Lucas 10
hwo (HWO) vs NTLH
1 Akwasamad yanɗiya, chinǝm wurɗǝ nafiya kumnggit mǝd kap sǝri, thlǝn kanda nǝn sǝri-sǝri, a ˈwanda mbeeɗǝ, ɗǝnda hu talya ɗǝ ɗǝɗamǝn na ndǝghǝn nggi a ɗǝrha saɗǝ.
1 Depois disso o Senhor escolheu mais setenta e dois dos seus seguidores e os enviou de dois em dois a fim de que fossem adiante dele para cada cidade e lugar aonde ele tinha de ir.
2 Ndanggǝn kanda, “Hathla sǝ hangga fa taryighǝn ƙǝɗin nda. Nanǝn kee, hwanama tǝ heerha puwanggǝn fa hathya ɓa, hathlangganda sǝ.
2 Antes de os enviar, ele disse:
3 Nanǝn ya, weema niya thlǝn kun ƙǝla wan chaukhraya ahur mǝmereeya ɗǝ.
3 Vão! Eu estou mandando vocês como ovelhas para o meio de lobos.
4 A tǝrɗun wuɗǝɓǝla, tǝ ǝnnarhami, tǝ pakhma wa. A mbǝdɗun hai ka nda ˈya tǝ niifa a kwamana wa.
4 Não levem bolsa, nem sacola, nem sandálias. E não parem no caminho para cumprimentar ninguém.
5 Kala minda kyanunsa hai, ndama, ‘Koomaa, nafiya wuriɗiya!’
5 Quando entrarem numa casa, façam primeiro esta saudação: “Que a paz esteja nesta casa!”
6 Ana nggǝm nda sǝ afad nafini ahur mindǝɗi, ngwa tsaukwa parkad nda ǝnnun ahur ndan, a mbǝ kewa nǝn a nggǝra thlǝman nun ɓa.
6 Se um homem de paz morar ali, deixem a saudação com ele; mas, se o homem não for de paz, retirem a saudação.
7 Tsawama ahur mindǝɗi, kala ˈya ɓangnda kun ɓa ǝnamami. Tǝ taara kamɗǝ teng thlǝthlǝn ndǝghǝn nda, ma naɗun a kya wure-wure wa.
7 Fiquem na mesma casa e comam e bebam o que lhes oferecerem, pois o trabalhador merece o seu salário. Não fiquem mudando de uma casa para outra.
8 Kala tala kyanun sahai a thlǝnda kun fa, kala ˈya ɓangnda kun ɓa ǝnamami.
8 — Quando entrarem numa cidade e forem bem-recebidos, comam a comida que derem a vocês.
9 Kǝnaman haaya ahu talɗi, ndanggǝn nafini kutǝryid Faara nduwusɗa ɓa tsau tǝ kun.
9 Curem os doentes daquela cidade e digam ao povo dali: “O
10 Kala tala kyanun sahai a thlǝwa nda kun fa wa, kyama tǝ kwamangya, ndon,
10 Porém, quando entrarem numa cidade e não forem bem-recebidos, vão pelas ruas, dizendo:
11 tǝnid talnun tsauka a fad sarnan pang ɗan ndǝn kun hai. Kǝl a sǝnunsǝ kutǝryid Faara ndusang ɗǝ kun fa.
11 “Até a poeira desta cidade que grudou nos nossos pés nós sacudimos contra vocês! Mas lembrem disto: o Reino de Deus chegou até vocês.”
12 Niya pǝranggǝn kun a far ngwala ƙǝshiirha na Saduma haɗang nda Faara fa ma tal ɗiya.
12 E Jesus disse mais isto:
13 “Kawa Koridzin! Kawa Mbatseda! Ənwulteena ɗǝɗamǝn ǝnanda ahur nun ndǝghǝn ǝnanda a Taya tǝ Saduma, kam ˈwanda teena malang nda ɗimiyid ndan, kalnda kukwasharya fa tsawa nda hai, na nda a irang fishe fandan fa.
13 Jesus continuou:
14 A far ngwala ƙǝshiirha, na Taya tǝ Saduma haɗang nda Faara fa ama kun.
14 No Dia do Juízo, Deus terá mais pena de Tiro e de Sidom do que de vocês, Corazim e Betsaida!
15 Sa ƙǝm Kafarnahum; tamngga ndaarha, nanda a mano a talara wa? Awo! Na ɗǝrha hu hwanga ɗǝ.
15 E você, cidade de Cafarnaum, acha que vai subir até o céu? Pois será jogada no
16 Kala niifa sǝkka kun, nggini sǝknǝn, niifa kargha kun nggi karnǝn, kala tǝ karrǝna, karnǝn niifɗi thlǝngga nggi ɓa.”
16 Então disse aos discípulos:
17 Nafini kumnggit mǝd kap sǝri ɗi wunda ɓa tǝ wutsǝfayirha fa, ndang ngganda Yeeso, “Chinan, kahat tǝ ǝnkaheeya nanda sǝk kan a ndangɗan kanda kyama sǝ ahu thlǝm wa!”
17 Os setenta e dois voltaram muito alegres e disseram a Jesus: — Até os demônios nos obedeciam quando, pelo poder do nome do senhor, nós mandávamos que saíssem das pessoas!
18 Ndangga Yeeso kanda, “Na ɗi Sheetan mukɗa hai a talara ƙǝla kyatta ˈyaara.
18 Jesus respondeu:
19 Kama thlǝmarha hai, fǝrang ɗi sǝsǝmnda kun na a ishanggun huthlingya hai tǝ ngǝrɗaya, nun a kal fa mbǝlfeeya mba nda nang ˈya kun fa wa ko ngguchit.
19 Escutem! Eu dei a vocês poder para pisar cobras e escorpiões e para, sem sofrer nenhum mal, vencer a força do inimigo.
20 Ma tsǝɗun wutsǝfayirha nanǝn ya ka sǝkna ǝnkaheeya kun wa, ǝnama wutsǝfayirha fa ƙǝsǝr chirethleng nda thlǝm nun hai a talara.”
20 Porém não fiquem alegres porque os espíritos maus lhes obedecem, mas sim porque o nome de cada um de vocês está escrito no céu.
21 A sayidɗiya lǝghǝdɗǝ tǝ mbǝnafarha fa a fad Sǝsǝna tǝ peɗǝnda, ndǝghǝn, “Usaɗi sa Pǝpa, china yi talara tǝ hweeɗe, ƙǝsǝr ɓǝɓengna tur ǝngginiya a Fasǝngya tǝ fa hutengya, kyaɗang nan wundakhnaya nǝghǝn kee Pǝpa, ƙǝsǝr ǝnɗiya ndǝ kamogha.
21 Naquele momento, pelo poder do Espírito Santo, Jesus ficou muito alegre e disse:
22 Pǝpa fǝreɗǝ ˈya na heu, mbǝ niifasǝ sǝngga wanɗi wa ƙǝl chin kee, tǝ ƙǝmɗa tǝ sǝngga wunni chin ɗi, ƙǝl wanɗi tǝ niifa na mid wanɗi kyaɗanggǝnǝn.”
22 — O meu Pai me deu todas as coisas. Ninguém sabe quem é o Filho, a não ser o Pai; e ninguém sabe quem é o Pai, a não ser o Filho e também aqueles a quem o Filho quiser mostrar quem o Pai é.
23 Kyahargha thlǝmad fatsahayighǝn ɓa, ndanggǝn kanda katendan, “Kun nun tǝ parka katǝrana ǝnggina hai ya a yinnun!
23 Então Jesus virou-se para os discípulos e disse só para eles:
24 Niya pǝranggǝn kun, annabiya tǝ kutǝrya hangga mindan sǝ na ǝnɗi nun a naarha nanǝn ya, nawa ndan wa, tǝ ƙǝm sǝk ǝnɗa nda nun a sǝkrha ya, sǝkkwandan wa!”
24 Eu afirmo a vocês que muitos
25 Na niifa sǝ tǝ sǝn ɗeleewar tǝ chireelth na Musa, ishgha sǝ ƙǝt nǝn a ƙǝƙǝrang nda Yeeso. Ndanggǝn, “Mala, ni naarha ƙǝn na a wal yibrha ni mbuwa ngwalarha?”
25 Um mestre da Lei se levantou e, querendo encontrar alguma prova contra Jesus, perguntou: — Mestre, o que devo fazer para conseguir a vida eterna?
26 Ndangga Yeeso, “Mani chirethleng nanda hai ahur ɗeleewar ɗi? Na karataghǝn ƙǝƙǝn?”
26 Jesus respondeu:
27 Nggǝmanggǝn, “Nggǝmu Chinǝm na Faara tǝ hurwa heu, tǝ yiɓǝd wa heu, tǝ kanglanggid wa heu, tǝ huten wa heu. Nggǝmu tulat wa ƙǝla alten wa.”
27 O homem respondeu: — “Ame o Senhor, seu Deus, com todo o coração, com toda a alma, com todas as forças e com toda a mente. E ame o seu próximo como você ama a você mesmo.”
28 Ndangga Yeeso, “Nggǝmangna mǝmǝl, ǝno kee na wal yibrha.”
28 — A sua resposta está certa! — disse Jesus. — Faça isso e você viverá.
29 Kamshiɗiwu, na midghǝnsǝ na hǝrghanggǝn fadghǝn tsahang mee nǝn Yeeso, “Wunni tulat na?”
29 Porém o mestre da Lei, querendo se desculpar, perguntou: — Mas quem é o meu próximo?
30 Nggǝmangga Yeeso tǝ laɓara, “Na niifa sǝ thliigha a Urshelima ɗǝnǝn Djariko ɗǝ, mukka ahar fa thlee kwamangya fa hai, ɗǝkƙǝnda ƙǝɗanggan nda hai tawalth, malghǝn nda a pathlang yibrha tǝ mǝra.
30 Jesus respondeu assim:
31 Na firis sǝ tǝrgha kwaman ɗi, ɓa walghǝn kalth mbǝrgha ɗǝ tǝ man patu.
31 Acontece que um sacerdote estava descendo por aquele mesmo caminho. Quando viu o homem, tratou de passar pelo outro lado da estrada.
32 Na tǝ Lawirha sǝ ƙǝm tǝrgha kwaman ɗi. Na nǝn ndǝn kalth, ndǝghǝn nggima mbǝrgha ɗǝ tǝ man patu.
32 Também um
33 Na tǝ Samariyarha sǝ tǝrgha kwaman ɗi, ɓa a walghǝn kalth, haɗanggǝn fa.
33 Mas um
34 Ɗǝgha thlǝmadghǝn ɗǝ, tsaɓang wundǝdghǝnǝn ɗǝ tǝ aam annab, irang fǝɗeerha nǝn sǝ, ƙǝnanggǝn nǝn. Tǝranggǝn a ƙǝsǝr kwarghǝn sǝ ɗǝgha tǝghǝn a ƙǝn rongya ɗǝ.
34 Então chegou perto dele, limpou os seus ferimentos com azeite e vinho e em seguida os enfaixou. Depois disso, o samaritano colocou-o no seu próprio animal e o levou para uma pensão, onde cuidou dele.
35 Ɗalthna mbǝrha hai haranggǝn wuɗǝɓǝl wurirha sǝ sǝri fǝranggǝnǝn tǝ mindǝɗi, ndanggǝn, ‘Kǝlee niifɗa ha ya ˈya ɓǝlangna heu a kwasamad ǝnɗi furo ni ya, a wudɗiɓa ɓa ɓani nggeroƙǝn ha.’”
35 No dia seguinte, entregou duas moedas de prata ao dono da pensão, dizendo:
36 Tǝrgha Yeeso ndanggǝn, “A hur nafini na mahan ya, wunni tulat kamshiɗi mukka ahar fathlee kwaman nggina fa?”
36 Então Jesus perguntou ao mestre da Lei:
37 Ndangga tǝ sǝndǝɗi, “Niifɗi haɗangna niifɗa fa, ndǝna tuladghǝn.” Ndangga Yeeso, “Ɗuwaɗǝ a ǝno kee.”
37 — Aquele que o socorreu! — respondeu o mestre da Lei. E Jesus disse:
38 Yeeso tǝ fatsahayighǝn kanda aten wiirha, ɓa kyarha hu tala hai, na nuneefa sǝ thlǝmnggǝn ni Marthla. Thlǝghǝnǝn fa a minda keeghǝn.
38 Jesus e os seus discípulos continuaram a sua viagem e chegaram a um povoado. Ali uma mulher chamada Marta o recebeu na casa dela.
39 Na wanman Marthla sǝ, thlǝmnggǝn ni Mairamu, ɓagha ɓa tsauka hai a thlǝmad Yeeso ndǝghǝn a kang thlǝmarha fa.
39 Maria, a sua irmã, sentou-se aos pés do Senhor e ficou ouvindo o que ele ensinava.
40 Marthla ƙǝm tar ǝnnarhami tǝrang ɗǝ tenggǝn ɗǝ. Tǝrgha ɓaa thlǝmad Yeeso ɓa ndanggǝn, “Paɓa, mba naghǝn wa yina wanmana maleɗǝ tar ǝnnarhami fa katenna? Ndang ɓagha ɗee sǝ lee.”
40 Marta estava ocupada com todo o trabalho da casa. Então chegou perto de Jesus e perguntou: — O senhor não se importa que a minha irmã me deixe sozinha com todo este trabalho? Mande que ela venha me ajudar.
41 Ndangga Yeeso, “Marthla! Marthla! Sa a ƙǝtǝlang fadwa fa aten fingya ǝngya hangga.
41 Aí o Senhor respondeu:
42 ˈYa tǝtal ni kee nanda kaɗaarha, Mairamu wurɗǝ ˈya na ngga, ƙǝsǝr mbǝ niifa sǝ na mbang thlang a harghǝn wa.”
42 mas apenas uma é necessária! Maria escolheu a melhor de todas, e esta ninguém vai tomar dela.
Atalhos do teclado
- Capítulo anterior←
- Próximo capítulo→
- Versículo anteriork
- Próximo versículoj
- Limpar seleçãoEsc
- Esta ajuda?
Estude este capítulo no WhatsApp
Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Lucas 10, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.