Lucas 13
Fhe Bakɨmen Kaman Kameŋ (GEB) vs NTLH
1 Zisas Fhe Bakɨme buni vhuuin mba gumgi gu mbigi ga suaŋgia thugim, gumgi mbari maaŋ kav, mbe Gariri gumgir hɨgi bigen ana neŋgi. Mbe mba bigen ana neŋgap khaŋ ana nzuai, “Gariri gumgi mbari, mbe Fhe Bakɨme nzuav sɨgi shogav shama mbuav kim, Pairat won ntari ga mbui gɨɨtɨvi ga sarigim, mbe vov, mbe shogi, mbe vɨzi siav, mba Fhe Bakɨme nzuav shogi sɨgi vɨzi tɨ suagi.”
1 Naquela mesma ocasião algumas pessoas chegaram e começaram a comentar com Jesus como Pilatos havia mandado matar vários galileus, no momento em que eles ofereciam sacrifícios a Deus.
2 Mbe maaŋ nzuaim, Zisas khaŋ mbe nzuai, “Nde ram mbui ndɨkndɨga mbui? Nde ndɨkndɨgi, mbe muuŋgi tɨvi mbatɨgi, mba harigi Gariri gumgi muuŋgi tɨvi mbatɨgi kambarigim, mbe nen vheza ndiav, mbe mba tɨva mbatɨgar mbe muuŋgire?
2 Então Jesus disse:
3 Gu guigira nde nzuai, Zakɨra fhuvara! Nde vhɨra nde ndavi domdorgirga fhu, mba tɨv vhɨra za nden hɨgɨrga.
3 De modo nenhum! Eu afirmo a vocês que, se não se arrependerem dos seus pecados, todos vocês vão morrer como eles morreram.
4 Nde vhɨra mba fhum mba Siroaman mba phena bakɨme phɨrgia rav mba phɨk bavira sɨgarathɨgi gumgi shogim, mbe vhɨzgi. Nde kha ndɨkndɨgar mbe mbuire, mbe muuŋgi tɨvi mbatɨgi za kha Zerusareman ki gumgi muuŋgi tɨvi mbatɨgi kambarigi?
4 E lembrem daqueles dezoito, do bairro de Siloé, que foram mortos quando a torre caiu em cima deles. Vocês pensam que eles eram piores do que os outros que moravam em Jerusalém?
5 Zakɨra fhuvara! Gu guigira nde nzuai, nde vhɨra nde ndavi domdorgirga fhu, mba tɨv vhɨra za nden hɨgɨrga.”
5 De modo nenhum! Eu afirmo a vocês que, se não se arrependerem dos seus pecados, todos vocês vão morrer como eles morreram.
6 Ana mbaram bigɨna mueŋ vhunama dav khaŋ mbe nzuai, “Guma mbe fik kha mbige ndim won wain mɨnan mpɨrigi. Ana ana mpɨrigim, ana vhuuŋgim, ana zumgum zav mba fik khagen vhɨgi korɨ zav niŋge gari. Ana zav niŋge garim, niŋge vhɨgi mbai fhu.
6 Então Jesus contou esta parábola :
7 Ana thav khaŋ mba wain mɨna gari guma ga nzuai, ‘Ai, gu mpari mpuveni khegntɨriven, gu zav kha fik khage garim, niŋge vɨga the mbarigi fhu, ndu niŋge kegɨ nɨɨ khɨnik! Niŋge thaŋ suaŋv fhura khaŋ kɨv, kha nuiana mba vhɨzɨrie?’
7 Aí disse ao homem que tomava conta da plantação: “Olhe! Já faz três anos seguidos que venho buscar figos nesta figueira e não encontro nenhum. Corte esta figueira! Por que deixá-la continuar tirando a força da terra sem produzir nada?”
8 Ana ne nzuaim, mba ŋaara guma ana ŋgarkarav khaŋ ana nzuai, ‘Guma rum, ndu ntige ana kɨ thari, ndu rargɨri. Gu ntige kha mpari bavira mparav nuiana khov, ana degan vhov, tor daa buari ndi zɨv, ana dega suegɨp, ana ganɨnga.
8 Mas o empregado respondeu: “Patrão, deixe a figueira ficar mais este ano. Eu vou afofar a terra em volta dela e pôr bastante adubo.
9 Ana mbu zɨn mpariven vhɨgi maanga thi, fhuv thi? Ana maaŋ muuŋgip vhɨgi maanga fhu, ndu ana kegɨri.’ ”
9 Se no ano que vem ela der figos, muito bem. Se não der, então mande cortá-la.”
10 Sabat raa mbevin Zisas vov Fhe Bakɨme buni mbararagi phena vhen vhergap, Fhe Bakɨmen buni vhuuin gumgi gu mbigi khɨvav mbe nzuai.
10 Certo sábado, Jesus estava ensinando numa sinagoga .
11 Mba gumgi gu mbigi rɨgar, ŋina mbatɨk mbe vhen ndav kɨr phɨrgerɨga rui rɨmrɨman nɨɨŋgi mbiga mbe, mbe phorga mba phena vhen ki. Mba ŋina mbatɨk mba rɨmrɨman ana nɨɨŋgim, ana mbara muuŋgiap kɨr phɨrgerɨga ruav kim, phɨk bavira sɨgarathɨgi mpari vhɨzgi. Ana ragia thɨgɨ ruigirga tuktɨgi fhu.
11 E chegou ali uma mulher que fazia dezoito anos que estava doente, por causa de um espírito mau. Ela andava encurvada e não conseguia se endireitar.
12 Zisas ana gangiap, ana kamgim, ana ana han zim, ana khaŋ ana nzuai, “Ena, gu ntigem ndun rɨmrɨm vhɨzgi.”
12 Quando Jesus a viu, ele a chamou e disse:
13 Ana maaŋ ana suaŋgiap, mbaram wo farven ana suirigi. Ana wo farven ana suigavra thagim, mba mbik vhemkora ragia thɨgap, Fhe Bakɨme zɨ ndim vun kuamkuagi.
13 Aí pôs as mãos sobre ela, e ela logo se endireitou e começou a louvar a Deus.
14 Zisas Sabatar mba mbigar kurigi ne nzuav mba Fhe Bakɨme buni mbararagi phena gari guman pan ne nzuav guigira Zisas ga nzuav ndav shigap, khaŋ mba gumgi gu mbigi ga nzuai, “Nza ŋaari ga mbui rari mporathɨgi, nde mba raa then zɨv wari won rɨmrɨɨ vhɨzɨ. Nde thaŋ nzuav zav Sabatar mba ŋaara khavgi?”
14 Mas o chefe da sinagoga ficou zangado porque Jesus havia feito uma cura no sábado. Por isso disse ao povo: — Há seis dias para trabalhar. Pois venham nesses dias para serem curados, mas, no sábado, não!
15 Ana maaŋ nzuaim, Zisas ana ŋgarkarav khaŋ ana nzuai, “Nde bigi guiguigi gumgi ma! Nde buni nzuav, nde mbui tɨvi mba buni zɨn vui fhuvara. Nde vhɨra Sabatar kha tɨvi ga mbui. Nde vov wari wo tor daa bɨnin vegap, nta thɨɨ fhɨrim, nta kɨrar him, nde ntan ko vuim, nta phara pi.
15 Então o Senhor respondeu:
16 Nde kha mbiga gari, ana harigi mbik fhuvara. Ana vhɨra Abrahaman shɨga mbiga mbe ma. Nde ana garim, Satan kha simtɨgar ana nɨɨŋgim, ana mba simtɨk ana kegim, ana ndiav kim, phɨk bavira sɨgarathɨgi mpari vhɨzgi. Gu maaŋ muuŋgip ana tɨn mba simtɨga gorɨ saŋv, gu Sabat ga suaŋv ana tɨn mba simtɨga gorɨrgeŋ tharie?”
16 E agora está aqui uma descendente de Abraão que Satanás prendeu durante dezoito anos. Por que é que no sábado ela não devia ficar livre dessa doença?
17 Ana ne nzuaim, mba panan ana kegi gumgi, mbe ne mbararagiap, guigira memɨra mbatɨga muuŋgi. Mbe nen mberim, mba gumgi gu mbigi za ana mbui bigir vhuuiŋ ga nzuav ndikndigi.
17 Os inimigos de Jesus ficaram envergonhados com essa resposta, mas toda a multidão ficou alegre com as coisas maravilhosas que ele fazia.
18 Zisas mba bunin mbe nzua vov wom mben nzarigi, “Fhe Bakɨme won gumgi gu mbigi ganɨrim, mbe ana piin kɨrga tɨv ram mbui khesharigi? Gu ana vhunama sɨv ram mbui suambarar nden muuŋrie?
18 Jesus disse:
19 Ana kha mpamparan vhɨga fara muuŋgi. Mba mpampara zɨ khare, mastet. Guma mbe mastet vhɨga ndiga vov won mɨnan mpɨrigi. Ana zumgum kha fara muuŋgiap, vhuuŋgip, kɨvgiap, ŋgagi shɨgim, korigi zav ana ŋgagi ga piigi.”
19 Ele é como uma semente de mostarda que um homem pega e planta na sua horta. A planta cresce e fica uma árvore, e os passarinhos fazem ninhos nos seus ramos.
20 Zisas nen mbe suaŋgiap wom mben nzarigi, “Fhe Bakɨme won gumgi gu mbigi ganɨrim, mbe ana piin kɨrga tɨv ram mbui khesharigi? Gu ana vhunama sɨv ram mbui suambarar nden muuŋrie?
20 Jesus continuou:
21 Ana is fara muuŋgi, mbiga mbe is ndigap parawa phorga digi. Ana nta digim, mba parawa zumgum kav vhuuŋgia ndagi.”
21 Ele é como o fermento que uma mulher pega e mistura em três medidas de farinha, até que ele se espalhe por toda a massa.
22 Zisas mba bunin mbe suaŋgia thugav, mbaram khavgia Zerusareman ndai. Ana ndav vov, mba ŋgui bakɨvi gum ŋgui bisarire shɨgav ndav, Fhe Bakɨme buni vhuuin mbe khɨvav mbe nzuav ndai.
22 Jesus atravessava cidades e povoados, ensinando na sua viagem para Jerusalém.
23 Ana mba bunin mbe nzuav ndaim, guma mbe ana nzarigi, “Guma Bakɨme, Fhe Bakɨme gumgi gu mbigi vhɨrve, ana taagi mbe ndigirga fhup thi?” Ana ana nzarigim, ana khaŋ mbe nzuai,
23 Alguém perguntou: — Senhor, são poucos os que vão ser salvos? Jesus respondeu:
24 “Gu khar za nde nzuai, nde nduarira ŋkasŋkagip khaŋ tɨgɨp, nde mba tuav bisaneŋ thɨgɨp ŋgɨp mba ŋgun vhen ŋgirgɨrga. Gu nde nzuai, gumgi gu mbigi vhɨrvera, mbe mba tuav bisaneŋ thɨgɨp ŋgɨp mba ŋgun vhen ŋgirɨrgeŋ nzuav mbui. Mbe ŋgirɨr za mbuav mbe tuktɨgi fhuvara.
24 — Façam tudo para entrar pela porta estreita. Pois eu afirmo a vocês que muitos vão querer entrar, mas não poderão.
25 Mbe mbara muuŋv kɨrim, mba ŋgu namkam khavgip wo ŋgun vhen veri thɨmkamani puigirga. Ana wo ŋgun vhen veri thɨmkamani puigirim, nde zɨv ana ŋgun thɨmkamani thivgip, anan kamɨnga. Nde ana kamɨv khaŋ ana suanga, ‘Guma Rum, Guma Rum, ndu nza ndi thɨma fhɨrik!’ Nde maaŋ suanga, ana nde ŋgarkarav khaŋ nde suanga, ‘Gu nde kaŋgi fhuvara, gu vhɨra nde kega zegi ŋgu kaŋgi fhu.’
25 — O dono da casa vai se levantar e fechar a porta. Então vocês ficarão do lado de fora, batendo na porta e dizendo: “Senhor, nos deixe entrar!” E ele responderá: “Não sei de onde são vocês.”
26 Ana maaŋ nde suanga, nde khaŋ suanga, ‘Nza ndu phorga mbegi ntɨɨri ma. Ndu nza ŋgu shɨra veri tuavi rɨksɨgivigen kav Fhe Bakɨme buni vhuuin nza khɨvav nza suaŋgi.’
26 Aí vocês dirão: “Nós comemos e bebemos com o senhor. O senhor ensinou na nossa cidade.”
27 Nde maaŋ ana suanga, ana khaŋ nde suanga, ‘Gu nde kaŋgi fhuvara, gu vhɨra nde kega zegi ŋgu kaŋgi fhu. Nde tɨvi mbatɨgi ga mbui ntɨɨri ma, nde na thav sari.’
27 Mas ele responderá: “Não sei de onde são vocês. Afastem-se de mim, vocês que só fazem o mal.”
28 Ana maaŋ nde suaŋgirim, nde nzi mbatɨgar muuŋv tari ndɨɨri phɨrɨrga. Nde maaŋ muuŋv kɨv, Abraham gu Aisak, Zekop, mba fhum kegi Fhe Bakɨme kamthooŋ gumgi, nde mbe ganɨnga, mbe Fhe Bakɨme wo gumgi gu mbigi garim, mbe ana piin ki ŋgun vhen kɨrga. Nde, Fhe Bakɨme nde fuasuegi, nde kɨrar ki.
28 Quando vocês virem Abraão, Isaque, Jacó e todos os
29 Mba ra ndai fhain ki ŋguir ki gumgi gu mbigi gum mba ra veri fhain ki ŋguir ki gumgi gu mbigi, mbe zɨv Fhe Bakɨme wo gumgi gu mbigi garim, mbe ana piin ki ŋgun wari wo ŋani ndigip ana phorgɨp ana shama bakɨme mbɨrga.
29 Muitos virão do Leste e do Oeste, do Norte e do Sul e vão sentar-se à mesa no Reino de Deus.
30 Nde mbarara! Ntige fhara ki gumgi gu mbigi thari, mbe zumgum zɨn kɨrga. Ntige zɨn ki gumgi gu mbigi thari, mbe zumgum fhararga.”
30 E os que agora são os últimos serão os primeiros, e os primeiros serão os últimos.
31 Zisas mba buni nzuai tugera, Fherasiŋ mbari, mbe Zisas han zav khaŋ Zisas ga nzuai, “Ndu ntigera kha ŋgu thav harigi ŋanen ŋgɨri. Herot ndu shogiri ndu rɨmɨn za nzuai.”
31 Naquele momento alguns fariseus chegaram perto de Jesus e disseram: — Vá embora daqui, porque Herodes quer matá-lo.
32 Mbe maaŋ nzuaim, Zisas khaŋ mbe nzuai, “Ndu ŋgɨp khaŋ mba ruaŋruaŋgi fiaŋ ga suaŋri, ‘Ndu mbarara! Ntige gum gurmaŋgip, gu gumgi gu mbigi tɨn ŋiniŋgi mbatɨgi ga vharvharav, mben kurkurav mben rɨmrɨɨ vhɨzɨrga. Gu raa phuni khegenen, gu won ŋaara vhɨzɨrga.’
32 Jesus respondeu:
33 Gu maaŋ muuŋgip ntige ŋgɨp kɨv, gurmaŋgip ŋgɨp kɨv, vermaŋgip gu Zerusareman hɨgɨrga. Maaŋ muuŋgip, Fhe Bakɨme kamthooŋ guma harigi ŋgu then kɨrim, mbe ana shogirim, ana rimgirga fhu. Fhuvara. Mbe Zerusaremra ana shogirim, ana rimgirga.
33 E Jesus continuou:
34 “O Zerusaremiŋ, Zerusaremiŋ, nde kha Fhe Bakɨmen kamthooŋ gumgi, ndu mbe shogim, mbe vhɨzim, ndu kha Fhe Bakɨme sasarigi ndun han zi gumgi, ndu ŋkɨɨr mbe sav, mbe shogim, mbe vhɨzi ne ma. Gu tugi vhɨrvera, gu ndun tari, gu mbe fugɨp, tuara meeŋ won ŋgugi fugap won vhɨganin mbe vharigi tɨvar ndun tarir muun za mbuim, mbe thagi.
34 — Jerusalém, Jerusalém, que mata os profetas e apedreja os mensageiros que Deus lhe manda! Quantas vezes eu quis abraçar todo o seu povo, assim como a galinha ajunta os seus pintinhos debaixo das suas asas, mas vocês não quiseram!
35 Nde mbarara! Nde ŋgu ntigem mbatɨgip fhura kɨrga. Gu guigira khar nde nzuai, nde wom na gangirga fhu. Nde fhura kɨv kɨv, nde khaŋ suanga, ‘Fhe Bakɨme ndɨkndɨga vhuuŋra mba Guma Bakɨme zɨ muuŋgia zi guman muuŋri!’ Nde maaŋ suanga, nde taagi na ganɨnga.”
35 Agora a casa de vocês ficará completamente abandonada. Eu afirmo que vocês não me verão mais, até chegar o tempo em que dirão: “Deus abençoe aquele que vem em nome do Senhor!”
Atalhos do teclado
- Capítulo anterior←
- Próximo capítulo→
- Versículo anteriork
- Próximo versículoj
- Limpar seleçãoEsc
- Esta ajuda?
Estude este capítulo no WhatsApp
Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Lucas 13, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.