Atos 22
Yakan Bible (YKA_WBT) vs NVT
1 “Meˈ kapungtinaˈihan duk meˈ kamatettoˈahan,” paˈin si Paul, “pakale kaˈam si bissāku inin pamēbbegku dikun.”
1 “Irmãos e pais”, disse Paulo. “Ouçam-me enquanto apresento minha defesa.”
2 Pagkalede iye missā si bissāhan Hibrani, pasōng ne siye gaˈ maghidjul. Manjari paˈinne si siye,
2 Quando o ouviram falar em aramaico, o silêncio foi ainda maior.
3 “Aku inin aˈa Yahudi du. Inanakan ku laˈi si Tarsus si lahat Kilikiya, saguwaˈ kasuligankun tuˈu si Awrusalam. Bakas ku mulid Gamaliel, duk katoloˈan ku teˈed si saraˈ meˈ kapapuˈanten bi. Duk nuhut ku Tuhanin dambūs-būs kuweˈ du kaˈam kuweˈitu inin.
3 Então Paulo disse: “Sou judeu, nascido em Tarso, cidade da Cilícia. Fui criado aqui em Jerusalém e educado por Gamaliel. Como aluno dele, fui instruído rigorosamente em nossas leis e nos costumes judaicos. Tornei-me muito zeloso de honrar a Deus em tudo que fazia, como vocês são hoje.
4 Bininasa weˈ ku meˈ aˈa manuhut toloˈ si Isahin sampay niyaˈ siye matey,” paˈin si Paul. “Siniggew siye weˈ ku lella-dende kinalabusu.
4 E fui ao encalço dos seguidores do Caminho, perseguindo alguns até a morte, prendendo homens e mulheres e lançando-os na prisão.
5 Kasaksiˈan imam nakuraˈin duk kēmon kakunsihalanin weˈ toˈo pinaˈinku inin. Bakas ku kaˈurungande meˈ sulat para si meˈ pagkasite bi Yahudi laˈi si Damaskusin. Hangkan hap pī ku si Damaskus supaya tasiggewku meˈ tindeg si Isa takasuwaˈku malaˈihin duk taboˈoku siye iningketan pitu si Awrusalam bininasa tuˈu.”
5 O sumo sacerdote e todo o conselho dos líderes do povo podem confirmar isso. Recebi deles cartas para nossos irmãos judeus em Damasco que me autorizavam a trazer os seguidores do Caminho de lá para Jerusalém, em cadeias, para serem castigados.
6 “Pagtapit ne ku si Damaskus lettu ellew, bessuwang niyaˈ sahaya dantaˈ manamal amban diyataˈ langit sinag pī si aku.
6 “Quando me aproximava de Damasco, por volta do meio-dia, de repente uma luz muito intensa brilhou ao meu redor.
7 Hebbaˈ ku si bulak duk niyaˈ suwala takaleku magpaˈin, ‘O Saul. Saul. Weˈey ku binasanu?’
7 Caí no chão e ouvi uma voz que me disse: ‘Saulo, Saulo, por que você me persegue?’.
8 Tinilew weˈ ku, ‘Sine kew, Tuwan?’ Nambung iye, ‘Si Isa ku, aˈa Nasaretin. Aku hep bininasanun.’
8 “‘Quem és tu, Senhor?’, perguntei. “E a voz respondeu: ‘Sou Jesus, o nazareno,
9 Na, meˈ saweˈkun, takitede dantaˈin,” paˈin si Paul, “saguwaˈ gaˈ tahātide bang ine pinaˈin suwala si akuhin.
9 Os que me acompanhavam viram a luz, mas não entenderam a voz daquele que falava comigo.
10 Manjari tinilew weˈ ku, ‘Ine subey hininangkun, Tuwan?’ Paˈinne si aku, ‘Kuwat kew duk palanjal ne kew pī si Damaskus. Inakahan du kew laˈi kēmon hinang pinasukuˈ weˈ Tuhan si kaˈuhin.’
10 “Então perguntei: ‘Que devo fazer, Senhor?’. “E o Senhor me disse: ‘Levante-se e entre em Damasco, onde lhe dirão tudo que você deve fazer’.
11 Manjari pessek ne ku weˈ silew dantaˈ miyaˈan,” paˈin si Paul, “hangkan tinundan ku weˈ meˈ saweˈkun pī si Damaskus.
11 “A luz intensa havia me deixado cego, e meus companheiros tiveram de levar-me pela mão a Damasco.
12 “Laˈi si Damaskus, niyaˈ aˈa inēnan Ananiyas. Be-āgama iye duk nuhut saraˈten bi. Pagaddatan teˈed iye weˈ meˈ Yahudi si Damaskusin kēmon.
12 Vivia ali Ananias, um homem devoto, dedicado à lei e muito respeitado por todos os judeus da cidade.
13 Pī Ananiyas inin si aku duk nengge iye si bihingku. Paˈinne si aku, ‘Saul, pungtinaˈite kew. Ngite ne kew balik.’ Magtawus ku ngite balik,” paˈin si Paul, “duk pinayaman iye weˈ ku.
13 Ele veio, colocou-se ao meu lado e disse: ‘Irmão Saulo, volte a enxergar’. E, naquele mesmo instante, pude vê-lo.
14 Paˈin Ananiyas si aku, ‘Tapeneˈ kew weˈ Tuhanin, Tuhan inisbat weˈ meˈ kapapuˈanten bi, supaya kataˈuhannu kinabayaˈannen. Tapeneˈne kew supaya isab takitenu daraˈakanne mabentelin, duk takalenu asal suwalanen missā.
14 “Então ele disse: ‘O Deus de nossos antepassados escolheu você para conhecer a vontade dele e para ver o Justo e ouvi-lo falar.
15 Peggeˈ hinangne kew saksiˈ, ngakahan kēmon aˈahin sabab meˈ bakas takitenun duk takalenun.
15 Você será testemunha dele, dizendo a todos o que viu e ouviu.
16 Na, daˈa ne kew dayan,’ paˈin Ananiyas si aku. ‘Kuwat kew duk kew tapandi, tandaˈ weˈ sukuˈ pu si Isa ne kew. Ngampun kew pu si Isa, Panuhutanin duk ampunne meˈ dusenun.’”
16 O que está esperando? Levante-se e seja batizado! Fique limpo de seus pecados invocando o nome do Senhor’.
17 “Manjari balik ku pitu hap Awrusalam,” paˈin si Paul. “Duk sābuku ngampun laˈi dem langgal hadjehin,
17 “Depois que voltei a Jerusalém, estava orando no templo e tive uma visão,
18 pabagala si aku si Isa, Panuhutanin, duk missā iye si aku. Paˈinne, ‘Padayiˈ kew duk tahalaˈ kew bittuˈu amban Awrusalam peggeˈ gaˈi du kahagad meˈ aˈa matuˈuhin meˈ panaksiˈnu sabab akuhin.’
18 na qual o Senhor me dizia: ‘Depressa! Saia de Jerusalém, pois o povo daqui não aceitará seu testemunho a meu respeito’.
19 ‘Saguwaˈ Tuwan,’ paˈinku, ‘asal kataˈuhande du weˈ bakas talatagku meˈ kalanggalanin niggew duk mapeddiˈan meˈ masandel si kaˈuhin.
19 “E eu respondi: ‘Senhor, sem dúvida eles sabem que em cada sinagoga eu prendia e açoitava aqueles que criam em ti.
20 Duk pamapatey meˈ aˈa pu si Estepanin, saksiˈnun, laˈi du ku isab padūs si hinangde miyaˈan, duk aku pe mamanteyan meˈ semmek meˈ aˈa mamapatey iyehin.’
20 E quando Estêvão, tua testemunha, foi morto, eu estava inteiramente de acordo. Fiquei ali e guardei os mantos que eles tiraram quando foram apedrejá-lo’.
21 Saguwaˈ paˈin Panuhutanin si aku, ‘Tahalaˈ ne kew bittuˈu, peggeˈ daˈakte kew patala pī si meˈ kabangsahan dumaˈin Yahudihin.’”
21 “Mas o Senhor me disse: ‘Vá, pois eu o enviarei para longe, para os gentios’”.
22 Pakale teˈed meˈ aˈahin pu si Paul sampay tabissāne inin. Saguwaˈ ubus hadja inin bissāne, nagnaˈ ne isab siye maggasud papales, paˈinde, “Papateyun bi iye. Gaˈi iye pataˈ ellum.”
22 A multidão ouviu Paulo até ele dizer essa palavra. Então começaram a gritar: “Fora com esse sujeito! Ele não merece viver!”.
23 Maggasud ne paˈin siye duk iliyab-liyaban weˈ de meˈ semmekden duk magsabulak leppug padiyataˈ hawal astelden.
23 Gritavam, arrancavam seus mantos e jogavam poeira para o alto.
24 Manjari dinaˈak weˈ kelnelin binoˈo si Paul si meˈ aˈanen pī diyalem kutaˈ. Dinaˈak isab weˈ ne ilubakan si Paul duk iye magaka bang weˈey meˈ Yahudihin maggasud kuweˈ miyaˈan nguntarahan iye.
24 O comandante trouxe Paulo para dentro e ordenou que ele fosse açoitado e interrogado a fim de descobrir por que a multidão tinha ficado tão furiosa.
25 Pagtaˈingketan ne weˈ de si Paul sōng ilubakan, paˈin si Paul si tininti manengge malaˈihin, “Nuhut saraˈ ke kaˈam bang kaˈam ngalubakan aˈa Roma sa aku inin, bu gaˈ pe ku bakas tahukum?”
25 Quando amarravam Paulo para açoitá-lo, ele disse ao oficial que estava ali: “A lei permite açoitar um cidadão romano sem que ele tenha sido julgado?”.
26 Pagkale tinintihin inin, pī iye si kelnelin duk paˈinne, “Ine teˈ arak hininangte inin? Aˈa miyaˈan hatiˈ aˈa Roma.”
26 Ao ouvir isso, o oficial foi ao comandante e perguntou: “O que o senhor está fazendo? Este homem é cidadão romano!”.
27 Manjari pī kelnelin pu si Paul nilew iye, paˈinne, “Akahanun ku matoˈohin, aˈa Roma ke kew?” “Aweˈ,” paˈin si Paul.
27 O comandante perguntou a Paulo: “Diga-me, você é cidadão romano?”. Ele respondeu: “Sim, eu sou”.
28 Paˈin kelnelin, “Aku inin ekka sīn tapamayedku si gubelno Romahin duk ku manjari aˈa Roma.” “Saguwaˈ aku,” paˈin si Paul, “aˈa Roma ku kemuwe panganak akuhin.”
28 “Eu também”, disse o comandante. “E paguei caro por minha cidadania!” Paulo respondeu: “Mas eu sou cidadão de nascimento”.
29 Pagkalede miyaˈan, magtawus tahalaˈ amban si Paul meˈ aˈa sōng mangalubakan iyehin. Sampay kelnelin tinalew sakaliˈ kataˈuhanne weˈ si Paul aˈa Roma, peggeˈ iye hep mangandaˈak si Paul kinarenahin.
29 Quando os soldados que estavam prestes a interrogar Paulo ouviram que ele era cidadão romano, retiraram-se de imediato. Até mesmo o comandante ficou com medo ao saber que Paulo era cidadão romano, pois tinha mandado amarrá-lo.
30 Bayaˈ kataˈuhan kelnelin bang ine teˈed panuntutan meˈ Yahudi si Paulin. Hangkan pagsasumuhin dinaˈak weˈ ne magtipun meˈ nakuraˈ meˈ imamin duk kēmon meˈ kakunsihalanin. Manjari pinaluwas weˈ ne si Paul amban kutaˈ duk binoˈo weˈ ne pinaharap pī si meˈ kakunsihalan miyaˈan.
30 No dia seguinte, o comandante ordenou que os principais sacerdotes se reunissem com o conselho dos líderes do povo. Queria descobrir exatamente qual era o problema, por isso soltou Paulo e mandou que o trouxessem diante deles.
Atalhos do teclado
- Capítulo anterior←
- Próximo capítulo→
- Versículo anteriork
- Próximo versículoj
- Limpar seleçãoEsc
- Esta ajuda?
Estude este capítulo no WhatsApp
Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Atos 22, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.