Atos 23
ikz (IKZ) vs NAA
1 Neho Paaurʉ akamogorera bhʉkʉngʼu abhakʉrʉ bhi ichandarʉ, arabhuga, “Abhahiiri bhaanɨ imwɨ, nɨmarirɨ emeremo janɨ kwa Mungu, ekoro yaanɨ nzɨrʉ ya pee kuhika reero yɨnʉ.”
1 Paulo, fixando os olhos no Sinédrio, disse: — Meus irmãos, tenho vivido até o dia de hoje com a consciência limpa diante de Deus.
2 Hanʉ kuhaani ʉmʉkʉrʉ Ananiya iigwirɨ ɨngʼana yiyo, akabhabhʉʉrɨra bhanʉ bhaarɨ bhiimiiriirɨ haguhɨ na Paaurʉ bhamoteme nyaasasɨ kumunywa.
2 Mas Ananias, o sumo sacerdote, mandou aos que estavam perto de Paulo que lhe batessem na boca.
3 Neho Paaurʉ akabhʉʉrɨra Ananiya, “Mungu arakotema awɨ, wʉnʉ wanga inyiki yɨnʉ ɨhakirwɨ iswakara! Awɨ wiikɨɨrɨ hayo korereke ʉntɨnɨrɨ ku kutuna imigirʉ, nawe aumwene ʉragɨsarya ku kuswaja abhaatʉ bhanteme ɨnʉ imigirʉ gɨraanga!”
3 Então Paulo lhe disse: — Deus há de ferir você, parede branqueada! Você está aí sentado para me julgar de acordo com a Lei e, contra a Lei, ordena que eu seja agredido?
4 Neho abhaatʉ bhanʉ bhaarɨ bhiimiiriirɨ haguhɨ na Paaurʉ bhakamʉbhʉʉrɨra, “Ʉtakwenderwa kʉtʉka kuhaani ʉmʉkʉrʉ wʉnʉ atɨɨrwɨ na Mungu.”
4 Os que estavam ali perguntaram a Paulo: — Você está insultando o sumo sacerdote de Deus?
5 Paaurʉ akabhabhʉʉrɨra, “Abhahiiri bhaanɨ, naarɨ nɨtɨɨzɨ kʉbha ewe newe kuhaani ʉmʉkʉrʉ, kʉ kʉbha yandikirwɨ kʉMaandɨkʉ kʉbha ‘Ʉtamʉgamba kɨbhɨ ʉmʉtɨmi waanyu.’ ”
5 Paulo respondeu: — Eu não sabia, irmãos, que ele é sumo sacerdote. Porque está escrito: “Não fale mal de uma autoridade do seu povo.”
6 Hanʉ Paaurʉ aamɨnyirɨ kʉbha gatɨgatɨ wa abhakʉrʉ bhayo bhaareho Abhasadukaayo hamwɨmwɨ na Abhafarisaayo, akatiirya riraka ryazɨ mʉbhʉtangɨ bhwi ichandarʉ, arabhuga, “Abhahiiri bhaanɨ, inyɨ Mʉfarisaayo nɨrɨ, umwana wʉ Ʉmʉfarisaayo. Nɨratinirwa hanʉ igʉrʉ wu ukwisega kʉbha abhaku bhararyʉka.”
6 Como Paulo sabia que uma parte do Sinédrio se compunha de saduceus e outra, de fariseus, exclamou: — Irmãos, eu sou fariseu, filho de fariseus. Estou sendo julgado por causa da esperança e da ressurreição dos mortos!
7 Hanʉ aamarirɨ kʉgamba gayo, kʉkabhaho rirɨgɨ gatɨ ya Abhafarisaayo na Abhasadukaayo ni ichandarʉ chʉsi kɨkatwanɨkana kabhɨrɨ.
7 Ditas estas palavras, começou uma grande discussão entre fariseus e saduceus, e o Sinédrio se dividiu.
8 Bhakatwanɨkana kʉ kʉbha Abhasadukaayo bharaanga kʉbha bhʉtareeho bhuryuku, naabha bhamaraika, naabha amasambwa. Nawe Abhafarisaayo abheene bhariisirirya gayo gʉʉsi.
8 Pois os saduceus dizem que não há ressurreição, nem anjo, nem espírito, ao passo que os fariseus admitem todas essas coisas.
9 Kʉkabhaho na rirɨgɨ ikʉrʉ gatɨ wa abhakʉrʉ bhayo. Abhiija obhorebhe bhi imigirʉ bhanʉ bhaarɨ Abhafarisaayo, bhakiimɨɨrɨra bhakagamba kuzinguru bharabhuga, “Tʉtakorora bhʉbhɨ bhwʉbhwʉsi bhwʉ ʉmʉʉtʉ wʉnʉ! Ɨratʉra kʉbha agambɨɨnɨ nɨ ɨkɨhwɨ hamwɨ maraika.”
9 Houve, pois, muita gritaria no Sinédrio. E, levantando-se alguns escribas que eram do partido dos fariseus, discutiam, dizendo: — Não achamos neste homem mal algum. E se, de fato, algum espírito ou anjo falou com ele?
10 Rirɨgɨ rɨkabha ikʉrʉ kuhika ʉmʉkʉrʉ wa abhasirikarɨ wurya, akʉʉbhaha na kukina kʉbha bhiisirɨ kokenyakenya Paaurʉ. Akatʉma abhasirikarɨ bhajɨ bhamuruushɨ gatɨgatɨ wa abhaatʉ bharya kwa nguru na kumusikirya mwigoobhe rya abhasirikarɨ.
10 Como a discussão ficava cada vez mais intensa, o comandante, temendo que Paulo fosse despedaçado por eles, mandou descer a guarda para que o retirassem dali e o levassem para a fortaleza.
11 Ubhutikʉ bhu urusikʉ ruyoruyo, Ʉmʉkʉrʉ akiimɨɨrɨra haguhɨ na Paaurʉ, akamʉbhʉʉrɨra, “Ihaana umwʉyʉ! Chɨmbu wahurukiryɨ obhomenyeekererya Yɨrusarɨɨmu hanʉ, nɨmbu oreenderwa unhurukiryɨ obhomenyeekererya kʉrʉbhɨri rwa Ruumi rwʉsi.”
11 Na noite seguinte, o Senhor, pondo-se ao lado de Paulo, disse:
12 Hanʉ bhwakɨɨrɨ, Abhayaahudi abhandɨ bhakakora amangʼɨɨni na bhakiirahɨra kʉbha, bhatakurya naabha kunywa kuhika hanʉ bhariitɨ Paaurʉ.
12 Quando amanheceu, os judeus se reuniram e juraram que não haviam de comer, nem beber, enquanto não matassem Paulo.
13 Abhaatʉ bhanʉ bhaakʉrirɨ amangʼɨɨni gayo bhaarɨ bharakɨra merongo ene.
13 Eram mais de quarenta os que se envolveram nessa conspiração.
14 Bhakatuna abhakʉrʉ bha abhakuhaani na abhakaruka bhakabhabhʉʉrɨra, “Twirahiirɨ itwʉsi kʉbha, tʉtakurya naabha kunywa kuhika twitɨ Paaurʉ.
14 Estes foram falar com os principais sacerdotes e os anciãos e disseram: — Juramos, sob pena de maldição, não comer coisa alguma, enquanto não matarmos Paulo.
15 Mmbe nangʉ, imwɨ hamwɨmwɨ ni ichandarʉ ɨkɨkʉrʉ, moreenderwa mʉsabhɨ ʉmʉkʉrʉ wa abhasirikarɨ korereke areete Paaurʉ kwa niimwɨ. Mwikʉryɨ nkina moreenda kumubhuuririrya bhwaheene igʉrʉ wa amangʼana gaazɨ, na niitwɨ tʉmʉratɨ mʉnzɨra tumwitɨ, akɨɨrɨ kuhika hanʉ.”
15 Por isso, agora, juntamente com o Sinédrio, mandem um recado ao comandante para que ele o apresente a vocês, sob o pretexto de que desejam investigar mais acuradamente o caso dele; e nós, antes que ele chegue, estaremos prontos para matá-lo.
16 Nawe umwihwa wa Paaurʉ akiigwa igʉrʉ wa mangʼɨɨni gayo, akʉmara akaja mwigoobhe rya abhasirikarɨ irya na kʉbhʉʉrɨra Paaurʉ.
16 Mas o filho da irmã de Paulo, tendo ouvido a respeito da trama, foi, entrou na fortaleza e contou tudo a Paulo.
17 Neho Paaurʉ akabhɨrɨkɨra ʉmʉkʉrʉ wʉmwɨ wa abhasirikarɨ, akamʉbhʉʉrɨra, “Muhirɨ umumura wʉnʉ kʉmʉkʉrʉ waanyu, ana kɨsɨgʉ chʉ ʉkʉmʉbhʉʉrɨra.”
17 Então este, chamando um dos centuriões, disse: — Leve este rapaz ao comandante, porque tem algo a dizer.
18 Mmbe umusirikarɨ wurya akamuhira umumura wurya kʉmʉkʉrʉ waabhʉ na kʉgamba, “Paaurʉ omobhohwa, akambɨrɨkɨra na kʉnsabha nereete umumura wʉnʉ kwa naawɨ, kʉ kʉbha anɨ ɨngʼana yʉ ʉkʉkʉbhʉʉrɨra.”
18 O centurião levou o rapaz ao comandante e disse: — O prisioneiro Paulo me chamou e pediu que eu trouxesse à sua presença este rapaz, pois tem algo a dizer ao senhor.
19 Ʉmʉkʉrʉ wa abhasirikarɨ wuyo, akagwata umumura wuyo okobhoko, akamuhira rusizʉ na kumubhuurya, “Oreenda kʉmbʉʉrɨrakɨ?”
19 O comandante pegou o rapaz pela mão e, levando-o para um lado, perguntou-lhe: — O que você tem para me dizer?
20 Umumura wurya akamʉbhʉʉrɨra, “Abhayaahudi bhiisirirɨɨnʼyɨ bhakʉsabhɨ, umuhirɨ Paaurʉ kuchandarʉ ɨkɨkʉrʉ chabhʉ tabhʉʉri. Bhakʉkangiriryɨ kʉbha bhareenda kumubhuuririrya bhwaheene igʉrʉ wa amangʼana gaazɨ.
20 Ele respondeu: — Os judeus decidiram pedir ao senhor que, amanhã, apresente Paulo ao Sinédrio, sob o pretexto de que desejam fazer uma investigação mais acurada a respeito dele.
21 Nawe ʉtaaza kubhiisiririrya, kʉ kʉbha abhaatʉ bhanʉ bhamʉratiirɨ bharakɨra merongo ene. Bhiirahiirɨ kʉbha, bhatakurya naabha kunywa kuhika hanʉ bhakumwita. Nangʉ bhamarirɨ kʉbhanʉra, bhararɨnda ubhiisiririryɨ amasabhi gaabhʉ.”
21 Não se deixe persuadir, porque mais de quarenta deles armaram uma emboscada. Fizeram um pacto de, sob pena de maldição, não comer, nem beber, enquanto não matarem Paulo; e agora estão prontos, esperando que o senhor prometa atender o pedido deles.
22 Mmbe ʉmʉkʉrʉ wa abhasirikarɨ wurya akabhʉʉrɨra umumura wuyo kʉbha ajɨ, nawe akamuhiitya, arabhuga, “Ʉtabhʉʉrɨra mʉʉtʉ wʉwʉʉsi kʉbha umbuuriirɨ amangʼana ganʉ.”
22 Então o comandante despediu o rapaz, recomendando-lhe que não dissesse a ninguém ter lhe trazido estas informações.
23 Akʉmara ʉmʉkʉrʉ wa abhasirikarɨ wurya, akabhɨrɨkɨra abhaangariri bhabhɨrɨ bha abhasirikarɨ bhaazɨ, akabhabhʉʉrɨra, “Mʉbhɨ bhwaheene kʉbhʉʉka hanʉ zɨɨsa isatʉ ubhutikʉ, kuja kʉrʉbhɨri Kaisaariya hamwɨmwɨ na abhasirikarɨ magana abhɨrɨ, abhasirikarɨ merongo muhungatɨ bha zɨfaraasi na abhandɨ magana abhɨrɨ bha amatimʉ.
23 Chamando dois centuriões, ordenou: — Tenham de prontidão duzentos soldados, setenta cavaleiros e duzentos lanceiros para irem até Cesareia a partir das nove horas da noite.
24 Mʉtʉʉrɨ zɨfaraasi bhwaheene, mutiiryɨ Paaurʉ igʉrʉ na kumuhira komorembe kumwanangwa Fɨriiki.”
24 Preparem também animais para fazer Paulo montar e levem-no com segurança ao governador Félix.
25 Akʉmara akaandɨka ɨnyarʉbha kwa Fɨriiki ɨrabhuga:
25 O comandante escreveu uma carta nestes termos:
26 “Kiraudiyʉ Risiya kumugungibhwa umwanangwa Fɨriiki, nɨrakokeerya.
26 “Cláudio Lísias ao excelentíssimo governador Félix. Saudações.
27 Ʉmʉʉtʉ wʉnʉ akagwatwa na Abhayaahudi, bhakabha haguhɨ kumwita. Hanʉ namɨnyirɨ kʉbha ni‑Muruumi, nɨkaja hamwɨmwɨ na amaribhita ga abhasirikarɨ nɨkamutuurya.
27 Este homem foi preso pelos judeus e estava prestes a ser morto por eles, quando eu, sobrevindo com a guarda, o livrei, por saber que ele era romano.
28 Nekeenda kwobhoora kwakɨ bhaarɨ bharamʉgamba, nɨkamuhira mʉbhʉtangɨ bhwi ichandarʉ chabhʉ.
28 Querendo certificar-me do motivo por que o acusavam, levei-o ao Sinédrio deles.
29 Neho nɨkamenya kʉbha aarɨ aragambwa kʉmangʼana gi imigirʉ jabhʉ, nawe ataagambirwɨ kwingʼana ryʉryʉsi rɨnʉ rikugirya iitwɨ hamwɨ kobhohwa.
29 Descobri que ele era acusado de coisas referentes à lei que os rege, mas nada que justificasse morte ou mesmo prisão.
30 Hanʉ nabhuuriirwɨ kʉbha gareho amangʼɨɨni gu ukwita ʉmʉʉtʉ wʉnʉ, nɨkamʉtʉma bhwangʉ kwa naawɨ. Nɨkabhatʉma abhagambi bhaazɨ, bhagambɨ amangʼana gaazɨ mʉbhʉtangɨ bhwazʉ.”
30 Sendo eu informado de que ia haver uma emboscada contra o homem, tratei de enviá-lo imediatamente ao senhor, intimando também os acusadores a irem dizer, na sua presença, o que eles têm contra ele. Passe bem.”
31 Mmbe, abhasirikarɨ bhayo bhakagega Paaurʉ chɨmbu bhaabhuuriirwɨ, bhakamuhira ubhutikʉ bhuyobhuyo kuhika ʉrʉbhɨri rwa Antipatiiri.
31 Então os soldados, conforme lhes foi ordenado, pegaram Paulo e, durante a noite, o conduziram até Antipátride.
32 Hanʉ bhwakɨɨrɨ, bhakatiga abhasirikarɨ bha zɨfaraasi bhakakaja orogendo hamwɨmwɨ na Paaurʉ. Ribhaga riyo abhasirikarɨ bha amagʉrʉ bhakagarʉka mwigoobhe ryabhʉ rya abhasirikarɨ.
32 No dia seguinte, voltaram para a fortaleza, tendo deixado os cavaleiros encarregados de seguir viagem com ele.
33 Hanʉ abhasirikarɨ bha zɨfaraasi bhaahikirɨ Kaisaariya, bhakaha umwanangwa ɨnyarʉbha yirya, bhakatʉʉra Paaurʉ wʉʉsi mʉmabhoko gu umwanangwa wuyo.
33 Quando estes chegaram a Cesareia, entregaram a carta ao governador e também lhe apresentaram Paulo.
34 Hanʉ umwanangwa aamarirɨ kosoma ɨnyarʉbha yirya, akabhuurya Paaurʉ, “Awɨ nɨ‑mʉʉtʉ wɨ ɨɨsɨkɨ?” Umwanangwa kwigwa kʉbha ararwa kʉʉsɨ ya Kirikiya,
34 Lida a carta, o governador perguntou de que província Paulo era. E, quando soube que era da Cilícia,
35 akamʉbhʉʉrɨra, “Nɨrakwitegeerera amangʼana gaazʉ, hanʉ abhagambi bhaazʉ bharaahikɨ.” Akʉmara akaswaja kʉbha, Paaurʉ ariibhwɨ mwikʉrʉ ryʉ ʉmʉtɨmi Heroode.
35 disse: — Ouvirei você quando chegarem os seus acusadores. E mandou que ele ficasse preso no Pretório de Herodes.
Atalhos do teclado
- Capítulo anterior←
- Próximo capítulo→
- Versículo anteriork
- Próximo versículoj
- Limpar seleçãoEsc
- Esta ajuda?
Estude este capítulo no WhatsApp
Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Atos 23, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.