Atos 22
GOD WAA NYAAGƗT (IAN) vs NVT
1 Pol ndi kat wandɨ. Yakwa nɨmba njambwi nɨmba wunai waiga vat awut. Kavle vat yilapman yiwa vak kat ngwuk kat waigowun.
1 “Irmãos e pais”, disse Paulo. “Ouçam-me enquanto apresento minha defesa.”
2 Ndina angwa kwundimba Hibru walɨnja kwundimba ngambulɨndɨ mala wuka kiyak walɨndi. Pol ndi kat wandi.
2 Quando o ouviram falar em aramaico, o silêncio foi ainda maior.
3 Wun Juda wun. Wuna angwa ngepma Tasas. Wan ngepma Silisia walɨnja nɨma kɨpmamba lɨgandɨ. Wun kwandɨ nyan tɨga yaa Jerusalemba tɨwun. Wun Jerusalemba skul wun. Wan skul kat vɨga la nyan Gameliel. Ndɨnamba skul wun. Nɨna ngwuk walanga ta vak wun kat sɨmogwindɨ. God kat yelavɨka ndɨnai waa nyaangɨtmba yetɨwun. Wun ngwulai yilɨga vla yiwun.
3 Então Paulo disse: “Sou judeu, nascido em Tarso, cidade da Cilícia. Fui criado aqui em Jerusalém e educado por Gamaliel. Como aluno dele, fui instruído rigorosamente em nossas leis e nos costumes judaicos. Tornei-me muito zeloso de honrar a Deus em tudo que fazia, como vocês são hoje.
4 Jisasna mbaapma wuleila nɨmba kat ndi kat kavle vat yiwun. Ndi kat vatnyavat tɨwun. Ndina ndu taagwa kat kwutaa kalabusmba taagawun.
4 E fui ao encalço dos seguidores do Caminho, perseguindo alguns até a morte, prendendo homens e mulheres e lançando-os na prisão.
5 God kat kwunatɨga njambwi nɨmbagwi ndɨna mbaapma nɨmba wawa vak ndi wuka lɨndi. Woseka ana wowun. Damaskas walɨnja ngepmamba lɨga Juda kat ndi pas pɨlɨwuta wun kat kwindi. Wan pas kwutaa yiwun. Jisasna mbaapma nɨmba kat kwutaa ngilaa Jerusalemat kalivat yiwun. Ndi kat nɨma vat yivat yiwun.
5 O sumo sacerdote e todo o conselho dos líderes do povo podem confirmar isso. Recebi deles cartas para nossos irmãos judeus em Damasco que me autorizavam a trazer os seguidores do Caminho de lá para Jerusalém, em cadeias, para serem castigados.
6 Ava yambɨmba yiga wan ngepma Damaskas ngwaymba lɨwun. Nɨma nandinya nɨma ya nyɨnangwupmba lɨga vɨtɨndɨ, vɨwun.
6 “Quando me aproximava de Damasco, por volta do meio-dia, de repente uma luz muito intensa brilhou ao meu redor.
7 Vɨga kɨpmamba ndawun. Ndalaa kwundi wutwun. Wan kwundi Sol manda kat wun kat kavle vat yilɨgamɨn wandɨ, wutwun.
7 Caí no chão e ouvi uma voz que me disse: ‘Saulo, Saulo, por que você me persegue?’.
8 Wun wowun. Njambwi nyan mɨn anda nyan mɨn wowun. Wan kwundi wandɨ. Wun Jisas wun. Wun Nasaret walɨnja ngepmamba tɨga yaa nyan wun. Wun kavle vak yilɨma nyan wun waa wandɨ.
8 “‘Quem és tu, Senhor?’, perguntei. “E a voz respondeu: ‘Sou Jesus, o nazareno,
9 Wunagwinala la nɨmba ya vɨtɨndɨ, vɨndɨ. Wun kat wanda kwundi ana wutndi.
9 Os que me acompanhavam viram a luz, mas não entenderam a voz daquele que falava comigo.
10 Wun wagalawun. Njambwi nyan anda vatna yiweya. Njambwi nyan wun kat wandɨ. Laak. Damaskas wuleimɨn mala nat nyan yalaa mɨn kat wuna nyaangɨt mbukiyandɨ.
10 “Então perguntei: ‘Que devo fazer, Senhor?’. “E o Senhor me disse: ‘Levante-se e entre em Damasco, onde lhe dirão tudo que você deve fazer’.
11 Nɨma ya vɨlaa wuna mɨni pli wandɨ. Ana vɨwun. Wunogwinala ta nɨmba wuna taambamba kwutaa ngepmat kalindi.
11 “A luz intensa havia me deixado cego, e meus companheiros tiveram de levar-me pela mão a Damasco.
12 Wan ngepmamba kɨta nyan tɨndɨ. Ndɨna sɨ Ananaias. God kat yelavɨka lɨndɨ. Judana vapmba yetɨndɨ. Damaskasmba la Juda ndɨ kat walɨndi. Ananaias apma nyan mɨn waa walɨndi.
12 Vivia ali Ananias, um homem devoto, dedicado à lei e muito respeitado por todos os judeus da cidade.
13 Wunai lɨga kava yalaa wuna ngwaymba laataa wandɨ. Yakwa nyan Sol mɨn avɨ. Wandɨ mala wuna mɨni vɨga Ananaias kat vɨwun.
13 Ele veio, colocou-se ao meu lado e disse: ‘Irmão Saulo, volte a enxergar’. E, naquele mesmo instante, pude vê-lo.
14 Ananaias wun kat wandɨ. Nɨna ngwak walanga God kat yelavɨtɨndi. Mbambala God ndɨna maawutmba tɨga vat mɨn kat sɨmogwivat wandɨ. God ndɨna nyan Jisas kat mɨn kat sɨmogwindɨ. Jisas Godna njɨvwa apma vat kwutɨndɨ. Jisas waa kwundi wutɨmɨn.
14 “Então ele disse: ‘O Deus de nossos antepassados escolheu você para conhecer a vontade dele e para ver o Justo e ouvi-lo falar.
15 Ngepma ngepma yigaa vɨga wupma nyaangɨt mbukiyamɨn.
15 Você será testemunha dele, dizendo a todos o que viu e ouviu.
16 Wungi kat tɨga manda kat kawiga lɨgiyamɨn. Laata ngu yagu. Jisas kat wagalameyan mɨna kavle vat yetɨlɨma vakat sɨlɨmbwigiyandɨ waa wandɨ Ananaias.
16 O que está esperando? Levante-se e seja batizado! Fique limpo de seus pecados invocando o nome do Senhor’.
17 Wun Jerusalemat lungwamataa yiwun. Ngepma yilaa Godnana ngay wuleigaa God kat ngambuga lɨga sɨmat vla vɨwun.
17 “Depois que voltei a Jerusalém, estava orando no templo e tive uma visão,
18 Wan sɨmapmba njambwi nyan wun kat wandɨ. Kwiyatapman Jerusalem kwagala. Wan ngepmana nɨmba mɨnai waiga nyaangɨt ana wukiyandi. Kai waigandi waa wandɨ Jisas.
18 na qual o Senhor me dizia: ‘Depressa! Saia de Jerusalém, pois o povo daqui não aceitará seu testemunho a meu respeito’.
19 — ausente —
19 “E eu respondi: ‘Senhor, sem dúvida eles sabem que em cada sinagoga eu prendia e açoitava aqueles que criam em ti.
20 — ausente —
20 E quando Estêvão, tua testemunha, foi morto, eu estava inteiramente de acordo. Fiquei ali e guardei os mantos que eles tiraram quando foram apedrejá-lo’.
21 Njambwi nyan wun kat wandɨ. Ay. Sɨvla yambɨ yiga Juda ana ndi nat nɨmba kat wuna apma nyaangɨt mbukiyamɨn waa wandɨ Pol.
21 “Mas o Senhor me disse: ‘Vá, pois eu o enviarei para longe, para os gentios’”.
22 Wundi nɨma sakwat nɨmba Pol waa nyaangɨt yisolaa lɨga wuka lɨndi. Pol Juda ana ndi nat nɨmba kat yiga mbupmak kat wandɨ mala kai waa nɨma kwundimba walega wandi. Ndɨ kat kwutaa kalilaa yiga ndɨ kat vatnya. Kan kavle nyan kwo lɨndeya vat ana nglaatndɨ waa walega wandi.
22 A multidão ouviu Paulo até ele dizer essa palavra. Então começaram a gritar: “Fora com esse sujeito! Ele não merece viver!”.
23 Kɨpmamba la mbaw klalaa pli waa yaagindi. Ndina waavwi kwutaa viyavlɨka kɨselaa nɨma kwundimba walɨndi.
23 Gritavam, arrancavam seus mantos e jogavam poeira para o alto.
24 Romba lɨga yaa njambwi nyan soldia kat wandɨ. Pol kat kwutaa ngwutna ngayat agiyamba ngwuk. Ndɨ kat viyaga Judana nɨma vat yilɨnja vatna angwa ndɨ kat wagala waa wandɨ.
24 O comandante trouxe Paulo para dentro e ordenou que ele fosse açoitado e interrogado a fim de descobrir por que a multidão tinha ficado tão furiosa.
25 Pol kat kwutaa ngilaa viyavat tɨndɨ. Pol njambwi soldia kat wandɨ. Kavle vat wun kat ke yiga wandɨ. Wun Romna ndɨmba wuleila la nyan wun. Wun kat ana alɨpsɨga viyaigangwuk waa wandɨ.
25 Quando amarravam Paulo para açoitá-lo, ele disse ao oficial que estava ali: “A lei permite açoitar um cidadão romano sem que ele tenha sido julgado?”.
26 Njambwi soldia wutaa ndɨna njambwi nyan kat yiga mbutndɨ. Mɨn mandana yilɨma. Wan nyan romba la nyana.
26 Ao ouvir isso, o oficial foi ao comandante e perguntou: “O que o senhor está fazendo? Este homem é cidadão romano!”.
27 Wungi kat tɨga njambwi nyan Pol kat yiga wagalandɨ. Mɨn Romba la nyan mɨn? Waa wandɨ. Pol awat wandɨ. Awa luwa. Wun Romba la nyan wun.
27 O comandante perguntou a Paulo: “Diga-me, você é cidadão romano?”. Ele respondeu: “Sim, eu sou”.
28 Njambwi nyan Pol kat wandɨ. Wun nɨma sanya kwiwun maa wun kat wandi. Mɨn Romba la nyan mɨn waa wandi. Pol ndɨ kat wandɨ. Wun sanya ana kwiwun. Wuna nyaek Romba la nyanat tɨnda kat wun Romba la nyan wun.
28 “Eu também”, disse o comandante. “E paguei caro por minha cidadania!” Paulo respondeu: “Mas eu sou cidadão de nascimento”.
29 Pol wan nyaangɨt mbutndɨ mala ndɨ kat viyavat ta nɨmba ndɨ kat kwagalalaa yindi. Njambwi nyan Pol kat nginda kat vaaka lɨndɨ. Romba la nyan kat ngindeyan kavle vatna.
29 Quando os soldados que estavam prestes a interrogar Paulo ouviram que ele era cidadão romano, retiraram-se de imediato. Até mesmo o comandante ficou com medo ao saber que Paulo era cidadão romano, pois tinha mandado amarrá-lo.
30 Njambwi nyan yelavɨtndɨ. Juda manda vatna Pol yindɨ ngambulɨnja waa yelavɨtndɨ. Wungi kat tɨga Pol kat kwutaa sen njalataa yisola la nɨmba tɨga kavat kalindɨ. God kat kwunatɨga njambwi nɨmbagwi Judana njambwi nɨmbo yisola lɨndi. Njambwi nyan Pol kat kiyalaa ndɨ kat wandɨ. Ndina nɨndɨmba laataga ambuk waa wandɨ.
30 No dia seguinte, o comandante ordenou que os principais sacerdotes se reunissem com o conselho dos líderes do povo. Queria descobrir exatamente qual era o problema, por isso soltou Paulo e mandou que o trouxessem diante deles.
Atalhos do teclado
- Capítulo anterior←
- Próximo capítulo→
- Versículo anteriork
- Próximo versículoj
- Limpar seleçãoEsc
- Esta ajuda?
Estude este capítulo no WhatsApp
Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Atos 22, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.