Lucas 18

Yakan Bible (YKA_WBT) vs ARA

Sair da comparação
ARA Almeida Revista e Atualizada 1993
1 Manjari inakahan weˈ si Isa meˈ tindegnen dambuwaˈ dalilan pamintangande supaya siye luwal ngampun si Tuhan duk gaˈi jumuˈ.
1 Disse-lhes Jesus uma parábola sobre o dever de orar sempre e nunca esmorecer:
2 Paˈinne, “Si dambuwaˈ lahat niyaˈ hukum gaˈi tinalew si Tuhan duk gaˈi magaddat si pagkasine manusiyaˈ.
2 Havia em certa cidade um juiz que não temia a Deus, nem respeitava homem algum.
3 Niyaˈ isab si lahat miyaˈan dende balu taga palkalaˈ. Dende inin luwal pī si hukum miyaˈan māku tabang si iye duk pabuyuˈ-buyuˈ duk tapakitene kabennalannen. Paˈinne, ‘Tabanganun be ku duk gaˈi ngandaˈag kuntarakun.’
3 Havia também, naquela mesma cidade, uma viúva que vinha ter com ele, dizendo: Julga a minha causa contra o meu adversário.
4 Tagnaˈ gaˈi ngatu hukum miyaˈan nabangan dendehin saguwaˈ pagtiggel-tiggel ne, paˈinne si dine, ‘Aku inin gaˈi talew si Tuhan duk gaˈi magaddat si manusiyaˈ,
4 Ele, por algum tempo, não a quis atender; mas, depois, disse consigo: Bem que eu não temo a Deus, nem respeito a homem algum;
5 saguwaˈ peggeˈ tiyaˈ makasasew aku balu inin, tabanganku iye. Jumuˈ ne ku luwal papituhanne.’”
5 todavia, como esta viúva me importuna, julgarei a sua causa, para não suceder que, por fim, venha a molestar-me.
6 Manjari paˈin si Isa, “Na, pakalehun bi pinaˈin hukum manggaˈi mabentel miyaˈan. Tinabangan du weˈ ne dendehin.
6 Então, disse o Senhor: Considerai no que diz este juiz iníquo.
7 Na, gaˈi ke isab tabangan Tuhanin meˈ aˈa tapeneˈnen, mamāku-māku si iye ellew-sangemin? Magdayan-dayan pe ke iye nabangan siye?
7 Não fará Deus justiça aos seus escolhidos, que a ele clamam dia e noite, embora pareça demorado em defendê-los?
8 Akahante kaˈam,” paˈin si Isa, “asal palakkes Tuhanin nabangan siye. Saguwaˈ si pasōngan bang aku, Anak Manusiyaˈin, balik pitu si dunya, ngasuwaˈ enteˈ ku meˈ aˈa sandel si aku?”
8 Digo-vos que, depressa, lhes fará justiça. Contudo, quando vier o Filho do Homem, achará, porventura, fé na terra?
9 Niyaˈ isab dalilan inaka weˈ si Isa si meˈ aˈa pangimmatde si diden weˈ bentel siye duk diniyawaˈan weˈ de meˈ aˈa sinduwehin.
9 Propôs também esta parábola a alguns que confiavam em si mesmos, por se considerarem justos, e desprezavam os outros:
10 Paˈinne, “Niyaˈ duwangan aˈa pataked pī si langgal hadje ngampun. Dambuwaˈin Pariseo duk dambuwaˈin aˈa magpāku-pāku sukey.
10 Dois homens subiram ao templo com o propósito de orar: um, fariseu, e o outro, publicano.
11 Paglaˈi ne siye dem langgal, nengge Pariseohin duk ngampun iye diyalem ateyne. Paˈinne, ‘O Tuhan, magpasalamat ku si kaˈu weˈ dumaˈin ku kuweˈ meˈ aˈa sinduwehin napsuhan duk ngaliba duk magjina. Duk magpasalamat ku isab weˈ dumaˈin ku kuweˈ aˈa magpāku-pāku sukey miyaˈan.
11 O fariseu, posto em pé, orava de si para si mesmo, desta forma: Ó Deus, graças te dou porque não sou como os demais homens, roubadores, injustos e adúlteros, nem ainda como este publicano;
12 Kahabaˈ simana minduwe ku magpuwase duk jakatanku kēmon usahakun.’
12 jejuo duas vezes por semana e dou o dízimo de tudo quanto ganho.
13 Saguwaˈ aˈa magpāku-pāku sukeyin, nengge patala-tala duk gaˈi bisan mayam padiyataˈ saguwaˈ patondok hadja iye. Tineppak-teppak weˈ ne dākannen hawal susenen duk paˈinne, ‘O Tuhan, maˈaseˈ kew si aku, dusehan ku.’
13 O publicano, estando em pé, longe, não ousava nem ainda levantar os olhos ao céu, mas batia no peito, dizendo: Ó Deus, sê propício a mim, pecador!
14 Akahante kaˈam,” paˈin si Isa, “weˈ aˈa inin hap lumaˈ kinimmatan ne bentel weˈ Tuhanin duk dumaˈin Pariseohin mabentelin. Peggeˈ sine-sine mahadje dine, pinadiyawaˈ du, duk sine-sine madiyawaˈ dine, pinahadje du.”
14 Digo-vos que este desceu justificado para sua casa, e não aquele; porque todo o que se exalta será humilhado; mas o que se humilha será exaltado.
15 Na, niyaˈ meˈ aˈa moˈo meˈ anakde dikiˈ pī pu si Isa supaya siye antananne. Pagkite inin weˈ meˈ tindegnen, pinagamāhan siye weˈ de.
15 Traziam-lhe também as crianças, para que as tocasse; e os discípulos, vendo, os repreendiam.
16 Saguwaˈ ilinganan weˈ si Isa meˈ mākanakin duk paˈinne si meˈ tindegnen, “Ambat pitu si aku meˈ mākanakin duk daˈa siye saggaˈun bi. Peggeˈ aˈa kuweˈ meˈ mākanakin ngatu du pinagbayaˈan weˈ Tuhanin.
16 Jesus, porém, chamando-as para junto de si, ordenou: Deixai vir a mim os pequeninos e não os embaraceis, porque dos tais é o reino de Deus.
17 Sabennal akahante kaˈam,” paˈin si Isa, “bang pangandel aˈa si Tuhanin dumaˈin kuweˈ pangandel mākanakin, na, aˈa iyan asal gaˈi sumakup dem pagbayaˈan Tuhanin.”
17 Em verdade vos digo: Quem não receber o reino de Deus como uma criança de maneira alguma entrará nele.
18 Dambuwaˈ ellew niyaˈ Yahudi bangsahan pī pu si Isa nilew iye, paˈinne, “Tuwan, aˈa hāp kew. Ine subey hinangku duk ku pinasukuˈan umul salama-lama?”
18 Certo homem de posição perguntou-lhe: Bom Mestre, que farei para herdar a vida eterna?
19 Sambungan si Isa iye, paˈinne, “Weˈey paˈinnu weˈ hāp ku? Gaˈ niyaˈ hāp luwal Tuhan dambuwaˈ-buwaˈ.
19 Respondeu-lhe Jesus: Por que me chamas bom? Ninguém é bom, senão um, que é Deus.
20 Kataˈuhannu du meˈ pangandaˈakan Tuhanin: Daˈa kew magjina. Daˈa kew monoˈ. Daˈa kew nangkew. Daˈa kew naksiˈ gaˈi bennal. Pagaddatanun saˈi-samanun.”
20 Sabes os mandamentos: Não adulterarás , não matarás , não furtarás , não dirás falso testemunho , honra a teu pai e a tua mãe.
21 Paˈin lellahin si iye, “Kēmon iyan, Tuwan, tinuhut weˈ ku kemuwe nakanak pe ku.”
21 Replicou ele: Tudo isso tenho observado desde a minha juventude.
22 Pagkale si Isa inin, paˈinne si iye, “Niyaˈ pe dambuwaˈ gaˈ tahinangnu. Pī kew, pabellihanun kēmon alataˈnun bu pangurungun ulinen si meˈ mamiskinin. Manjari niyaˈ du iyan alataˈnu laˈi si surgaˈ. Pagubus, balik kew pitu bu nuhut kew aku.”
22 Ouvindo-o Jesus, disse-lhe: Uma coisa ainda te falta: vende tudo o que tens, dá-o aos pobres e terás um tesouro nos céus; depois, vem e segue-me.
23 Pagkalene bissā si Isa miyaˈan, suse teˈed iye peggeˈ dayahan iye manamal.
23 Mas, ouvindo ele estas palavras, ficou muito triste, porque era riquíssimo.
24 Takite si Isa weˈ suse aˈahin, duk paˈinne, “Asal hunit teˈed meˈ madayahanin ngatu pinagbayaˈan weˈ Tuhan.
24 E Jesus, vendo-o assim triste, disse: Quão dificilmente entrarão no reino de Deus os que têm riquezas!
25 Mura pe untaˈin palabey si lowang dalum amban aˈa dayahanin ngatu pinagbayaˈan weˈ Tuhan.”
25 Porque é mais fácil passar um camelo pelo fundo de uma agulha do que entrar um rico no reino de Deus.
26 Pagkale meˈ aˈahin pinaˈin si Isa miyaˈan, paˈinde, “Na, sine ne tapī si surgaˈin bang kuweˈ iyan?”
26 E os que ouviram disseram: Sendo assim, quem pode ser salvo?
27 Saguwaˈ paˈin si Isa, “Meˈ manggaˈi tahinang manusiyaˈin, tahinang du weˈ Tuhanin.”
27 Mas ele respondeu: Os impossíveis dos homens são possíveis para Deus.
28 Manjari missā si Petros. “Payamanun kami inin,” paˈinne, “ubus ne ambanan kami meˈ lumaˈ kamihin duk nuhut ne kami kaˈu.”
28 E disse Pedro: Eis que nós deixamos nossa casa e te seguimos.
29 “Aweˈ,” paˈin si Isa si siye, “sabennal akahante kaˈam, bang niyaˈ aˈa ngambanan lumaˈnen, andanen, meˈ pungtinaˈinen, saˈi-samanen atawa meˈ anaknen basta sumakup iye dem pagbayaˈan Tuhanin,
29 Respondeu-lhes Jesus: Em verdade vos digo que ninguém há que tenha deixado casa, ou mulher, ou irmãos, ou pais, ou filhos, por causa do reino de Deus,
30 asal tumbasan Tuhanin iye tiggelanne tuˈu si dunya labi pe teˈed amban inambanannen, duk inurungan du iye umul gaˈ tamananne laˈi si ahilat.”
30 que não receba, no presente, muitas vezes mais e, no mundo por vir, a vida eterna.
31 Manjari binoˈo weˈ si Isa tindegne sampūˈ duk duwehin patala-tala duk paˈinne si siye, “Pakale kaˈam, kite bi inin pataked hap Awrusalam. Paglaˈi ne kite bi, tinumanan du kēmon bakas tasulat meˈ kanabihan sabab aku, Anak Manusiyaˈin.
31 Tomando consigo os doze, disse-lhes Jesus: Eis que subimos para Jerusalém, e vai cumprir-se ali tudo quanto está escrito por intermédio dos profetas, no tocante ao Filho do Homem;
32 Sinōngan du ku pī si antanan meˈ aˈa dumaˈin Yahudi, duk hinangde du ku dagey duk paˈiyaˈde ku duk pagluraˈande.
32 pois será ele entregue aos gentios, escarnecido, ultrajado e cuspido;
33 Lubakande ku ubus bu papateyde ku. Saguwaˈ puwas tellum bahangi, ellum du ku balik.”
33 e, depois de o açoitarem, tirar-lhe-ão a vida; mas, ao terceiro dia, ressuscitará.
34 Saguwaˈ gaˈ tahāti meˈ tindegnen binissāne miyaˈan. Gaˈ pastiˈ si siye duk gaˈ kataˈuhande bang ine hāti pinaˈinnen.
34 Eles, porém, nada compreenderam acerca destas coisas; e o sentido destas palavras era-lhes encoberto, de sorte que não percebiam o que ele dizia.
35 Sakaliˈ ne siye tapit si puweblo Ariha, niyaˈ laˈi ningkoloˈ si higad lān palabeyanden aˈa pessek magpāku-pāku sīn.
35 Aconteceu que, ao aproximar-se ele de Jericó, estava um cego assentado à beira do caminho, pedindo esmolas.
36 Pagkale aˈa mapessekin meˈ aˈa maˈekka mapalabeyin, tilewne bang weˈey miyaˈan.
36 E, ouvindo o tropel da multidão que passava, perguntou o que era aquilo.
37 Inakahan iye, paˈinde, “Si Isa, aˈa amban Nasaretin mapalabeyin.”
37 Anunciaram-lhe que passava Jesus, o Nazareno.
38 Pagkalene inin magtawus iye ngalingan papales, paˈinne, “O Isa, tubuˈ Sultan Daˈud, maˈaseˈ ne kew si aku.”
38 Então, ele clamou: Jesus, Filho de Davi, tem compaixão de mim!
39 Inamāhan iye weˈ meˈ aˈa si dehelluhanin, gaˈi iye dinaˈak magbukag. Saguwaˈ namba ne papalesne paglingannen. “O tubuˈ Sultan Daˈud,” paˈinne, “maˈaseˈ ne kew si aku.”
39 E os que iam na frente o repreendiam para que se calasse; ele, porém, cada vez gritava mais: Filho de Davi, tem misericórdia de mim!
40 Manjari padeheng si Isa duk daˈakne aˈahin binoˈo pī si iye. Pagtapit ne aˈahin, tilew si Isa iye, paˈinne,
40 Então, parou Jesus e mandou que lho trouxessem. E, tendo ele chegado, perguntou-lhe:
41 “Ine kabayaˈannu hininangku si kaˈuhin?” “Tuwan,” paˈinne, “kabayaˈankun makakite ne ku.”
41 Que queres que eu te faça? Respondeu ele: Senhor, que eu torne a ver.
42 Paˈin si Isa si iye, “Makakite ne kew. Kawuliˈan kew peggeˈ sandel kew si aku.”
42 Então, Jesus lhe disse: Recupera a tua vista; a tua fé te salvou.
43 Magtawus iye makakite duk nuhut ne iye si Isa lumengngan. Pinudji ne paˈin weˈ ne Tuhanin. Duk meˈ aˈa mangite miyaˈan, pinudji isab weˈ de Tuhanin.
43 Imediatamente, tornou a ver e seguia-o glorificando a Deus. Também todo o povo, vendo isto, dava louvores a Deus.

Ler em outra tradução

Comparar com outra

Estude este capítulo no WhatsApp

Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Lucas 18, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.