Marcos 14
Fhe Bakɨmen Kaman Kameŋ (GEB) vs NAA
1 Mbe mba Pasova gum vhuui fhuv viktuma pi shaman muunga tuk, ra phunira mbur ki. Mba Fhe Bakɨme rotu gari gumgir pani gum Zudaiŋ tɨvi vhuuiŋ kaŋgi gumgi, mbe mooŋgip, Zisas suirap, ana shogirim, ana rimgir za tuavi ndi gari.
1 Dois dias depois seria celebrada a Páscoa e a Festa dos Pães sem Fermento. Os principais sacerdotes e os escribas procuravam uma forma de prender Jesus, à traição, para matá-lo.
2 Mbe khaŋ wari ga nzuai, “Nza shama tugar anan muunga fhuvara. Nza ana muuŋrim kha shaman zegi gumgi ntara bakɨ the khavgirga.”
2 Pois diziam: — Não durante a festa, para que não haja tumulto entre o povo.
3 Ana Betanin kav, ana vov Saimon ŋkari goreregi rɨmrɨm kegi guman phenan vugi. Ana vugap, ana mba pi kaa ga piigim, mbiga mbevi kɨman muuŋgi nda mbevi ndiga zi. Mba kɨma zɨ khare, arabasta. Mba nda, ndɨga vhuuŋ hi mporiiŋ mbe anan ki. Mba ndɨga vhuuŋ hi mporiiŋ zɨ khare, naat. Mba ndɨga vhuuŋ hi mporiiŋ vhez guigira vun ndagi. Ana mba ndɨga vhuuŋ hi mporiiŋ phɨrgiap, ana siav Zisas pana suagi.
3 Quando Jesus estava em Betânia, fazendo uma refeição na casa de Simão, o leproso, veio uma mulher, trazendo um frasco feito de alabastro com um perfume muito valioso, de nardo puro; e, quebrando o frasco, derramou o perfume sobre a cabeça de Jesus.
4 Ana mba ndɨga vhuuŋ hi mporiiŋ siav ana pana suagim, gumgi mbari ana han maaŋ kav, ana nzuav ndav shigav, khaŋ wari ga nzuai, “Khe thaŋ nzuav kha ndɨga vhuuŋ hi mporiin farfagi?
4 Alguns dos que estavam ali ficaram indignados e diziam entre si: — Para que este desperdício de perfume?
5 Nza kha mporiiŋ ndiv, harigi ntɨɨrir nɨɨŋgirim, mbe mpari bavira ŋgarigi guma ga vhezi, vheza kambarigi ŋkɨɨar ana vhezgirim, nza mba ŋkɨɨar bigi sosuagi gumgir nɨɨnga.” Mbe ne nzuav, ana vhegav ana nzuai.
5 Este perfume poderia ter sido vendido por mais de trezentos denários, para ser dado aos pobres. E murmuravam contra ela.
6 Mbe ana vhegim, Zisas mbe mbararagiap, khaŋ mbe nzuai, “Nde fhura kha mbiga ganɨ. Nde thaŋ nzuav simtɨgar ana ndɨɨi? Ana tɨvar vhuuŋ guarara na muuŋgi.
6 Mas Jesus disse:
7 Nde khueŋ kaŋgiri, mba bigi sosuagi gumgi, mbe zazera nde phorgɨ kɨrga. Nde rambui tugar mben kurkura saŋv, nde mbe kurkurarga. Gu fhuvara, gu khara muuŋgip nde phorgɨ kegɨrga tuktɨgi fhuvara.
7 Porque os pobres estarão sempre com vocês, e, quando quiserem, podem fazer-lhes o bem, mas a mim vocês nem sempre terão.
8 Kha mbik, ana muunga bigeŋ muuŋgi. Ana fharav mporiin na fhava hɨvgirim, mbe zumgum na ndim mbogar rɨgɨrga.
8 Ela fez o que pôde: ungiu o meu corpo antecipadamente para a sepultura.
9 Gu khar guigira nde nzuai, mbe maaŋgi ŋanen kha nuianan Fhe Bakɨme buni vhuuiŋ bun suanga, mbe vhɨra kha mbik muuŋgi bigeŋ, mbe ne ndɨkndɨk suirav kɨv, mbe vhɨra ne bun suanga.”
9 Em verdade lhes digo que, onde for pregado em todo o mundo o evangelho, também será contado o que ela fez, para memória dela.
10 Mba tugen, Zisas mba farasegi 12 thɨgi ŋaara gumgi rɨgar, Zudas Askariat, khavgia vov Fhe Bakɨme rotu gari gumgir pani han vugap, Zisas thuuŋ dorgap, ana nzuav kama shɨrigi.
10 E Judas Iscariotes, um dos doze, foi falar com os principais sacerdotes, para lhes entregar Jesus.
11 Mbe ne mbararagiap ne ga nzuav ndikndigap, ŋkɨɨar Zudas ga vhezɨ za nzuaim, Zudas mbaram Zisas ndi mbe farve ga surga tuavi ndi gari.
11 Eles, ouvindo isto, se alegraram e prometeram dar dinheiro a ele; nesse meio-tempo, Judas buscava uma boa ocasião para entregar Jesus.
12 Mbe fharav mba vhuui fhuv viktuma shama pi raar, mba Zudaiŋ zazera mba tugar, mbe sipsiva ŋguga shogiap, ana pi. Mbe mba shama pi fharigi raar, Zisas phorga rui gumgi anan nzarigi, “Ndu maaŋgi ŋanen nza vuzvugi nza ŋgɨv, ndu Pasova mbɨrga ŋaneŋ bevahɨrie?”
12 E, no primeiro dia da Festa dos Pães sem Fermento, quando se fazia o sacrifício do cordeiro pascal, os discípulos de Jesus lhe perguntaram: — Onde quer que façamos os preparativos para que o senhor possa comer a Páscoa?
13 Zisas mbaram wo phorga rui guma phunini ga sarav, khaŋ mani ga nzuai, “Ŋko ŋgɨv, ŋgu bakɨme vhen ŋgirɨrim, guma the nuiana nda mbɨ phɨgar ndarav ŋgɨv ŋkon hɨgɨrim, ŋko ana zɨn ŋgɨri.
13 Então Jesus enviou dois dos seus discípulos, dizendo-lhes:
14 Ŋko ana zɨn ŋgɨrim, ana phena the vhen ŋgirɨrim, ŋko ana zɨn ŋgirɨv, khaŋ mba phena namkama suaŋri, ‘Ndɨkndɨgi vhuuin nza khɨvi guma rum khaŋ nzuai, “Gu wo phorga rui gumgir kov, nza Pasova mbɨrga ŋaneŋ mba?” ’
14 Sigam esse homem e digam ao dono da casa em que ele entrar que o Mestre pergunta: “Onde fica o meu aposento no qual comerei a Páscoa com os meus discípulos?”
15 Ŋko maaŋ suanga, mba guma wo phenan mba vun vundavar ki ŋana bakɨmera ŋko khɨvarga, mbe mba ŋaneŋ bevahegi ne ki. Ŋko fhura nza mbɨrga mbara bevahegɨri.”
15 E ele lhes mostrará um espaçoso cenáculo mobiliado e pronto; ali façam os preparativos.
16 Zisas maaŋ wo phorga rui gumani ga suaŋgim, mani vui. Mani vov mba ŋgu bakɨme vhen vergap, mba bigi garim, mba bigi Zisas mani ga suaŋgi kama mɨnan vugim, mani mba Pasova mbɨrga bigi bevahi.
16 Os discípulos saíram, foram à cidade e, achando tudo como Jesus lhes tinha dito, prepararam a Páscoa.
17 Mani mba bigi bevahegim, mba raa verav vhɨzim, Zisas wo farasegi 12 thɨgi ŋaara gumgir kov, mbe zav mba phenan hegi.
17 Ao cair da tarde, Jesus chegou com os doze.
18 Mbe mba phenan hegap, Zisas wo farasegi 12 thɨgi ŋaara gumgir kov, mbe mba pi kaa ga piigiap pi. Mbe pav, ana khaŋ mbe nzuai, “Gu guigira nde nzuai, nde khar na phorga pi thera na thuuŋ dorgɨv, na nzuav kama shɨrarga.”
18 Quando estavam à mesa e comiam, Jesus disse:
19 Mbe mba kameŋ mbararagiap, ndavi mben simgim, mbe thav bevbevira khaŋ ana nzuai, “Maaŋ gu fhuvara.”
19 E eles começaram a entristecer-se e a perguntar-lhe, um por um: — Por acaso seria eu?
20 Mbe maaŋ nzuaim, ana mbe ŋgarkara khaŋ mbe nzuai, “Nde kha 12 thɨgi gumgi, nde thera. Mba wo viktuma ndi na phorga thuuaŋ vhui gumara.
20 Jesus respondeu:
21 Mbe fhum Fhe Bakɨme Guma Guara nzuav khergi kameŋ Fhe Bakɨme gavan ki, ana mba kameŋra zɨn ŋgɨgɨrga. Gu guigira mba Fhe Bakɨme Guma Guara thuuŋ dorgav ana nzuav kama sharigi guma kora muuŋgi. Ana niamuuŋ thaŋ nzuav ana tegi?”
21 Pois o Filho do Homem vai, como está escrito a seu respeito; mas ai daquele por quem o Filho do Homem está sendo traído! Melhor seria para ele se nunca tivesse nascido!
22 Zisas mba kamen mbe suaŋgiap, mbe pav, Zisas mbaram viktuma ndigap, Fhe Bakɨme ndikndigap, ana phorga suaŋgiap, mba viktuma phɨrgiap, anan wo phorga rui ŋaara gumgi ga ndɨɨv khaŋ mbe nzuai, “Nde kha viktuman mbɨ. Khe nan fava sɨk ma.”
22 E, enquanto comiam, Jesus pegou um pão e, abençoando-o, o partiu e lhes deu, dizendo:
23 A maaŋ mbe suaŋgiap, mbaram mbɨ thama ndigap, Fhe Bakɨme ndikndigap, ana phorga suaŋgiap, anan mbe nɨɨŋgim, mbe za mba thama mbɨ pi.
23 A seguir, Jesus pegou um cálice e, tendo dado graças, o deu aos seus discípulos; e todos beberam dele.
24 Mbe mba thama mbɨ pim, ana khaŋ mbe nzuai, “Khe na vɨzɨn ma. Fhe Bakɨme taagia kha nuianan ki gumgi vhɨrve ndir zav suaŋgiap mbe nzuav si surga vɨzɨn ma.
24 Então lhes disse:
25 Gu guigira nde nzuai, gu wom taagip kha karɨga vhɨga mbɨn mbegɨrga fhu. Gu zumgum Fhe Bakɨme ana za kɨrar hɨgɨp wo gumgi gum mbigi ganɨnga, gu mba tugar nza wari tɨgɨp kɨv, gu za nde phorgɨv taagip mba karɨga vhɨga mbɨn kaman mbɨrga.”
25 Em verdade lhes digo que nunca mais beberei do fruto da videira, até aquele dia em que beberei o vinho novo, no Reino de Deus.
26 A mba bunin mbe nzuav, mbe mbega thugap, ŋgava muuŋgiap, mbe khavgia Oriv mbɨkshɨman ndagi.
26 E, tendo cantado um hino, saíram para o monte das Oliveiras.
27 Zisas khaŋ mbe nzuai, “Nde za na thav regɨrga. Kha kameŋ mbe ne khergim, ne Fhe Bakɨme buni ki gavar ki. Mba kameŋ khaŋ nzuai,
27 E Jesus disse aos discípulos:
28 Zisas nen mbe nzuav, thav khaŋ mbe nzuai, “Gu rimgip taagi khavgiv, gu fharav nde nɨman thɨgɨv, Garirir ŋgɨgɨrga.”
28 Mas, depois da minha ressurreição, irei adiante de vocês para a Galileia.
29 Zisas maaŋ mbe nzuaim, Pita hɨgap khaŋ ana nzuai, “Mbe za ndu thav regɨrga, gu rɨv ŋgɨgɨrga fhu.”
29 Então Pedro disse a Jesus: — Ainda que o senhor venha a ser um tropeço para todos, não o será para mim!
30 Zisas mbaram ana ŋgarkarav khaŋ nzuai, “Gu guigira ndu nzuai, ntige kha maan, tuar fu mpuani muuŋgirga, ndu na ndi zaahɨ mpuani khegenen muuŋgirga.”
30 Mas Jesus lhe disse:
31 Pita ne mbararagiap khaŋ tɨgap, khaŋ ana nzuai “Gu ndu ndim zaahegɨrga tuktɨgi fhu. Gu ndu phorgɨv rimgirga.” Ana ne nzuaim, mba Zisas phorga rui ŋaara gumgi mbari, mbe vhɨra nera nzuai.
31 Mas Pedro insistia com mais veemência: — Ainda que me seja necessário morrer com o senhor, de modo nenhum o negarei. E todos os outros diziam a mesma coisa.
32 Mbe maaŋ kegav vov, kha zɨn rɨgi ŋanen vegi, Getsemani. Mbe vov maaŋ vegap, Zisas khaŋ wo phorga rui gumgi ga nzuai, “Nde khara piigip kɨv, na rargɨrim, gu ŋgɨv, Fhe Bakɨme phorgɨv suanga.”
32 Então foram a um lugar chamado Getsêmani. Ali, Jesus disse aos seus discípulos:
33 Ana maaŋ mbe suaŋgim, mbe kim, ana Pita gum, Zems gum Zon, ana mbera kov, mbe vui. Mbe vov, Zisas ndav guigira anan simgim, ana wo khɨkhɨm mbararav guigira simgi.
33 E, levando consigo Pedro, Tiago e João, começou a sentir-se tomado de pavor e de angústia.
34 Ana thav khaŋ Pita gum, Zems gum Zon ga nzuai, “Na ndav guigira simgim, gu wo khɨkhɨm mbararagim, gu rɨmɨn za mbui. Nde ku thari, nde na suaŋv mbur ganɨv, na rargɨ khara kɨri.”
34 E lhes disse:
35 Ana maaŋ mbe suaŋgiap, mbe thav maneŋ shɨva vugap, wo fegap nuiana khɨngiap, Fhe Bakɨme phorga nzuav, khaŋ ana nzuai, “O Fhe, harigi tuap the kɨrim, ndu ntige na tɨn kha tuga mbatɨga ndigiri.”
35 E, adiantando-se um pouco, prostrou-se em terra; e orava para que, se possível, lhe fosse poupada aquela hora.
36 Ana ana phorga nzuav, khaŋ ana nzuai, “O, dara, ndu za kha bigi ga mbui ŋkasŋka ki. Ndu na tɨn kha zaagi ndigɨ. Gu ne ndu nzuai, ndu na vuzvuga zɨn ŋgɨ thari. Ndu wo vuzvuga zɨn ŋgɨri.”
36 E dizia:
37 Ana Fhe Bakɨme phorga suaŋgia taagia vov, wo phorga rui guma phuni khegene garim, mbe kuav kim, ana khaŋ Pita ga nzuai, “Ee, Saimon, ndu kuire? Ndu kha tuga tɨvɨnera na suaŋv mbur ganɨv nan rargɨ kegɨrga fhuve?
37 E, voltando, achou-os dormindo. E disse a Pedro:
38 Ndu na suaŋv mbur ganɨv na rargɨv kɨv, Fhe Bakɨme phorgɨ suaŋri. Ndu kaŋgi fhuvara, maaŋ muuŋgip bigɨn thueŋ nden hɨrga, ndu ne khɨgɨ rɨgɨ rivgi. Ndu ndava vhee bigir vhuuin muungeŋ vuzvugi, ndu fhav ŋkasŋka ki fhu.”
38 Vigiem e orem, para que não caiam em tentação; o espírito, na verdade, está pronto, mas a carne é fraca.
39 Ana maaŋ ana suaŋgiap, taagia vov Fhe Bakɨme phorga nzuav, mba fharav ana phorga suaŋgi kamera ana nzuai.
39 Retirando-se de novo, orou repetindo as mesmas palavras.
40 Ana Fhe Bakɨme phorga suaŋgiap, taagia zav mbe garim, mbe rɨmgi guigira mben simgim, mbe kuavra ki. Ana mbaram mben vhurigim, mbe ana suanga buni kakagiap, fhura mbar piigi.
40 E voltando, achou-os outra vez dormindo, porque os olhos deles estavam pesados; e não sabiam o que lhe responder.
41 Ana ruru mpuani ga muuŋgiap, taagi khegenai ga muuŋgiap, taagia zav, khaŋ mbe nzuai, “Ee, nde vhuksuav kuavra kire? Aria, nde za kuigi. Mba tuk ntige hɨgi. Nde ganɨ, guma mbe Fhe Bakɨme Guma Guara thuuŋ dorgɨv, ana nzuav kama shɨrav, ana ndim, gumgi mbatɨgi farve khɨngi.
41 E, quando voltou pela terceira vez, Jesus lhes disse:
42 Nde khavgip nza ŋgɨrga. Mba na thuuŋ dorgap, na nzuav kama shɨrav, na ndim gumgi mbatɨgi farve khɨngi guma mbur zi.”
42 Levantem-se, vamos embora! Eis que o traidor se aproxima.
43 Zisas maaŋ wo phorga rui gumgi ga nzuavra kim, ana mba farasegi 12 thɨgi ŋaara gumgi mbe rɨgar guma mbe Zudas, ana hɨgi. Ana hɨgim, gumgi vhɨrve za kozi gum fani suigiap, za ana zɨn hav mbar thivgi. Mba gumgi, Fhe Bakɨme rotu gari gumgir pani gum, Zudaiŋ tɨvi vhuuiŋ kaŋgi gumgi gum, mben gumgir ruu, mbe mbe khɨrav, mbe sarigim, mbe zegi.
43 E logo, enquanto Jesus ainda falava, chegou Judas, um dos doze, e, com ele, uma multidão com espadas e porretes, vinda da parte dos principais sacerdotes, escribas e anciãos.
44 Mba Zisas thuuŋ dorgav, ana nzuav kama shɨrav, ana ndim mba gumgi mbatɨgi farve khɨngi guma, Zudas, ana fharav mbe phorga kama shogav, khaŋ mbe suaŋgi, “Nde na ganɨrim, gu guma the khoman panɨv ana viavɨrim, nde mba gumara suirav, ana ganɨv, ana ndigi ŋgɨgɨri.”
44 Ora, o traidor tinha dado a eles um sinal: “Aquele que eu beijar, é esse; prendam e levem-no com segurança.”
45 Mbe vov, Zisasan havram, Zudas zam khaŋ ana nzuai, “Rabai!” Ana maaŋ ana nzuav za vov, ana fhɨre rɨgav, ana khoman mpari.
45 E logo que chegou, aproximando-se de Jesus, Judas disse: — Mestre! E o beijou.
46 Zudas maaŋ ana mbuim, mba gumgi hegap, za Zisasan suirigi.
46 Então eles agarraram Jesus e o prenderam.
47 Mbe ana suirigim, maaŋ Zisas han maaŋ thɨgi guma mbevi, wo kambigan wo kos sigap, za mba Fhe Bakɨme rotu gari guman panan ŋaara guma khuara mbe shogia thugim, ana nɨɨeŋ rɨgi.
47 Nisto, um dos que estavam ali, sacando da espada, feriu o servo do sumo sacerdote e cortou-lhe a orelha.
48 Zisas mbaram kama hegap, khaŋ mbe nzuai, “Gu kɨɨav, pheni phɨrav, gumgi shogi guma thi? Nde maaŋ muuŋgiap kozi gum fani ndigap na suigɨr za zegi?
48 Jesus lhes disse:
49 Nde na garim, gu tugi vhɨrvera nde phorgav kav, kha Fhe Bakɨme phena bɨna vhen kav, Fhe Bakɨme buni vhuuin nde nzuai. Nde mba tugir na suigɨrgeŋ thagi. Nde thagi ne khaŋ muuŋgi. Fhe Bakɨme gavar ki buni vhuuiŋ guigira mba tegɨrga.”
49 Todos os dias eu estava com vocês no templo, ensinando, e vocês não me prenderam; mas isto é para que se cumprissem as Escrituras.
50 Ana ne nzuaim, ana phorga rui gumgi zam ana thav, regi.
50 Então todos o deixaram e fugiram.
51 — ausente —
51 Um jovem, coberto unicamente com um lençol, seguia Jesus. Eles o agarraram,
52 — ausente —
52 mas ele largou o lençol e fugiu nu.
53 Mbe Zisas ndiga vov, Fhe Bakɨme rotu gari guman pana han vugim, mba Fhe Bakɨme phena ŋgari gumgir pani gum, mben gumgi ruu gum, mba Zudaiŋ tɨvi vhuuiŋ kaŋgi gumgi, mbe za zav wari fugi.
53 E levaram Jesus ao sumo sacerdote, e então se reuniram todos os principais sacerdotes, os anciãos e os escribas.
54 Pita samra kav Zisas zɨn vov, mba Fhe Bakɨme rotu gari guman pan ŋgari pheni bɨna vhen vergap, mba gɨɨtɨvi haa perav, vhava gurguri.
54 Pedro seguiu Jesus de longe até o interior do pátio do sumo sacerdote e estava assentado entre os servos, aquentando-se ao fogo.
55 Ana vhava gurgurim, mba Fhe Bakɨme rotu gari gumgir pani gum, mba bigi ndi thɨgɨr mbai gumgir pani zam, mbe Zisas muuŋgi bigɨn thueŋ bun suaŋrim, mbe ne mbararagip, ne suaŋv ana shogirim, ana rimgirga. Mbe ana shogirga tuavi ndi garav, mbe ana muuŋgi bigɨn thueŋ mbararagi fhu.
55 E os principais sacerdotes e todo o Sinédrio procuravam algum testemunho contra Jesus para o condenar à morte, mas não achavam nada.
56 Mbe mba tɨvar ana mbuav, gumgi vhɨrve ana shɨshɨgav, tamtam buni vhɨrver ana nzuai. Mbe buni tuap bavira vugi fhuvara.
56 Pois muitos testemunhavam falsamente contra Jesus, mas os depoimentos não eram coerentes.
57 — ausente —
57 E, levantando-se alguns, testemunhavam falsamente, dizendo:
58 — ausente —
58 — Nós o ouvimos declarar: “Eu destruirei este santuário edificado por mãos humanas e, em três dias, construirei outro, não por mãos humanas.”
59 Mbe vhɨra mba kamen ana shɨshɨgav, mbe tamtam ne nzuai. Mbe buni tuap bavira vugi fhuvara.
59 Nem assim o testemunho deles era coerente.
60 Mbe mba bunin ana shɨshɨgap kim, Fhe Bakɨme rotu gari guman pan khavgia, mbe nɨma thɨgav, Zisasan nzarigi, “Ndu kheiŋ nzuai buni ŋgarka thagire? Kheiŋ khar ndu muuŋgi bigi, mbe khar ntan ndu sav ndu nzuai, nta guigirame?”
60 E, levantando-se o sumo sacerdote, no meio, perguntou a Jesus: — Você não diz nada em resposta ao que estes depõem contra você?
61 Ana mba kamen Zisas ga nzuaim, Zisas buna thuain ana khɨgi fhuvara.
61 Jesus, porém, guardou silêncio e nada respondeu. O sumo sacerdote tornou a interrogá-lo: — Você é o Cristo, o Filho do Deus Bendito?
62 Ana mba nzambaren ana muuŋgim, Zisas khaŋ ana nzuai, “Ahaŋ, gu ana ma. Nde zumgum Fhe Bakɨme Guma Guara ganɨrim, ana za kha bigi kharav ŋkasŋka ki Fhe Bakɨme guva haren perav, Hevenan kegɨv, buiva hura phorgɨv zirɨrga.”
62 Jesus respondeu:
63 Ana ne nzuaim, mba Fhe Bakɨme rotu gari guman pan, ana wo shagi suigav, nta rɨza nta ndi suav, khaŋ nzuai, “Nza thaŋ suaŋv ana muuŋgi bigi thari phorgɨv kaŋgi saŋv, harigi ntɨɨri nzarie?
63 O sumo sacerdote, rasgando as suas vestes, disse: — Por que ainda precisamos de testemunhas?
64 Nde ntige za mbararagim, ana Fhe Bakɨme sɨɨŋgi. Nde ram muuŋgi ndɨkndɨgar ana mbui?”
64 Vocês ouviram a blasfêmia. Qual é o parecer de vocês? E todos o julgaram réu de morte.
65 Mbe ne ana nzuav, mbari hav ana parav, mbaram shaa ndiga zav ana rɨmani ndogiap, wari wo fari khorav, zav ana shogi. Mbe ana shogav, khaŋ ana nzuai, “Ndu khar nza suaŋ, the khar ndu shogi?” Mbe maaŋ ana mbuim, mben gɨɨtɨvi ana ndiga vov, hor mbatɨgar ana mbui.
65 Alguns começaram a cuspir nele, a cobrir-lhe o rosto, a bater nele e a dizer-lhe: — Profetize! E os guardas davam-lhe bofetadas.
66 Mbe maaŋ Zisas ga mbuim, Pita bumgum, mba Fhe Bakɨme rotu gari guman panan ŋgari phena bɨna vhen perav ki. Ana perav kim, mba Fhe Bakɨme rotu gari guman panan ŋaara mbik thivav zi.
66 Estando Pedro embaixo no pátio, veio uma das empregadas do sumo sacerdote
67 Ana thiva zav, Pita garim, ana vhava gurgurav kim, ana zav, ana hara zɨgav, ana gari.
67 e, vendo Pedro, que se aquecia, fixou os olhos nele e disse: — Você também estava com Jesus, o Nazareno.
68 Ana ne nzuaim, Pita wo ndi zaahegap, khaŋ ana nzuai, “Gu ndu nzuai buneŋ kaŋgiap nen sagi fhuvara.” Ana nen mba mbiga nzuav, thivav mba phena bɨna thɨm kamanin vui.
68 Mas ele negou, dizendo: — Não o conheço, nem compreendo o que você está falando. E saiu para o pórtico. E o galo cantou.
69 Ana thivav, mba bɨna thɨm kamanin vuim, mba mbik wom maaŋ ana gangiap, khaŋ maaŋ thivgi gumgi ga nzuai, “Mbu guma ana mba guma mbe ma.”
69 E a empregada, vendo-o, tornou a dizer aos que estavam ali: — Este é um deles.
70 Mba mbik wom maaŋ ana nzuaim, Pita taagia wo ndi zaahegi.
70 Mas ele negou outra vez. E, pouco depois, os que estavam ali disseram outra vez a Pedro: — Com certeza você é um deles, porque também é galileu.
71 Mbe wom ne nzuaim, Pita ne mbararagia thav, kama havharar khaŋ mbe nzuai, “Kha vun ki Fhe Bakɨme na kaŋgi. Gu nde guigirim, ana mbar nan farfa. Gu guigira nde nzuai guma, gu thaneŋ ana kaŋgi fhuvara.”
71 Ele, porém, começou a praguejar e a jurar: — Não conheço esse homem de quem vocês estão falando!
72 Pita ne nzuavra thagim, tuar wom phenatɨtɨga furigi. Ana furigim, Pita thav, mba Zisas ana suaŋgi kameŋ ndɨrigi. Zisas fhum, khaŋ ana suaŋgi. “Tuar ntigar fu mpuanin muunga, ndu fhumra na ndi zaahɨ mpuani khegenen muuŋgirga.” Pita mba kameŋ ndɨrga thav, fhura nzi mbatɨga mbui.
72 E no mesmo instante o galo cantou pela segunda vez. Então Pedro se lembrou da palavra que Jesus lhe tinha dito: “Antes que o galo cante duas vezes, você me negará três vezes.” E, caindo em si, começou a chorar.
Atalhos do teclado
- Capítulo anterior←
- Próximo capítulo→
- Versículo anteriork
- Próximo versículoj
- Limpar seleçãoEsc
- Esta ajuda?
Estude este capítulo no WhatsApp
Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Marcos 14, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.