Lucas 7

Yakan Bible (YKA_WBT) vs NTLH

Sair da comparação
NTLH Nova Tradução na Linguagem de Hoje 2000
1 Pagubus inin kēmon bissā si Isa si meˈ aˈahin, pī iye si puweblo Kapernaum.
1 Quando Jesus acabou de dizer essas coisas ao povo, foi para a cidade de Cafarnaum.
2 Na, laˈi si puweblo miyaˈan niyaˈ dambuwaˈ kapitan si armi bangsa Roma. Niyaˈ daraˈakanne lella legget manamal duk sōng matey ne. Asal kalasahanne teˈed daraˈakanne inin.
2 Havia ali um oficial romano que tinha um empregado a quem estimava muito. O empregado estava gravemente doente, quase morto.
3 Pagkale kapitanin sabab si Isa, ngandaˈak iye meˈ bahiˈ meˈ Yahudihin pī pu si Isa nilew iye, bang makajari iye pī makoleˈ daraˈakanne miyaˈan.
3 Quando o oficial ouviu falar de Jesus, enviou alguns líderes judeus para pedirem a ele que viesse curar o seu empregado.
4 Pagtekkade laˈi pu si Isa, boˈode teˈed iye duk paˈinde, “Pataˈ teˈed tabangannu kapitan miyaˈan,
4 Eles foram falar com Jesus e lhe pediram com insistência: — Esse homem merece, de fato, a sua ajuda,
5 peggeˈ pabagay teˈed iye si bangsate bi Yahudi duk iye hep maggastuhin pamatengge langgalte bi si puweblo inin.”
5 pois estima muito o nosso povo e até construiu uma sinagoga para nós.
6 Manjari nuhut siye ne si Isa. Pagtapit ne siye si lumaˈ, ngandaˈak kapitanin meˈ bagayne pī pasampang pu si Isa moˈo bissānen, pinaˈin, “Tuwan, daˈa ne kew mapekkengan dinu peggeˈ gaˈi ku pataˈ papituhannu si lumaˈku.
6 Então Jesus foi com eles. Porém, quando já estava perto da casa, o oficial romano mandou alguns amigos dizerem a Jesus: — Senhor, não se incomode, pois eu não mereço que entre na minha casa.
7 Peggeˈ bangsahan kew teˈed, hangkan pikilku gaˈi ku isab pataˈ paguwaˈ piyu si kaˈu. Saguwaˈ missā kew hadja duk koleˈ du daraˈakankun.
7 E acho também que não mereço a honra de falar pessoalmente com o senhor. Dê somente uma ordem, e o meu empregado ficará bom.
8 Kataˈuhanku peggeˈ bisan aku inin, pagbayaˈan ku weˈ malangkew amban akuhin duk magbayaˈ ku si meˈ sundalukun. Bang paˈinku si dangan, ‘Pī kew,’ pī iye. Bang paˈinku si seddili, ‘Pitu kew,’ pitu iye. Duk bang paˈinku si daraˈakankun, ‘Hinangun inin,’ hinangne.”
8 Eu também estou debaixo da autoridade de oficiais superiores e tenho soldados que obedecem às minhas ordens. Digo para um: “Vá lá”, e ele vai. Digo para outro: “Venha cá”, e ele vem. E digo também para o meu empregado: “Faça isto”, e ele faz.
9 Pagkale si Isa inin, ulaliˈ iye si binissā kapitanin. Manjari hinarap weˈ ne meˈ aˈa mabanes mapatuhut si dambulihannen, duk paˈinne si siye, “Akahante kaˈam, bisan si bangsa Israˈil gaˈ ku bakas makadugpak aˈa kuweˈ kapitan miyaˈan asal sandel manamal.”
9 Jesus ficou muito admirado quando ouviu isso. Então virou-se e disse para a multidão que o seguia:
10 Manjari balik ne meˈ aˈa bakas dinaˈak kapitanin duk pagtekkade si lumaˈ, takitede daraˈakanin koleˈ ne.
10 Aí os amigos do oficial voltaram para a casa dele e encontraram o empregado curado.
11 Gaˈ du tiggel puwas miyaˈan, hap pī si Isa si dambuwaˈ puweblo inēnan Nain. Nuhut iye meˈ tindegnen duk banes teˈed meˈ aˈa patuhut si iye.
11 Pouco tempo depois Jesus foi para uma cidade chamada Naim. Os seus discípulos e uma grande multidão foram com ele.
12 Pagtekka ne siye si tarangka paˈasekan hap puweblo miyaˈan, niyaˈ meˈ aˈa magtanggung aˈa matey binoˈo paluwas pī si pagkubulan. Lella mamatey miyaˈan anak dambuwaˈ-buwaˈ du duk saˈinen balu ne. Banes aˈa amban puweblo miyaˈan nuhut baluhin pī ngubul anaknen.
12 Quando ele estava chegando perto do portão da cidade, ia saindo um enterro. O defunto era filho único de uma viúva, e muita gente da cidade ia com ela.
13 Pagkite si Isa, Panuhutanin, dende balu miyaˈan, maˈaseˈ teˈed iye si dendehin duk paˈinne si iye, “Daˈa ne kew magtangis, dende.”
13 Quando o Senhor a viu, ficou com muita pena dela e disse:
14 Ubus pasōng iye duk inantanan weˈ ne tanggunganin hangkan padeheng meˈ aˈa magtanggungin. Manjari paˈinne, “Bagay, dongaˈ kew.”
14 Então ele chegou mais perto e tocou no caixão. E os que o estavam carregando pararam. Então Jesus disse:
15 Magtawus aˈa mamateyin ellum balik duk ningkoloˈ iye duk missā. Duk dinaˈak ne iye weˈ si Isa ineddoˈ si saˈinen.
15 O moço sentou-se no caixão e começou a falar, e Jesus o entregou à mãe.
16 Kēmon aˈa malaˈihin asekan talew duk pinudji weˈ de Tuhanin. Paˈinde, “Niyaˈ nabi balakatan tuˈu si kite bi! Taˈesseb Tuhanin du kite bi meˈ aˈanen.”
16 Todos ficaram com muito medo e louvavam a Deus, dizendo: — Que grande
17 Bawag bakas hininang si Isa inin si meˈ kalahatan si Yahudiya duk si meˈ kalahatan mapaliputin.
17 Essas notícias a respeito de Jesus se espalharam por todo o país e pelas regiões vizinhas.
18 Kaˈakahan isab Yahiya weˈ meˈ tindegnen sabab meˈ hinangan si Isahin.
18 Os discípulos de João Batista contaram tudo isso a ele. Aí João chamou dois deles
19 Manjari ngalingan iye duwangan meˈ tindegne duk daˈakne siye pī pu si Isa, Panuhutanin, nilew iye bang iye ne ke bakas pinaˈal mapitu si dunyahin atawa bang niyaˈ pe ke seddili amban iye subey ase-asede pitu.
19 e os enviou ao Senhor Jesus para perguntarem: “O senhor é aquele que ia chegar ou devemos esperar outro?”
20 Pagtekka duwanganin pī pu si Isa, paˈinde, “Dinaˈak kami pitu si kaˈu weˈ Yahiya magpandi-pandi aˈahin peggeˈ batang kataˈuhanne bang kaˈu ne ke bakas pinaˈal mapitu si dunyahin atawa bang niyaˈ pe ke seddili subey ase-ase kami pitu.”
20 Então eles foram até o lugar onde Jesus estava e disseram: — João Batista nos mandou perguntar o seguinte: o senhor é aquele que ia chegar ou devemos esperar outro?
21 Papīden sābu si Isa miyaˈan magpakawuliˈ meˈ aˈa ekka taga saki bayuˈ-bayuˈan, duk pasayedan seyitan. Ekka isab meˈ aˈa pessek ngite balik weˈ ne.
21 Naquele momento Jesus curou muitas pessoas das suas doenças e dos seus sofrimentos, expulsou espíritos maus e também curou muitos cegos.
22 Manjari sambungan si Isa duwangan tindeg Yahiyahin, paˈinne, “Pī ne kaˈam duk akahanun bi Yahiya meˈ bakas takitebi hininangkun duk bakas takalebi binissākun. Akahanun bi iye weˈ ngite ne meˈ mapessekin, meˈ kukuˈin lumengngan ne, meˈ inipulin kawuliˈan ne, meˈ mabisuhin makakale ne, meˈ mamateyin ellum balik, duk minahalayak ne aka-aka mahāpin si meˈ aˈa makaˈaseˈ-aseˈin.
22 Depois respondeu aos discípulos de João:
23 Duk kēgan du sasuku gaˈi magduwe-duwe si akuhin.”
23 E felizes são as pessoas que não duvidam de mim!
24 Paglumikut ne meˈ dinaˈak Yahiyahin, missā si Isa si meˈ aˈa mabanesin sabab Yahiya. Paˈinne, “Ine teˈ bakas kabayaˈanbi pinayamanin papībi pu si Yahiya si lahat makagindew-gindewin? Kabayaˈanbin ke mayaman aˈa gaˈi teteg pamikilnen kuweˈ dalil udjung-udjung magpalehan weˈ baliyu? Dumaˈin?
24 Quando os discípulos de João foram embora, Jesus começou a dizer ao povo o seguinte a respeito de João:
25 Na, ine teˈ kabayaˈanbi pinayaman mapīhin? Aˈa magsemmek mahalgaˈ? Meˈ aˈa magsemmek mamahalgaˈin duk maparasahan teˈedin laˈi patennaˈanden dem astanaˈ.
25 O que foram ver? Um homem bem-vestido? Ora, os que se vestem bem e vivem no luxo moram nos palácios!
26 Na, ine teˈ pinayamanbi mapīhin? Nabi? Aweˈ, akahante kaˈam, nabi takitebin pasōng amban nabi sinduwehin.
26 Então me digam: o que foram ver? Um
27 Si Yahiya hep inin aˈa sinulat dem kitabin, pinaˈin laˈi, ‘Paˈin Tuhanin: Daˈakku pī pamasanankun dehellu amban kaˈu duk memesne 1ānnun.’
27 Porque João é aquele a respeito de quem as
28 Akahante kaˈam,” paˈin si Isa, “gaˈ niyaˈ aˈa bakas inanakan tuˈu si dunya bangsahan amban Yahiya inin. Saguwaˈ dem pagbayaˈan Tuhanin, bisan aˈahin diyawaˈ teˈed pagaˈanen, bangsahan pe iye amban Yahiya.”
28 — Eu digo a vocês que de todos os homens que já nasceram João é o maior. Porém quem é o menor no
29 Kēmon meˈ aˈahin duk pasōng pe meˈ magpāku-pāku sukeyin, pakale teˈed pu si Isa. Siye inin bakas makipandi pu si Yahiya peggeˈ kahagad siye weˈ Tuhanin bentel.
29 Os cobradores de impostos e todo o povo ouviram isso. Eles eram aqueles que haviam obedecido às ordens justas de Deus e tinham sido batizados por João.
30 Saguwaˈ meˈ Pariseohin duk meˈ guru si saraˈ āgamahin, gaˈ siye makipandi pu si Yahiya peggeˈ gaˈi siye mabayaˈ nuhut kinabayaˈan Tuhan para si siyehin.
30 Mas os fariseus e os mestres da Lei não quiseram ser batizados por João e assim rejeitaram o plano de Deus para eles.
31 Manjari paˈin si Isa, “Ine pangandalilku meˈ aˈa maˈellum kuweˈitu inin? Kuweˈ ine siye?
31 E Jesus terminou, dizendo:
32 Kuweˈ siye dalil mākanak magtingkoloˈ si tabuˈan magdagey magkawin duk magkubul. Maglingan siye si saweˈden, paˈinde, ‘Magtambu1 kami si kaˈam saguwaˈ gaˈ du kaˈam mansak. Magmatey kami saguwaˈ gaˈ du kaˈam magtangis.’
32 Elas são como crianças sentadas na praça. Um grupo grita para o outro:
33 Kaˈam kuweˈ meˈ mākanak miyaˈan. Peggeˈ pitu Yahiya magpandi-pandi aˈahin, bu daran iye muwase duk gaˈi iye nginum makalango, paˈinbi weˈ pasayedan seyitan iye.
33 João Batista jejua e não bebe vinho, e vocês dizem: “Ele está dominado por um demônio.”
34 Ubus aku, Anak Manusiyaˈin, pitu ku bu mangan ku duk nginum, paˈinbi, ‘Payamanun bi aˈa iyan, dahagaˈ teˈed duk palalango. Meˈ bagaynen meˈ aˈa magpāku-pāku sukey duk meˈ aˈa dusehan sinduwehin.’
34 O
35 Saguwaˈ,” paˈin si Isa, “meˈ aˈa manuhut Tuhanin naksiˈ weˈ lalem teˈed kataˈu Tuhanin.”
35 Mas aqueles que aceitam a sabedoria de Deus mostram que ela é verdadeira.
36 Dambuwaˈ ellew binoˈo si Isa weˈ dambuwaˈ meˈ Pariseohin pī si lumaˈne mangan. Pī ne si Isa duk ningkoloˈ iye sōng mangan.
36 Um fariseu convidou Jesus para jantar. Jesus foi até a casa dele e sentou-se para comer.
37 Na, niyaˈ dende si puweblo miyaˈan bawag weˈ dusehan. Pagkataˈuhan dende inin weˈ īˈ si Isa si lumaˈ Pariseo miyaˈan mangan, pī iye moˈo isellan bengngi mahalgaˈ. Pangisihannen hininangin batu alabaster.
37 Naquela cidade morava uma mulher de má fama. Ela soube que Jesus estava jantando na casa do fariseu. Então pegou um frasco feito de alabastro , cheio de perfume,
38 Pī iye nengge si antag bettis si Isa nangis duk basseˈ ne bettis si Isahin weˈ boheˈ matanen. Manjari pinunasan weˈ ne duk bulu kōkne duk inūkan weˈ ne bettis si Isahin, ubus bu tinataˈan weˈ ne duk isellan bengngi mahalgaˈin.
38 e ficou aos pés de Jesus, por trás. Ela chorava e as suas lágrimas molhavam os pés dele. Então ela os enxugou com os seus próprios cabelos. Ela beijava os pés de Jesus e derramava o perfume neles.
39 Pagkite inin weˈ Pariseo mamoˈo si Isahin, paˈinne dem ateyne, “Bang toˈo si Isa inin nabi, kataˈuhanne siˈ bang sine dende mangantan bettisne inin. Kataˈuhanne siˈ weˈ dende inin dusehan.”
39 Quando o fariseu viu isso, pensou assim: “Se este homem fosse, de fato, um profeta , saberia quem é esta mulher que está tocando nele e a vida de pecado que ela leva.”
40 Manjari missā si Isa si iye, paˈinne, “Simon, niyaˈ batang paˈinku si kaˈu.” “Ine Tuwan,” paˈin si Simon.
40 Jesus então disse ao fariseu: — Fale, Mestre! — respondeu Simão.
41 Manjari paˈin si Isa, “Niyaˈ duwangan aˈa saliˈ-saliˈ taga utang si dambuwaˈ aˈa. Dambuwaˈin utangnen lime hatus pilak duk dambuwaˈin limempūˈ pilak.
41 Jesus disse:
42 Peggeˈ gaˈ niyaˈ pamayedde, paˈin aˈa pangutanganden, ambat ne bisan ne siye gaˈi magbayed. Na, bang si kaˈu, sine si duwangan miyaˈan asal malasa teˈed si aˈa bakas pangutanganden?”
42 mas nenhum dos dois podia pagar ao homem que havia emprestado. Então ele perdoou a dívida de cada um. Qual deles vai estimá-lo mais?
43 Nambung si Simon, paˈinne, “Araˈ-araˈku aˈa maˈekka utangnen, iye miyaˈan mamalasa teˈed si iyehin.” “Tewwaˈ sambungnu iyan,” paˈin si Isa.
43 — Eu acho que é aquele que foi mais perdoado! — respondeu Simão.
44 Manjari paharap si Isa si dendehin duk paˈinne pu si Simon, “Kitenu dende inin? Pitu ku dem lumaˈnu ensiniˈ, gaˈ ku bisan panyapannu boheˈ pangosoˈku bettisku. Saguwaˈ dende inin kinosoˈan weˈ ne bettiskun duk boheˈ matane duk pinunasan weˈ ne duk bulu kōkne.
44 Então virou-se para a mulher e disse a Simão:
45 Gaˈ ku ūkannu sa addatten bi saguwaˈ dende inin, kemuwe padiyalem ku pitu, gaˈ iye bakas pahali ngūkan bettiskun.
45 Você não me beijou quando cheguei; ela, porém, não para de beijar os meus pés desde que entrei.
46 Gaˈ isellanannu kōkkun pangaddatnu aku, saguwaˈ dende inin isellan bengngi mahalgaˈ pe pangalatagne bettiskun.
46 Você não pôs azeite perfumado na minha cabeça , porém ela derramou perfume nos meus pés.
47 Hangkan akahante kew, dende inin hadje lasane si akuhin peggeˈ dusene maˈekkahin taˈampun ne. Bang kulang du duse aˈa taˈampunin, kulang du isab lasa pinakitehannen.”
47 Eu afirmo a você, então, que o grande amor que ela mostrou prova que os seus muitos pecados já foram perdoados. Mas onde pouco é perdoado, pouco amor é mostrado.
48 Manjari paˈinne si dendehin, “Taˈampun ne meˈ dusenun.”
48 Então Jesus disse à mulher:
49 Meˈ saweˈ si Isa magtingkoloˈ si lamisahanin magtilew dem ateyde, “Aˈahey inin, ngampun meˈ duse?”
49 Os que estavam sentados à mesa começaram a perguntar: — Que homem é esse que até perdoa pecados?
50 Saguwaˈ paˈin si Isa si dendehin, “Timbul ne kew peggeˈ sandel kew si aku. Pī ne kew, daˈa kew suse.”
50 Mas Jesus disse à mulher:

Ler em outra tradução

Comparar com outra

Estude este capítulo no WhatsApp

Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Lucas 7, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.