Atos 27
Vit'eegwijyąhchy'aa Vagwandak Nizįį (GWINT) vs VC
1 Nijin Paul, Rome kwaiik'it, Italy nahkat gwizhit goo'aii gwats'ą' narahahchyaa, giindhan dąį'. Adan ąįįts'ą' gah zhee gwaazhrąįį dilk'ii nąįį “Rome k'eedeegwaadhat choh k'įh viniveet'ah'in,” Julius oozhii, gook'eehąąhtyaa eenjit antł'eegooginlii. Shįį, Luke shant'ee Paul vaa hoiizhii.
1 Logo que foi determinado que embarcássemos para a Itália, Paulo foi entregue com outros presos a um centurião da coorte Augusta, chamado Júlio.
2 Ąįį gaa dinjii, Aristarchus oozhii, chan diihaa neehidik, Thessalonica kwaiik'it gwats'an nilįį, Macedonia nahkat gwizhit goo'aii. Datthak Adramyttium kwaiik'it gwats'an tr'ihchoo alaa, ąįį zhit tr'iinjil. Jii tr'ihchoo Asia chųų choh vee gwa'an kwaiik'it goodlii gwalat gwats'ą' hilit. Caesarea kwaiik'it izhik vizhit tr'iinjil. Ąįįts'ą' haalit.
2 Embarcamos num navio de Adramito que devia costear as terras da Ásia, e levantamos âncora. Em nossa companhia estava Aristarco, macedônio de Tessalônica.
3 Ąįįtł'ęę gęhdaa drin Sidon kwaiik'it gwachoh k'eeriidal. Izhik niveet'ah'in kįh dhidii, Julius oozhii, Paul vijyaa nąįį giits'iheenjyaa eenjit tee k'eeheedik gwats'ą' t'ahthan.
3 No dia seguinte, fazendo escala em Sidônia, Júlio, usando de bondade com Paulo, permitiu-lhe ir ver os seus amigos e prover-se do que havia de necessário.
4 Nijin izhik gwats'an neerahoojil dąį', łyaa diits'ą' ahtr'aii. Ąįį geh'an ahtr'aii gwant'eh ts'ąįį Cyprus njuu choh eelin geegaroojil.
4 Dali, fazendo-nos ao mar, fomos navegando perto das costas de Chipre, por nos serem contrários os ventos.
5 Ąįįtł'ęę Cilicia nahkat ąįįts'ą' Pamphylia nahkat gehgooriinjil. ts'ą' Lycia nahkat gwizhit Myra kwaiik'it gwachoh tee tr'ihchoo tr'aahłit.
5 Tendo atravessado o mar da Cilícia e da Panfília, chegamos a Mira, cidade da Lícia.
6 Izhik niveet'ah'in k'įh Alexandria kwaiik'it gwachoh gwats'an tr'ihchoo haa, Italy nahkat gwats'ą' alaa łee, agwąh'ąįį. Izhit ts'ąįį neediigiinlii. Ąįįtł'ęę tr'ihchoo diihaa nęęhoolit.
6 O centurião encontrou ali um navio de Alexandria, que rumava para a Itália, e fez-nos passar para ele.
7 Łyaa drin gwinlęįį tr'ihchoo haa khyų' tr'eelaa. Ąįį gahkhyuk datthak gwinlęįį diihaa gwit'igwin'ee. Ąįį haa nehshrit Cnidus kwaiik'it geeghaih tr'agoonjik. Izhik ts'ąįį łyaa gwintł'oo diits'ą' ahtr'aii. Ąįį geh'an Salmone njuu tsii geeghaih ts'ąįį Crete njuu choh ahtr'aii gwant'eh gwats'ą' tr'ihchoo tr'ihiłit.
7 Por muitos dias navegamos lentamente e com dificuldade até diante de Cnido, onde o vento não nos permitiu aportar.
8 Izhik zhat teeghaii gwats'ą' nahgwan geelin tr'ihchoo khyų' diihaa alaa. Gohch'it nehshrit Lasea kwaiik'it geeghaih ninghit kwaa ‘tr'ihchoo dhidlii gwinzii,’ goozhii, izhik tr'ihchoo k'eelak.
8 Fomos então costeando ao sul da ilha de Creta, junto ao cabo Salmona. Navegando com dificuldade ao longo da costa, chegamos afinal a um lugar, a que chamam Bons Portos, perto do qual está a cidade de Lasaia.
9 Izhik niighyuk tr'aak'į'. Atonement drin gwagwahnyąą ąįį ch'adąį' hee gehgoo goodhat, khaiits'ą' nagwaanąįį ts'ą' tr'ihchoo haa neerihiidal geenjit gwiizųų. Ąįį geh'an Paul tr'ihchoo ts'ą' k'eedeegwaadhat nilįį jyaa dahnyąą.
9 Passara o tempo - já havia passado a época do jejum - e a navegação se tornava perigosa. Paulo advertiu-os:
10 “Dinjii nąįį dząą gwats'an googaa tr'ahaajil ji', łyaa diinaa gweheezųų gwich'in nihthan. Duulee chan k'aiich'ii tr'ihchoo zhit dhidlii anrahahtsyaa. Ąįįts'ą' duulee chan datthak teerahineenjyaa t'oonchy'aa.” Paul gavahnyąą.
10 Amigos, vejo que a navegação não se fará sem perigo e sem graves danos, não somente ao navio e à sua carga, mas ainda às nossas vidas.
11 Gąą niveet'ah'in kįh nilįį, Paul deenyąą k'injiighit kwaa. Gwiizhik tr'ihchoo ts'ą' k'eedeegwaadhat tr'ihtł'i', k'ineehąhdak nąįį deeginyąą giik'injiighit.
11 O centurião, porém, dava mais crédito ao piloto e ao mestre do que ao que Paulo dizia.
12 Gąą zhat khaii tr'ihchoo dhidlii deek'it gwinzii goo'aii kwaa, zhat khit ahtr'aii deek'it gwanlii geh'an. Jii geh'an dinjii datthak neerahoojyaa, giindhan. Ąįį njuu choh Crete oozhii, khaiinjii anaa'ąį' kwaiik'it Phoenix, izhik gwats'ą' tr'ahoojyaa gwik'eeragoondaii, giindhan. Izhik khaii gęhdaa tr'igweheedhaa gwats'ą' zhat tr'ook'i', giindhan. Izhik gwandaa khit, deenihjyaa, deedihjyaa haa gwintł'oo ahtr'aii kwaa goo'aii eenjit.
12 O porto era impróprio para passar o inverno, pelo que a maior parte deles foi de parecer que se retornasse ao mar, na esperança de chegar a Fenice, para passar ali o inverno, por ser esse um porto de Creta, abrigado dos ventos do sudeste e do nordeste.
13 Nijin ch'ijuk ahtr'aii neegwaanąįį dąį', yeedihjyaa gwintsal hiłtr'aii, juk it'ee deegwehee'yaa, giindhan, eenjit gwinzii, ąįį gwik'it t'oonchy'aa gwich'in, giindhan. ts'ą' tr'ihchoo haa chehkii khaneegiin'ąįį, tł'ęę neegahoojil. Łyaa teeghaii ts'ąįį gwats'ą' nahgwan tr'ihchoo gahahłaa gwik'eegwagwandaii.
13 Soprava então brandamente o vento sul. Julgavam poder executar os seus planos. Levantaram a âncora e foram costeando de perto a ilha de Creta.
14 Gąą ninghyuk gwahaadhat kwaa ts'ą', ąįį njuu ts'an k'iindaa ahtr'aii nint'aii haa hiłtr'aii (Northeastern wind).
14 Mas, não muito depois, veio do lado da ilha um tufão chamado Euroaquilão.
15 Łyaa tr'ihchoo eenjit gwintł'oo ahtr'aii niint'aii, ąįį geh'an nijuk tr'ihchoo tr'ohłaa gwiindhan gwik'it tr'ihchoo tr'ahłaa kwaa. Ąįį geh'an datthak nijuk ts'ąįį ahtr'aii ts'ąįį alaa gwats'ą' t'igiiyahthan.
15 Sem poder resistir à ventania, o navio foi arrebatado e deixamo-nos arrastar.
16 Njuu tsal Cauda oozhii ehgoorijyaa gwiizhik gwintsal gwizhrįh ahtr'aii nagwaanąįį, gwehkįį dąį' gwintł'oo ahtr'aii gwik'it t'igwii'in kwaa. Izhik łyaa gwintł'oo diihaa gogoontrii, googaa tr'ihchoo tsal vatąįį gahoochaa gęhdaa tr'ihchoo choh kat deeriintin.
16 Impelidos rapidamente para uma pequena ilha chamada Cauda, conseguimos, com muito esforço, recolher o batel.
17 Ąįįtł'ęę tr'ihchoo choh tł'ęę khadeenin giitł'ee tły'ah chųų zhit oozhak nagaakhyuu, ąįį haa giitł'andich'iłchaa. “Łyaa duulee tr'ihchoo Libya nahkat teeghaii gwa'an cheekihzhuu kat videehahtr'al gwich'in.” giiyuunyąą. Ąįį geh'an łyaa gwintł'oo gąąnjat. Ąįįts'ą' tr'ihchoo neevyaa choh ąįį nineegąhtsuu. Nijuk ahtr'aii ts'ąįį gwinjik diihaa neehaatr'ak geenjit.
17 Içaram-no e, depois, como meio de segurança, cingiram o navio com cabos. Então, temendo encalhar em Sirte, arriaram as velas e entregaram-se à mercê dos ventos.
18 Łyaa nihk'it gwintł'oo gavaa ahtr'aii. Ąįį geh'an gęhdaa drin tr'ihchoo zhit k'aiich'ii dhidlii lat oondaa gihilii, tr'ihchoo nidzik heelyaa eenjit. Ąįį ji', gwintł'oo łihts'iteeyeheechik kwaa eenjit.
18 No dia seguinte, sendo a tempestade ainda mais violenta, atiraram fora a carga.
19 Gęhdaa drin tr'ihchoo eenjit k'aiich'ii t'eegaahchy'aa kwaii lat oondaa gehiłjil.
19 No terceiro dia, atiramos para fora com as nossas próprias mãos os acessórios do navio.
20 Ąįįtł'ęę łyaa drin gwinlęįį gwizhit shree ąįįts'ą' są' haa tr'ąąh'in kwaa. Gąhkhyuk datthak ahtr'aii nint'aii haa ahtr'aii. Łyaa datthak teerahineenjyaa gwich'in gwiindhan.
20 Ora, não aparecendo por muitos dias nem sol nem estrelas e sendo batidos por forte tempestade, tínhamos por fim perdido toda a esperança de sermos salvos.
21 Łyaa drin gwinlęįį gwizhit ch'aga'aa kwaa. Ąįįtł'ęę Paul diitł'an nadhat ts'ą' diits'ą' ginkhii, “Nijin Crete njuu choh izhik t'iichy'aa dąį', ‘nats'ąą deekhwa'in,’ nakhwaiinyą' gwik'it t'ahokhwa'ya' jaghaii? Izhik zhat dąį', zhat gwats'an neerahoojil kwaa ji', jidii tr'ihchoo zhit k'aiich'ii dhidlii, ąįį kwaii an tr'ahahtsyaa kwaa. Ąįįts'ą' chan diihaa gwit'igwehee'aa kwaa.
21 Desde muito tempo ninguém havia comido nada. Paulo levantou-se no meio deles e disse: Amigos, deveras devíeis ter-me atendido e não ter saído de Creta, e assim evitar esse perigo e essas perdas.
22 Gaa tr'agohdii kwaa, tr'ihchoo datthak an dhidlit ji', gąą ch'ihłak gąą nakhwatee niheedhaa kwaa.
22 Agora, porém, vos admoesto a que tenhais coragem, pois não perecerá nenhum de vós, mas somente o navio.
23 Vit'eegwijyąhchy'aa Shik'eegwaadhat, ąįį veenjit gwitr'it t'agwał'in, ąįį ts'an zheekat gwich'in k'ehdąį' haa shats'ą' igweełch'in ąįįts'ą' shats'ą' ginkhe'.
23 Esta noite apareceu-me um anjo de Deus, a quem pertenço e a quem sirvo, o qual me disse:
24 “‘Paul noonjat shrǫ'! Nan ąįįts'ą' tr'ihchoo zhit naa dilk'ii nąįį haa nakhwagweheendal kwaa t'oonchy'aa, dąhthee Rome k'eedeegwaadhat choh kįh dhidii andaa nihindhat gwats'ą',’ shahnyąą.
24 Não temas, Paulo. É necessário que compareças diante de César. Deus deu-te todos os que navegam contigo.
25 Jii geh'an dinjii nąįį noojat kwaa. Vit'eegwijyąhchy'aa ‘deehishi'yaa,’ nyąą, gwik'it t'ihee'yaa t'inchy'aa. Zheekat gwich'in deenyą' ‘datthak gwik'it t'igweheenjyaa,’ Łyaa gaashandaii.
25 Por isso, amigos, coragem! Eu confio em Deus que há de acontecer como me foi dito.
26 Gąą njuu kat teeghaii gwa'an diiteehahtr'al ts'ą' diitr'ihchoo khaadahaandhal.” Paul gavahnyąą.
26 Vamos dar a uma ilha.
27 Juk t'ee drin k'ideetit neekwąįį (14) diihaa gwintł'oo ahtr'aii. Chųų choh Mediterranean oozhii, gwakat diihaa hiłtr'aii gwich'in. Tǫǫ tł'an gwandaa tr'ihchoo zhit gwitr'it t'agwah'in nąįį, njuu kat gwats'ą' ninghit kwaa tr'ihchoo niinlit gwich'in, giindhan.
27 Já estávamos na décima quarta noite, pelo mar Adriático, quando, pela meia-noite, os marinheiros pressentiram que estavam perto de alguma terra.
28 Ąįį geh'an tły'ah haa cheh gwa'an gwik'eegagaandaii. Tąąhkhit 120 feet gwiilii. Ąįįtł'ęę ninghit kwaa chan hee cheh gwik'eeneegaandaii. Akhai' 90 feet zhrįh gwanlii.
28 Então, atirando a sonda, perceberam que a profundidade era de vinte braças. Depois, um pouco mais adiante, viram que era de quinze braças.
29 Khan tąąhgwan gwilii geh'an, łyaa gąąnjat. “Duulee tr'ihchoo ahtr'aii haa kiit'it heelaa ts'ą' khadahaadhal gwich'in.” gwiindhan. Ąįį geh'an, kii choo'ąįį dǫǫ tr'ihchoo tł'i'tsii chigiinlii. ‘vanh yahahkaa gwats'ą' khyų',’ nagoogwal'in.
29 Temendo que déssemos em algum recife, lançaram quatro âncoras da popa, esperando ansiosos que amanhecesse o dia.
30 Nijin tr'ihchoo zhit gwitr'it t'agwah'in nąįį tr'ihchoo ihłeereheedaa giindhan dąį' tły'ah haa tr'ihchoo tsal haa tr'ihchoo ndih it'ee neevyaa gweheelyaa nigwiindhat. Dinjii nąįį ininjigwagwaazhii ts'ą' goots'it haa, “Tr'ihchoo ki' chan haa chehkii neereheelyaa eenjit t'igwii'in.” ginyąą.
30 Imediatamente, os marinheiros procuraram fugir e, sob o pretexto de largar as âncoras da proa, lançaram o bote ao mar.
31 Gąą Paul gavąąh'in, ąįįts'ą' niveet'ah'in k'įh, niveet'ah'in nąįį geenjit haa ginkhii, “Zhik tr'ihchoo zhit gwitr'it t'agwah'in nąįį tr'ihchoo ihłeegahoojil ji', teerahineenjyaa t'oonchy'aa.” Paul gavahnyąą.
31 Paulo disse ao centurião e aos soldados: Se estes homens não permanecerem no navio, não podereis salvar-vos.
32 Jii geh'an niveet'ah'in nąįį tr'ihchoo tsal tły'ah yuutą' k'eech'agiint'uu, ts'ą' teiinjil ts'ą' gihłeehaalit.
32 Os soldados cortaram, então, os cabos do bote e deixaram-no cair.
33 Nijin it'ee gwintsal yahkaa dąį', chan hee Paul goots'ą' neeginkhii, “Juk gwintsal ch'oh'aa ji', łyaa gweheezyaa. Drin k'ideetit neekwąįį (14 days datthak) tr'agohdii ts'ą' ch'oh'aa gąą kwaa.
33 Enquanto ia amanhecendo, Paulo encorajou a todos que comessem alguma coisa, e disse: Já faz hoje catorze dias que estais em jejum, sem comer nada.
34 Juk dąį' hee ch'oh'aa, hohvyaa eenjit t'aih khwa'yaa eenjit. Łyaa ch'ihłee gąą nakhwatee niheedhaa kwaa ts'ą' gwintsal gąą nakhwagweheendal kwaa t'oonchy'aa.” Paul gavahnyąą.
34 Rogo-vos que comais alguma coisa, no interesse de vossa vida, porque nem um cabelo da cabeça de alguém de vós perecerá.
35 Ąįįtł'ęę Paul łųhchy'aa oonjik. Datthak gavandah Vit'eegwijyąhchy'aa mahsį' ahnyąą. Tł'ęę nitr'iiyinzhoo ts'ą' neech'ahaa'al.
35 Tendo dito isso, tomou do pão, pronunciou uma bênção na presença de todos e, depois de parti-lo, começou a comer.
36 Jidii t'agavaiinyą' datthak eenjit łyaa shoo ginlii ts'ą' goot'aii neegahoodlit. Ąįįtł'ęę datthak ch'igin'al.
36 Com isso, todos cobraram ânimo e puseram-se igualmente a comer.
37 Ąįį tr'ihchoo zhit 276 nąįį dilk'ii.
37 No navio éramos ao todo duzentas e setenta e seis pessoas.
38 Ąįįtł'ęę datthak ts'ą' deegwąhtsii ch'agoo'aa, giindhan gwik'it ch'igin'al. Ąįįtł'ęę tr'ihchoo nidii gwats'an nidzik gahahtsyaa eenjit tł'ooli' vaa łųhchy'aa tr'ahtsii lęįį giits'an oondaa hiłjil.
38 Depois de terem comido à vontade, aliviaram o navio, atirando o trigo ao mar.
39 Nijin neeyiłkaa dąį', tr'ihchoo zhit gwitr'it t'agwah'in nąįį nijin t'iginchy'aa, gaagiindaii kwaa. Ndak neeteedhi'ee gwizhit teeghaii chehkii zhuu tsal gwanlii, gwagwaah'in. Izhik teeghaii chehkii zhuu kat tr'ihchoo teegahahłaa gwik'eegwagwandaii.
39 Afinal, clareou o dia. Os marinheiros não reconheceram a terra, mas viram uma enseada com uma praia, na qual tencionavam encalhar o navio, caso o pudessem.
40 Ąįįts'ą' tr'ihchoo vaachikyuudlii it'ee giit'aahchy'aa kwaa eenjit, giitły'a' k'anch'ąąht'uu. Ąįįts'ą' tr'ihchoo vaak'eerahndak tły'ah haa gahoochaa gwats'an tr'eegiinlii. Ąįįtł'ęę tr'ihchoo kį' kat neevyaa choh deeneegiłtsuu. Ąįįts'ą' ahtr'aii haa gwats'an tr'ineiinlit giitł'i' ineehahndak ts'ą' teeghaii gwats'ą' giihiłit.
40 Levantaram as âncoras e largaram ao mesmo tempo as amarras dos lemes. Desfraldaram ao vento a vela mestra e rumaram para a praia.
41 Gąą gwats'ą' tr'ihchoo gwankaiinlik ts'ą' teetł'an gwats'an ndaats'ą' viki' datthak gwankaiinlik. Ąįįts'ą' tr'ihchoo vitł'i' ąįį alaa ąįį chųų vitit haa gwint'aii niteeyahahchik ts'ą' khadąąnghii.
41 Mas deram numa língua de terra, e o navio encalhou aí. A proa, encalhada, permanecia imóvel, ao mesmo tempo que a popa se abria com a força do mar.
42 Niveet'ah'in nąįį tr'ihchoo zhit zhee gwaazhrąįį dilk'ii nąįį datthak tr'oogha', giindhan. Teeghaii teegiinjil ji', datthak tr'algalgahahdaa, googoonyąą, izhik niveet'ah'in geet'igiindhan kwaa geenjit.
42 Os soldados tencionavam matar os presos, por temerem que algum deles fugisse a nado.
43 Gąą niveet'ah'in k'įh Paul ninghit gitr'ii'ee, ąįį geh'an gooreheeghaa kwaa gwiłtsąįį. Juu neehiivik gadhan ji', ąįį tr'ookit oondaa hijyaa, teeghaii teegiheevaa eenjit.
43 O centurião, porém, querendo salvar Paulo, impediu que o fizessem e ordenou que aqueles que pudessem nadar fossem os primeiros a lançar-se ao mar e alcançar a terra.
44 Ąįįts'ą' juu neehiivik kwaa nąįį, dachanchyaa gooheetą', ąįį haa teeghaii teegooheelyaa eenjit. Jyąhts'ą' t'igwii'in ts'ą', gwinzii teeghaii datthak teeraajil. none|src="cn02045B.tif" size="span" copy="©1978 David C. Cook Publishing Company" ref="ACT 27.44"
44 Os demais, uns atingiram a terra em tábuas, outros em cima dos destroços do navio. Desse modo, todos conseguiram chegar à terra, sãos e salvos.
Atalhos do teclado
- Capítulo anterior←
- Próximo capítulo→
- Versículo anteriork
- Próximo versículoj
- Limpar seleçãoEsc
- Esta ajuda?
Estude este capítulo no WhatsApp
Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Atos 27, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.