Rute 1
Yakan Bible (YKA_WBT) vs NVT
1 Masa ewwal pe, masa gaˈ pe niyaˈ sultansi lahat Israˈel, niyaˈ unus dem lahat miyaˈan. Dembuwaˈ lella amban puweblo Betlehem laˈi si Yahudiya pī dahuˈ hap lahat Moˈab patennaˈ laˈi. Magtuhut duk andane duk duwe anakne lella.
1 Nos dias em que os juízes governavam Israel, houve grande fome na terra. Por isso, um homem deixou seu lar, em Belém de Judá, e foi morar na terra de Moabe, levando consigo esposa e dois filhos.
2 Ēn lellahin Elimelek duk ēn andanen Naˈomi, ēn anakden si Mahlon duk Kilyon. Tubuˈ si Eprata siye amban puweblo Betlehem laˈi si Yahudiya. Pī siye hap lahat Moˈab duk petennaˈ laˈi.
2 O homem se chamava Elimeleque, e a esposa, Noemi. Os filhos se chamavam Malom e Quiliom. Eram efrateus de Belém de Judá. Quando chegaram a Moabe, estabeleceram-se ali.
3 Manjari pag laˈi siye matey Elimelek ella Naˈomihin, duk taˈamban iye duk duwe anakne lellahin.
3 Elimeleque morreu, e Noemi ficou com os dois filhos.
4 Bu maganda isab siye si dende amban lahat Moˈab miyaˈan, ēn dembuwaˈin si Orpa duk dembuwaˈin si Rut. Pag laˈi siye patennaˈ meˈ sempūˈ tahun
4 Eles se casaram com mulheres moabitas, que se chamavam Rute e Orfa. Cerca de dez anos depois,
5 matey isab disi Mahlon duk si Kilyon. Ubus luwal Naˈomi matelebbihin, gaˈ ne niyaˈ ellane duk anakne.
5 Malom e Quiliom também morreram. Noemi ficou sozinha, sem os dois filhos e sem o marido.
6 Pag takalene laˈi si Moˈab weˈ tinabangan teˈed weˈ Tuhanin meˈ aˈa Yahudiyahin duk manjari ne teˈed tinanemden, magmemes Naˈomi moleˈ balik magtuhut duk meˈ eyuˈannen.
6 Noemi soube em Moabe que o S enhor havia abençoado seu povo, dando-lhe boas colheitas. Então Noemi e suas noras se prepararam para deixar Moabe.
7 Tahalaˈ iye amban lahat bakas patennaˈanden duk harap pī ne siye duk meˈ eyuˈannen tudju lahat Yahudiya.
7 Ela partiu com suas noras do lugar onde havia morado e seguiram para a terra de Judá.
8 Pag laˈi siye si lān paˈin Naˈomi si meˈ eyuˈannen, “Moleˈ kaˈam balik pī hap lumaˈ inaˈbin. Karayaw tumbasan Tuhanin du kēmon hinanganbi mahāp bakas hininangbi si akuhin duk si meˈ ellabi ley.
8 A certa altura, porém, Noemi disse às noras: “Voltem para a casa de suas mães! Que o S enhor as recompense pelo amor que demonstraram por seus maridos e por mim.
9 Duk karayaw ellahan pe kaˈam balik duk ngasuwaˈ kaˈam kasanyanganbi si lumaˈ ellabin.” Ubus inūkan siye weˈ Naˈomi. Saguwaˈ magtāring siye.
9 Que o S enhor as abençoe com a segurança de um novo casamento”. Então deu-lhes um beijo de despedida, e as três começaram a chorar em alta voz.
10 Duk paˈinde si iye, “Nuhut kami kaˈu pī si lahatnu.”
10 “Não!”, disseram elas. “Queremos ir com você para o seu povo!”
11 Nambung Naˈomi paˈinne, “Balik ne kaˈam meˈ anakku. Weˈey kaˈam mabayaˈ nuhut aku? Paˈinbi ke weˈ nganak pe ku balik duk niyaˈ hinangbi ella?
11 Noemi, porém, respondeu: “Voltem, minhas filhas. Por que vocês viriam comigo? Acaso eu ainda poderia dar à luz outros filhos que cresceriam e se tornariam seus maridos?
12 Hap lumaˈ ne kaˈam, dende. Bahiˈ ne ku, gey ne ku ellahan. Bisan ku upama ellahan ninaˈ duk anakan,
12 Não, minhas filhas, voltem, pois sou velha demais para me casar outra vez. E, mesmo que fosse possível eu me casar esta noite e ter filhos, o que aconteceria então?
13 agadbi pe ke siye samantaˈan gey siye hadje? Gey kaˈam magella seddili? Gey makajari, meˈ anakku. Takite ne si meˈ ilabeyankun weˈ pinahunitan ku weˈ Tuhanin duk maˈaseˈ ku si kaˈam.”
13 Vocês esperariam que eles crescessem, deixando assim de se casarem com outro homem? Claro que não, minhas filhas! Esta situação é muito mais amarga para mim do que para vocês, pois o próprio S enhor está contra mim”.
14 Nāring siye balik. Ubus inūkan weˈ si Orpa metoˈanen duk moleˈ ne iye balik. Saguwaˈ si Rut gaˈi mabayaˈ tahalaˈ amban metoˈanen.
14 Então choraram juntas mais uma vez. Orfa se despediu de sua sogra com um beijo, mas Rute se apegou firmemente a Noemi.
15 Paˈin Naˈomi si iye, “Bilasnun moleˈ ne balik pī si usbanen duk si tuhan-tuhan bakas sinambahayangnen. Pī ne kew nuhut iye.”
15 “Olhe, sua cunhada voltou para o povo e para os deuses dela”, disse Noemi a Rute. “Você deveria fazer o mesmo!”
16 Saguwaˈ nambung si Rut paˈinne, “Daˈa ku sasaˈanun. Nuhut ku kaˈu. Tungan-tungan papīhannu, nuhut ku. Intag-intag palaˈihannu iye isab palaˈihankun. Meˈ usbanun, iye isab meˈ usbakun. Duk Tuhannun iye isab Tuhankun.
16 Rute respondeu: “Não insista comigo para deixá-la e voltar. Aonde você for, irei; onde você viver, lá viverei. Seu povo será o meu povo, e seu Deus, o meu Deus.
17 Intag-intag kamateyannun, iye isab kamateyankun. Duk iye du isab pangubulan akuhin. Ambat ku pinagmulkaˈan weˈ Tuhanin bang ku pasapeˈ amban kaˈu seddili amban kamatey.”
17 Onde você morrer, ali morrerei e serei sepultada. Que o S enhor me castigue severamente se eu permitir que qualquer coisa, a não ser a morte, nos separe!”.
18 Pag kataˈuhan Naˈomi weˈ gaˈ si Rut magduwe-duwe manuhut iyehin, gaˈ ne iye kebbutan.
18 Quando Noemi viu que Rute estava decidida a ir com ela, não insistiu mais.
19 Palanjal ne siye tudju Betlehem. Pag tekka siye laˈi, hiyul meˈ aˈa si puweblo miyaˈan. Duk paˈin meˈ dendehin, “Naˈomi ne hatiˈ!”
19 Então as duas seguiram viagem. Quando chegaram a Belém, toda a cidade se agitou por causa delas. “Será que é mesmo Noemi?”, perguntavam as mulheres.
20 Nambung iye paˈinne, “Daˈa ku ēnanun bi Naˈomi.Ēnanun bi ku si Mara. Peggeˈ Tuhan Mabalakatanin inurungan ku weˈ ne kasigpitan.
20 “Não me chamem de Noemi”, respondeu ela. “Chamem-me de Mara, pois o Todo-poderoso tornou minha vida muito amarga.
21 Patahalaˈku mabittuˈuhin, kumpeleto ku. Sakayiˈ ku pinapitu balik weˈ Tuhanin, gaˈ niyaˈ ine-ine. Daˈa ne ku ēnanun bi Naˈomi peggeˈ inurungan kasusehan ku weˈ Tuhanin, pinatekkahan balaˈ ku weˈ Mabalakatanin.”
21 Cheia eu parti, mas o S enhor me trouxe de volta vazia. Por que me chamar de Noemi se o S enhor me fez sofrer e se o Todo-poderoso trouxe calamidade sobre mim?”
22 Manjari sā miyaˈan Naˈomi tabalik magtuhut duk si Rut, eyuˈannen dende amban lahat Moˈab. Tekka siye si Betlehem beytu nagnaˈ pagpagani barley.
22 Assim, Noemi voltou de Moabe acompanhada de sua nora Rute, a jovem moabita. Elas chegaram a Belém quando começava a colheita da cevada.
Atalhos do teclado
- Capítulo anterior←
- Próximo capítulo→
- Versículo anteriork
- Próximo versículoj
- Limpar seleçãoEsc
- Esta ajuda?
Estude este capítulo no WhatsApp
Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Rute 1, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.