babagh.’ ”
19 Você conhece os mandamentos: “Não mate, não cometa adultério, não roube, não dê falso testemunho contra ninguém, não tire nada dos outros, respeite o seu pai e a sua mãe.”
20 Ka nǝv daghwalen tsin, “Malǝm, gwil ǝn zara tsǝka ǝn tsufa tsufa ka dǝgakhan na daghan.”
20 — Mestre, desde criança eu tenho obedecido a todos esses mandamentos! — respondeu o homem.
21 Ka vazga Yasu dǝ vaza waiv. Niya tsin, “Digit kitakul kǝ khǝtsakhu. Daks sakwdu sakwa daghan dǝge din khǝ, batra kha kwaɓ sar kǝ talagakh. Ka da gǝmadu gǝma kha tluwandal ǝn gharazhigǝl. Tǝkhal kǝ yana ka gataks khǝ.”
21 Jesus olhou para ele com amor e disse:
22 Tsǝna kǝ dakhwalen ad lave kwarga Yasu, ka bazala rǝv tsin. Tǝkavala dǝ baza rǝv, wirva nǝg lǝman tsin char.
22 Quando o homem ouviu isso, fechou a cara; e, porque era muito rico, foi embora triste.
23 Ka vazakhga Yasu ad furakh sar, ka niya tsitar, “Da bǝza daks kǝ dadak tluwandal da tlǝksa Yazhigǝl.”
23 Jesus então olhou para os seus discípulos, que estavam em volta dele, e disse:
24 A ndawatǝrǝf kǝ furakh sar, tsǝna tsitar ad lave kwargin. Ai ka nǝv Yasu tsugun, “Zar mbisan nakhar, bǝza daks kǝ ud da tlǝksa Yazhigǝl.
24 Quando ouviram isso, os discípulos ficaram espantados, mas Jesus continuou:
25 Da lakhlakh kǝ dlǝgwam daks ǝn tǝ ɗul lipǝr, tǝghǝr kǝ daks kǝ dadak tluwandal da tlǝksa Yazhigǝl.”
25 É mais difícil um rico entrar no Reino de Deus do que um camelo passar pelo fundo de uma agulha.
26 Tsǝna kǝ furakh sar ad laven, ka gwidǝn ndawatǝrǝf char. Ka nǝv itar ǝn tǝb tar, “Ai da ka ndǝkyanina, war da gǝmadu safa nǝn vak Yazhigǝli?”
26 Quando ouviram isso, os discípulos ficaram espantadíssimos e perguntavam uns aos outros: — Então, quem é que pode se salvar?
27 Ka vaztǝrkhai Yasu, ka ni, “Ən vak ud dǝg siga ǝn manawa bi, ai ǝn vak Yazhigǝla itsauɗa ǝn manawa man.”
27 Jesus olhou para eles e disse:
28 Ka nǝv Bitrus tsin, “Ai kǝnda ma, a ɗuwars kǝnda itsauɗa a gatakhs kǝnd.”
28 Aí Pedro disse: — Veja! Nós deixamos tudo e seguimos o senhor.
29 Ka nggawa tǝrkhai Yasu, “Ən tǝkha kura tǝkha kǝ, na ude a ɗuwars fǝta sara, itsa zarbabakh sara, zǝ dǝghaubabakh sar, zǝ bab sar, itsa dad sar, itsa zar sar, awana gukhakh sar, wirva ka, zǝ lav zǝɗan tsugun,
29 Jesus respondeu:
30 ka piyarwala gǝmadu dǝg siga sar sig dǝrmǝk dǝrmǝk ǝn kwargǝna bi. Da gǝmadu gǝma dǝ mǝghakha, zǝ zarbabakh, zǝ dǝghaubabakh, zǝ babakh, zǝ zar, zǝ gukhakh. Gǝmadu yaken tsuguna khekwa dǝ dlaɗ. Ən kwarge da saks, da gǝmadu gǝma ad safa kǝ ngǝɗ.
30 receberá muito mais, ainda nesta vida. Receberá cem vezes mais casas, irmãos, irmãs, mães, filhos, terras e também perseguições. E no futuro receberá a vida eterna.
31 Wirva zikǝn liye tsa dǝg chaka, da nǝga itar kǝ dǝg khal. Liye dǝg khal tsuguna, itar da nǝga kǝ dǝg chak.”
31 Muitos que agora são os primeiros serão os últimos, e muitos que agora são os últimos serão os primeiros.
32 Ən tǝghǝr kǝ ɗul dǝgo da Wurshalim Yasu zǝ furakh sar, Yasu ǝn mǝlatra vuk. Lave tsa kwarga Yasu, ǝn ndawatra ndawa kǝ furakh sar, ka liye ǝn gatatǝrs gata tsuguna ǝn gǝdza itar. Ka gwidǝn ndǝɗtǝraga Yasu kǝ furakh sar na kǝlatǝm mits da tǝ kalam, ka kwara tǝrkhai ad dǝge da dzoghǝr din.
32 Jesus e os discípulos iam pela estrada, subindo para Jerusalém. Ele caminhava na frente, e os discípulos, espantados, iam atrás dele; as outras pessoas que iam com eles estavam com medo. Então Jesus chamou outra vez os discípulos para um lado e começou a falar sobre o que ia acontecer com ele. Jesus disse:
33 Ka ni, “Tǝkhina ǝn dǝgo da Wurshalim kiyam, da bǝdu bǝgud Zǝr Ud da dǝv kǝ zik zikan na kǝ zil kǝsakh, zǝ li tsagdu ndzikha ndzikh. Da ǝntlara lav ǝmtsud. Ka da barǝm bǝg itar ǝn dǝv kǝ liye kwal Yakhudakh.
33 — Escutem! Nós estamos indo para Jerusalém, onde o
34 Da nenenena itar, zǝ tafarva shaghwvai. Wadzaru itar kiɓa, zǝ kǝɗga kǝɗa tsitar. Ən tǝkhal kǝ khǝna khǝkǝrɗa da tsi.
34 Estes vão zombar dele, cuspir nele, bater nele e matá-lo; mas três dias depois ele ressuscitará.
35 Ka sagh Yakuba zǝ Yukhan zar ya Zabadi da vak Yasu. Ka nǝv itar, “Malǝm, ǝn na kǝnda mana kǝndkhe kha ɗaga dǝge a takaɗga kǝnd.”
35 Depois Tiago e João, filhos de Zebedeu, chegaram perto de Jesus e disseram: — Mestre, queremos lhe pedir um favor.
36 Ka ndiɗatǝrwal Yasu, “Uɗǝn nagh kur mana kurkhai mana tsǝki?”
36 — O que vocês querem que eu faça para vocês? — perguntou Jesus.
37 Ka nggawar khai itar, “Khaya kǝndanǝf khaya ndzǝga ndzǝg tlǝrna udǝnd ǝn tǝ dǝva kafagh, tlǝrna udǝnda tsuguna ǝn tǝ dǝva dleɓagh, ǝn sarte da sǝgdagh khǝn ndangagh.”
37 Eles responderam: — Quando o senhor sentar-se no trono do seu
38 Ai ka nǝv Yasu tsitar, “Ən tsa bakur dǝge ǝn takaɗa kur bi, da tǝkha kur kǝ khǝɓga dlaɗe da khǝɓa ka? Awana da khayanǝf khaya khǝ kur ad mana kura para tsud dǝ khulf pare da manakuda?”
38 Jesus respondeu:
39 Ka nggauga itar, “Da tǝkha kǝnd,”
39 Eles disseram: — Podemos. Então Jesus disse:
40 Ndzǝgan ǝn tǝ dǝva kafara zǝ dǝva dleɓara, na ka dǝ ndzǝɗa bǝdu bǝg bi. Yan kǝ vakakha dǝg liye audzalud ǝn ɗikatǝrna ɗik.
40 Mas eu não tenho o direito de escolher quem vai sentar à minha direita e à minha esquerda. Pois foi Deus quem preparou esses lugares e ele os dará a quem quiser.
41 Tsǝna kǝ chalǝm furakh kǝlɗǝk ad yan kǝ lav, ka bazala rǝv tsitar ǝn tǝghǝr kǝ Yakub zǝ Yukhan.
41 Quando os outros dez discípulos ouviram isso, começaram a ficar zangados com Tiago e João.
42 Ka ɗakh tǝrkhai Yasu da tǝ dǝva kitakw, ka ni, “Tsa tsukur liye a bǝgud kǝ man tlǝks ǝn tǝghǝr kǝ liye kwal Yakhudakh, ǝn mǝdlatra tlǝks itar kǝ udakh tar. Zik zikanakh tar tsuguna ǝn mǝdlatra ndzǝɗe tar.
42 Então Jesus chamou todos para perto de si e disse:
43 Da ndǝkyan bǝn tǝbura bi. Ai ɗaga ude ǝn nagh nǝga kǝ zikan ǝn tǝbur, barari tsin nǝga kǝ dadak mana kura tlǝr.
43 Mas entre vocês não pode ser assim. Pelo contrário, quem quiser ser importante, que sirva os outros,
44 Tsugun ɗaga ude ǝn nagh nǝga kǝ mal ǝn tǝghǝr tsukur, barari tsin nǝga kǝ dadak mana tlǝr kǝ itsawarur.
44 e quem quiser ser o primeiro, que seja o escravo de todos.
45 Wirva itsa ka Zǝr Uda dǝ ghǝrar, a sodagh ba kǝ wirva ɗaba ka ɗaba tsud bi. Ai a sodagh kǝ ɗaba udakh kǝ, zǝ bǝdu safara tsǝka kǝ kat da udakh daghan.
45 Porque até o
46 Khalak yana, ka sagh Yasu zǝ furakh sar da Yariko. Madǝv Yasu zǝ furakh sar zǝ dzakhava udakh zikǝn, ǝn ɗuwars khuɗ kǝs, ka nǝg ngulfen ɗakha sara Batamawus (dǝge ǝn tuku Batamawus na, “Zǝr Timawus.”) Ən ndzǝgan ǝn tǝ kalam ɗul ǝn takaɗ.
46 Jesus e os discípulos chegaram à cidade de Jericó. Quando ele estava saindo da cidade, com os discípulos e uma grande multidão, encontrou um cego chamado Bartimeu, filho de Timeu. O cego estava sentado na beira do caminho, pedindo esmola.
47 Tsǝna tsin kwarne, Yasu ud Nazarat ǝn dǝgal, ka farsa tlǝkha tsin kwarne, “Yasu Zǝr Dod, ziwakdal ziw.”
47 Quando ouviu alguém dizer que era Jesus de Nazaré que estava passando, o cego começou a gritar: — Jesus,
48 Zikǝn liye tavarghǝr di kwarne, “Tǝriɗ nikh.” Ai ka gwidǝn tlǝkha tsin char, ǝn kwar kwarne “Zǝr Dod, ziwakdal ziw.”
48 Muitas pessoas o repreenderam e mandaram que ele calasse a boca, mas ele gritava ainda mais: — Filho de Davi, tenha pena de mim!
49 Ghitsga Yasu, ka ni, “Ɗakhamakdǝghǝr ɗakh.”
49 Então Jesus parou e disse: Eles chamaram e lhe disseram: — Coragem! Levante-se porque ele está chamando você!
50 Ka tlǝvars ad lǝgwit sar da tǝ kalam. Ɗǝkut niya ghǝdzǝvǝf, khwayal da vak Yasu.
50 Então Bartimeu jogou a sua capa para um lado, levantou-se depressa e foi até o lugar onde Jesus estava.
51 Ka ndiɗarwal Yasu, “Uɗǝn nakha manakha mana tsǝki?
51 — O que é que você quer que eu faça? — perguntou Jesus. — Mestre, eu quero ver de novo! — respondeu ele.
52 Ka nǝv Yasu tsin, “Dǝg dǝgal, fadǝghǝrofǝgagh kǝ mbakhu.”
52 — Vá; você está curado porque teve fé! — afirmou Jesus. No mesmo instante, Bartimeu começou a ver de novo e foi seguindo Jesus pelo caminho.

Ler em outra tradução

Comparar com outra

Estude este capítulo no WhatsApp

Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Marcos 10, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.