Lucas 16

Yakan Bible (YKA_WBT) vs ACF

Sair da comparação
ACF Almeida Corrigida Fiel
1 Manjari inakahan weˈ si Isa meˈ tindegnen dalilan seddili. Paˈinne, “Niyaˈ dambuwaˈ aˈa dayahan, hininang weˈ ne dambuwaˈ meˈ daraˈakannen tatungguˈ si meˈ alataˈnen kēmon. Manjari tasumbung si iye tatungguˈ miyaˈan weˈ luwal koˈ ngakkal duk pakaˈatanne alataˈ amunen.
1 E dizia também aos seus discípulos: Havia um certo homem rico, o qual tinha um mordomo; e este foi acusado perante ele de dissipar os seus bens.
2 Hangkan pinasan iye weˈ ne duk pagtekka iye, paˈin amunen si iye, ‘Ine teˈ takaleku sabab kaˈu inin? Sōnganun ne si aku listahan meˈ bayuˈ-bayuˈan si antanannun duk sīn mapaˈasek duk sīn mapaluwasin peggeˈ gaˈi ne kew hinangku tatungguˈ.’
2 E ele, chamando-o, disse-lhe: Que é isto que ouço de ti? Dá contas da tua mordomia, porque já não poderás ser mais meu mordomo.
3 Paˈin daraˈakanin si dine, ‘Ine enteˈ hinangku kuweˈitu? Tiyaˈ ne ku patahalaˈ amukun. Gaˈi ne ku basag maghinang si bulak duk leman ku isab māku-māku sīn.
3 E o mordomo disse consigo: Que farei, pois que o meu senhor me tira a mordomia? Cavar, não posso; de mendigar, tenho vergonha.
4 A, kataˈuhanku ne,’ paˈinne, ‘bang ine subey hininangkun, duk bang pinatahalaˈ ne ku amban hinangkun, niyaˈ du meˈ aˈa makajari papīhanku.’
4 Eu sei o que hei de fazer, para que, quando for desapossado da mordomia, me recebam em suas casas.
5 Manjari ilinganan weˈ ne dangan-dangan kēmon meˈ taga utang si amunen. Paˈinne si dehellu mapīhin, ‘Piye utangnun si amukun?’
5 E, chamando a si cada um dos devedores do seu senhor, disse ao primeiro: Quanto deves ao meu senhor?
6 ‘Dahatus mital isellan,’ sambungnen. Manjari paˈinne si iye, ‘Tiyaˈ disibunun. Ningkoloˈ kew padayiˈ bu sulatun luˈu limempūˈ mital hadja.’
6 E ele respondeu: Cem medidas de azeite. E disse-lhe: Toma a tua obrigação, e assentando-te já, escreve cinqüenta.
7 Duk paˈinne si dambuwaˈin, ‘Kaˈu, piye utangnun?’ Paˈinne, ‘Dahatus karut paley.’ Manjari paˈinne si iye, ‘Tiyaˈ disibunun, sulatun luˈu walumpūˈ.’
7 Disse depois a outro: E tu, quanto deves? E ele respondeu: Cem alqueires de trigo. E disse-lhe: Toma a tua obrigação, e escreve oitenta.
8 Pagkale amunen hininang daraˈakanne mangakkal miyaˈan, sinanglitan pe iye weˈ ne peggeˈ akkalan iye. Taˈu koˈ iye mikil para si pasōngannen.” Manjari paˈin si Isa, “Meˈ aˈa manggaˈi manuhut Tuhanin akkalan teˈed amban meˈ aˈa manuhut Tuhanin, peggeˈ taˈu siye maˈuntungan saweˈden para si di kahāpanden.
8 E louvou aquele senhor o injusto mordomo por haver procedido prudentemente, porque os filhos deste mundo são mais prudentes na sua geração do que os filhos da luz.
9 “Hangkan akahante kaˈam,” paˈin si Isa, “gunahun bi alataˈbi tuˈu si dunyahin paghinang hāp, supaya bang taˈabut kaˈam matey duk gaˈi ne tagunabi alataˈbin, tinayimaˈ du kaˈam laˈi si lahat patennaˈanbi salama-lamahin.
9 E eu vos digo: Granjeai amigos com as riquezas da injustiça; para que, quando estas vos faltarem, vos recebam eles nos tabernáculos eternos.
10 Bang kapangandelan aˈahin si alataˈ kuweˈahat, kapangandelan du isab iye si alataˈ ekka. Damikkiyan isab bang aˈahin gaˈi kapangandelan si alataˈ kuweˈahat, gaˈi du isab iye kapangandelan si alataˈ ekka.
10 Quem é fiel no mínimo, também é fiel no muito; quem é injusto no mínimo, também é injusto no muito.
11 Na, bang kaˈam pinasukuˈan alataˈ tuˈu si dunya inin bu gaˈi kaˈam kapangandelan, asal gaˈi pinangandel si kaˈam alataˈ mabennalin.
11 Pois, se nas riquezas injustas não fostes fiéis, quem vos confiará as verdadeiras?
12 Duk bang gaˈi kaˈam kapangandelan ngantan alataˈ dumaˈin si kaˈamin, gaˈi pinangurung si kaˈam sukuˈ si kaˈamin.
12 E, se no alheio não fostes fiéis, quem vos dará o que é vosso?
13 “Gaˈ niyaˈ daraˈakan makajari magbanyagaˈ si duwe amu. Peggeˈ kalasahanne iyan dambuwaˈin duk kabunsihanne dambuwaˈin. Atawa tuhutne teˈed dambuwaˈin duk gaˈi asipne dambuwaˈin. Bang pilakin mamahalgaˈ si kaˈamin, gaˈi kaˈam makajari maghinang isab si Tuhan.”
13 Nenhum servo pode servir dois senhores; porque, ou há de odiar um e amar o outro, ou se há de chegar a um e desprezar o outro. Não podeis servir a Deus e a Mamom.
14 Takale weˈ meˈ Pariseohin meˈ pinaˈin si Isa miyaˈan. Pinagsayehan si Isa weˈ de peggeˈ sinna siye si pilak.
14 E os fariseus, que eram avarentos, ouviam todas estas coisas, e zombavam dele.
15 Saguwaˈ paˈin si Isa si siye, “Kaˈam iyan magpakite si aˈa weˈ bentel kaˈam, saguwaˈ kataˈuhan Tuhanin du dem ateybin. Meˈ kinimmatan mahalgaˈ weˈ meˈ aˈahin, gaˈ du niyaˈ kagunahanne bang si Tuhan.
15 E disse-lhes: Vós sois os que vos justificais a vós mesmos diante dos homens, mas Deus conhece os vossos corações, porque o que entre os homens é elevado, perante Deus é abominação.
16 “Masa gaˈ pe pitu si Yahiya magpandi-pandi meˈ aˈahin, iye minahalayakin sabab saraˈ si Musahin duk meˈ tasulat kanabihanin. Saguwaˈ kemuwe pitu Yahiya duk sampay maˈin iye minahalayakin aka-aka hāp sabab pagbayaˈan Tuhanin duk meˈ aˈahin magtuyuˈ teˈed duk siye umasek pī si pagbayaˈan Tuhanin.
16 A lei e os profetas duraram até João; desde então é anunciado o reino de Deus, e todo o homem emprega força para entrar nele.
17 Saguwaˈ saraˈ si Musahin asal gaˈi du pinda kapatutnen. Mura pe ilūnan bulak duk langitin amban dambuwaˈ balis si saraˈin ginantiˈan.”
17 E é mais fácil passar o céu e a terra do que cair um til da lei.
18 Paˈin si Isa pe, “Sine-sine nimanan andanen bu maganda seddili, magjina iye. Duk sine-sine maganda si dende bituwanan, magjina iye.”
18 Qualquer que deixa sua mulher, e casa com outra, adultera; e aquele que casa com a repudiada pelo marido, adultera também.
19 Ubus paˈin si Isa, “Niyaˈ dambuwaˈ aˈa dayahan, luwal magsemmek mahalgaˈ manamal duk kahabaˈ ellew hāp hadja kinakannen. Gaˈ niyaˈ kulang si iye.
19 Ora, havia um homem rico, e vestia-se de púrpura e de linho finíssimo, e vivia todos os dias regalada e esplendidamente.
20 Duk niyaˈ isab aˈa miskin, ēnnen si Lasarus. Lapat puhuˈnen weˈ dugsal. Kahabaˈ ellew binoˈo iye pī si tarangka lumaˈ aˈa madayahan miyaˈan.
20 Havia também um certo mendigo, chamado Lázaro, que jazia cheio de chagas à porta daquele;
21 Peggeˈ kabayaˈannen bang du siˈ iye kaˈurungan meˈ lebbi-lebbi kinakan aˈa dayahanin duk iye makaˈakan. Bisan meˈ asuhin pī ngandelatan meˈ dugsalnen.
21 E desejava alimentar-se com as migalhas que caíam da mesa do rico; e os próprios cães vinham lamber-lhe as chagas.
22 Manjari matey aˈa mamiskin miyaˈan duk binoˈo iye weˈ meˈ malaˈikatin pī si palaˈihan Ibrahimin si surgaˈ. Ubus matey du isab aˈa dayahanin duk kinubul iye.
22 E aconteceu que o mendigo morreu, e foi levado pelos anjos para o seio de Abraão; e morreu também o rico, e foi sepultado.
23 Laˈi si ahilat kapeddiˈan manamal aˈa dayahanin. Pahangad iye duk takitene laˈi si katalahan Ibrahim. Takitene isab si Lasarus laˈi si bihing Ibrahim.
23 E no inferno, ergueu os olhos, estando em tormentos, e viu ao longe Abraão, e Lázaro no seu seio.
24 Magtawus iye ngalingan pu si Ibrahim. ‘O Apuˈ Ibrahim,’ paˈinne. ‘Maˈaseˈ ne kew si aku. Daˈakun Lasarus pitu. Ambat patottokne timbōˈnen dem boheˈ bu pettakanne dellaˈkun peggeˈ peddiˈan ku teˈed tuˈu dem ebbut inin.’
24 E, clamando, disse: Pai Abraão, tem misericórdia de mim, e manda a Lázaro, que molhe na água a ponta do seu dedo e me refresque a língua, porque estou atormentado nesta chama.
25 Saguwaˈ paˈin Ibrahim, ‘Bagay, essebun weˈ tasangkanu ne kēmon bayuˈ-bayuˈan mahāpin kaˈellumnun, bu si Lasarus tasangkanen malaˈatin. Saguwaˈ kuweˈitu hāp ne pāsahannen tuˈu, bu kaˈu magsandal peddiˈ.
25 Disse, porém, Abraão: Filho, lembra-te de que recebeste os teus bens em tua vida, e Lázaro somente males; e agora este é consolado e tu atormentado.
26 Duk dumaˈin hadja inin, saguwaˈ si ellette bi niyaˈ kongkong luha pinapī, supaya matuˈu mabayaˈ mapiyuhin gaˈi tapiyu, duk damikkiyan maluˈuhin gaˈi tapitu.’
26 E, além disso, está posto um grande abismo entre nós e vós, de sorte que os que quisessem passar daqui para vós não poderiam, nem tampouco os de lá passar para cá.
27 Manjari paˈin aˈa dayahanin, ‘Bang sa iyan, Apuˈ, gaˈ dapatku. Saguwaˈ pabuyuˈ-buyuˈ ku si kaˈu, daˈakun si Lasarus pī si lumaˈ samakun,
27 E disse ele: Rogo-te, pois, ó pai, que o mandes à casa de meu pai,
28 peggeˈ niyaˈ laˈi lime pungtinaˈiku lella. Daˈakun siye sinessaˈan pu Lasarus subey pindahande kawul-piˈilden supaya siye gaˈi tapitu si lahat pagsandalan peddiˈ inin.’
28 Pois tenho cinco irmãos; para que lhes dê testemunho, a fim de que não venham também para este lugar de tormento.
29 Saguwaˈ paˈin Ibrahim, ‘Laˈi du si siye meˈ tasulat si Musahin duk tasulat meˈ kanabihan sinduwehin. Ambat pakalede.’
29 Disse-lhe Abraão: Têm Moisés e os profetas; ouçam-nos.
30 ‘Gaˈi be pakalede, Apuˈ Ibrahim,’ paˈinne. ‘Saguwaˈ bang niyaˈ dambuwaˈ aˈa matey ellum balik bu pī si siye, asal pagsusunande iyan duseden duk lebbahande ne.’
30 E disse ele: Não, pai Abraão; mas, se algum dentre os mortos fosse ter com eles, arrepender-se-iam.
31 Saguwaˈ paˈin Ibrahim si iye, ‘Bang gaˈi pakalede meˈ tasulat si Musahin duk meˈ kanabihan sinduwehin, gaˈi du siye iyan tasegeˈ bisan pe niyaˈ aˈa bakas matey bu ellum balik hap pī si siye ngakahan siye.’”
31 Porém, Abraão lhe disse: Se não ouvem a Moisés e aos profetas, tampouco acreditarão, ainda que algum dos mortos ressuscite.

Ler em outra tradução

Comparar com outra

Estude este capítulo no WhatsApp

Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Lucas 16, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.