Mateus 27

Fhe Bakɨmen Kaman Kameŋ (GEB) vs NTLH

Sair da comparação
NTLH Nova Tradução na Linguagem de Hoje 2000
1 Mba maan vov mɨn thugim, mba Fhe Bakɨme rotu gari gumgir pani gu mben gumgir ruu, mbe Zisas shogirim, ana rɨmɨn za nzuai.
1 Assim que amanheceu, todos os chefes dos sacerdotes e os líderes judeus fizeram os seus planos para conseguir que Jesus fosse morto.
2 Mbe maaŋ ana suaŋgiap, mbe zumgum mpiiŋ ndigap, ana kegap, ana ndigap, mbe won guman pana vhari Pairat farve khɨngi.
2 Eles o amarraram, levaram e entregaram ao governador Pilatos.
3 Zudas, ana Zisas ndim ana pana gumgi farve khɨngi guma, ana Zisas garim, mbe ana nzuav nzuav, guigira ana mbevigim, ana vergim, mbe simtɨgar ana ndɨɨi. Ana mba tɨva gangia thav wom ndap dorgav mba Fhe Bakɨme rotu gari gumgir pani gu mben gumgir ruu ana nɨɨŋgi 30 thɨgi sirva fɨgiveiŋ, ana taagia nta ndiga mbe ndi vugi.
3 Quando Judas, o traidor, viu que Jesus havia sido condenado, sentiu remorso e foi devolver as trinta moedas de prata aos chefes dos sacerdotes e aos líderes judeus,
4 Ana vov khaŋ nzuai, “Gu tɨva mbatɨga muuŋgi. Gu nde farve khɨngi guma, ana tɨva mbatɨga thueŋ muuŋgi fhuvara. Nde ana shogirim, ana rimgirga.” Ana ne nzuaim, mbe ana ŋgarkarav khaŋ nzuai, “Ne nza bigɨn fhuvara. Ne ndun simtɨgeŋ ma.”
4 dizendo: — Eu pequei, entregando à morte um homem inocente. Eles responderam: — O que é que nós temos com isso? O problema é seu.
5 Mbe maaŋ Zudas ga nzuaim, Zudas mbaram mba ŋkɨɨa fuav Fhe Bakɨme Phena vhee suegap, mbara vov nduara won fhɨrar fav, wo ndi ntorgap rimgi.
5 Então Judas jogou o dinheiro para dentro do Templo e saiu. Depois foi e se enforcou.
6 Ana mba ŋkɨɨa fuasuegim, mba Fhe Bakɨmen rotu gari gumgir pani mba ŋkɨɨa ndigap khaŋ nzuai, “Khe guma rɨmɨn zav ana nzuav shama muuŋgi ŋkɨɨa ma. Nza nta ndiv Fhe Bakɨmen phena ŋkɨɨa phorgɨ surga tuktɨgi fhuvara.”
6 Os chefes dos sacerdotes pegaram o dinheiro e disseram: — Isto é dinheiro sujo de sangue, e é contra a nossa
7 Mbe maaŋ suaŋgiap, kama shogiap, mba ŋkɨɨar guma nuianan ndari muunga nuiana sɨgeŋ ga vhezgi. Mbe vhɨra khaŋ nzuai, mba nuiana sɨgeŋ vhɨra, mbe saman kega zegi gumgi mbe vhɨzɨrga, mbe mbe ndi mba nuiana sɨgen mbogir rɨgirga. Maaŋ muuŋgiap, mba nuiana sɨgeŋ mbe kha zɨn ne ga tɨgi, Vɨzɨn Ki Nuianeŋ.
7 Depois de conversarem sobre o assunto, resolveram usar o dinheiro para comprar o “Campo do Oleiro”, a fim de que servisse como cemitério para os não judeus.
8 Mbe ntigem mba zɨra mba nuianen kaai.
8 Por isso aquele campo é chamado até hoje de “Campo de Sangue”.
9 Maaŋ muuŋgiap, fhum Fhe Bakɨmen kamthooŋ guma Zeremaia suaŋgi kameŋ ne guigira mba tegi. Zeremaia fhum khaŋ suaŋgi, “Mbe 30 ŋkɨɨar fɨgiveiŋ ndigi. Mbe Isreriŋ mba ŋkɨɨar fɨgiven mba guma ga nzuav vhezgi.
9 Assim aconteceu o que o profeta Jeremias tinha dito: “Eles pegaram as trinta moedas de prata, o preço que o povo de Israel tinha concordado em pagar por ele,
10 Mbe mba ŋkɨɨar fɨgir, nuiana ndari ga mbui guma ndiv nuiana sɨgeŋ ga vhezgi. Guma Bakɨme, ana mba kameŋra na suaŋgi.”
10 e as usaram para comprar o campo do oleiro, como o Senhor me havia mandado fazer.”
11 Mbe Zisas ndiga vov ŋgui gari guman pana vhari Pairat nɨman fagim, ana Pairat nɨman thɨgim, Pairat kha nzambarar ana muuŋgi, “Ndu Zudain ŋgui vhɨrve gari guman pan e?” Ana mba nzambarar Zisas ga muuŋgim, Zisas khaŋ nzuai, “Ndu za mbar ne nzuai.”
11 Jesus estava em pé diante do Governador, e este o interrogou, dizendo: — Você é o rei dos judeus? Jesus respondeu:
12 Ana ne nzuaim, mba Fhe Bakɨmen rotu gari gumgir pani gum mben gumgir ruu, mbe bunin vhɨrver Zisas ga sav ana nzuai. Mbe mba bunin ana sav ana nzuaim, ana buna thuen mbe ŋgarkai fhuvara.
12 Mas, quando foi acusado pelos chefes dos sacerdotes e pelos líderes judeus, Jesus não respondeu nada.
13 Maaŋ muuŋgiap, Pairat wom ana nzav khaŋ ana nzuai, “Ndu mbe khar ndu sav ndu nzuai buni, ndu nta mbararagi fhuv thi?”
13 Então Pilatos disse: — Você não está ouvindo as acusações que estão fazendo contra você?
14 Pairat ne Zisas ga nzuaim, Zisas buna thuen ana fagi fhuvara. Maaŋ muuŋgiap, Pairat ŋgava mbatɨga muuŋgiap ndɨkndɨgi vhɨrve ga mbui.
14 Porém Jesus não disse nada, e o Governador ficou muito admirado com isso.
15 Mbe zazera mpari tugɨratɨgav Pasova shama pi rotu ga mbui tuga bakɨmen, ŋgui gari guman pana vhari kha tɨva mbui. Ana bɨnan ki guma the fhɨrgirim, ana bɨna thav kɨrar hɨgɨp, ŋgɨrga. Mbe gumgi gu mbigi, mbe nduarira mba guma zitarga, Pairat mba guma fhɨrgirim, ana kɨrar hɨgɨp mben han ŋgɨrga.
15 Em toda Festa da Páscoa , Pilatos costumava soltar um dos presos, a pedido do povo.
16 Mba tugen guma mbatɨga guarara ana bɨnan ki, mba gumgi za ana kaŋgi, ana zɨ Barabas.
16 Naquela ocasião estava preso um homem muito conhecido, chamado Jesus Barrabás.
17 Mba gumgi gu mbigi mbe za zav wari fugim, Pairat kha nzambaren mbe muuŋgi, “Nde vuzvugi, gu the fhɨrgirim, ana nde han ŋgɨrie? Gu Barabas fhɨrgirim, ana nde han ŋgɨrga o, gu mbe khaŋ nzuai guma Fhe Bakɨme sarigi guma Zisas, gu ana fhɨrgirim, ana nde han ŋgɨrga?”
17 Então, quando a multidão se reuniu, Pilatos perguntou: — Quem é que vocês querem que eu solte: Jesus Barrabás ou este Jesus, que é chamado de
18 Pairat maaŋ mbe nzuai ne khaŋ muuŋgi. Ana mbe kaŋgi, mbe fhura Zisas ga nzuav ndav shigap ana nzuav suan zav ana ndiga zɨgi.
18 Pilatos sabia muito bem que os líderes judeus haviam entregado Jesus porque tinham inveja dele.
19 Pairat vhɨra, ana buni mbararagi guma pigi mpirmpirɨga perav kim, anan muuŋ ana ndi kama ndi mbav khaŋ ana nzuai, “Ndu mba tɨvir vhuuiaŋ mbui guma, ndu bigɨn thuen ana muuŋ thari. Gu maan rɨman ana gangiap, gu guigira simgi.”
19 Enquanto Pilatos estava sentado no tribunal, a sua esposa lhe mandou o seguinte recado: — Não tenha nada a ver com esse homem inocente porque esta noite, num sonho, eu sofri muito por causa dele.
20 Pairat ne mbararagiap kim, mba Fhe Bakɨme rotu gari gumgir pani mben gumgir ruu, mbe mba gumgi gu mbigi ndavi khavav mbe mbui. Mbe Pairatan kamɨv ana suaŋrim, ana Barabas fhɨrgirim, ana ŋgɨrim, ana Zisas shogirim, ana rimgirga.
20 Os chefes dos sacerdotes e os líderes judeus convenceram a multidão a pedir ao governador Pilatos que soltasse Barrabás e condenasse Jesus à morte.
21 Mbe mbe ndavi khavav mbe nzuav kim, ŋgui gari guman pana vhari wom kha nzambaren mbe muuŋgi, “Nde vuzvugi, gu kha gumani rɨgar the fhɨrgirim, ana ŋgɨrie?” Ana mba nzambaren mbe muuŋgi, mba gumgi gu mbigi, mbe kaav khaŋ nzuai, “Barabas.”
21 Então o Governador perguntou: — Qual dos dois vocês querem que eu solte? — Barrabás! — responderam eles.
22 Mbe maaŋ nzuaim, Pairat mben nzarigi, “Nde vuzvugi, gu ram mbe khaŋ nzuai guma Fhe Bakɨme sarigi zɨgi guma Krais, gu ram ana muuŋrie?” Ana ne nzuaim, mbe za kaav khaŋ nzuai, “Ana ndiv khanarareŋ ga tɨgɨp fukfugiri.”
22 Pilatos perguntou: — Que farei então com Jesus, que é chamado de Messias? — Crucifica! — responderam todos.
23 Mbe maaŋ nzuaim, Pairat mben nzarigi, “Ramgi ne suaŋv? Ana bigɨn mbatɨk thueŋ muuŋgire?” Ana ne nzuaim, mbe thav khɨrɨv kaav khaŋ nzuai, “Ana ndiv khanarareŋ ga tɨgi fugu.”
23 Ele perguntou: — Que crime ele cometeu? Aí começaram a gritar bem alto: — Crucifica!
24 Mbe maaŋ nzuaim, Pairat kaŋgi, mbe ana nzuai buneŋ mbararagirga fhuvara. Mbe vhɨra ntara bakɨme khavgirga. Ana maaŋ muuŋgiap mbɨ ndiga zav, mba gumgi gu mbigi nɨmara wo farve ruai. Ana wo farve ruav khaŋ nzuai, “Kha guma rimgirga nan simtɨk fhuvara. Ana nde bigɨnara!”
24 Então Pilatos viu que não conseguia nada e que o povo estava começando a se revoltar. Aí mandou trazer água, lavou as mãos diante da multidão e disse: — Eu não sou responsável pela morte deste homem. Isso é com vocês.
25 Ana ne nzuaim, mba gumgi gu mbigi, mbe za khaŋ nzuai, “Mba simtɨk mbar nzan kɨv, vhɨra nzan tarir kɨ.”
25 E toda a multidão respondeu: — Que o castigo por esta morte caia sobre nós e sobre os nossos filhos!
26 Maaŋ muuŋgiap, Pairat Barabas fhɨrgim, ana mbe han vui. Ana mbara nzuaim, mba ntari ga mbui gɨɨtɨvi, mbe phivɨga ndigap Zisas khari. Mbe ana khargim, ana mbara Zisas ndi mba ntari ga mbui gɨɨtɨvi farve khɨngim, mbe ana ndigɨ ŋgɨp, khanarareŋ ga tɨgɨp fukfugɨrga.
26 Então Pilatos soltou Barrabás, como eles haviam pedido. Depois mandou chicotear Jesus e o entregou para ser crucificado.
27 Pairat maaŋ mbe suaŋgim, mba ŋgui gari guman pana vharir ntari ga mbui gɨɨtɨvi, mbe Zisas ndiga vov, ŋgui gari guman pan ŋgari phena vhen vergim, mbe za zav, ana nɨman phok ga vhuigi.
27 Depois os soldados de Pilatos levaram Jesus para o Palácio do Governador e reuniram toda a tropa em volta dele.
28 Mbe phok ga vhuigap, ana shagi zorgiap, mbara shaa hɨva mbe ndiga zav ana sharigi.
28 Tiraram a roupa de Jesus e o vestiram com uma capa vermelha.
29 Mbe shaa hɨvar ana sharav, mbara tari ki karɨga mbe ndiga zav, ŋgui vhɨrve gari guman pan fi khorsɨga fara muuŋgi khorsɨga muuŋgiap, ana panan fagi. Mbe khorar ana fav vurun sɨgɨma ndiga za, ana guva haren suirigi. Mbe maaŋ ana muuŋgiap, mbara wari wo thɨpani phɨrav, ana nɨman fav, ana nzɨɨav khaŋ ana nzuai, “Raar vhuuŋ, Zudaiŋ ŋguir vhɨrve gari guman pan.”
29 Fizeram uma coroa de ramos cheios de espinhos, e a puseram na sua cabeça, e colocaram um bastão na sua mão direita. Aí começaram a se ajoelhar diante dele e a caçoar, dizendo: — Viva o Rei dos Judeus!
30 Mbe nen ana nzuav, ana parav, mbe mba ana suirigi vuruna, mbe ana tɨn ana ndigap ana pana shogi.
30 Cuspiam nele, pegavam o bastão e batiam na sua cabeça.
31 Mbe mba tɨvir ana mbuav, za ana nzɨɨv, ana suaŋgia thugap, mbe mba ana sharigi shaa, mbe ana zorgiap, mbara ana shagir taagia ana shargi. Mbe ana shagir ana shargiap, mbara ana ndi khanarareŋ ga tur zav ana ndiga vui.
31 Depois de terem caçoado dele, tiraram a capa vermelha e o vestiram com as suas próprias roupas. Em seguida o levaram para o crucificarem.
32 Mba ntari ga mbui gɨɨtɨvi ana ndiga vo garim, Sairini guma mbe, ana zɨ Saimon, ana zi. Ana zim, mbe ana ndigap ana nzuaim, ana Zisas ndim ana khanarareŋ phufhurav vui.
32 Quando estavam saindo, os soldados encontraram um homem chamado Simão, da cidade de Cirene, e o obrigaram a carregar a cruz de Jesus.
33 Mbe ana ndiga vov, ŋana muen hɨgi. Mba ŋaneŋ, mbe kha zɨn ne ga rɨgi, Gorgota. Mba zɨn nɨɨeŋ khaŋ nzuai, pana tuam ki ŋaneŋ.
33 Eles chegaram a um lugar chamado Gólgota. (Gólgota quer dizer “Lugar da Caveira”.)
34 Mbe mba ŋanen vugap, mbara wain ndigap, gɨrgɨrgi mporiin wain ndigap Zisas ga ndɨɨi. Mbe ana ana ndɨɨim, ana ana mparav ana thagi. Ana ana mbegi fhuvara.
34 Ali deram vinho misturado com fel para Jesus beber. Mas, depois que o provou, ele não quis beber.
35 Mba ntari ga mbui gɨɨtɨvi Zisas ndiv khanarareŋ ga tɨgap fugap, ana ndi ntorgi. Mbe ana ndi ntorgap, ana shagi gu bigi, mbe nta ndir zav nta nzuav satu suri.
35 Em seguida os soldados o crucificaram e repartiram as suas roupas entre si, tirando a sorte com dados, para ver qual seria a parte de cada um.
36 Mbe maaŋ muuŋgiap, mba ŋanen piigiap, ana garav ki.
36 Depois disso sentaram ali e ficaram guardando Jesus.
37 Mbe ana ndi ntorgi khanararen, mbe ana pana shɨn, mbe mba ana nzuav suaŋgi kameŋ, mbe ne khergi. Mbe kha kameŋ khergi, “Khe Zisas, Zudain Ŋgui Vhɨrve Gari Guman Pan Ma.” Mbe Zisas ndim, khanarareŋ ga tɨga fugi. (27.32-44)|src="HK00322.tif" size="col" copy="Horace Knowles/Louise Bass" ref="27.32-44"
37 Puseram acima da sua cabeça uma tabuleta onde estava escrito como acusação contra ele: “Este é Jesus, o Rei dos Judeus.”
38 — ausente —
38 Com Jesus, crucificaram também dois ladrões: um à sua direita e o outro à sua esquerda.
39 — ausente —
39 Os que passavam por ali caçoavam dele, balançavam a cabeça e o insultavam,
40 Mbe pani kuaŋkuav khaŋ nzuai, “Ndu Fhe Bakɨme Phena phɨrgip taagip ra phuni khegenera taagip ana muuŋgir zav nzuai guma ma. Ndu taagip wora kura. Ndu vhɨra guigira Fhe Bakɨmen Kam kɨv, ndu mba khanarareŋ thav nɨɨn zirɨ.”
40 dizendo assim: — Ei, você que disse que era capaz de destruir o Templo e tornar a construí-lo em três dias! Se você é mesmo o Filho de Deus, desça da cruz e salve-se a si mesmo!
41 Mba Fhe Bakɨme rotu gari gumgir pani gu mba Zudaiŋ tɨvi vhuuiŋ kaŋgi gumgi, mben gumgi pani, mbe vhɨra ana nzɨɨv ana nzuav, khaŋ nzuai,
41 Os chefes dos sacerdotes, os mestres da Lei e os líderes judeus também caçoavam dele, dizendo:
42 “Ana harigi gumgir kurkurigi, ana nduara won kurarga tuktɨgi fhuvara. Ana Isrerar Ŋgui Vhɨrve Gari Guman Pan e? Maaŋ muuŋgip, ana mbu khanarareŋ thav nɨɨn zirgɨrga, nza ana khothɨgɨrga.
42 — Ele salvou os outros, mas não pode salvar a si mesmo! Ele é o Rei de Israel, não é? Se descer agora mesmo da cruz, nós creremos nele!
43 Ana Fhe Bakɨme khothɨgap khaŋ nzuai, ‘Gu Fhe Bakɨmen Kam ma.’ Fhe Bakɨme maaŋ muuŋgip ana vuzvugirga, ana ntigem ana kurarga.”
43 Ele confiou em Deus e disse que era Filho de Deus. Vamos ver se Deus quer salvá-lo agora!
44 Mbe mba ana haa ntorgi kɨɨi gumani, mani vhɨra mba khesharigi bunin ana nzuav, ana nzɨɨv, ana nzuai.
44 E até os ladrões que foram crucificados com Jesus também o insultavam.
45 Mba raar, ra vov phɨɨŋ ndi maaŋ gɨngi. Maaŋ gɨngiap mbara muuŋgiap kim, ra vera vov phuni khegene ndigi.
45 Ao meio-dia começou a escurecer, e toda a terra ficou três horas na escuridão.
46 Ra vera vov phuni khegene ndir za mbuim, Zisas khɨrɨp nzɨɨv, kaav khaŋ nzuai, “Eroi, Eroi, rama sabaktani?” Mba kameŋ nɨɨeŋ khaŋ nzuai, “Na Fhe Bakɨme, na Fhe Bakɨme, ndu thaŋ nzuav na thagi?”
46 Às três horas da tarde, Jesus gritou bem alto:
47 Mba ana han thivgia ki gumgi, mba kameŋ mbararagiap khaŋ nzuai, “Ana Eraizan kaai.”
47 Algumas pessoas que estavam ali ouviram isso e disseram: — Ele está chamando Elias.
48 Mbe ana mbararagiap, mbe mbevi vhemkora khuafɨ vov, spans fɨga mueŋ ndiga vov wain ga rugi. Mba spans fɨgeŋ wanin ne givigim, ana nen kha phokegap Zisas ga ndɨɨi, ana mba wainan mbɨrga.
48 Uma dessas pessoas correu e molhou uma esponja em vinho comum, pôs na ponta de um bastão e deu para Jesus beber.
49 Ana maaŋ mbuim, mba harigi ntɨɨri, mbe khaŋ nzuai, “Ai, ndu ganɨri, nza ganɨnga. Eraiza zɨv ana kurarga o, fhu?”
49 Mas outros disseram: — Espere. Vamos ver se Elias vem salvá-lo!
50 Mbe maaŋ mbuim, Zisas wom khɨrɨv kaav nzɨɨv, ana vhen ki guma, ana thav kɨrar hɨga vuim, ana rimgi.
50 Aí Jesus deu outro grito forte e morreu.
51 Ana gor vhɨk ŋgi tugera, mbe mba Fhe Bakɨme Phena vhee ntorgi shaa bakɨme, ana rɨgɨra sharagerɨgi. Ana vun kegap shɨrav za vov, nɨɨŋra kargiap fɨga mpuani ga gegi. Khɨmkhɨk mbuim, mba ŋkɨɨr meeiŋ bakɨvi nta phɨreregi.
51 Então a cortina do Templo se rasgou em dois pedaços, de cima até embaixo. A terra tremeu, e as rochas se partiram.
52 Ŋkɨɨ phɨrerim, vhɨra mba fhum Fhe Bakɨme khothɨgav vhɨzgi gumgi gu mbigi, mbe mbogi fhomsɨgim, mbe taagia khavgi.
52 Os túmulos se abriram, e muitas pessoas do povo de Deus que haviam morrido foram ressuscitadas
53 Mbe mba mbogi thav taagia khavgiap kim, Zisas rimgiap taagi khavgiap, mben kov Fhe Bakɨmen ŋgu ŋaara bakɨmen vhen vergi. Mbe verim, gumgi vhɨrve mbe gangi.
53 e saíram dos túmulos. E, depois da ressurreição de Jesus, entraram em Jerusalém, a Cidade Santa, onde muitos viram essas pessoas.
54 Mba ntari ga mbui gɨɨtɨvi gari guman pan won gɨɨtɨvir kov, mbe Zisas garav ana han maaŋ kim, khɨmkhɨk mbuim, mba bigi maaŋ muuŋgiap hegim, mbe guigira rivgi. Mbe rivgiap khaŋ nzuai, “Guigi guarara, kha guma, ana Fhe Bakɨmen Kam ma.”
54 O oficial do exército romano e os seus soldados, que estavam guardando Jesus, viram o terremoto e tudo o que aconteceu. Então ficaram com muito medo e disseram: — De fato, este homem era o Filho de Deus!
55 Mbe mbigi vhɨrvera, mbe vhɨra maaŋ ki. Mba mbigi, mbe Garirin kegap Zisasan kurkura zav ana phorga ndagi. Mba mbigi, mbe maneŋ samra thivgiap kav, ana gari.
55 Algumas mulheres estavam ali, olhando de longe. Eram as que tinham acompanhado Jesus desde a Galileia e o haviam ajudado.
56 Mbe rɨgar, mba mbiga mbe, ana Makdarar mbik Maria ma. Mbevi, ana Maria ma, ana Zems gu Zozevan niamuuŋ ma. Mbevi, ana Sebedin kamanin niamuuŋ ma.
56 Entre elas estavam Maria Madalena; Maria, a mãe de Tiago e de José; e a mãe dos filhos de Zebedeu.
57 Mba ŋkotuguraagen, Arimatea ŋgu bakɨmen ŋkɨɨa vhɨrve ki guma Zosep, ana zi. Ana vhɨra Zisas phorga rui guma mbe ma.
57 Já era quase noite quando chegou da cidade de Arimateia um homem rico chamado José. Ele também era seguidor de Jesus.
58 Ana vov, Pairat han vugap, Pairatar nzarigi, ana ana khɨrarim, ana Zisas khuma ndirga. Ana Pairatan nzarigim, Pairat mbaram mba ntari ga mbui gɨɨtɨvi ga nzuaim, mbe Zisas khuma daaŋgiap, ana Zosep ga nɨɨŋgi.
58 José foi e pediu a Pilatos o corpo de Jesus. E Pilatos mandou que o entregassem a ele.
59 Zosep ana khuma ndigap, shaa kaman ana khuma zɨgi.
59 Então José pegou o corpo, enrolou num lençol novo de linho
60 Ana shaar ana khuma zigap, ana ndiga vov, won kɨma khoon muuŋgi mbogar kama tɨgi. Mba kɨma thoon muuŋgi mbok Zosep nzuaim, gumgi mbari ana ndim ana korgi. Zosep ana ndiga vov, ana tɨgap, kɨma bakɨ mbe phokphoga zav, mba mbok thɨni mpɨrigi. Ana maaŋ ana muuŋgiap, vugi.
60 e o colocou no seu próprio túmulo, que há pouco tempo havia sido cavado na rocha. Depois rolou uma grande pedra para fechar a entrada do túmulo e foi embora.
61 Ana maaŋ ana mbuim, Makdarar mbik Maria gu harigi Maria, mani vhɨra ana mbok thɨma perav kav ana gari.
61 Maria Madalena e a outra Maria estavam ali, sentadas em frente do túmulo.
62 Mbe Sabat tuga bakɨme bigi bevahi raa vhɨzgim, Sabat ra hɨgim, mba Fhe Bakɨmen rotu gari gumgir pani gu Fherasiŋ, mbe Pairat ganɨ za vui.
62 No dia seguinte, isto é, o dia depois da sexta-feira, os chefes dos sacerdotes e os fariseus se reuniram com Pilatos
63 Mbe vov Pairat garav khaŋ ana nzuai, “Guman rum, nza mba bigi guiguigi guma, ana fhum ŋam kav suaŋgi buna mueŋ, nza ne ndɨrgap ndu han zi. Ana fhum khaŋ suaŋgi, ‘Ra phuni khegene vhɨzgirga, gu taagip khavgirga.’
63 e disseram: — Governador, nós lembramos que, quando ainda estava vivo, aquele mentiroso disse: “Depois de três dias eu serei ressuscitado.”
64 Maaŋ muuŋgiap, ndu ntige suaŋrim, mbe guigira bigɨna bakɨ thera ana mbok mpɨrav kɨrim, ra phuni khegene vhɨzgiri. Nde muuŋv kɨrim, ana phorga rui gumgi zɨv, ana khuma kɨmgi, ŋgegɨv khaŋ mba gumgi gu mbigi ga suanga, ‘Ana rimgiap taagia khavgi.’ Maaŋ muuŋgirga, mbe guiguigi bunan kameŋ, ne ana fhum suaŋgi buneŋ kambarav guigira mbatɨgirga.”
64 Portanto, mande vigiar bem o túmulo até o terceiro dia, para os discípulos dele não poderem roubar o corpo e depois dizerem ao povo que ele foi ressuscitado. Pois esta última mentira seria pior do que a primeira.
65 Mbe maaŋ nzuaim, Pairat khaŋ mbe nzuai, “Gu ntari ga mbui gɨɨtɨvi thari ga suaŋrim, mbe nde phorgɨ ŋgɨp, ana mbok kera kɨrga. Nde ŋgɨp, mba mbok thɨɨŋ mpɨrarim, ni havharɨrga bigi, nde za ntan muuŋgiri.”
65 Então Pilatos disse: — Levem estes soldados com vocês e guardem o túmulo o melhor que puderem.
66 Ana maaŋ mbe suaŋgim, mbe vov ana mbok thɨmkamani mpɨrigi. Mbe ni mpɨrav, ana mbok thɨmkamani mpɨrigi kɨma bakɨme, mbe tuituigira ana ndarigi, nambara gangiap, mbe ŋgui gari guman panan zɨn ana tɨgap, ntari ga mbui gɨɨtɨvi mbari ga nzuaim, mbe ana mbok thɨmkamani kera ki.
66 Eles foram, puseram um selo de segurança na pedra e deixaram os soldados ali, guardando o túmulo.

Ler em outra tradução

Comparar com outra

Estude este capítulo no WhatsApp

Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Mateus 27, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.