Apocalipse 16
Yakan Bible (YKA_WBT) vs NAA
1 Manjari inin, niyaˈ takaleku suwala amban dem langgalin missā papales si pituˈ malaˈikatin. Paˈinne, “Pī kaˈam, buˈusanun bi pī si dunya isi pinggan pituˈ pennoˈ weˈ mulkaˈ Tuhan iyan.”
1 Ouvi uma voz forte, vinda do santuário, dizendo aos sete anjos: — Vão e derramem sobre a terra as sete taças da ira de Deus.
2 Manjari hap pī ne dambuwaˈ malaˈikatin muˈusan balaˈ dem pinggannen pī si dunya. Sakaliˈ buˈusanne, magtawus tomoˈan dugsal meˈ aˈa taga malka sattuwahin duk bakas manumba limbagannen. Laˈat teˈed dugsalden duk peddiˈ manamal.
2 O primeiro anjo foi e derramou a sua taça sobre a terra, e apareceram úlceras malignas e dolorosas nas pessoas que tinham a marca da besta e que adoravam a sua imagem.
3 Manjari binuˈusan isab weˈ malaˈikat mapasunuˈin balaˈ dem pinggannen pī dem tahik. Magtawus tahikin manjari kuweˈ lahaˈ aˈa matey duk kēmon maˈellum dem tahikin matey.
3 O segundo anjo derramou a sua taça no mar, e o mar se transformou em sangue, como de um morto, e morreu todo ser vivo que havia no mar.
4 Manjari binuˈusan isab weˈ katellu malaˈikatin balaˈ dem pinggannen si meˈ boheˈ duk si meˈ tuburan boheˈ. Magtawus boheˈin manjari lahaˈ.
4 O terceiro anjo derramou a sua taça nos rios e nas fontes de água, e eles se transformaram em sangue.
5 Takaleku malaˈikat magbayaˈ si meˈ boheˈin missā, paˈinne, “O, Tuhan, kaˈu masutsihin. Gaˈi kew pinda kemuwe amban awwal tagnaˈ sampay maˈin. Bentel hadja hukumannun.
5 Então ouvi o anjo das águas dizendo: “Tu és justo, tu que és e que eras, o Santo, pois julgaste estas coisas.
6 Peggeˈ pinapatey weˈ meˈ aˈa si dunyahin meˈ aˈanun duk meˈ aˈa mamoˈo lapalnun duk buˈus weˈ de lahaˈden, hangkan kuweˈitu inurungan siye weˈ nu lahaˈ inumde. Iye miyaˈan matalep panumbas siyehin.”
6 Porque derramaram sangue de santos e de profetas, também lhes deste sangue para beber. É o que merecem.”
7 Manjari niyaˈ ne isab takaleku suwala amban lugal pagkulubananin. Paˈin suwalahin, “O, Tuhan, kaˈu Tuhan Mabalakatanin. Hukumannun asal bentel duk bennal.”
7 Ouvi uma voz do altar, que dizia: “Certamente, ó Senhor Deus, Todo-Poderoso, verdadeiros e justos são os teus juízos.”
8 Manjari inin, binuˈusan weˈ kaˈampat malaˈikatin balaˈ dem pinggannen pī diyataˈ mata ellew. Magtawus ngapanas manamal ellewin hangkan eggas meˈ manusiyaˈin.
8 O quarto anjo derramou a sua taça sobre o sol, e lhe foi dado queimar a humanidade com fogo.
9 Eggas meˈ manusiyaˈin peggeˈ panas manamal ellewin. Hangkan binissā-bissāhan weˈ de Tuhanin peggeˈ iye mamaboˈo meˈ balaˈ miyaˈan. Saguwaˈ gaˈ du pagsusunande duk lebbahande meˈ duseden duk gaˈ isab pudjide Tuhanin.
9 As pessoas se queimaram com o intenso calor e blasfemaram contra o nome de Deus, que tem autoridade sobre estes flagelos. Porém, não se arrependeram para darem glória a Deus.
10 Manjari inin, binuˈusan ne weˈ kalime malaˈikatin balaˈ dem pinggannen pī si paningkoloˈan sattuwa bakas mapaguwaˈ amban dem tahikin. Magtawus ngalindem teˈed dem pagbayaˈannen. Kinekkeb weˈ meˈ aˈahin meˈ dellaˈden hawal peddiˈ talessaden.
10 O quinto anjo derramou a sua taça sobre o trono da besta. O reino da besta ficou em trevas, e as pessoas mordiam a língua por causa da dor que sentiam
11 Duk binissā-bissāhan weˈ de Tuhan si surgaˈin sabab peddiˈden duk meˈ dugsalden. Saguwaˈ gaˈ du pagsusunande duk lebbahande meˈ hinangande malaˈatin.
11 e blasfemavam contra o Deus do céu por causa das angústias e das úlceras que sofriam. Porém, não se arrependeram de suas obras.
12 Manjari inin, binuˈusan ne weˈ kaˈennem malaˈikatin balaˈ dem pinggannen pī si boheˈ hadje inēnan Alpurati. Magtawus teggang boheˈ miyaˈan, tahinang lān pinanyap para si meˈ sultan amban meˈ kalahatan si tampal silanganin.
12 O sexto anjo derramou a sua taça sobre o grande rio Eufrates. As águas do rio secaram, para que se preparasse o caminho dos reis que vêm do Oriente.
13 Manjari niyaˈ takiteku tellu umagad kuweˈ bantuk meˈ bekbak paguwaˈ amban dem behe nagahin duk amban behe sattuwahin duk amban behe nabi manggaˈi mabennalin.
13 Então vi sair da boca do dragão, da boca da besta e da boca do falso profeta três espíritos imundos semelhantes a rãs.
14 Umagad miyaˈan seyitan du; maghinang siye meˈ hinangan makaˈulaliˈ. Pī siye inin si meˈ kasultanan si tibuˈukan dunyahin, ngandaˈak siye magtipun supaya siye magbonoˈ si ellew bakas ginantaˈ weˈ Tuhan Mabalakatanin, iye ellew makatalew-talewin.
14 São espíritos de demônios, operadores de sinais, e se dirigem aos reis do mundo inteiro a fim de ajuntá-los para a batalha do grande Dia do Deus Todo-Poderoso.
15 Manjari missā Isa Almasi, paˈinne, “Pakale kaˈam. Bessuwang ku hadja iyan tekka kuweˈ aˈa panangkew paˈasek dem lumaˈbi waktu gaˈi ase-asebi. Asal kēgan teˈed meˈ aˈahin bang tekka ku ngape pe siye ngagadan aku duk andang ne siye magsemmek. Gaˈi du siye magkuwantang duk gaˈ du niyaˈ kaˈiyaˈande bisan siye pī paluwas si kaˈekkahan aˈa.”
15 “Eis que venho como vem o ladrão. Bem-aventurado aquele que vigia e guarda as suas vestes, para que não ande nu, e não se veja a sua vergonha.”
16 Manjari binoˈo weˈ tellu seyitanin meˈ kasultananin pinagtipun laˈi si lahat inēnan Amageddon bang si bissāhan Hibrani.
16 Então ajuntaram os reis no lugar que em hebraico se chama Armagedom.
17 Manjari inin, binuˈusan weˈ kapituˈ malaˈikatin balaˈ dem pinggannen pī si mahawan. Magtawus niyaˈ suwala pales paguwaˈ amban kursi dem langgalin. Paˈin suwalahin, “Ubus ne.”
17 Então o sétimo anjo derramou a sua taça pelo ar. E uma voz forte saiu do santuário, do lado do trono, dizendo: — Está feito!
18 Magtawus maglalat duk magletteˈ duk maglugung duk linug teˈed manamal. Gaˈ bakas linug kuweˈ miyaˈan kemuwe tagnaˈ manusiyaˈin pinapanjari. Asal iye miyaˈan linug tamanan mabasag teˈedin.
18 E sobrevieram relâmpagos, vozes e trovões, e ocorreu um grande terremoto, como nunca houve igual desde que há gente sobre a terra, tal foi o terremoto, forte e grande.
19 Na, magtawus kepak puweblo mabantuhin patellu bahagiˈ duk kēmon puweblo si meˈ kalahat-lahatanin magkaˈat. Manjari taˈesseb weˈ Tuhanin meˈ duse dem puweblo mabantu inēnan Babilonin. Dalil pinaˈinum weˈ Tuhanin meˈ aˈa malaˈihin boheˈ ubas dem sawannen, hātinen pinalessa weˈ ne si siye mulkaˈnen.
19 E a grande cidade se dividiu em três partes, e caíram as cidades das nações. E Deus se lembrou da grande Babilônia para dar-lhe o cálice do vinho do furor da sua ira.
20 Manjari lanyap kēmon kapūˈ-pūˈanin duk lanyap isab sampay kēmon kapunu-punuhanin.
20 Todas as ilhas fugiram, e os montes não foram achados.
21 Kalaboˈ-laboˈan isab meˈ ayisin kuweˈ batu hadje amban diyataˈ langit pī si meˈ manusiyaˈin. Bohatan dambuwaˈ ayisin niyaˈ limempūˈ kilu. Hangkan meˈ aˈahin binissā-bissāhan weˈ de Tuhanin peggeˈ lumanduˈ paminasa si siyehin sabab balaˈ pinatekka Tuhan si siye miyaˈan.
21 Também desabou do céu sobre as pessoas uma grande chuva de granizo, com pedras que pesavam mais de trinta quilos. E, por causa do flagelo da chuva de pedras, as pessoas blasfemaram contra Deus, porque esse flagelo do granizo era terrível.
Atalhos do teclado
- Capítulo anterior←
- Próximo capítulo→
- Versículo anteriork
- Próximo versículoj
- Limpar seleçãoEsc
- Esta ajuda?
Estude este capítulo no WhatsApp
Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Apocalipse 16, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.