Mateus 26

gdf (GDF) vs NAA

Sair da comparação
NAA Nova Almeida Atualizada 2017
1 Udzala kǝ Yasu ǝn kwaratǝra lavakhan na daghan, ka niya kǝ furakh sar.
1 Quando Jesus acabou de proferir estas palavras, disse aos seus discípulos:
2 “Tsa tsǝkur kwarne khwaɗga ɗitsaɗits tǝghga khǝna mits, da bǝdu bǝgud ad Zǝr Ud kǝ khǝrtakhǝrt.”
2 — Vocês sabem que, daqui a dois dias, será celebrada a Páscoa, e o Filho do Homem será entregue para ser crucificado.
3 Tǝkǝn zikzikan na kǝ zil kǝsakh zǝ malanakh ǝn tǝghǝr kǝ udakh, dzafkhai itar ǝn fǝta zikan na kǝ zil kǝs, ai ɗakhud dǝ Kayaf.
3 Então os principais sacerdotes e os anciãos do povo se reuniram no palácio do sumo sacerdote, chamado Caifás,
4 Ka ngakhanǝf itar ɗule da vida itar Yasu bǝghanyan, kǝɗa itar.
4 e deliberaram prender Jesus, à traição, e matá-lo.
5 Ka nǝv itar, “Yin tǝ sarta khwaɗga ɗitsaɗitsa bi, ki khai kǝ da tsiya kǝ mǝkǝn kǝ udakh, kǝ tsiya ngǝji.”
5 Mas diziam: — Não durante a festa, para que não haja tumulto entre o povo.
6 Ən sarte tsǝn Betani Yasu, ǝn fǝta Siman ai tsa ndzikǝn fǝch.
6 Quando Jesus estava em Betânia, na casa de Simão, o leproso,
7 Madǝv Yasu ǝn zu kaf, ka sasǝg kǝ nusen da vak sar, dǝ wal bǝtbǝtan, ai dǝ kwaɓ char righan ǝn khatakw. Ka ɗiyaro ǝn tǝ ghǝr.
7 aproximou-se dele uma mulher, trazendo um frasco feito de alabastro com um perfume precioso, que ela derramou sobre a cabeça de Jesus, estando ele à mesa.
8 Nǝgha kǝ furakh sar ndǝkyan, a bazatǝrdu ad rǝv. Ka nǝv itar, “A bazdu kǝ uɗud ad ina ni?”
8 Vendo isto, os discípulos ficaram indignados e disseram: — Para que este desperdício?
9 “Azǝgha tsa sukwdu ud ad walǝn tǝ kwaɓ zikǝn, ka batrud ad kwaɓ sar kǝ talagakh.”
9 Este perfume poderia ter sido vendido por muito dinheiro, para ser dado aos pobres.
10 Tsa kǝ Yasu ad dǝge ǝn kwara itar, ka ndiɗatǝrwal kwarne, “Uɗa lava tsǝkur ǝn njǝgharu kǝ nusni? Ai dǝge a manakai yina dǝg khwaran.
10 Mas Jesus, sabendo disto, lhes disse:
11 Itsera kǝ khǝna dagha kur zǝ talagakh, ai ka, da dagh ba kiyam zǝ kur itsera kǝ khǝna bi.
11 Porque os pobres estarão sempre com vocês, mas a mim vocês nem sempre terão.
12 Wal na ɗiyakdaghin, a manga kǝ ɗika ka vǝgh, kǝ khǝɗa ka khǝɗ.
12 Porque, derramando este perfume sobre o meu corpo, ela o fez para o meu sepultamento.
13 Ən tǝkha kura tǝkha kǝ, itsa da kwardu ǝn varud lav zǝɗa kǝ tsǝna nǝn, ǝn lard daghan, dǝgǝn na manga nusna da kwardu kwarud ki da dzama da dzam.”
13 Em verdade lhes digo que, onde for pregado em todo o mundo este evangelho, também será contado o que ela fez, para memória dela.
14 Fang ǝn tǝb kǝ kǝlatǝm mits, ai ɗakha sar Yakhud Iskariyoti, dal da vak zik zikan na kǝ zil kǝsakh
14 Então um dos doze, chamado Judas Iscariotes, foi falar com os principais sacerdotes.
15 ka niya tsitar, “Uɗa da ba ka kur, da sukwakurdu ka dǝ Yasuwi?” Ka kǝdlana itar ad kwaɓ dawan kulkhǝkǝrɗ, ka bara itar.
15 Ele disse: — Quanto me darão para que eu o entregue a vocês? E pagaram-lhe trinta moedas de prata.
16 Tsiyif ǝn tǝ yanen kǝ sarta, ka farsa Yakhud ad tsakwaɗ ɗule da batǝrduwin ad Yasu.
16 E, desse momento em diante, Judas buscava uma boa ocasião para entregar Jesus.
17 Fitsa chak kǝ zu brudiye kwar yisti, ka sa furakh Yasu da vak Yasu, ndiɗarwar itar kwarne, “Ən varǝn nakha da ɗikakhana kǝnda vak zu kaf ɗitsaɗitsi?”
17 No primeiro dia da Festa dos Pães sem Fermento, os discípulos vieram a Jesus e lhe perguntaram: — Onde quer que façamos os preparativos para que o senhor possa comer a Páscoa?
18 Ka niya tsitar, “Dam dǝgal da vak udanen ǝn dlǝmdla kǝs, kwararkhai kur kwarne, ‘A khǝrzǝga sartar, da zuwun fǝta ka kaf khwaɗga ɗitsaɗitsa zǝ furakhar.’ ”
18 E ele lhes respondeu:
19 Ka manga furakhen ndǝkve kwara tǝrkhai Yasu, ka ɗikanǝf itar ad kaf ɗitsaɗitsen.
19 E eles fizeram como Jesus lhes havia ordenado e prepararam a Páscoa.
20 Ɓǝlga kǝ khakhugw, ka ndzǝga Yasu zǝ furakh sar kǝlatǝm mits kǝ zu kaf.
20 Ao cair da tarde, Jesus pôs-se à mesa com os doze discípulos.
21 Madǝv itar ǝn zu kaf, ka nǝv Yasu tsitar, “Ən tǝkha kura tǝkha kǝ, kitakul ǝn kur, da sukwdu sukw.”
21 E, enquanto comiam, Jesus disse:
22 Ka bazala rǝv tsitar char. Ka farsa itar ad ndiɗarwar ndiɗa dǝ fang fang kwarne, “Ka nagh Dadzikana?”
22 E eles, muito entristecidos, começaram um por um a perguntar-lhe: — Por acaso seria eu, Senhor?
23 Ka ngawga Yasu kwarne, “Ude ǝn zuwa kǝnda kaf ǝn kwat kitakul zin, in da sukwdu.
23 Jesus respondeu:
24 Da ǝmtsa ndǝkve a kwarga kaɗkaɗ Zǝr Ud. Ai ya ɗangwa kǝ ude da sukwdu Zǝr Ud. Adara tsa kǝ yanen kuda, tsa yiga bud bi.”
24 O Filho do Homem vai, como está escrito a seu respeito; mas ai daquele por quem o Filho do Homem está sendo traído! Melhor seria para ele se nunca tivesse nascido!
25 Ka nǝv Yakhud dadake da sukwdu sukw, “Malǝma, ka nagha?”
25 Então Judas, que o traía, perguntou: — Por acaso sou eu, Mestre? Jesus respondeu:
26 Madǝv itar ǝn zu kaf, ka ɓǝf Yasu ad brudi, udzala tsin ǝn kwarara us kǝ Yazhigǝl, ka kwachanan. Batran kǝ furakh sar, niya tsitar, “Vǝgharen, chawam chaw, zuwam zu.”
26 Enquanto comiam, Jesus pegou um pão, e, abençoando-o, o partiu e deu aos discípulos, dizendo:
27 Ka ɓǝf ad kwate dǝ yu inabi, udzala tsin kwarara us kǝ Yazhighǝl, ka batran, niya tsitar, “Khǝɓam khǝɓ daghan nura.
27 A seguir, Jesus pegou um cálice e, tendo dado graças, o deu aos seus discípulos, dizendo:
28 Ina vizhare a righanǝf ad wilwa lanji Yazhigǝl. Ai da ɗiduwud wirva udakh zikǝn. Wirva ki ɓisa da khaipakh.
28 porque isto é o meu sangue, o sangue da aliança, derramado em favor de muitos, para remissão de pecados.
29 Ən kwara kura kwara kǝ, aghba ka da khǝɓ yu inabi bi, akwa sarte da khǝɓa ka wilwa yu inabi zǝ kur ǝn tlǝksa Dadar.”
29 E digo a vocês que, desta hora em diante, nunca mais beberei deste fruto da videira, até aquele dia em que beberei com vocês o vinho novo, no Reino de meu Pai.
30 Ka ɓǝlga Yasu zǝ furakh sar ad ndus. Khalak yana, ka sawal itar, ka dal itar da tǝ ghuɓe dǝ ufakh Oliv.
30 E, tendo cantado um hino, saíram para o monte das Oliveiras.
31 Ka nǝv Yasu tsitar, “Ən khuɗ viɗ khan, daghanura da khwaya kur dǝgal, da ɗukda ɗuwa kur. Ngwaɗe vindzan kwarne,
31 Então Jesus disse aos discípulos:
32 Ai ǝn tǝ khal kǝ tsiyakǝf tsiya tsud ǝn ngitl, kǝn da dala tǝghǝr tsǝkur da khaya Galili.”
32 Mas, depois da minha ressurreição, irei adiante de vocês para a Galileia.
33 Ka ngawar khai Bitrus, “Itsa kwazga itar daghan, ǝn tǝghǝr kǝ dǝge da dzoghǝr dǝ khǝ, na ka da khwaya dǝgala, ɗuwakhs ka lingling bi.”
33 Mas Pedro, tomando a palavra, disse a Jesus: — Ainda que o senhor venha a ser um tropeço para todos, nunca o será para mim.
34 Ka nǝv Yasu kǝ Bitrus, “Ən tǝkha kha tǝkha kǝ, ǝn khuɗ viɗ khan, kǝda wuga kǝ ghwachik, da bǝg tsugu tsakatsǝg kha sig khǝkǝrɗ.”
34 Mas Jesus lhe disse:
35 Ka nǝv Bitrus tsin, “Itsa da ǝmtsa kǝ, na ka da bǝg tsugu tsakhatsǝg bi.”
35 Pedro insistiu: — Ainda que me seja necessário morrer com o senhor, de modo nenhum o negarei. E todos os discípulos disseram o mesmo.
36 Ka dal Yasu dagha zǝ furakh sar da tǝ vaken ai ɗakhdud Getsemani. Ka niya tsitar, “Ndzamga ndzǝg ǝn van, dǝgal da ɗǝgau ǝn tǝ vin.”
36 Em seguida, Jesus foi com eles a um lugar chamado Getsêmani. E disse aos discípulos:
37 Ka dala zǝ Bitrus zǝ zar ya Zabadi na mits. Ka dzoghǝr bazala rǝv zǝ dzamghǝr tsin.
37 E, levando consigo Pedro e os dois filhos de Zebedeu, começou a sentir-se tomado de tristeza e de angústia.
38 Ka niya tsitar, “Rǝvara righan da baza rǝv, ai da tǝgh kǝ kǝɗkai. Giɗam giɗa ǝn van, ndzamga ndzǝg, ǝn gwitagwita zǝ kǝ.”
38 Então lhes disse:
39 Dal tsin da tǝvuk khǝɗikǝn, ka khǝmbǝgan dǝ khuɗ khuɗ, ka ɗǝgau tsin, ni, “Dadara, da tǝkhin kǝ manawan, ɓakghǝr ɓa ad ina kǝ dlaɗ. Tsakhǝnmina, dǝge ǝn naka ba da manud bi, khekwa dǝge ǝn nakha da manud.”
39 E, adiantando-se um pouco, prostrou-se sobre o seu rosto, orando e dizendo:
40 Guyoghǝr tsin da vak furakh sar, ka tlatǝrghǝr ǝn khǝn khar. Ka niya kǝ Bitrus, “Atsuk tǝgh bakh kur khǝkarɗ daghur kǝ manga ɗǝm zǝ ka, kǝ dǝg aw kitakul biya?
40 E, voltando para os discípulos, achou-os dormindo. E disse a Pedro:
41 Ɗem nikur zǝ ɗǝgau, ki khek da ɓǝla tsǝkur da dlǝgd. A khayanǝf sǝɗikw, ma vǝgha lǝɓukw.”
41 Vigiem e orem, para que não caiam em tentação; o espírito, na verdade, está pronto, mas a carne é fraca.
42 Ka gwidǝn dǝgal tsin da ɗǝgau kǝ dǝg mits, ni, “Dadara, da ka ǝn manawa ba ɓakghǝra inen kǝ tlaɗ bi, ba ka khǝɓa khǝɓa kǝ. Manud dǝge ǝn nakh.”
42 Retirando-se pela segunda vez, orou de novo, dizendo:
43 Gwiyoghǝr tsin saks da vak furakh sar, ka tlatǝrghǝr ǝn khǝn khar, wirva khar ǝn di tsitar char.
43 E, voltando, achou-os outra vez dormindo; porque os olhos deles estavam pesados.
44 Ka gwidǝn ɗuwatǝrs Yasu, dala kǝ dǝg khǝkǝrd da ɗǝgau, ǝn gwayars kǝ lav kitakul.
44 Deixando-os novamente, foi orar pela terceira vez, repetindo as mesmas palavras.
45 Ka gwidǝn guyoghǝr da vak furakh sar, ka niya tsitar, “Dlakh kur ǝn khǝn khar zǝ fǝtava? Vazam vaz, a sagh sarte da bǝdu wud Zǝr Ud, da dǝv kǝ li khaipakh.
45 Então voltou para os discípulos e lhes disse:
46 Tsiyam tsi, ndziyam dǝgal. Auna khǝrzǝga dadake da sukwdu sukwa saks da van.”
46 Levantem-se, vamos embora! Eis que o traidor se aproxima.
47 Madǝv Yasu dlǝn kwar lav, tǝkǝn Yakhud ai kitakul ǝn tǝɓ kǝ kǝlatǝm mits, a sagh dǝ dzakhava udakh zikǝn. Khwatan katsakarakh zǝ yaghwatakh ǝn dǝvakh tar kǝ udakhen. Zikzikan na kǝ zil kǝsakh, zǝ malanakhe ǝn tǝghǝr kǝ udakh kǝ ɓǝlatǝrǝf.
47 E enquanto Jesus ainda falava, eis que chegou Judas, um dos doze, e, com ele, grande multidão com espadas e porretes, vinda da parte dos principais sacerdotes e dos anciãos do povo.
48 Yakhud dadak sukwdu sukwena, audzala kǝbitstǝr khai kǝbitsa kǝ dzakhava udakhen kwarne, “Dadake da bruwa ka, in udanen, viyam vi.”
48 Ora, o traidor tinha dado a eles um sinal: “Aquele que eu beijar, é esse; prendam-no.”
49 Ka sagh Yakhud ger da vak Yasu, niya tsin, “Malǝm, ndzǝga ndzǝg gabǝr ǝn tǝghǝr tsǝkha.” Ka ɗuts khǝpangwang sar tsin.
49 E logo, aproximando-se de Jesus, Judas disse: — Salve, Mestre! E o beijou.
50 Ka nǝv Yasu tsin, “Tsaghwa mana dǝge a ɓǝkhdǝghǝr.”
50 Jesus, porém, lhe disse: Nisto, aproximando-se eles, agarraram Jesus e o prenderam.
51 Ka fang ǝn tǝb kǝ liye dagh zǝ Yasu, ndǝɗadal ad katsakar sar. Ka tsaɓgan ad vǝɓ zikan na kǝ zil kǝs, ka ǝntlardu ad tlim.
51 E eis que um dos que estavam com Jesus, estendendo a mão, sacou da espada e, golpeando o servo do sumo sacerdote, cortou-lhe a orelha.
52 Ka nǝv Yasu tsin, “Bǝmbǝg ad katsakaragh da kumbǝgh sar.” Ɗaga liye udzǝva dǝ katsakar, da ǝmtsǝn tukw katsakar itar.
52 Então Jesus lhe disse:
53 “Da khǝn kurana tǝgh bakh ka kǝ tatlaga Dadar kǝ mǝlaku mǝla? Ən dǝvǝn dǝva ka ɓǝlokandagh ad zar ɓǝlakh sar mal kǝ dǝb ǝnkwakh ǝnkwakh sig kǝlatǝm mits (6,000 x 12) kǝ tlujiyakha?
53 Ou você acha que não posso pedir a meu Pai, e ele me mandaria neste momento mais de doze legiões de anjos?
54 Ai da ka takaɗga ka kǝ mǝlaku mǝl, da righa ndarud vindzan na kǝ lav Yazhigǝle tsa kwargin kwarne, barari tsin dzoghǝr dzǝg ndǝkyani?”
54 Mas como, então, se cumpririam as Escrituras, que dizem que assim deve acontecer?
55 Ka nǝv Yasu kǝ dzakhava udakhe a sa da viya vi, “A sawala dǝ katsakar zǝ yaghwatakh kur kǝ da vika viya ngwaɗa sǝnkara? Itsera kǝ khǝna kǝn ndzǝgan ǝn tsagdutsag ǝn Fǝta Yazhigǝl, a vikai ba kur bi.
55 Naquele momento, Jesus disse às multidões:
56 Ai daghan dǝgakhana dzoghǝra, a manga kǝ righada dǝge vindzga tlayangakh Yazhigǝl ǝn kaɗkaɗud.” Ka khwayala furakh sar daghan, ɗuwars itar.
56 Tudo isto, porém, aconteceu para que se cumprissem as Escrituras dos profetas. Então todos os discípulos o deixaram e fugiram.
57 Liye tsa viga Yasu, ka ɓal itar da fǝta Kayaf, zikan na kǝ zil kǝs. Li tsagdu ndzikha ndzikh zǝ malanakh ǝn tǝghǝr kǝ udakh audzala itar ǝn dzafkhai dzǝg ǝn vin.
57 E os que prenderam Jesus o levaram à casa de Caifás, o sumo sacerdote, onde se haviam reunido os escribas e os anciãos.
58 Bitrus tsuguna an gatatǝrsk kǝ bit, tangw da tǝ gǝlvakh zikan na kǝ zil kǝs. Da tsina, ndzǝgan zǝ li uf udakh kǝ vaz ɗule da mbasda dǝge da dzoghǝr dzǝg.
58 Pedro o seguia de longe até o pátio do sumo sacerdote. E, tendo entrado, assentou-se entre os servos, para ver como aquilo ia terminar.
59 Zik zikan na kǝ zil kǝsakh zǝ daghan li taka lav, ǝn gat udakhe da ǝntlarva lav fila fila itar ǝn tǝghǝr kǝ Yasu, kǝ nǝghda kǝɗa kǝɗa tsitar.
59 E os principais sacerdotes e todo o Sinédrio procuravam algum testemunho falso contra Jesus, a fim de o condenarem à morte.
60 Itsa kitakula a mbǝladu ba itar bi, tsakhǝnmina zikǝn udakhe a sarawal kǝ ngatlarva fil. Kǝ dǝg mbasa ka sawala ud mits,
60 E não acharam, apesar de terem sido apresentadas muitas testemunhas falsas. Mas, afinal, compareceram duas, afirmando:
61 Ka nǝv itar, “Nǝv udanǝn, ‘Tǝkha ka kǝ khǝtana Fǝta Yazhigǝl, ndǝrga kǝn khǝna khǝkǝrɗ.’ ”
61 — Este disse: “Posso destruir o santuário de Deus e reconstruí-lo em três dias.”
62 Ka tsiyif zikan na kǝ zil kǝs, ka niya kǝ Yasu, “Na kha dǝ dǝge tǝkha kha kǝ kwargan ǝn tǝghǝr kǝ lave ǝn kwarud ǝn tǝghǝr tsǝkha?”
62 E, levantando-se o sumo sacerdote, perguntou a Jesus: — Você não diz nada em resposta ao que estes depõem contra você?
63 A mbǝɗa ba Yasu ad khay bi.
63 Jesus, porém, guardou silêncio. E o sumo sacerdote lhe disse: — Eu exijo que nos diga, tendo o Deus vivo por testemunha, se você é o Cristo, o Filho de Deus.
64 Ka nǝv Yasu tsin, “An kalkal ndǝkve kwargakh.” Ai ǝn kwara kura kwara kǝ, tsiyif tǝkhǝn, da nǝgha nǝgha kur Zǝr Ud ǝn ndzǝgan ǝn tǝ dǝva kaf Dadak Ndangan daghan, tsuguna ǝn sǝgdagh ǝn ghwik ǝn gharazhigǝl.
64 Jesus respondeu:
65 Ka kwakhdu zikan na kǝ zil kǝs ad katlang sar, ka ni, “A nenenan ad Yazhigǝl, wirva yan, uɗa dla lava tsǝkiyam ǝn gat tlǝrna shidakhi? Tǝkhina a tsǝna tsǝkur ad nena Yazhigǝle a mangin.
65 Então o sumo sacerdote rasgou as suas vestes e disse: — Blasfemou! Por que ainda precisamos de testemunhas? Eis que agora mesmo vocês ouviram a blasfêmia!
66 Uɗa ɗayaghǝruri?”
66 O que vocês acham? E eles responderam: — É réu de morte.
67 Ka tafarve tar ad shaghwvai ǝn tǝ vakdi, ka kǝɗǝf itar. Chalǝmakh tsuguna ɗayarwar itar mekhwpeng.
67 Então alguns cuspiram no rosto de Jesus e bateram nele. E outros o esbofeteavam, dizendo:
68 Ən kwar kwarne, “Kwara kǝnda kwar, kha Kristu, dadake barghǝr Yazhigǝl ad dǝv, war kǝ kǝɗkhǝfi?”
68 — Profetize para nós, ó Cristo! Quem foi que bateu em você?
69 Ən tǝ sarta yayena, ǝn ndzǝgan Bitrus ǝn tǝ gǝlvagh mǝghen, ka sasǝg kǝ dugh kuɗig mǝghen da vak sar, ka ni, “Fang ghǝragha ǝn tǝb kǝ liye zǝ Yasu ud Galili nǝ”
69 Pedro estava sentado fora no pátio. Uma empregada se aproximou e lhe disse: — Você também estava com Jesus, o galileu.
70 Ka bǝgan ad tsugu tsa Yasu ǝn tǝvuk tar daghan. Ka ni, “Ən tsa ba ka dǝge ǝn kwara kha lavǝn tǝghǝr bi.”
70 Mas ele negou diante de todos e disse: — Não sei o que você está dizendo.
71 Ka dala Bitrus da tǝ ghay rang, ka nǝgha nǝgh kǝ tlǝrna dugh kuɗig, ka niya kǝ udakhe ǝn ghitsǝn vin, “Ina kǝ uda, dagh itar zǝ Yasu ud ya Nazarat.”
71 Quando se dirigia para a porta, Pedro foi visto por outra empregada, que disse aos que estavam ali: — Este também estava com Jesus, o Nazareno.
72 Ka gwidǝn bǝg tsugu tsin, zǝva waɗa tsin kwarne, “Ən tsa ba va ka dǝ udan na bi.”
72 E ele negou outra vez, com juramento: — Não conheço esse homem.
73 Zula khǝɗikǝn, ka sasǝg kǝ li ǝn ghitsǝn vinen da vak Bitrus. Ka nǝv itar tsin, “Kaɗkaɗiya ghǝragha fang khǝn tǝb tar, wirva ghaye ǝn kwara kha, in kǝ mǝtlakhai.”
73 Pouco depois, aproximando-se os que estavam ali, disseram a Pedro: — Com certeza você também é um deles, porque o seu modo de falar o denuncia.
74 Ka farsa Bitrus ad tlap ghǝrsar, zǝva waɗa tsin kwarne, “Ən tsa ba ka dǝ udan na bi.”
74 Então ele começou a praguejar e a jurar: — Não conheço esse homem! E no mesmo instante o galo cantou.
75 Ka dzamana Bitrus ad lav ai tsa kwararkhe Yasu kwarne, “Kǝda wuga kǝ ghwachik, da bǝg tsugu tsatsǝgarakh sig khǝkǝrɗ.” Ka dal da mel, ka tuwa tsin char.
75 Então Pedro se lembrou da palavra que Jesus lhe tinha dito: “Antes que o galo cante, você me negará três vezes.” E Pedro, saindo dali, chorou amargamente.

Ler em outra tradução

Comparar com outra

Estude este capítulo no WhatsApp

Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Mateus 26, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.