Jó 7
Swedish 1917 Version (SVD) vs NAA
1 En stridsmans liv lever ju människan på jorden, och hennes dagar äro såsom dagakarlens dagar.
1 “Não é verdade que a vida do ser humano neste mundo é uma luta sem fim? Não são os seus dias como os de um trabalhador diarista?
2 Hon är lik en träl som flämtar efter skugga, lik en dagakarl som får bida efter sin lön.
2 Como o escravo que suspira pela sombra e como o trabalhador que espera pelo seu salário,
3 Så har jag fått till arvedel månader av elände; nätter av vedermöda hava blivit min lott.
3 assim me deram por herança meses de desengano e me proporcionaram noites de aflição.
4 Så snart jag har lagt mig, är min fråga: »När skall jag då få stå upp?» Ty aftonen synes mig så lång; jag är övermätt av oro, innan morgonen har kommit.
4 Ao deitar-me, pergunto: quando me levantarei? Mas a noite é longa, e estou farto de me virar na cama, até o amanhecer.
5 Med förruttnelsens maskar höljes min kropp, med en skorpa lik jord; min hud skrymper samman och faller sönder.
5 O meu corpo está vestido de vermes e de crostas terrosas; a minha pele racha e de novo forma pus.
6 Mina dagar fly snabbare än vävarens spole; de försvinna utan något hopp.
6 Os meus dias são mais velozes do que a lançadeira do tecelão e se findam sem esperança.
7 Tänk därpå att mitt liv är en fläkt, att mitt öga icke mer skall få se någon lycka.
7 Lembra-te, ó Deus, de que a minha vida é um sopro; os meus olhos não tornarão a ver a felicidade.
8 Den nu ser mig, hans öga skall ej vidare skåda mig; bäst din blick vilar på mig, är jag icke mer.
8 Os olhos de quem agora me vê não me verão mais; os teus olhos me procurarão, mas já terei desaparecido.”
9 Såsom ett moln som har försvunnit och gått bort, så är den som har farit ned i dödsriket; han kommer ej åter upp därifrån.
9 “Assim como a nuvem se desfaz e passa, aquele que desce à sepultura jamais voltará a subir.
10 Aldrig mer vänder han tillbaka till sitt hus, och hans plats vet icke av honom mer.
10 Nunca mais voltará para a sua casa, e o lugar onde mora nunca mais o conhecerá.
11 Därför vill jag nu icke lägga band på min mun, jag vill taga till orda i min andes ångest, jag vill klaga i min själs bedrövelse.
11 Por isso, não reprimirei a minha boca. Na angústia do meu espírito, falarei; na amargura da minha alma, eu me queixarei.
12 Icke är jag väl ett hav eller ett havsvidunder, så att du måste sätta ut vakt mot mig?
12 Será que eu sou o mar ou algum monstro marinho, para que me ponhas sob guarda?
13 När jag hoppas att min bädd skall trösta mig, att mitt läger skall lindra mitt bekymmer,
13 Quando digo: ‘O meu leito me consolará, a minha cama aliviará a minha queixa’,
14 då förfärar du mig genom drömmar, och med syner förskräcker du mig.
14 então me assustas com sonhos e me atemorizas com visões.
15 Nej, hellre vill jag nu bliva kvävd, hellre dö än vara blott knotor!
15 Por isso, prefiro ser estrangulado; antes a morte do que esta tortura.
16 Jag är led vid detta; aldrig kommer jag åter till liv. Låt mig vara; mina dagar äro ju fåfänglighet.
16 Estou farto da minha vida; não quero viver para sempre. Deixa-me em paz, porque os meus dias são um sopro.”
17 Vad är då en människa, att du gör så stor sak av henne, aktar på henne så noga,
17 “Que é o homem, para que tu lhe dês tanta importância, para que dês a ele atenção,
18 synar henne var morgon, prövar henne vart ögonblick?
18 para que a cada manhã o visites, e que a cada momento o ponhas à prova?
19 Huru länge skall det dröja, innan du vänder din blick ifrån mig, lämnar mig i fred ett litet andetag?
19 Até quando não desviarás de mim o teu olhar? Até quando não me darás tempo de engolir a minha saliva?
20 Om jag än har syndar, vad skadar jag därmed dig, du människornas bespejare? Varför har du satt mig till ett mål för dina angrepp och låtit mig bliva en börda för mig själv?
20 Se pequei, que mal fiz a ti, ó Espreitador da humanidade? Por que fizeste de mim o teu alvo, tornando-me um peso para mim mesmo?
21 Varför vill du icke förlåta mig min överträdelse, icke tillgiva mig min missgärning? Nu måste jag ju snart gå till vila i stoftet; om du söker efter mig, så är jag icke mer.
21 Por que não perdoas a minha transgressão e não tiras a minha iniquidade? Pois agora me deitarei no pó; e, se me procuras, já terei desaparecido.”
Atalhos do teclado
- Capítulo anterior←
- Próximo capítulo→
- Versículo anteriork
- Próximo versículoj
- Limpar seleçãoEsc
- Esta ajuda?
Estude este capítulo no WhatsApp
Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Jó 7, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.