Atos 5
Fhe Bakɨmen Kaman Kameŋ (GEB) vs NVT
1 Mbe mba tɨva mbuim, guma mbevi, ana zɨ Ananaias, ana muuŋ zɨ khare, Safaira. Mani kav, ana man Ananaias, ana won nuiana sɨga mueŋ ndim mbaim, harigi guma mbe ne ga vhezgi.
1 Havia, porém, um homem chamado Ananias que, com sua esposa, Safira, vendeu uma propriedade.
2 Mba guma mba nuianeŋ ga vhezgim, ana mba ŋkɨɨa ndigap, ana mba ŋkɨɨa mbari, ana wandi nta ndigap, nta ndi mbur tɨgi. Ana maaŋ muuŋgim, ana muuŋ vhɨra ne kaŋgi. Ana maaŋ muuŋgiap, ana mba Zisas farasegi ŋaara gumgi guigap khaŋ nzuai, “Gu won nuiana sɨga mueŋ ndim mbaim, mbe ne ga vhezgim, gu za mba ŋkɨɨa ndiga zav nde ndɨɨi.”
2 Levou apenas parte do dinheiro aos apóstolos, mas, com aprovação da esposa, afirmou que aquele era o valor total e ficou com o resto.
3 Ana maaŋ nzuaim, Pita mbaram khaŋ ana nzuai, “Ananaias, ndu ram muuŋgiap fhura Satan garim, ana zav ndu ndava vhen vergap, ndu nzuaim, ndu Fhe Bakɨmen Ŋina Ŋaara guiguigi. Ndu mbarara! Ndu mba nuianeŋ ndi mbaim, mbe ne ga vhezgi ŋkɨɨa, ndu nta shɨrav wo ndi mbari ndiga zorgi.
3 Então Pedro disse: “Ananias, por que você deixou Satanás encher seu coração? Você mentiu para o Espírito Santo quando guardou parte do dinheiro para si.
4 Mbe ndu nzuaim, ndu mba nuiana sɨgeŋ ndi mbaim, harigi guma ne ga vhezgi fhuvara, ndu vuzvuk ma. Ndu ne ndi mbarav ŋkɨɨa ndigi, nta vhɨra ndun ŋkɨɨa ma, ndu ram mba ŋkɨɨar muun saŋv, ndu vuzvuk ma. Ndu ram muuŋgiap kha ndɨkndɨga mbatɨga ndigi? Ndu khueŋ ndɨkndɨgɨ thari. ‘Gu kha gumgira guiguigi.’ Zakɨra fhuvara! Ndu Fhe Bakɨmera guiguigi.”
4 A propriedade era sua para vender ou não, como quisesse. E, depois de vendê-la, o dinheiro também era seu, para entregar ou não. Como pôde fazer uma coisa dessas? Você não mentiu para nós, mas para Deus!”.
5 Pita nen Ananaias ga nzuaim, Ananaias ne mbararara thav, kɨgira ndarav, za rimgi. Ananaias rimgim, mba gumgi gu mbigi, mbe mba ana hɨgi bigeŋ mbararagiap, mbe guigira rivgi.
5 Assim que Ananias ouviu essas palavras, caiu no chão e morreu. Um grande temor se apoderou de todos que souberam o que havia acontecido.
6 Ananaias rimgim, mba gumgir ŋkaa, mbe zav shagir ana khuma ndogiap, ana ndigap, mbogar rɨgɨr zav vui.
6 Então alguns jovens se levantaram, envolveram o corpo num lençol e o levaram para fora, e depois o sepultaram.
7 Mba gumgir ŋkaa, mbe Ananaias ndiga vugim, aua phuni khegene vhɨzgim, ana muuŋ zav, mba phena vhen veri. Ana wo manan hɨgi bigeŋ, ana ne kaŋgi fhuvara.
7 Cerca de três horas depois, sua esposa entrou, sem saber o que havia acontecido.
8 Ana zav mba phena vhen vergim, Pita khaŋ ana nzuai, “Ndu khar na suaŋ, ŋko mba won nuianeŋ ndi mbaim, mbe ne ga vhezgi ŋkɨɨa, ntara kharere?” Pita ne nzuaim, Ananaiasan muuŋ ana ŋgarkarav khaŋ ana nzuai, “Ahaŋ, ntara mbare.”
8 Pedro lhe perguntou: “Foi esse o valor que você e seu marido receberam pelo terreno?”. Ela respondeu: “Sim, foi esse o valor”.
9 Ana maaŋ nzuaim, Pita mbaram khaŋ ana nzuai, “Ŋko thaŋ nzuav wani tɨgap kama shogiap, Fhe Bakɨmen Ŋina Ŋaarar mpari? Ndu ganɨ! Ndu mana ndiga vov ana mpɨrigi gumgira mbu thɨmkamanin mbu thivgi. Mbe ntige vhɨra ndu ndigi ŋgɨgɨrga.”
9 Então Pedro disse: “Como vocês puderam conspirar para pôr à prova o Espírito do Senhor? Veja, os jovens que sepultaram seu marido estão logo ali, perto da porta, e também levarão você”.
10 Pita maaŋ ana nzuavra thagim, ana kɨgira Pita ŋkarveni nɨmara ndarav, za rimgi. Ana rimgim, mba gumgir ŋkaa, mbe zerav ana khuma gangiap, ana khuma ndiga vov, ana mana mboga han ana ndim mbok ga tɨgi.
10 No mesmo instante, ela caiu no chão e morreu. Quando os jovens entraram e viram que ela estava morta, levaram seu corpo para fora e a sepultaram ao lado do marido.
11 Mba bigeŋ mani man gum, manin hɨgim, mba Zisas khothɨgap ana buni vhuuiŋ zɨn vui gumgi gu mbigi, gum mba harigi gumgi gu mbigi, mbe mba bigen kameŋ mbararagiap, mbe za guigira rɨrɨva mbatɨga muuŋgi.
11 Um grande temor se apoderou de toda a igreja e de todos que souberam desse acontecimento.
12 Mba Zisas farasegi ŋaara gumgi, mbe mbarkɨrga mbarkɨrga mirikori, mbe mba gumgi gu mbigi rɨgar nta mbui. Mbe maaŋ mbuav, mbe za wari tɨgap ndava bavira kav wari tɨgap Fhe Bakɨmen phena bɨna vhen verav, mbe wari tɨgap Soromon vunkamen ki.
12 Os apóstolos realizavam muitos sinais e maravilhas entre o povo. Todos se reuniam regularmente no templo, na parte conhecida como Pórtico de Salomão.
13 Mbe kim, mba mbe phorga ki fhuv ntɨɨri, mbe mbe ndiv vun kuamkuagi. Mbe mbe ndiv vun kuamkuav, mbe vhɨra mben rivav, maaŋ muuŋgiap, mbe mbe phorga ki fhu.
13 Quando se reuniam ali, ninguém mais tinha coragem de juntar-se a eles, embora o povo os tivesse em alta consideração.
14 Mbe maaŋ mbuim, gumgi gu mbigi vhɨrvera, mbe Zisas khothivav zav, ana khothivi ntɨɨri vhen veri.
14 Cada vez mais pessoas, multidões de homens e mulheres, criam no Senhor.
15 Mba gumgi gu mbigi, mbe vhɨra mba Zisas farasegi ŋaara gumgi mbui mirikori kaŋgi. Mbe nta kaŋgiap, mbaram mba rɨɨi gumgi gu mbigi, mbe kaagir mbe ndia zav mba Pita rui tuav gaanin mbaim, mbe ki. Mbe khueŋ nzuav Pita mba tuavar mbur ŋgɨp khar zɨrim, ra ana shɨgɨrim, ana tum ŋgɨp mba rɨɨi gumgi vharim, mbe rɨmrɨɨ vhɨzɨrga.
15 Como resultado, o povo levava os doentes às ruas em camas e macas para que a sombra de Pedro cobrisse alguns deles enquanto ele passava.
16 Mba Zerusareman han ana gaar ki ŋgui bakɨvir ki gumgi gu mbigi, mbe vhɨra zav, mbe Zisas farasegi ŋaara gumgi mbui bigi gari. Mbe vhɨra rɨɨi gumgi gu ŋiniŋgi mbatɨgi vhen dav farfagi gumgi, mbe vhɨra mben kov zi. Mbe mben kov zim, mbe vhɨra rɨmrɨɨ vhɨzav, mba ŋiniŋgi mbatɨgi ki gumgi, mba ŋiniŋgi mbatɨgi mbe thamtha vuim, mbe taagia nzezerigi.
16 Muita gente vinha das cidades ao redor de Jerusalém, trazendo doentes e atormentados por espíritos impuros, e todos eram curados.
17 Mbe taagia nzezerigim, mba Fhe Bakɨme rotu gari guman pan won khurkhuu Sadusiŋ gumgi mbarir kov, mbe mba Zisas farasegi ŋaara gumgi mbui bigi gangiap, mbe guigira ndavi mbatɨgi.
17 Tomados de inveja, o sumo sacerdote e seus oficiais, que eram saduceus,
18 Mbe ndavi mbatɨgiap, mbaram khavgiap, mba Zisas farasegi ŋaara gumgi suigiap, mbe ndim mba gumgi mbatɨgi phorgap bɨna suegi.
18 prenderam os apóstolos e os colocaram numa prisão pública.
19 Mbe mbe ndim bɨna suegim, mba maan Fhe Bakɨmen enser mbe zav, mbe nzuav mba phena tɨvaneŋ thɨma fhɨrgiap, mben kov kɨrar hegi.
19 Um anjo do Senhor, porém, veio durante a noite, abriu as portas do cárcere e os levou para fora.
20 Ana mbe ndim kɨrar mbarav khaŋ mbe nzuai, “Nde ŋgɨp, mba Fhe Bakɨme phena bɨna vhen ŋgirɨ thivgip, za mba Zisas zɨn vui tɨvir ŋkaa bun mba gumgi gu mbigi ga suaŋri.”
20 “Vão ao templo e transmitam ao povo esta mensagem de vida!”, disse ele.
21 Mba Fhe Bakɨme enser maaŋ mbe suaŋgim, mɨn thugim, mbe mba ana suaŋgi kameŋ zɨn vov, mbe vov mba Fhe Bakɨme phena bɨna vhen vergap, Fhe Bakɨme buni vhuuin mba gumgi gu mbigi khɨvi.
21 Desse modo, ao amanhecer, os apóstolos entraram no templo, conforme haviam sido instruídos, e, sem demora, começaram a ensinar. Mais tarde, o sumo sacerdote e seus oficiais chegaram, reuniram o conselho,
22 Mbe kama ndim mbarigim, mba phena tɨvaneŋ gari gɨɨtɨvi vov mba phena tɨvanen vugap garim, mba Zisas farasegi ŋaara gumgi ki fhu. Mbe maaŋ muuŋgiap gangia thav, taagia vov khaŋ mba gumgi ruu ga nzuai,
22 Mas, quando os guardas do templo chegaram à prisão, os homens não estavam lá. Então voltaram e contaram:
23 “Nza vov, mba phena tɨvaneŋ garim, ana thɨɨ za puigim, mba phena tɨvaneŋ gari gɨɨtɨvi, mbe mba phena thɨɨr kaa garav thivgiav ki. Mbe thivgiap kim, mbe mba phena tɨvaneŋ thɨma fhɨrgiap, vhen verav garim, guma the mba phena vhen ki fhu.”
23 “A prisão estava bem trancada, com os guardas vigiando do lado de fora, mas, quando abrimos as portas, não havia ninguém!”.
24 Mbe maaŋ muuŋgiap gangiap, thav mba kameŋ bun mbe nzuaim, mba Fhe Bakɨmen phena gari gɨɨtɨvi gari guman pan gum mba Fhe Bakɨme rotu gari gumgir pani, mbe mba kameŋ mbararagiap, guigira ndɨkndɨgi vhɨrve ga mbui. Mbe ndɨkndɨgi vhɨrve ga mbuav khaŋ nzuai, “Mba bigeŋ ntige ram muuŋgip hɨgɨrie?”
24 Ao ouvir isso, o capitão da guarda do templo e os principais sacerdotes ficaram perplexos e se perguntavam o que aconteceria em seguida.
25 Mbe maaŋ wari ga nzuav kim, guma mbe zav khaŋ mbe nzuai, “Ai, nde kaŋgire? Nde mba suigiap phena tɨvaneŋ ga suegi gumgi, mbe mbu Fhe Bakɨmen phena bɨna vhen kav, mbu gumgi gu mbigi, mbe Fhe Bakɨmen buni vhuuin mbe khɨvav mbe nzuav ki.”
25 Então alguém chegou com a seguinte notícia: “Os homens que os senhores puseram na cadeia estão no templo, ensinando o povo!”.
26 Mba guma zav maaŋ mbe suaŋgim, mba gɨɨtɨvi gari guman pan won gɨɨtɨvir kov, mbe vov mba Zisas farasegi ŋaara gumgir kov, mbe zi. Mbe mben dama mbui fhuvara, mbe mba gumgi gu mbigi ŋkɨɨa mbe segɨrim, mbe rimgirga nen rivgi.
26 O capitão e seus guardas foram e prenderam os apóstolos, mas sem violência, pois temiam que o povo os apedrejasse.
27 Mba gɨɨtɨvi, mbe Zisas farasegi ŋaara gumgir kov zav mbe ndim, mbe won buaadegi gumgi nɨman fegi. Mbe mbe ndim fegim, mba Fhe Bakɨme rotu gari guman pan kha nzambarir mbe mbui,
27 Em seguida, levaram os apóstolos e os apresentaram ao conselho de líderes do povo, onde o sumo sacerdote os confrontou.
28 “Nza kha guma zɨ bun kha gumgi gum mbigi ga suangen guigira nde thɨvigi. Nza nde thɨvigim, nde kaadogiap, ana zɨ bun nzuavra kim, kha Zerusareman fhain ki gumgi gu mbigi, mbe zam nde nzuai buni mbararagi. Nde mba buni nzuav, ana shogi ana rimgi nen nza dagi.”
28 “Nós lhes ordenamos firmemente que nunca mais ensinassem em nome desse homem”, disse ele. “E, mesmo assim, vocês encheram Jerusalém com esse seu ensino e querem nos responsabilizar pela morte dele!”
29 Mbe ne nzuaim, Pita gum mba Zisas farasegi ŋaara gumgi mbe, mbe ŋgarkarav khaŋ nzuai, “Nza Fhe Bakɨme suaŋgi kameŋra zɨn ŋgɨrga. Nza guma the suaŋgi kameŋ zɨn ŋgɨgɨrga tuktɨgi fhuvara!
29 Pedro e os apóstolos responderam: “Devemos obedecer a Deus antes de qualquer autoridade humana.
30 Nde mba shogiap, ndi khanarareŋ ga tɨgap fugim rimgi guma Zisas, nzan ndegir Fhe Bakɨme taagiap ana khavgi.
30 O Deus de nossos antepassados ressuscitou Jesus dos mortos depois que os senhores o mataram, pendurando-o numa cruz.
31 Fhe Bakɨme ana khavgiap, ana ndiga ndav, ana ndim won guva haren fagi. Ana ntigem tuavar nza khɨvi guma kav, ana vhɨra taagia nza ndi guma ki. Ana vhɨra nza Isreriŋ, ana nzan kurkurarga, nza ndavi domdorɨrga, ana nza fhum muuŋgi tɨvi mbatɨgi, ana nta vhɨzɨv, nta ndɨkndɨgɨ tharga.
31 Deus o colocou no lugar de honra, à sua direita, como Príncipe e Salvador, para que o povo de Israel se arrependesse de seus pecados e fosse perdoado.
32 Nde nza gari, nza mba Fhe Bakɨme muuŋgi bigi, nza nta gangiap, nza mba bigi bun nzuai. Nza nta bun nzuaim, Fhe Bakɨme Ŋina Ŋaar, ana vhɨra mba bigi bun nzuai. Fhe Bakɨme won Ŋina Ŋaarar mba wo zɨn vui gumgi gu mbigi ga nɨɨŋgi.”
32 Somos testemunhas dessas coisas, e assim é também o Espírito Santo, que Deus dá àqueles que lhe obedecem”.
33 Pita gu mbe kha bunin mba buaadegi gumgi ga suaŋgim, mba buaadegi gumgi mba buni mbararagiap, mbe guigira ndavi shigap, mbaram mba Zisas farasegi ŋaara gumgi shogɨrim, mbe vhɨzgi zav mbui.
33 Quando ouviram isso, os membros do conselho se enfureceram e decidiram matá-los.
34 Mbe maaŋ mben muun za mbuim, mba buaadegi gumgi rɨgar bomadagi guma mbe ki. Ana Fherasi guma ma, ana zɨ, Gamarier. Ana Fhe Bakɨme tɨvir vhuuin mbe khɨvi guma ma. Ana maaŋ mbuim, mba gumgi gu mbigi, mbe za ana zɨ ndim vun kuamkuagi. Ana khavgia thɨgap, kama havharar khaŋ mba gumgi ga nzuai, “Nde mba Zisas farasegi ŋaara gumgi ga sararim, mbe kha buaadegi gumgi kav buni nzuai ŋaneŋ thav kɨrar hegɨp, tuga tɨvaneŋra kegɨp, taagip vhen zirɨrga.”
34 Um deles, porém, um fariseu chamado Gamaliel, especialista na lei e respeitado por todo o povo, levantou-se e ordenou que eles fossem retirados da sala do conselho por um momento.
35 Gamarier maaŋ suaŋgim, mbe mbe sarigim, mbe kɨrar hegim, Gamarier mbaram khaŋ mba harigi buaadegi gumgi ga nzuai, “Nde kha Isreriŋ gumgi, nde bigɨn thuen kha gumgir muun saŋv, nde zaaŋtuigɨp ndɨkndɨga vhuun muuŋgip bigɨn thuen mben muuŋri.
35 Em seguida, disse aos demais: “Israelitas, cuidado com o que planejam fazer a esses homens!
36 Nde kaŋgi, ruarɨmnera Tiudas hɨgap khaŋ nzuai, ‘Gu guma bakɨme ma, gu zɨ ki.’ Ana maaŋ suaŋgim, 400 gumgi ana zɨn vuav, ana nzuai buni khothivi. Mbe ana zɨn vuav kim, mbe ana shogim, ana rimgim, ana zɨn vui gumgi, mbe za ra vegim, ana mbui ŋaar fhura fhɨrgerɨgi.
36 Algum tempo atrás, surgiu um certo Teudas, que afirmava ser alguém importante. Umas quatrocentas pessoas se juntaram a ele, mas foi morto e seus seguidores se dispersaram, e o movimento deu em nada.
37 Ana ŋaar fhɨrgerɨgap, mbar vuim, mbe mba gumgi gu mbigi zɨri ndi tugen, Gariri guma Zudas, ana hɨgap khaŋ nzuai, ‘Gu zɨ ki.’ Ana maaŋ suaŋgiap, mbaram gumgi mbari ana mbe ndigim, mbe ana zɨn vui. Mbe ana zɨn vuim, ana hɨgap ntara khavgim, mbe ana shogim, ana rimgim, mba ana zɨn vov ana khothɨgi gumgi, mbe mbara muuŋgiap rav tamtam vegim, ana ŋaar vhɨra fhɨrgerɨgi.
37 Depois dele, na época do censo, apareceu Judas, da Galileia, que fez muitos seguidores. Ele também foi morto, e seu grupo se dispersou.
38 Gu maaŋ muuŋgiap gangiap, gu ntige nde nzuai, nde fhumra bigɨn thuen khein muuŋ thari. Nde fhura mbe ganɨri, mbe kɨri. Mbe kha mbui ŋaar, ana guma wo ndɨkndɨgɨra, ana khavgip ana muunga, nde ganɨnga, mba ŋaar, ana mbatɨgirga.
38 “Portanto, meu conselho é que deixem esses homens em paz e os soltem. Se o que planejam e fazem é meramente humano, logo serão frustrados.
39 Mbe maaŋ muuŋgip, Fhe Bakɨme nduara mba ŋaara khavgip, mba ŋaarar mbe farve khɨngirim, mbe muunga, nde mbe thɨvarga tuktɨgi fhuvara. Nde maaŋ muunga, nde Fhe Bakɨme phorga shogi.”
39 Mas, se é de Deus, vocês não serão capazes de impedi-los. Pode até acontecer de vocês acabarem lutando contra Deus”.
40 Mbe thav wom mba Zisas farasegi ŋaara gumgir kamgim, mbe taagia vhen verim, mbe mbe nzuaim, mbe phivɨgar mbe khargiap, khaŋ mbe nzuai, “Nde wom Zisas zɨ bun suaŋ thari.” Mbe maaŋ mbe suaŋgiap, mbe sarigim, mbe kɨrar hegap, wari vui.
40 Os demais membros aceitaram o conselho de Gamaliel. Chamaram os apóstolos e mandaram açoitá-los. Depois, ordenaram que nunca mais falassem em nome de Jesus e, por fim, os soltaram.
41 Mba Zisas farasegi ŋaara gumgi kɨrar hegap, wari vov Fhe Bakɨmen ndikndigi, ana kha ndɨkndɨgar mbe mbui, mbe Zisas zɨn panan memɨra ndirga tuktɨgi.
41 Quando os apóstolos saíram da reunião do conselho, estavam alegres porque Deus os havia considerado dignos de sofrer humilhação pelo nome de Jesus.
42 Mbe kɨrar hegap, mbe rari tugɨratɨgap, mbe Fhe Bakɨme phena bɨna vhen verap, vhɨra mba gumgi gu mbigi phenin vov, Fhe Bakɨme buni vhuuin gumgi gu mbigi khɨvav mbe nzuav, Zisas bun mbe nzuav khaŋ nzuai, “Zisas, ana Fhe Bakɨme taagip kha nuianan ki gumgi gu mbigi ndir zav suaŋgiap farasarav sarigi guma ma.”
42 E todos os dias, no templo e de casa em casa, continuavam a ensinar e anunciar que Jesus é o Cristo.
Atalhos do teclado
- Capítulo anterior←
- Próximo capítulo→
- Versículo anteriork
- Próximo versículoj
- Limpar seleçãoEsc
- Esta ajuda?
Estude este capítulo no WhatsApp
Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Atos 5, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.