Apocalipse 14
Yakan Bible (YKA_WBT) vs ARA
1 Manjari mayam ne ku isab balik. Takiteku iye inēnan Bili-bilihin laˈi nengge diyataˈ punu Siyon. Duk banes aˈa laˈi nuhut iye, dahatus duk ampatpuk-ampat ngibu ekkahanden. Meˈ aˈa miyaˈan tasulat diyataˈ lendoˈde ēn Bili-bilihin duk ēn Samane Tuhanin.
1 Olhei, e eis o Cordeiro em pé sobre o monte Sião, e com ele cento e quarenta e quatro mil, tendo na fronte escrito o seu nome e o nome de seu Pai.
2 Duk makakale ku suwala amban surgaˈ kuweˈ begeddu bessey boheˈ hadje duk kuweˈ palesan lugung. Suwala takaleku miyaˈan luˈuy isab kuweˈ helling bang aˈahin magalpa.
2 Ouvi uma voz do céu como voz de muitas águas, como voz de grande trovão; também a voz que ouvi era como de harpistas quando tangem a sua harpa.
3 Meˈ aˈa dahatus duk ampatpuk-ampat ngibu miyaˈan laˈi nengge paharap si kursi Tuhanin duk si ampat malaˈikat sakabayuˈin duk si meˈ bahiˈin. Magkalangan siye kalangan baˈahu duk gaˈ niyaˈ makaˈaya kalangan miyaˈan luwal siye meˈ dahatus duk ampatpuk-ampat ngibuhin, peggeˈ siye meˈ bakas ilekkat amban antanan nakuraˈ seyitanin palaˈide pe si dunyahin.
3 Entoavam novo cântico diante do trono, diante dos quatro seres viventes e dos anciãos. E ninguém pôde aprender o cântico, senão os cento e quarenta e quatro mil que foram comprados da terra.
4 Siye inin meˈ aˈa gaˈ niyaˈ tamak-tamak ateyden. Kuweˈ dalil subul siye, gaˈ bakas magkahinangan duk dende. Patuhut-tuhut siye si inēnan Bili-bilihin tungan-tunganne. Bakas siye ilekkat amban antanan nakuraˈ seyitanin palaˈide pe si dunyahin duk siye inin dehellu-dehellu pinaseddili para si Tuhanin duk para si Bili-bilihin.
4 São estes os que não se macularam com mulheres, porque são castos. São eles os seguidores do Cordeiro por onde quer que vá. São os que foram redimidos dentre os homens, primícias para Deus e para o Cordeiro;
5 Gaˈ siye bakas takale magdustaˈ. Gaˈ niyaˈ duse-dusede.
5 e não se achou mentira na sua boca; não têm mácula.
6 Manjari inin, niyaˈ takiteku malaˈikat seddili maglayangan laˈi diyataˈ mahawan langkew teˈed. Binoˈo weˈ ne aka-aka mahāp gaˈ niyaˈ kapindane salama-lamahin. Pinasaplag inin weˈ ne si kēmon aˈa si dunya amban kēmon pagsultanan, duk kabangsa-bangsahan, duk bayuˈ-bayuˈan bissāhan, duk kalahat-lahatan.
6 Vi outro anjo voando pelo meio do céu, tendo um evangelho eterno para pregar aos que se assentam sobre a terra, e a cada nação, e tribo, e língua, e povo,
7 Ngalingan iye papales, paˈinne, “Subey kaˈam talew si Tuhan. Pudjihun bi iye. Peggeˈ taˈabut ne waktu pangahukumne meˈ manusiyaˈin kēmon. Pudjihun bi iye, iye mamapanjari langitin duk bulakin duk tahikin duk meˈ tuburan boheˈin.”
7 dizendo, em grande voz: Temei a Deus e dai-lhe glória, pois é chegada a hora do seu juízo; e adorai aquele que fez o céu, e a terra, e o mar, e as fontes das águas.
8 Manjari niyaˈ malaˈikat seddili pasunuˈ si dehelluhin missā, paˈinne, “Magkaˈat ne, asal magkaˈat ne teˈed puweblo Babilon mabantuhin. Kuweˈ iye dalil dende dupang. Pinaˈinum weˈ ne kēmon meˈ aˈahin boheˈ ubas bisa duk siye taboˈone magduse.”
8 Seguiu-se outro anjo, o segundo, dizendo: Caiu, caiu a grande Babilônia que tem dado a beber a todas as nações do vinho da fúria da sua prostituição.
9 Manjari niyaˈ ne isab malaˈikat seddili pasunuˈ si duwehin missā papales, paˈinne, “Sasuku numba si sattuwahin duk si limbagannen, duk tamalkahan diyataˈ lendoˈnen atawa diyataˈ tangannen,
9 Seguiu-se a estes outro anjo, o terceiro, dizendo, em grande voz: Se alguém adora a besta e a sua imagem e recebe a sua marca na fronte ou sobre a mão,
10 pagmulkaˈan teˈed siye weˈ Tuhanin. Mulkaˈ Tuhanin kuweˈ dalil boheˈ ubas gaˈ niyaˈ lamud-lamudne tinowangan weˈ ne pī dem sawan inēnan Sawan Mulkaˈ Tuhanin bu pinaˈinum siye. Aweˈ, sine-sine mudji sattuwahin pinapeddiˈan teˈed dem ebbut duk dem kayat meylang si pagmatahan meˈ malaˈikat masutsihin duk iye inēnan Bili-bilihin.
10 também esse beberá do vinho da cólera de Deus, preparado, sem mistura, do cálice da sua ira, e será atormentado com fogo e enxofre, diante dos santos anjos e na presença do Cordeiro.
11 Duk ngumbu gaˈ tamanan ebbut pangaleggahan siyehin. Gaˈ niyaˈ halihan pagsandalden ellew-sangem, meˈ bakas manumba sattuwahin duk limbagannen, duk kamalkahan siye ēn sattuwahin.”
11 A fumaça do seu tormento sobe pelos séculos dos séculos, e não têm descanso algum, nem de dia nem de noite, os adoradores da besta e da sua imagem e quem quer que receba a marca do seu nome.
12 Hangkan hep kaˈam meˈ aˈa Tuhanin, meˈ manuhut pangandaˈakannen duk masandel pu si Isahin, subey teˈed sandalanbi.
12 Aqui está a perseverança dos santos, os que guardam os mandamentos de Deus e a fé em Jesus.
13 Manjari niyaˈ takaleku suwala amban surgaˈ magpaˈin, “Sulatun inin: Tinagnaˈan kuweˈitu, sasuku matey bu sandel siye pu si Isa Almasi, asal kēgan teˈed siye.” Manjari padūs Niyawa Sutsihin, paˈinne, “Bennal iyan. Asal kēgan teˈed siye. Humali ne siye amban paglubagden peggeˈ kaˈujudan hinangande mahāpin taboˈo weˈ de hap ahilat.”
13 Então, ouvi uma voz do céu, dizendo: Escreve: Bem-aventurados os mortos que, desde agora, morrem no Senhor. Sim, diz o Espírito, para que descansem das suas fadigas, pois as suas obras os acompanham.
14 Manjari inin, mayam ne ku isab balik. Niyaˈ takiteku inalak duk niyaˈ kuweˈ bantuk manusiyaˈ ningkoloˈ diyataˈ inalak miyaˈan. Taga korona bulawan iye diyataˈ kōkne duk niyaˈ sanggut talem si tanganne.
14 Olhei, e eis uma nuvem branca, e sentado sobre a nuvem um semelhante a filho de homem, tendo na cabeça uma coroa de ouro e na mão uma foice afiada.
15 Manjari niyaˈ takiteku malaˈikat seddili paguwaˈ amban dem langgal bu ngalingan papales pī si maningkoloˈ diyataˈ inalakin. Paˈinne, “Gunahun sanggutnun duk magani ne kew peggeˈ taˈabut ne musim pagpagani dem dunyahin. Peggeˈ dunyahin kuweˈ dalil tanaˈ lugtaˈ ne.”
15 Outro anjo saiu do santuário, gritando em grande voz para aquele que se achava sentado sobre a nuvem: Toma a tua foice e ceifa, pois chegou a hora de ceifar, visto que a seara da terra já amadureceu!
16 Manjari iye maningkoloˈ diyataˈ inalakin, ilabadan weˈ ne sanggutnen dem dunya bu pinagani ne weˈ ne kēmon.
16 E aquele que estava sentado sobre a nuvem passou a sua foice sobre a terra, e a terra foi ceifada.
17 Manjari niyaˈ isab takiteku malaˈikat seddili paguwaˈ amban langgal si surgaˈin duk niyaˈ isab sanggut talem boˈone.
17 Então, saiu do santuário, que se encontra no céu, outro anjo, tendo ele mesmo também uma foice afiada.
18 Manjari, niyaˈ pe malaˈikat seddili paguwaˈ amban atag lamisahan pagtugtugan kamanyan laˈi dem langgalin. Iye miyaˈan malaˈikat manungguˈan ebbutin. Ngalingan iye papales pī si malaˈikat magboˈo sanggut matalemin, paˈinne, “Gunahun sanggutnun duk kehetun ne meˈ pungut ubasin amban meˈ bāhan ubas si dunyahin peggeˈ tahak ne kēmon.”
18 Saiu ainda do altar outro anjo, aquele que tem autoridade sobre o fogo, e falou em grande voz ao que tinha a foice afiada, dizendo: Toma a tua foice afiada e ajunta os cachos da videira da terra, porquanto as suas uvas estão amadurecidas!
19 Manjari ilabadan ne weˈ malaˈikatin sanggutnen pī dem dunya bu kinehet weˈ ne meˈ pungut ubasin amban bāhanne, ubus bu ilakasan weˈ ne pī dem pagpeggaˈan hadje. Hāti dalilan inin, ilegga teˈed meˈ aˈa pinagmulkaˈan weˈ Tuhanin.
19 Então, o anjo passou a sua foice na terra, e vindimou a videira da terra, e lançou-a no grande lagar da cólera de Deus.
20 Na, meˈ ubasin pineggaˈ laˈi si pagpeggaˈan si luwasan puweblo. Mapaguwaˈ amban pagpeggaˈanin lahaˈ kuweˈ dunuk palasey, niyaˈ meˈ tellu hatus kilumetro talahannen duk lalemnen taman kakkang kuraˈ.
20 E o lagar foi pisado fora da cidade, e correu sangue do lagar até aos freios dos cavalos, numa extensão de mil e seiscentos estádios.
Atalhos do teclado
- Capítulo anterior←
- Próximo capítulo→
- Versículo anteriork
- Próximo versículoj
- Limpar seleçãoEsc
- Esta ajuda?
Estude este capítulo no WhatsApp
Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Apocalipse 14, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.