Atos 27
Vit'eegwijyąhchy'aa Vagwandak Nizįį (GWINT) vs NAA
1 Nijin Paul, Rome kwaiik'it, Italy nahkat gwizhit goo'aii gwats'ą' narahahchyaa, giindhan dąį'. Adan ąįįts'ą' gah zhee gwaazhrąįį dilk'ii nąįį “Rome k'eedeegwaadhat choh k'įh viniveet'ah'in,” Julius oozhii, gook'eehąąhtyaa eenjit antł'eegooginlii. Shįį, Luke shant'ee Paul vaa hoiizhii.
1 Quando foi decidido que devíamos navegar para a Itália, entregaram Paulo e alguns outros presos a um centurião chamado Júlio, do Batalhão Imperial.
2 Ąįį gaa dinjii, Aristarchus oozhii, chan diihaa neehidik, Thessalonica kwaiik'it gwats'an nilįį, Macedonia nahkat gwizhit goo'aii. Datthak Adramyttium kwaiik'it gwats'an tr'ihchoo alaa, ąįį zhit tr'iinjil. Jii tr'ihchoo Asia chųų choh vee gwa'an kwaiik'it goodlii gwalat gwats'ą' hilit. Caesarea kwaiik'it izhik vizhit tr'iinjil. Ąįįts'ą' haalit.
2 Embarcando num navio de Adramítio, que estava de partida para costear a província da Ásia, fizemo-nos ao mar, indo conosco Aristarco, um macedônio de Tessalônica.
3 Ąįįtł'ęę gęhdaa drin Sidon kwaiik'it gwachoh k'eeriidal. Izhik niveet'ah'in kįh dhidii, Julius oozhii, Paul vijyaa nąįį giits'iheenjyaa eenjit tee k'eeheedik gwats'ą' t'ahthan.
3 No dia seguinte, chegamos a Sidom. Júlio, tratando Paulo com humanidade, permitiu que ele fosse ver os amigos e obter assistência.
4 Nijin izhik gwats'an neerahoojil dąį', łyaa diits'ą' ahtr'aii. Ąįį geh'an ahtr'aii gwant'eh ts'ąįį Cyprus njuu choh eelin geegaroojil.
4 Partindo dali, navegamos ao abrigo da ilha de Chipre, porque os ventos eram contrários.
5 Ąįįtł'ęę Cilicia nahkat ąįįts'ą' Pamphylia nahkat gehgooriinjil. ts'ą' Lycia nahkat gwizhit Myra kwaiik'it gwachoh tee tr'ihchoo tr'aahłit.
5 E, tendo atravessado o mar ao longo da Cilícia e Panfília, chegamos a Mirra, na Lícia.
6 Izhik niveet'ah'in k'įh Alexandria kwaiik'it gwachoh gwats'an tr'ihchoo haa, Italy nahkat gwats'ą' alaa łee, agwąh'ąįį. Izhit ts'ąįį neediigiinlii. Ąįįtł'ęę tr'ihchoo diihaa nęęhoolit.
6 Nesse porto, o centurião encontrou um navio de Alexandria, que estava de partida para a Itália, e nos fez embarcar nele.
7 Łyaa drin gwinlęįį tr'ihchoo haa khyų' tr'eelaa. Ąįį gahkhyuk datthak gwinlęįį diihaa gwit'igwin'ee. Ąįį haa nehshrit Cnidus kwaiik'it geeghaih tr'agoonjik. Izhik ts'ąįį łyaa gwintł'oo diits'ą' ahtr'aii. Ąįį geh'an Salmone njuu tsii geeghaih ts'ąįį Crete njuu choh ahtr'aii gwant'eh gwats'ą' tr'ihchoo tr'ihiłit.
7 Navegando vagarosamente muitos dias, foi com dificuldade que chegamos às imediações de Cnido. Não nos sendo permitido prosseguir, por causa do vento contrário, navegamos ao abrigo de Creta, na altura de Salmona.
8 Izhik zhat teeghaii gwats'ą' nahgwan geelin tr'ihchoo khyų' diihaa alaa. Gohch'it nehshrit Lasea kwaiik'it geeghaih ninghit kwaa ‘tr'ihchoo dhidlii gwinzii,’ goozhii, izhik tr'ihchoo k'eelak.
8 Costeando a ilha com dificuldade, chegamos a um lugar chamado Bons Portos, perto do qual estava a cidade de Laseia.
9 Izhik niighyuk tr'aak'į'. Atonement drin gwagwahnyąą ąįį ch'adąį' hee gehgoo goodhat, khaiits'ą' nagwaanąįį ts'ą' tr'ihchoo haa neerihiidal geenjit gwiizųų. Ąįį geh'an Paul tr'ihchoo ts'ą' k'eedeegwaadhat nilįį jyaa dahnyąą.
9 Depois de muito tempo, tendo-se tornado a navegação perigosa, e já passado o tempo do Dia do Jejum, Paulo os aconselhou,
10 “Dinjii nąįį dząą gwats'an googaa tr'ahaajil ji', łyaa diinaa gweheezųų gwich'in nihthan. Duulee chan k'aiich'ii tr'ihchoo zhit dhidlii anrahahtsyaa. Ąįįts'ą' duulee chan datthak teerahineenjyaa t'oonchy'aa.” Paul gavahnyąą.
10 dizendo: — Senhores, vejo que a viagem vai ser trabalhosa, com dano e muito prejuízo, não só da carga e do navio, mas também da nossa vida.
11 Gąą niveet'ah'in kįh nilįį, Paul deenyąą k'injiighit kwaa. Gwiizhik tr'ihchoo ts'ą' k'eedeegwaadhat tr'ihtł'i', k'ineehąhdak nąįį deeginyąą giik'injiighit.
11 Porém o centurião dava mais crédito ao piloto e ao mestre do navio do que ao que Paulo dizia.
12 Gąą zhat khaii tr'ihchoo dhidlii deek'it gwinzii goo'aii kwaa, zhat khit ahtr'aii deek'it gwanlii geh'an. Jii geh'an dinjii datthak neerahoojyaa, giindhan. Ąįį njuu choh Crete oozhii, khaiinjii anaa'ąį' kwaiik'it Phoenix, izhik gwats'ą' tr'ahoojyaa gwik'eeragoondaii, giindhan. Izhik khaii gęhdaa tr'igweheedhaa gwats'ą' zhat tr'ook'i', giindhan. Izhik gwandaa khit, deenihjyaa, deedihjyaa haa gwintł'oo ahtr'aii kwaa goo'aii eenjit.
12 Não sendo o porto próprio para invernar, a maioria deles era de opinião que deviam partir dali, para ver se podiam chegar a Fenice e aí passar o inverno, visto ser um porto de Creta, que olha para o noroeste e para o sudoeste.
13 Nijin ch'ijuk ahtr'aii neegwaanąįį dąį', yeedihjyaa gwintsal hiłtr'aii, juk it'ee deegwehee'yaa, giindhan, eenjit gwinzii, ąįį gwik'it t'oonchy'aa gwich'in, giindhan. ts'ą' tr'ihchoo haa chehkii khaneegiin'ąįį, tł'ęę neegahoojil. Łyaa teeghaii ts'ąįį gwats'ą' nahgwan tr'ihchoo gahahłaa gwik'eegwagwandaii.
13 Soprando brandamente o vento sul, e pensando eles ter alcançado o que desejavam, levantaram âncora e foram costeando mais de perto a ilha de Creta.
14 Gąą ninghyuk gwahaadhat kwaa ts'ą', ąįį njuu ts'an k'iindaa ahtr'aii nint'aii haa hiłtr'aii (Northeastern wind).
14 Entretanto, não muito depois, desencadeou-se, do lado da ilha, um tufão de vento, chamado Euroaquilão.
15 Łyaa tr'ihchoo eenjit gwintł'oo ahtr'aii niint'aii, ąįį geh'an nijuk tr'ihchoo tr'ohłaa gwiindhan gwik'it tr'ihchoo tr'ahłaa kwaa. Ąįį geh'an datthak nijuk ts'ąįį ahtr'aii ts'ąįį alaa gwats'ą' t'igiiyahthan.
15 O navio foi arrastado com violência e, sem poder resistir ao vento, cessamos a manobra e nos fomos deixando levar.
16 Njuu tsal Cauda oozhii ehgoorijyaa gwiizhik gwintsal gwizhrįh ahtr'aii nagwaanąįį, gwehkįį dąį' gwintł'oo ahtr'aii gwik'it t'igwii'in kwaa. Izhik łyaa gwintł'oo diihaa gogoontrii, googaa tr'ihchoo tsal vatąįį gahoochaa gęhdaa tr'ihchoo choh kat deeriintin.
16 Passando ao abrigo de uma ilhota chamada Cauda, com dificuldade conseguimos recolher o bote.
17 Ąįįtł'ęę tr'ihchoo choh tł'ęę khadeenin giitł'ee tły'ah chųų zhit oozhak nagaakhyuu, ąįį haa giitł'andich'iłchaa. “Łyaa duulee tr'ihchoo Libya nahkat teeghaii gwa'an cheekihzhuu kat videehahtr'al gwich'in.” giiyuunyąą. Ąįį geh'an łyaa gwintł'oo gąąnjat. Ąįįts'ą' tr'ihchoo neevyaa choh ąįį nineegąhtsuu. Nijuk ahtr'aii ts'ąįį gwinjik diihaa neehaatr'ak geenjit.
17 Tendo içado o bote, os marinheiros usaram de todos os meios para reforçar o navio com cabos de segurança. E, temendo que fossem encalhar nos bancos de areia de Sirte, desceram as velas e foram à deriva.
18 Łyaa nihk'it gwintł'oo gavaa ahtr'aii. Ąįį geh'an gęhdaa drin tr'ihchoo zhit k'aiich'ii dhidlii lat oondaa gihilii, tr'ihchoo nidzik heelyaa eenjit. Ąįį ji', gwintł'oo łihts'iteeyeheechik kwaa eenjit.
18 Açoitados severamente pela tormenta, no dia seguinte começaram a jogar a carga no mar.
19 Gęhdaa drin tr'ihchoo eenjit k'aiich'ii t'eegaahchy'aa kwaii lat oondaa gehiłjil.
19 E, no terceiro dia, nós mesmos, com as próprias mãos, lançamos ao mar a armação do navio.
20 Ąįįtł'ęę łyaa drin gwinlęįį gwizhit shree ąįįts'ą' są' haa tr'ąąh'in kwaa. Gąhkhyuk datthak ahtr'aii nint'aii haa ahtr'aii. Łyaa datthak teerahineenjyaa gwich'in gwiindhan.
20 E, não aparecendo, havia já alguns dias, nem sol nem estrelas, caindo sobre nós grande tempestade, dissipou-se, afinal, toda a esperança de salvamento.
21 Łyaa drin gwinlęįį gwizhit ch'aga'aa kwaa. Ąįįtł'ęę Paul diitł'an nadhat ts'ą' diits'ą' ginkhii, “Nijin Crete njuu choh izhik t'iichy'aa dąį', ‘nats'ąą deekhwa'in,’ nakhwaiinyą' gwik'it t'ahokhwa'ya' jaghaii? Izhik zhat dąį', zhat gwats'an neerahoojil kwaa ji', jidii tr'ihchoo zhit k'aiich'ii dhidlii, ąįį kwaii an tr'ahahtsyaa kwaa. Ąįįts'ą' chan diihaa gwit'igwehee'aa kwaa.
21 Havendo todos estado muito tempo sem comer, Paulo, pondo-se em pé no meio deles, disse: — Senhores, na verdade, era preciso terem-me atendido e não partir de Creta, para evitar este dano e perda.
22 Gaa tr'agohdii kwaa, tr'ihchoo datthak an dhidlit ji', gąą ch'ihłak gąą nakhwatee niheedhaa kwaa.
22 Mas agora aconselho que tenham coragem, porque nenhuma vida se perderá, mas somente o navio.
23 Vit'eegwijyąhchy'aa Shik'eegwaadhat, ąįį veenjit gwitr'it t'agwał'in, ąįį ts'an zheekat gwich'in k'ehdąį' haa shats'ą' igweełch'in ąįįts'ą' shats'ą' ginkhe'.
23 Porque, esta mesma noite, um anjo do Deus a quem pertenço e a quem sirvo, esteve comigo,
24 “‘Paul noonjat shrǫ'! Nan ąįįts'ą' tr'ihchoo zhit naa dilk'ii nąįį haa nakhwagweheendal kwaa t'oonchy'aa, dąhthee Rome k'eedeegwaadhat choh kįh dhidii andaa nihindhat gwats'ą',’ shahnyąą.
24 dizendo: “Paulo, não tenha medo! É preciso que você compareça diante de César, e eis que Deus, por sua graça, lhe deu todos os que navegam com você.”
25 Jii geh'an dinjii nąįį noojat kwaa. Vit'eegwijyąhchy'aa ‘deehishi'yaa,’ nyąą, gwik'it t'ihee'yaa t'inchy'aa. Zheekat gwich'in deenyą' ‘datthak gwik'it t'igweheenjyaa,’ Łyaa gaashandaii.
25 Portanto, senhores, tenham coragem! Pois eu confio em Deus que tudo vai acontecer conforme me foi dito.
26 Gąą njuu kat teeghaii gwa'an diiteehahtr'al ts'ą' diitr'ihchoo khaadahaandhal.” Paul gavahnyąą.
26 Porém é necessário que sejamos arrastados para alguma ilha.
27 Juk t'ee drin k'ideetit neekwąįį (14) diihaa gwintł'oo ahtr'aii. Chųų choh Mediterranean oozhii, gwakat diihaa hiłtr'aii gwich'in. Tǫǫ tł'an gwandaa tr'ihchoo zhit gwitr'it t'agwah'in nąįį, njuu kat gwats'ą' ninghit kwaa tr'ihchoo niinlit gwich'in, giindhan.
27 Quando chegou a décima quarta noite, sendo nós batidos de um lado para outro no mar Adriático, por volta da meia-noite os marinheiros pressentiram que se aproximavam de alguma terra.
28 Ąįį geh'an tły'ah haa cheh gwa'an gwik'eegagaandaii. Tąąhkhit 120 feet gwiilii. Ąįįtł'ęę ninghit kwaa chan hee cheh gwik'eeneegaandaii. Akhai' 90 feet zhrįh gwanlii.
28 E, lançando a sonda, viram que a profundidade era de trinta e seis metros. Passando um pouco mais adiante, tornando a lançar a sonda, viram que a profundidade era de vinte e sete metros.
29 Khan tąąhgwan gwilii geh'an, łyaa gąąnjat. “Duulee tr'ihchoo ahtr'aii haa kiit'it heelaa ts'ą' khadahaadhal gwich'in.” gwiindhan. Ąįį geh'an, kii choo'ąįį dǫǫ tr'ihchoo tł'i'tsii chigiinlii. ‘vanh yahahkaa gwats'ą' khyų',’ nagoogwal'in.
29 E, receosos de que fôssemos atirados contra lugares rochosos, lançaram da popa quatro âncoras e oravam para que rompesse o dia.
30 Nijin tr'ihchoo zhit gwitr'it t'agwah'in nąįį tr'ihchoo ihłeereheedaa giindhan dąį' tły'ah haa tr'ihchoo tsal haa tr'ihchoo ndih it'ee neevyaa gweheelyaa nigwiindhat. Dinjii nąįį ininjigwagwaazhii ts'ą' goots'it haa, “Tr'ihchoo ki' chan haa chehkii neereheelyaa eenjit t'igwii'in.” ginyąą.
30 Nisto os marinheiros tentaram escapar do navio. Arriaram o bote no mar, a pretexto de que iam largar âncoras da proa.
31 Gąą Paul gavąąh'in, ąįįts'ą' niveet'ah'in k'įh, niveet'ah'in nąįį geenjit haa ginkhii, “Zhik tr'ihchoo zhit gwitr'it t'agwah'in nąįį tr'ihchoo ihłeegahoojil ji', teerahineenjyaa t'oonchy'aa.” Paul gavahnyąą.
31 Paulo disse ao centurião e aos soldados: — Se estes não permanecerem a bordo, vocês não poderão se salvar.
32 Jii geh'an niveet'ah'in nąįį tr'ihchoo tsal tły'ah yuutą' k'eech'agiint'uu, ts'ą' teiinjil ts'ą' gihłeehaalit.
32 Então os soldados cortaram os cabos do bote e o deixaram afastar-se.
33 Nijin it'ee gwintsal yahkaa dąį', chan hee Paul goots'ą' neeginkhii, “Juk gwintsal ch'oh'aa ji', łyaa gweheezyaa. Drin k'ideetit neekwąįį (14 days datthak) tr'agohdii ts'ą' ch'oh'aa gąą kwaa.
33 Enquanto amanhecia, Paulo rogava a todos que se alimentassem, dizendo: — Hoje é o décimo quarto dia em que, esperando, vocês estão sem comer, não tendo provado nada.
34 Juk dąį' hee ch'oh'aa, hohvyaa eenjit t'aih khwa'yaa eenjit. Łyaa ch'ihłee gąą nakhwatee niheedhaa kwaa ts'ą' gwintsal gąą nakhwagweheendal kwaa t'oonchy'aa.” Paul gavahnyąą.
34 Por isso peço que comam alguma coisa, pois disto depende a sobrevivência de vocês. Porque nenhum de vocês perderá nem mesmo um fio de cabelo.
35 Ąįįtł'ęę Paul łųhchy'aa oonjik. Datthak gavandah Vit'eegwijyąhchy'aa mahsį' ahnyąą. Tł'ęę nitr'iiyinzhoo ts'ą' neech'ahaa'al.
35 Tendo dito isto, pegando um pão, deu graças a Deus na presença de todos e, depois de o partir, começou a comer.
36 Jidii t'agavaiinyą' datthak eenjit łyaa shoo ginlii ts'ą' goot'aii neegahoodlit. Ąįįtł'ęę datthak ch'igin'al.
36 Todos ficaram mais animados e se puseram também a comer.
37 Ąįį tr'ihchoo zhit 276 nąįį dilk'ii.
37 Estávamos no navio duzentas e setenta e seis pessoas ao todo.
38 Ąįįtł'ęę datthak ts'ą' deegwąhtsii ch'agoo'aa, giindhan gwik'it ch'igin'al. Ąįįtł'ęę tr'ihchoo nidii gwats'an nidzik gahahtsyaa eenjit tł'ooli' vaa łųhchy'aa tr'ahtsii lęįį giits'an oondaa hiłjil.
38 Refeitos com a comida, aliviaram o navio, jogando o trigo no mar.
39 Nijin neeyiłkaa dąį', tr'ihchoo zhit gwitr'it t'agwah'in nąįį nijin t'iginchy'aa, gaagiindaii kwaa. Ndak neeteedhi'ee gwizhit teeghaii chehkii zhuu tsal gwanlii, gwagwaah'in. Izhik teeghaii chehkii zhuu kat tr'ihchoo teegahahłaa gwik'eegwagwandaii.
39 Quando amanheceu, não reconheceram a terra, mas avistaram uma enseada, onde havia uma praia. Então consultaram entre si se não podiam encalhar ali o navio.
40 Ąįįts'ą' tr'ihchoo vaachikyuudlii it'ee giit'aahchy'aa kwaa eenjit, giitły'a' k'anch'ąąht'uu. Ąįįts'ą' tr'ihchoo vaak'eerahndak tły'ah haa gahoochaa gwats'an tr'eegiinlii. Ąįįtł'ęę tr'ihchoo kį' kat neevyaa choh deeneegiłtsuu. Ąįįts'ą' ahtr'aii haa gwats'an tr'ineiinlit giitł'i' ineehahndak ts'ą' teeghaii gwats'ą' giihiłit.
40 Cortando os cabos das âncoras, deixaram que ficassem no mar. Soltaram também as amarras do leme. E, alçando a vela de proa ao vento, dirigiram-se para a praia.
41 Gąą gwats'ą' tr'ihchoo gwankaiinlik ts'ą' teetł'an gwats'an ndaats'ą' viki' datthak gwankaiinlik. Ąįįts'ą' tr'ihchoo vitł'i' ąįį alaa ąįį chųų vitit haa gwint'aii niteeyahahchik ts'ą' khadąąnghii.
41 Dando, porém, num lugar onde duas correntes se encontravam, encalharam ali o navio; a proa encravou-se e ficou imóvel, mas a popa se despedaçava pela violência das ondas.
42 Niveet'ah'in nąįį tr'ihchoo zhit zhee gwaazhrąįį dilk'ii nąįį datthak tr'oogha', giindhan. Teeghaii teegiinjil ji', datthak tr'algalgahahdaa, googoonyąą, izhik niveet'ah'in geet'igiindhan kwaa geenjit.
42 O parecer dos soldados era que os presos deviam ser mortos, para que nenhum deles fugisse nadando.
43 Gąą niveet'ah'in k'įh Paul ninghit gitr'ii'ee, ąįį geh'an gooreheeghaa kwaa gwiłtsąįį. Juu neehiivik gadhan ji', ąįį tr'ookit oondaa hijyaa, teeghaii teegiheevaa eenjit.
43 Mas o centurião, querendo salvar Paulo, impediu-os de fazer isso. Ordenou que os que soubessem nadar fossem os primeiros a lançar-se ao mar e alcançar a terra.
44 Ąįįts'ą' juu neehiivik kwaa nąįį, dachanchyaa gooheetą', ąįį haa teeghaii teegooheelyaa eenjit. Jyąhts'ą' t'igwii'in ts'ą', gwinzii teeghaii datthak teeraajil. none|src="cn02045B.tif" size="span" copy="©1978 David C. Cook Publishing Company" ref="ACT 27.44"
44 Quanto aos demais, que se salvassem, uns, em tábuas, e outros, em destroços do navio. E foi assim que todos se salvaram em terra.
Atalhos do teclado
- Capítulo anterior←
- Próximo capítulo→
- Versículo anteriork
- Próximo versículoj
- Limpar seleçãoEsc
- Esta ajuda?
Estude este capítulo no WhatsApp
Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Atos 27, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.