Atos 22

Vit'eegwijyąhchy'aa Vagwandak Nizįį (GWINT) vs NTLH

Sair da comparação
NTLH Nova Tradução na Linguagem de Hoje 2000
1 “Shalak nąįį, dząą nakhwandaa ideenjit gihihkhyaa, gwinzii shoodǫǫhk'įį!” gavahnyąą.
1 — Meus senhores, irmãos e pais, escutem o que eu vou dizer a vocês em minha defesa!
2 Nijin khai' googinjik Jews nąįį ky'aa Hebrew, goots'ą' ginkhii dąį', gwandaa deegwagwahtsai' kwaa goodlit.
2 Quando o ouviram falar em hebraico , eles ficaram mais quietos ainda. Então Paulo disse:
3 “Shįį, Jew ihłįį. Tarsus kwaiik'it gwachoh gwizhit shagoodlit, Cilicia nahkat gwizhit. Ąįįts'ą' dząą Jerusalem gwizhit dink'iindhat. Geech'ǫąąhtan, Gamaliel oozhii, geeshoołtin. Diitsii nąįį ky'aa Law eeshoołtin. Łyaa khit Vit'eegwijyąhchy'aa eenjit gwitr'it t'agwaał'in ihłįį, nats'ahts'ą' juk dząą Vit'eegwijyąhchy'aa eenjit gwitr'it t'agoh'in ǫhłįį gwik'it t'ishi'in.
3 — Eu sou judeu, nascido em Tarso, na região da Cilícia, mas fui criado aqui em Jerusalém como aluno de Gamaliel. Fui educado muito rigorosamente dentro da lei dos nossos antepassados. Eu era muito dedicado a Deus, como todos vocês aqui também são.
4 Gwehkįį dąį' juu dinjii, tr'injaa haa Jesus k'injigiighit nąįį tąįį neehihdik. Ąįįts'ą' gooteegwałjii ts'ą' zhee gwaazhrąįį nineegavalzhik. Nagooghįt gąą gavoihnyąą.
4 Persegui os que seguiam este Caminho e fiz com que alguns fossem condenados à morte. Prendi homens e mulheres e os joguei na cadeia.
5 Ndak khii giinkhih choh ąįįts'ą' ch'anjaa nakhwats'ą' k'eedeegwaadhat nąįį, łyaa oihts'it kwaa t'ihnyąą, geenjit nakhwaa gwagwahaandak. Damascus kwaiik'it gwachoh gwizhit Jews nakhwalak nąįį dilk'ii dęhtły'aa sheenagąąhtsuu. Ąįį haa zhat gwats'ą' hoiizhii, zhat juu Jesus k'injigiighit nąįį tee gwahąąłdal eenjit ts'ą' dząą Jerusalem gwits'ee goohihłyaa, ts'ą' googwarahąąhshii eenjit.”
5 O Grande Sacerdote e todo o Conselho Superior podem provar que estou dizendo a verdade, pois eu recebi cartas deles, escritas para os irmãos judeus que moram em Damasco. E fui até lá para prender os seguidores deste Caminho e trazê-los presos com correntes a Jerusalém, a fim de serem castigados.
6 “Nijin Damascus kwaiik'it gwats'ą' ihshyaa dąį', it'ee ninghit kwaa gwats'ą' niizhii. Drintł'an gęhdaa tr'igwiindhat gwiizhik khanhee aadrii haa yeedaa gwats'an shach'aadrii nagwaanąįį.
6 E Paulo continuou: — Eu estava viajando, já perto de Damasco, e era mais ou menos meio-dia. De repente, uma forte luz que vinha do céu brilhou em volta de mim.
7 Ąįįtł'ęę tąįį gwinjik nankak neet'aalnąįį. Gwiizhik gwideezhuh shats'ą' ginkhii dihtth'ak. ‘Saul, Saul, jaghaii dee shagwahąąhshii eenjit shatąįį neehindik?’ gwideezhuh shahnyąą.
7 Eu caí no chão e ouvi uma voz que me dizia: “Saulo, Saulo, por que você me persegue?”
8 ‘Juu inlii?’ jihnyąą. ‘Shįį t'ee Jesus Nazareth kwaiik'it gwats'an, ąįį vagwahąąhshii eenjit vatąįį neehindik, ąįį t'ihchy'aa,’ gwideezhuh shahnyąą.
8 — Então eu perguntei: “Quem é o senhor?”
9 Juu shaa adaa nąįį geedan t'ee aadrii ch'ąhndit gaah'ya', gąą ąįį shats'ą' ginkhii deezhuh giitth'ak kwaa.
9 — Os homens que viajavam comigo viram a luz, porém não ouviram a voz de quem falava comigo.
10 Ąįįtł'ęę ‘Shik'eegwaadhat, nats'ahts'ą' deehishi'yaa?’ jihnyąą. ‘Ndak nininjii, Damascus kwaiik'it gwizhit nihdeiinkhaii. Izhik dinjii k'eegwiichy'aa datthak Vit'eegwijyąhchy'aa doo'ya', noonyąą geenjit naagwahaandak.’ jyaa K'eegwaadhat shahnyąą.
10 Eu perguntei: “Senhor, o que devo fazer?” — E o Senhor respondeu:
11 Aadrii ch'ąhndit nint'aii naał'ya' geh'an shandee kwaa nagwaanąįį. Jii geh'an juu shaa neehiidal nąįį shanli' goontą' ts'ą' Damascus gwizhit nihdeeshigiin'ak.
11 — Aquela luz brilhante tinha me deixado cego. Por isso os meus companheiros me pegaram pela mão e me levaram até Damasco.
12 “Dinjii, Ananias oozhii, zhat gwich'įį. Łyaa dinjii dii-law k'eegwahthat nilįį. Jews nąįį zhat Damascus kwaiik'it gwachoh gwizhit gwich'įį nąįį łyaa gwintł'oo giiyihił'ee.
12 Havia ali um homem chamado Ananias. Ele era religioso, obedecia à nossa Lei , e todos os judeus que moravam em Damasco o respeitavam.
13 Nijin gwihch'įį izhik gwats'ą' haazhii. Ąįįts'ą' sheeghaii nadhat. ‘Shachaa Saul, juk chan gwąąh'in neenilįį,’ shahnyąą. Googwahkhan shaagweech'in nagwaanąįį ts'ą' nał'in.
13 Esse homem veio me procurar, chegou perto de mim e disse: “Irmão Saulo, veja de novo!” — No mesmo instante comecei a ver de novo e olhei para ele.
14 ‘Vit'eegwijyąhchy'aa nakhwatsįį nąįį yeenii giits'ą' khagideedi' chy'aa ąįį k'eegwiichy'aa geh'an nigwiiłkįį, Nats'ahts'ą' doo'ya', noonyąą gaanahandaii eenjit nigwiiłkįį. ‘Vidinji' Vit'eegwijyąhchy'aa doo'ya' yuunyąą khit gwik'it t'ii'in nats'ą' ginkhii oohąąhky'aa ts'ą' hąąh'yaa eenjit.
14 Então ele disse: “Saulo, o Deus dos nossos antepassados escolheu você para conhecer a vontade dele, para ver o seu Bom Servo e para ouvir o Servo falar com você pessoalmente.
15 Jii deenizhik ąįį dinjii lęįį nąįį andaa nihindhat ts'ą' geegwahaandak eenjit t'igwiizhik t'oonchy'aa. Ąįį gąą jidii gwąąh'ya' ąįįts'ą' gwiintth'ak gavaagwahandak eenjit.
15 Pois você será testemunha dele para dizer a todos aquilo que você tem visto e ouvido.
16 Juk jidii eenjit tth'aii nagoorahaa'yaa? Ndak nininjii ts'ą' chųų nats'an tr'ahtsii. K'eegwaadhat Jesus natr'agwaanduu oo'an gweheelyaa eenjit vats'ą' khadigiinjii,’ jyaa Ananias shahnyąą.
16 E agora não espere mais. Levante-se, peça a ajuda do Senhor e seja batizado, e os seus pecados serão perdoados.”
17 “Jii dząą Jerusalem kwaiik'it k'iinjik k'inidik dąį', Kharigidiinjii Zheh khadigihihjyaa eenjit gwats'ą' hoiizhii. Izhik khagidihjii gwiizhik gineiinlyaa k'it t'ihchy'aa haa gwąął'in.
17 E Paulo terminou, dizendo: — Então eu voltei para Jerusalém. Quando estava orando no Templo, tive uma visão.
18 Izhit gwizhit K'eegwaadhat nał'in, ‘Khadhanchį' ts'ą' khan Jerusalem gihłeehindii, dząą gwizhit dinjii nąįį sheenjit gavaa gwandak ji', gąą gwik'injigeheeghit kwaa t'oonchy'aa.’ shahnyąą.
18 Vi o Senhor, e ele me disse: “Saia depressa de Jerusalém porque as pessoas daqui não aceitarão o que você vai dizer a meu respeito.”
19 ‘K'eegwaadhat, ch'adąį' gwanaa izhik gwa'an kwaiik'it gwitee neehihdik ts'ą' Jews nąįį tr'igiinkhii zheh gwizhit lęįį nik'injigiighit nąįį teegwąłjii. Ąįįtł'ęę gwintł'oo gavaałkhwąįį ąįįts'ą' zhee gwaazhrąįį nineegavalzhik gaagiindaii t'oonchy'aa.
19 — Eu respondi: “Senhor, eles sabem muito bem que eu ia às sinagogas , e prendia os que criam em ti, e batia neles.
20 Nijin dinjii neegwaandak nilįį, Stephen oozhii, tr'iiłkhwąįį dąį', shįį chan geeghaih nihthat ts'ą' noodhal'in. Łyaa gwinzii t'igwii'in, nihthan. Ąįį juu yiiłkhwąįį nąįį googwach'aa geeghaih gwiizhik k'ąąłtii.’
20 Quando estavam matando Estêvão, que falava a respeito de ti, ó Senhor, eu estava ali, concordando com aquele crime. E até tomei conta das capas dos assassinos dele.”
21 K'eegwaadhat jyaa shahnyąą, ‘Khan hinkhaii. Łyaa ninghit Israel gwich'in nilįį (Gentiles) kwaa nąįį tee gwats'ą' nanahałchyaa,’ shahnyąą.” Paul jyaa dagavahnyąą ts'ą' gavaa gwaandak.
21 — Aí o Senhor disse: “Vá, pois eu vou enviá-lo para bem longe; vou enviá-lo aos não judeus.”
22 Dinjii datthak łyaa gwinzii Paul goots'ą' ginkhii goołk'įį. Gąą nijin Israel gwich'in nilįį kwaa nąįį eeginkhii dąį', datthak ch'agoołk'įį kwaa nagaanaii ts'ą' gazhral, “Gihłeehohchįį dohkhwąįį. Łyaa gwahkwaa dinjii jii k'it t'inchy'aa nąįį gwandaii!” ginyąą ts'ą' gazhral.
22 A multidão ficou ouvindo Paulo até que ele disse isso, mas aí eles começaram a gritar com toda a força: — Matem esse homem! — Ele não merece viver!
23 Nihk'it gazhral ts'ą' digi'ik haa oodak nagahdaii ąįįts'ą' łųh zhet'angahtł'ak, łyaa shoo ginlii kwaa ts'ąįį t'igii'in.
23 Eles gritavam, sacudiam as capas no ar e jogavam poeira para cima.
24 Nijin niveet'ah'in kįh dhidii choh gwąąh'in dąį', diniveet'ah'in nąįį ts'ą' azhral, “Niveet'ah'in zheh nihdǫhchįį ąįįts'ą' viitrii haa ohtrii. Duulee jaghaii Jews nąįį giiyeenjit azhral diinaa gwahaandak!” gavahnyąą.
24 Então o comandante mandou que os seus soldados levassem Paulo para dentro da fortaleza. Mandou também que o chicoteassem para que ele contasse por que a multidão estava gritando contra ele.
25 Nijin giiyahahtrii eenjit digiiyiłchaa dąį', tł'ęę veeghaii niveet'ah'in kįh dhidii tsal nadhat ąįį t'ahnyąą, “Roman gwa-law zhit, Roman gwats'an inlii ji' tth'aii hee ch'aroahkat zheh gwizhit naraahkat kwaa gwiizhit duuyeh narahtrii goo'aii gwinyąą lee t'oonchy'aa?” none|src="CN02025B.tif" size="span" copy="©1978 David C. Cook Publishing Company" ref="ACT 22.25"
25 Porém, quando o estavam amarrando para chicoteá-lo, Paulo perguntou ao oficial romano que estava perto dele: — Será que vocês têm o direito de chicotear um cidadão romano, especialmente um que não foi condenado por nenhum crime?
26 Nijin gwiitth'ak dąį', niveet'ah'in choh kįh dhidii ts'ą' haazhii, “Deeni'in t'ini'in? Jii dinjii Roman nilįį nyąą vaanandaii?” niveet'ah'in kįh dhidii tsal yahnyąą.
26 Quando o oficial ouviu isso, foi falar com o comandante e disse: — O que é que o senhor vai fazer? Aquele homem é cidadão romano!
27 Ąįįtł'ęę niveet'ah'in kįh dhidii choh Paul ts'ą' niinzhii, “Nan lee Roman inlii?” Paul ahnyąą.
27 Então o comandante foi falar com Paulo e perguntou: — Me diga uma coisa: você é mesmo cidadão romano? — Sou! — respondeu Paulo.
28 “Gwintł'oo goiihkwat ts'ą' Roman gwich'in dhiidlit.” niveet'ah'in Paul ahnyąą. “Gąą shįį ąįį Roman gwich'in ihłii, shiti' Roman gwich'in nilįį geh'an.” Paul yahnyąą.
28 Aí o comandante disse: — Eu também sou, e isso me custou muito dinheiro. Paulo respondeu: — Pois eu sou cidadão romano de nascimento.
29 Ąįįtł'ęę ąįį dinjii geeghaih niilzhii nąįį Paul gahahtrii gąą ch'ijuk ts'ąįį gwagwaah'in ts'ą' giiyiiłęęhoojil. Niveet'ah'in kįh choh gaa yiiłęęhoozhii, Roman nilįį yiky'anjik geh'an. ‘Tr'ahahtrii eenjit, ch'iitsii tły'ah haa dihiłchaa,’ geh'an naajat.
29 Imediatamente os homens que iam chicoteá-lo recuaram. E o próprio comandante ficou com medo ao saber que Paulo era cidadão romano e ele tinha mandado amarrá-lo.
30 Niveet'ah'in kįh dhidii choh, łyaa Jews nąįį Paul dee'ya' ginyąą geenjit gwinzii gaashoondaii niindhan. Jii geh'an gęhdaa drin Paul deenin'at. Ąįį gah giinkhih kįh dilk'ii nąįį, Jews ch'anjaa k'eedeegwaadhat nąįį haa nihłaa łagoojyaa, yiindhan. Ąįįtł'ęę nijin nihłaa łigiiljil dąį', Paul goots'ą' hiłchįį ts'ą' goovęhdaa nadhat yiłtsąįį.
30 O comandante queria saber com certeza por que os judeus estavam acusando Paulo. Então, no dia seguinte, mandou que tirassem as correntes que o prendiam e ordenou que os chefes dos sacerdotes e todo o Conselho Superior se reunissem. Depois mandou que trouxessem Paulo e o colocassem em frente deles.

Ler em outra tradução

Comparar com outra

Estude este capítulo no WhatsApp

Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Atos 22, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.