Lucas 19
Yakan Bible (YKA_WBT) vs VC
1 Paˈasek si Isa dem puwebo Ariha duk pabutas iye dem tengngaˈ puweblohin.
1 Jesus entrou em Jericó e ia atravessando a cidade.
2 Niyaˈ aˈa maglahat laˈi, ēnnen si Sakkiyas. Iye nakuraˈ meˈ aˈa magpāku-pāku sukeyin duk dayahan iye.
2 Havia aí um homem muito rico chamado Zaqueu, chefe dos recebedores de impostos.
3 Batang teˈed kitene si Isa, bang saˈingge bantuknen, saguwaˈ gaˈi takitene peggeˈ ekka teˈed aˈa bu pandak iye.
3 Ele procurava ver quem era Jesus, mas não o conseguia por causa da multidão, porque era de baixa estatura.
4 Hangkan magubas iye padehellu amban meˈ aˈahin duk manaˈik iye diyataˈ kayu sikamol si higad lān, supaya takitene si Isa bang palabey laˈi.
4 Ele correu adiande, subiu a um sicômoro para o ver, quando ele passasse por ali.
5 Pagtekka si Isa si antag kayu miyaˈan, padeheng iye duk pahangad duk paˈinne, “O Sakkiyas. Duwaˈi kew palakkes, peggeˈ subey ku pahali si lumaˈnu ellew inin.”
5 Chegando Jesus àquele lugar e levantando os olhos, viu-o e disse-lhe: Zaqueu, desce depressa, porque é preciso que eu fique hoje em tua casa.
6 Hangkan magdayiˈ-dayiˈ si Sakkiyas duwaˈi duk kēgan iye moˈo si Isa si lumaˈne.
6 Ele desceu a toda a pressa e recebeu-o alegremente.
7 Pagkale meˈ aˈahin pinaˈin si Isa pu si Sakkiyasin, ngunub-ngunub siye, paˈinde, “Na, weˈey dang iye nuhut pī si lumaˈ aˈa dusehan miyaˈan?”
7 Vendo isto, todos murmuravam e diziam: Ele vai hospedar-se em casa de um pecador...
8 Ubus nengge Sakkiyas duk paˈinne pu si Isa, “Tuwan, dan tengaˈ alataˈkun pangurungku si meˈ mamiskinin. Duk bang niyaˈ bakas tapalelongku, pabalikku si iye sīnnen ilapisan minampat.”
8 Zaqueu, entretanto, de pé diante do Senhor, disse-lhe: Senhor, vou dar a metade dos meus bens aos pobres e, se tiver defraudado alguém, restituirei o quádruplo.
9 Paˈin si Isa si iye, “Ellew inin timbul ne kew duk meˈ anak-andanun, peggeˈ kaˈu hep isab tubuˈ Ibrahim.
9 Disse-lhe Jesus: Hoje entrou a salvação nesta casa, porquanto também este é filho de Abraão.
10 Aku, Anak Manusiyaˈin, akaku mapitu si dunyahin miha meˈ aˈa matala amban Tuhanin duk nimbul siye.”
10 Pois o Filho do Homem veio procurar e salvar o que estava perdido.
11 Sasang meˈ aˈahin pakale si meˈ binissā si Isahin, inakahan isab siye weˈ ne dambuwaˈ dalilan peggeˈ tapit ne siye si Awrusalam duk kannalde weˈ pagtekkade laˈi, tagnaˈan Tuhanin ne pagbayaˈne si meˈ aˈahin.
11 Ouviam-no falar. E como estava perto de Jerusalém, alguns se persuadiam de que o Reino de Deus se havia de manifestar brevemente; ele acrescentou esta parábola:
12 Hangkan paˈin si Isa magdalilanin, “Niyaˈ dambuwaˈ aˈa bangsahan. Hap pī iye si lahat tala duk iye tagellal sultan laˈi, ubus bu balik du iye si lahatne magsultan.
12 Um homem ilustre foi para um país distante, a fim de ser investido da realeza e depois regressar.
13 Sōng pataha1aˈnen, ilinganan dahuˈ weˈ ne sampūˈ meˈ daraˈakannen, duk inurungan siye dangan-dangan weˈ ne dublun. Paˈinne si siye, ‘Paglituhun bi iyan tiggelanku gaˈi tekka.’
13 Chamou dez dos seus servos e deu-lhes dez minas, dizendo-lhes: Negociai até eu voltar.
14 Saguwaˈ kabunsihan aˈa miyaˈan weˈ meˈ aˈa si lahatnen hangkan paglumikut ne iye, dinaˈak sinduwehin weˈ de pī paturul si iye magaka weˈ gaˈi siye mabayaˈ weˈ magsultan aˈa miyaˈan si siye.
14 Mas os homens daquela região odiavam-no e enviaram atrás dele embaixadores, para protestarem: Não queremos que ele reine sobre nós.
15 “Saguwaˈ masi du iye ginellal sultan. Pagbalikne si lahatne, daˈakne ilinganan pī si iye meˈ daraˈakanne bakas inurunganne dublunin supaya kataˈuhanne bang piye untungden dangan-dangan.
15 Quando, investido da dignidade real, voltou, mandou chamar os servos a quem confiara o dinheiro, a fim de saber quanto cada um tinha lucrado.
16 Pī dehelluhin si iye duk paˈinne, ‘Tuwan, dublunnu dambuwaˈin makaˈuntung sampūˈ dublun.’
16 Veio o primeiro: Senhor, a tua mina rendeu dez outras minas.
17 ‘Hāp hininangnun,’ paˈin amunen, sultanin. ‘Daraˈakan hāp kew. Tapangandelan kew si meˈ kuweˈahat, hangkan urungante kew kapatut magbayaˈ si sampūˈ puweblo.’
17 Ele lhe disse: Muito bem, servo bom; porque foste fiel nas coisas pequenas, receberás o governo de dez cidades.
18 Ubus pī isab kaduwe daraˈakanin si iye duk paˈinne, ‘Tuwan, dublunnu dambuwaˈin makaˈuntung lime dublun.’
18 Veio o segundo: Senhor, a tua mina rendeu cinco outras minas.
19 Paˈin sultanin si iye, ‘Hāp. Kaˈu isab magbayaˈ kew si lime puweblo.’
19 Disse a este: Sê também tu governador de cinco cidades.
20 Manjari pī isab dambuwaˈin duk paˈinne, ‘Tuwan, o, tiyaˈ du dublunnun. Pinutus weˈ ku pinahāp-hāp dem panyitu duk inennaˈ weˈ ku.
20 Veio também o outro: Senhor, aqui tens a tua mina, que guardei embrulhada num lenço;
21 Tinalew ku si kaˈu peggeˈ gaˈi kew maˈaseˈ si aˈa. Eddoˈnu dumaˈin si kaˈuhin duk paganinu manggaˈ bakas pagluˈugannun.’
21 pois tive medo de ti, por seres homem rigoroso, que tiras o que não puseste e ceifas o que não semeaste.
22 Paˈin sultanin si iye, ‘Kaˈu iyan daraˈakan laˈat duk bulasan. Si meˈ bissānu miyaˈan hukumte kew. Kataˈuhannu hatiˈ weˈ gaˈi ku maˈaseˈ. Kataˈuhannu weˈ eddoˈku dumaˈin si akuhin, duk paganiku manggaˈ bakas pagluˈugankun.
22 Replicou-lhe ele: Servo mau, pelas tuas palavras te julgo. Sabias que sou rigoroso, que tiro o que não depositei e ceifo o que não semeei...
23 Na, weˈey gaˈ papīnu sīnkun si bangku duk nganak? Manjari pagbalikku pitu, taˈeddoˈku siˈ sampay anaknen.’
23 Por que, pois, não puseste o meu dinheiro num banco? Na minha volta, eu o teria retirado com juros.
24 Manjari paˈin sultanin si meˈ manengge matapitin, ‘Eddoˈun bi dublunin amban iye duk pangurungun bi pī si manguntung sampūˈin.’
24 E disse aos que estavam presentes: Tirai-lhe a mina, e dai-a ao que tem dez minas.
25 ‘Saguwaˈ Tuwan,’ paˈinde, ‘niyaˈ ne sampūˈ dublunnen.’
25 Replicaram-lhe: Senhor, este já tem dez minas!...
26 Paˈin sultanin, ‘Akahante kaˈam, weˈ aˈa tapangandelanin, inurungan pe namba. Saguwaˈ manggaˈi tapangandelanin, bisan kuweˈahat bakas pinangandel si iyehin, ineddoˈ du amban iye.
26 Eu vos declaro: a todo aquele que tiver, dar-se-lhe-á; mas, ao que não tiver, ser-lhe-á tirado até o que tem.
27 Na, meˈ bantaku miyaˈan,’ paˈin sultanin, ‘meˈ aˈa manggaˈi mabayaˈ weˈ aku magsultan si siyehin, boˈohun bi siye pitu duk papateyun bi tuˈu si matahanku.’”
27 Quanto aos que me odeiam, e que não me quiseram por rei, trazei-os e massacrai-os na minha presença.
28 Pagubus inin bissā si Isa, lumengngan iye padehellu amban siye tudju Awrusalam.
28 Depois destas palavras, Jesus os foi precedendo no caminho que sobe a Jerusalém.
29 Pagtapit ne iye si meˈ kalumaˈan Betpage duk Betani, laˈi si kūd Jaitun, ngandaˈak iye duwangan tindegne padehellu.
29 Chegando perto de Betfagé e de Betânia, junto do monte chamado das Oliveiras, Jesus enviou dois dos seus discípulos e disse-lhes:
30 Paˈinne si siye, “Pī kaˈam si kalumaˈan si dehelluhanbi miyaˈan, duk pagtekkabi laˈi ngite kaˈam iyan anak asnu dinagtel, gaˈ pe bakas kasakeyan. Lekkahanun bi duk boˈohun bi pitu.
30 Ide a essa aldeia que está defronte de vós. Entrando nela, achareis um jumentinho atado, em que nunca montou pessoa alguma; desprendei-o e trazei-mo.
31 Bang niyaˈ nilew kaˈam bang weˈey lekkahanbi, paˈinun bi, ‘Niyaˈ kagunahan Panuhutanin si iye.’”
31 Se alguém vos perguntar por que o soltais, responder-lhe-eis assim: O Senhor precisa dele.
32 Manjari hap pī ne meˈ dinaˈaknen si kalumaˈan miyaˈan duk takitede kēmon sa pangaka si Isa si siyehin.
32 Partiram os dois discípulos e acharam tudo como Jesus tinha dito.
33 Sasangde mangalekkahan anak asnuhin, paˈin meˈ dapuˈnen si siye, “Hoy, weˈey lekkahanbi anak asnu iyan?”
33 Quando desprendiam o jumentinho, perguntaram-lhes seus donos: Por que fazeis isto?
34 Nambung siye, paˈinde, “Niyaˈ guna Panuhutanin si iye.”
34 Eles responderam: O Senhor precisa dele.
35 Manjari binoˈo ne weˈ de asnuhin pu si Isa duk ilampiruhan weˈ de duk meˈ semmekde, ubus bu pasakey ne si Isa.
35 E trouxeram a Jesus o jumentinho, sobre o qual deitaram seus mantos e fizeram Jesus montar.
36 Sasangne mapīhin, binellat weˈ meˈ aˈahin meˈ semmekden si lān palabeyannen.
36 À sua passagem, muitas pessoas estendiam seus mantos no caminho.
37 Pagtapit ne si Isa si Awrusalam, laˈi ne si padurulan kūd Jaitun, kēmon meˈ tindegne mabanesin magsukul si Tuhan duk pinudji iye weˈ de pinapales sabab meˈ hinangan balakat bakas takitede hininang si Isahin.
37 Quando já se ia aproximando da descida do monte das Oliveiras, toda a multidão dos discípulos, tomada de alegria, começou a louvar a Deus em altas vozes, por todas as maravilhas que tinha visto.
38 Paˈinde, “Pudjite bi sultan inin, iye pinapitu weˈ Tuhanin! Sanyang laˈi si surgaˈ duk pinudji teˈed Tuhanin!”
38 E dizia: Bendito o rei que vem em nome do Senhor! Paz no céu e glória no mais alto dos céus!
39 Niyaˈ meˈ Pariseo laˈi dem kaˈekkahan meˈ aˈahin. Paˈinde pu si Isa, “Tuwan, pagesun meˈ tindegnun. Daˈakun siye padeheng nanglitan kaˈu.”
39 Neste momento, alguns fariseus interpelaram a Jesus no meio da multidão: Mestre, repreende os teus discípulos.
40 Nambung iye, paˈinne, “Akahante kaˈam, weˈ bang gaˈi siye inin mabehe, meˈ batu si lān inin asal ngellang mudji aku.”
40 Ele respondeu: Digo-vos: se estes se calarem, clamarão as pedras!
41 Pagtapit-tapit ne si Isa si puweblo Awrusalam duk takitene ne meˈ kalumaˈanin, magtangis iye hawal aseˈne si meˈ aˈa puweblo miyaˈan.
41 Aproximando-se ainda mais, Jesus contemplou Jerusalém e chorou sobre ela, dizendo:
42 Paˈinne, “Bang siˈ hadja tahātibi bisan ellew inin bang ine subey hininangbin supaya kaˈam ngasuwaˈ kasanyangan. Saguwaˈ asal gaˈi tahātibi.
42 Oh! Se também tu, ao menos neste dia que te é dado, conhecesses o que te pode trazer a paz!... Mas não, isso está oculto aos teus olhos.
43 Makaˈaseˈ-aseˈ teˈed kaˈam peggeˈ niyaˈ du iyan meˈ ellew tekka, iliput lahatbin weˈ meˈ bantabin. Ngahinang siye iyan kutaˈ bulak liputde kaˈam inelletan duk kaˈam gaˈi lumahi.
43 Virão sobre ti dias em que os teus inimigos te cercarão de trincheiras, te sitiarão e te apertarão de todos os lados;
44 Lubude iyan kēmon kalumaˈanbin hangkan gaˈ iyan niyaˈ nengge meˈ batu pinagbangkat-bangkatin dem puweblobi iyan. Duk kēmon kaˈam maglahat luˈu diyalemin, papateyde du. Umantag du inin si kaˈam peggeˈ gaˈ pegmasibi waktu pamakite Tuhan aseˈne si kaˈamin.”
44 destruir-te-ão a ti e a teus filhos que estiverem dentro de ti, e não deixarão em ti pedra sobre pedra, porque não conheceste o tempo em que foste visitada.
45 Manjari pagtekka si Isa dem puweblo Awrusalam, paˈasek iye pī dem langgal hadjehin duk binudjew weˈ ne meˈ aˈa magdagang-dagang malaˈihin
45 Em seguida, entrou no templo e começou a expulsar os mercadores.
46 duk paˈinne si siye, “Tasulat dem kitab, paˈin Tuhanin, ‘Lumaˈkun inēnan du lumaˈ pangampunan.’ Saguwaˈ kaˈam,” paˈin si Isa, “hininang weˈ bi lumaˈ Tuhanin kuweˈ lumaˈ patapukan meˈ aˈa panangkew.”
46 Disse ele: Está escrito: A minha casa é casa de oração! Mas vós a fizestes um covil de ladrões {Is 56,7; Jr 7,11}.
47 Magtoloˈ si Isa ellew-ellew dem langgal hadjehin. Meˈ nakuraˈ meˈ imamin duk meˈ guru si saraˈ āgamahin duk sampay meˈ aˈa mabangsahanin miha-miha lān supaya si Isa tapapateyde.
47 Todos os dias ensinava no templo. Os príncipes dos sacerdotes, porém, os escribas e os chefes do povo procuravam tirar-lhe a vida.
48 Saguwaˈ gaˈ niyaˈ tahinangde peggeˈ kēmon aˈahin sinna teˈed pakale si meˈ bissānen.
48 Mas não sabiam como realizá-lo, porque todo o povo ficava suspenso de admiração, quando o ouvia falar.
Atalhos do teclado
- Capítulo anterior←
- Próximo capítulo→
- Versículo anteriork
- Próximo versículoj
- Limpar seleçãoEsc
- Esta ajuda?
Estude este capítulo no WhatsApp
Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Lucas 19, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.