Lucas 15
swessb (SWESSB) vs ACF
1 Men till honom närmade sig alla tullindrivarna och syndarna för att höra honom.
1 E Chegavam-se a ele todos os publicanos e pecadores para o ouvir.
2 Och då muttrade både fariseerna och de skriftlärda och sade att: ”Den där välkomnar syndare och äter med dem.”
2 E os fariseus e os escribas murmuravam, dizendo: Este recebe pecadores, e come com eles.
3 Men han talade till dem denna liknelse och sade:
3 E ele lhes propôs esta parábola, dizendo:
4 ”Vilken människa av er som har hundra får och förlorar ett av dem lämnar inte de nittionio i ödemarken och går efter det förlorade tills han finner det?
4 Que homem dentre vós, tendo cem ovelhas, e perdendo uma delas, não deixa no deserto as noventa e nove, e vai após a perdida até que venha a achá-la?
5 Och när han funnit det, lägger han det över sina axlar glad,
5 E achando-a, a põe sobre os seus ombros, jubiloso;
6 och kommen till huset sammankallar han vännerna och grannarna och säger till dem: Gläd er med mig! För jag fann mitt får som var förlorat.
6 E, chegando a casa, convoca os amigos e vizinhos, dizendo-lhes: Alegrai-vos comigo, porque já achei a minha ovelha perdida.
7 Jag säger er att: Så blir det glädje i himlen över en enda syndare som ändrar sinne, mer än över nittionio rättfärdiga som inte har behov av sinnesändring.
7 Digo-vos que assim haverá alegria no céu por um pecador que se arrepende, mais do que por noventa e nove justos que não necessitam de arrependimento.
8 Eller vilken kvinna som har tio drakmer, om hon förlorar en drakma, tänder inte en lampa och sopar huset och söker omsorgsfullt tills hon finner?
8 Ou qual a mulher que, tendo dez dracmas, se perder uma dracma, não acende a candeia, e varre a casa, e busca com diligência até a achar?
9 Och när hon funnit, sammankallar hon väninnorna och grannkvinnor och säger: Gläd er med mig! För jag fann drakman som jag förlorade.
9 E achando-a, convoca as amigas e vizinhas, dizendo: Alegrai-vos comigo, porque já achei a dracma perdida.
10 Så, säger jag er, blir det glädje inför Guds änglar över en enda syndare som ändrar sinne.”
10 Assim vos digo que há alegria diante dos anjos de Deus por um pecador que se arrepende.
11 Och han sade: ”En man hade två söner.
11 E disse: Um certo homem tinha dois filhos;
12 Och den yngre av dem sade till fadern: Far, ge mig den del som tillfaller mig av förmögenheten. Och han fördelade åt dem tillgångarna.
12 E o mais moço deles disse ao pai: Pai, dá-me a parte dos bens que me pertence. E ele repartiu por eles a fazenda.
13 Och efter inte så många dagar samlade den yngre sonen ihop allt och reste iväg till en trakt långt bort, och där förskingrade han sin förmögenhet och levde omåttligt.
13 E, poucos dias depois, o filho mais novo, ajuntando tudo, partiu para uma terra longínqua, e ali desperdiçou os seus bens, vivendo dissolutamente.
14 Men när han hade spenderat allt, kom en stark svält över den trakten och han började lida brist.
14 E, havendo ele gastado tudo, houve naquela terra uma grande fome, e começou a padecer necessidades.
15 Och han gick och anslöt sig till en av medborgarna i den trakten, och han skickade honom till sina fält att valla svin.
15 E foi, e chegou-se a um dos cidadãos daquela terra, o qual o mandou para os seus campos, a apascentar porcos.
16 Och han åtrådde att mätta sig av fröskidorna som svinen åt, och ingen gav honom.
16 E desejava encher o seu estômago com as bolotas que os porcos comiam, e ninguém lhe dava nada.
17 Men när han kom till sig själv, sade han: Hur många anställda hos min far har överflöd på bröd, men jag går under här av svält!
17 E, tornando em si, disse: Quantos jornaleiros de meu pai têm abundância de pão, e eu aqui pereço de fome!
18 Jag ska stå upp och gå till min far och säga till honom: Far, jag har syndat mot himlen och inför dig.
18 Levantar-me-ei, e irei ter com meu pai, e dir-lhe-ei: Pai, pequei contra o céu e perante ti;
19 Jag är inte längre värd att kallas din son. Gör mig som en av dina anställda.
19 Já não sou digno de ser chamado teu filho; faze-me como um dos teus jornaleiros.
20 Och han stod upp och gick till sin far.
20 E, levantando-se, foi para seu pai; e, quando ainda estava longe, viu-o seu pai, e se moveu de íntima compaixão e, correndo, lançou-se-lhe ao pescoço e o beijou.
21 Men sonen sade till honom: Far, jag har syndat mot himlen och inför dig. Jag är inte längre värd att kallas din son.
21 E o filho lhe disse: Pai, pequei contra o céu e perante ti, e já não sou digno de ser chamado teu filho.
22 Men fadern sade till sina fasttjänare: Fort, bär ut den främsta dräkten och iklä honom, och sätt en fingerring på hans hand och sandaler på fötterna.
22 Mas o pai disse aos seus servos: Trazei depressa a melhor roupa; e vesti-lho, e ponde-lhe um anel na mão, e alparcas nos pés;
23 Och för ut den gödda kalven, slaktoffra och vi ska äta och fröjda oss.
23 E trazei o bezerro cevado, e matai-o; e comamos, e alegremo-nos;
24 För denne min son var död och levde igen, han var förlorad och blev funnen. Och de började fröjda sig.
24 Porque este meu filho estava morto, e reviveu, tinha-se perdido, e foi achado. E começaram a alegrar-se.
25 Men hans äldre son var på fältet. Och när han kom och närmade sig huset, hörde han musik och danser.
25 E o seu filho mais velho estava no campo; e quando veio, e chegou perto de casa, ouviu a música e as danças.
26 Och han kallade till sig en av gossarna och efterhörde vad detta kunde vara.
26 E, chamando um dos servos, perguntou-lhe que era aquilo.
27 Och han sade till honom att: Din bror har kommit, och din far har slaktoffrat den gödda kalven för att han erhållit honom frisk.
27 E ele lhe disse: Veio teu irmão; e teu pai matou o bezerro cevado, porque o recebeu são e salvo.
28 Men han vredgades och ville inte gå in. Och hans far kom ut och vädjade till honom,
28 Mas ele se indignou, e não queria entrar.
29 men han svarade och sade till sin far: Se, så många år fasttjänar jag dig och har aldrig förbigått ditt bud. Och mig har du aldrig gett en killing så att jag med mina vänner kan fröjda mig.
29 E saindo o pai, instava com ele. Mas, respondendo ele, disse ao pai: Eis que te sirvo há tantos anos, sem nunca transgredir o teu mandamento, e nunca me deste um cabrito para alegrar-me com os meus amigos;
30 Men när denne din son som ätit upp dina tillgångar med skökor kom, slaktoffrade du för honom den gödda kalven!
30 Vindo, porém, este teu filho, que desperdiçou os teus bens com as meretrizes, mataste-lhe o bezerro cevado.
31 Men han sade till honom: Barn, du är alltid med mig, och allt mitt är ditt.
31 E ele lhe disse: Filho, tu sempre estás comigo, e todas as minhas coisas são tuas;
32 Men att fröjda oss och vara glada var nödvändigt, för denne din bror var död och levde igen, och förlorad och blev återfunnen.”
32 Mas era justo alegrarmo-nos e folgarmos, porque este teu irmão estava morto, e reviveu; e tinha-se perdido, e achou-se.
Atalhos do teclado
- Capítulo anterior←
- Próximo capítulo→
- Versículo anteriork
- Próximo versículoj
- Limpar seleçãoEsc
- Esta ajuda?
Estude este capítulo no WhatsApp
Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Lucas 15, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.