Mateus 21

gdf (GDF) vs NTLH

Sair da comparação
NTLH Nova Tradução na Linguagem de Hoje 2000
1 Sa tsitar khefa dǝ Wurshalim, sara da kǝs ya Betafaji, ǝn Ghuɓa Olive. Ka ɓǝlandal Yasu ad furakh sar mits.
1 Quando Jesus e os discípulos estavam chegando a Jerusalém, pararam no povoado de Betfagé, que fica perto do monte das Oliveiras. Dali Jesus enviou dois discípulos na frente,
2 Niya tsitar, “Damaks da gǝdzar kǝs nǝn tǝvukur. Ba kurǝn daksa, da nǝgha nǝgha kur bab dlingw zǝ gǝlaɓa sar ngwaɗan. Vǝdamatǝrs vǝd, ka ɓakdǝghǝr kur.
2 com a seguinte ordem:
3 Da kwara kurkhe udan ad tlǝrna lav, kwararkhe kur kwarne, ‘Dadzikan ǝn naghtǝran.’ Dlaɓ da wura tǝra wura zula khǝɗikǝn.”
3 Se alguém falar alguma coisa, digam que o Mestre precisa deles. Assim deixarão vocês trazerem logo os animais.
4 Ina kǝ dǝge dzoghǝra, a righif dǝge tsa kwarga Ishay tlayang. Ni,
4 Isso aconteceu para se cumprir o que o profeta tinha dito:
5 “Kwaramatǝra kwara kǝ udakh ya Wurshalim,”
5 “Digam ao povo de Jerusalém: Agora o seu rei está chegando. Ele é humilde e está montado num jumento e num jumentinho, filho de jumenta.”
6 Ka dǝgal kǝ furakh saren, manga itar ndǝkve tsa kwaratǝrkhe Yasu.
6 Então os discípulos foram e fizeram o que Jesus havia mandado.
7 Ka ɓadǝghǝr itar dlingwen zǝ zer sar. Ka ɓalakho itar gabagakh tar ǝn titar, in tsuguna dowa nndzǝgan ǝn tǝf.
7 Levaram a jumenta e o jumentinho, jogaram as suas capas sobre eles, e Jesus montou.
8 Zikǝn udakhe ɓalakhga gabagakh tar ǝn tǝ ɗul. Ka kalakhga yakhaya tsugun ad tlim uf, ka ɓalakhga itar ǝn tǝ ɗul.
8 Da grande multidão que ia com eles, alguns estendiam as suas capas no chão, e outros espalhavam no chão ramos que tinham cortado das árvores.
9 Udakhe ǝn tǝvuk sar zǝ liye ǝn gatars gatǝn tǝlga, ka tlǝkha tsitar kwarne,
9 Tanto os que iam na frente como os que vinham atrás começaram a gritar: — Que Deus abençoe aquele que vem em nome do Senhor! Hosana a Deus nas alturas do céu!
10 Da kǝ Yasu da Wurshalima, ka tsiyif mǝkǝn kǝ li kǝsen daghan. Ka ndiɗakave tar kwarne, “Warinena kudra?”
10 Quando Jesus entrou em Jerusalém, toda a cidade ficou agitada, e o povo perguntava: — Quem é ele?
11 Ka nǝv dzakhava udakhen, “ Ina Yasu tlayange ǝn Nazarat ǝn kǝs Galili.”
11 A multidão respondia: — Este é o
12 Da kǝ Yasu da Fǝta Yazhigǝl, lakwtǝrdu kǝ li dzawa zǝ li sakw digit ǝmb. Ka khambanǝf ad vǝlenga li mbaɗu kwaɓ. Ka khambanan ad vak ndzakhgan li sakwdu takalamasar.
12 Jesus entrou no pátio do Templo e expulsou todos os que compravam e vendiam naquele lugar. Derrubou as mesas dos que trocavam dinheiro e as cadeiras dos que vendiam pombas.
13 Ka nǝv Yasu tsitar, “A vindzavan ǝn kaɗkaɗ Yazhigǝl kwarne, ‘Da ɗakh mǝgharud, mǝghe da ɗǝgawud ǝmb.’ Ai a nandala kur kǝ vak ɓǝghava sǝnkarakh.”
13 Ele lhes disse:
14 Ka saks kǝ ngulfakh zǝ ghwirɗikakh da vak sar ǝn Fǝta Yazhigǝl, ka mbakhatru.
14 Cegos e coxos iam encontrar Jesus no pátio do Templo, e ele os curava.
15 Zik zikan na kǝ zil kǝsakh, zǝ li tsagdu ndzikha ndzikh Mus, nǝgha tsitar ad dǝg ndawakakhe a mangin. Tsuguna, tsǝna tsitar ad tlǝkh kǝ zar ǝn Fǝta Yazhigǝl kwarne, “Bark kǝ Zǝr Dod.” Ka bazala rǝv tsitar.
15 Os chefes dos sacerdotes e os mestres da Lei ficaram zangados quando viram as coisas maravilhosas que ele fazia e ouviram as crianças gritando no pátio do Templo: —
16 Ka ndiɗarwal itar kǝ Yasu, “Ən tsǝna tsǝna kha dǝge ǝn kwara zara na kina?”
16 E eles disseram a Jesus: — Você está ouvindo o que estão dizendo? Jesus respondeu:
17 Ka ɗuwatǝrs ǝn vin. Sawala, ka dal da kǝs ya Betani. A khǝnal ǝn vin.
17 Então Jesus os deixou, saiu da cidade e foi para o povoado de Betânia. E passou a noite ali.
18 Ngurga kǝ kǝs, madvin ǝn saks da Wurshalim, ka ndzikǝnǝf way.
18 No dia seguinte, quando estava voltando para a cidade, Jesus teve fome.
19 Nǝgha tsin ufa ghǝdiven ǝn tǝ kalam ɗul, ka dal da vak ufen, na dǝge mbǝladuwin ǝn tǝf bi, uk tlim sar. Ka niya kǝ ufen, “Aghba kha da yig zǝr kǝ ngǝɗa bi.” Tǝvin tǝvina ka ghulkavala ufen.
19 Ele viu uma figueira na beira da estrada e foi até lá, mas não encontrou nada; só folhas. Aí disse para a figueira: E na mesma hora a figueira secou.
20 Nǝgha kǝ furakh sar ndǝk yana, ka ndawatrǝf char. “Uɗa lava kǝ ufa ghǝdivena ghulkavala gujaɗ ndǝk ini?” Nǝv itar.
20 Os discípulos viram isso, ficaram muito admirados e disseram: — Como a figueira secou depressa!
21 Ka ngawa tǝrkhai Yasu, ni, “Ən tǝkha kura tǝkha kǝ, da nǝg kur dǝ fadǝghǝrofǝg, tsuguna a bǝga ba kur tsugu tsa khǝɗikǝn bi, da tǝkha kur kǝ mangan mal kǝ dǝge a manarkhe ka kǝ ufa ghǝdivǝn. Tsugun, da tǝkha kur kǝ kwarkhai kǝ gil zikan kwarne, ‘Tsiyin tǝvan, ɓǝlvǝdagh ɓǝla da dǝlv.’ Ka da dzoghǝr dzǝg ndǝk yan.
21 Então Jesus disse:
22 Da fadǝghǝro kur, ɗaga dǝge takaɗga kur ǝn vak Yazhigǝl ǝn ɗǝgau, da mbǝladu mbǝla kur.”
22 Se crerem, receberão tudo o que pedirem em oração.
23 Sa kǝ Yasu da Feta Yazhigǝl, madvin ǝn tsagdutsag, ka sasǝg kǝ zik zikan na kǝ zil kǝsakh, zǝ malakh tar kǝ dlamakh da vak sar. Ka nǝv itar, “Ən mana dira kǝ ndzǝɗa kha dǝgakhani? Tsuguna war kǝ bakhena kǝ ndzǝɗi?”
23 Jesus chegou ao Templo, e, quando já estava ensinando, alguns chefes dos sacerdotes e alguns líderes judeus chegaram perto dele e perguntaram: — Com que autoridade você faz essas coisas? Quem lhe deu essa autoridade?
24 Ka ngawa tǝrkhai Yasu kwarne, “Ghǝrara tsugun khine da ndiɗakurwala ndiɗa kǝ. Da ngawake kur ndiɗar, ghǝrar tsuguna, da kwara kura kwara ka ad ndzǝɗakhe ǝn manakh da ka dǝgakhan.
24 Jesus respondeu:
25 A so dǝvara ndzǝɗe ǝn parada Yukhan dadak para ud ad udi? A so ǝn vak Yazhigǝle, awana a so ǝn vak ud khi?” Ka farsa tsugu tsitar ǝn tatak tar, kwarne, “Da ka ǝn vak Yazhigǝla nikiyam, ka da ndiɗa kiyamwal ndiɗa kwarne, ‘Ai uɗa lava tsukur kwal fadǝghǝro dini?’
25 Respondam: quem deu autoridade a João para batizar? Foi Deus ou foram pessoas? Aí eles começaram a dizer uns aos outros: — Se dissermos que foi Deus, ele vai perguntar: “Então por que vocês não creram em João?”
26 “Ai daka ǝn vakuda nikiyam, ǝn gǝdza kiyam kǝ dǝge da mana kiyama udakh. Wirva a fadǝghǝro udakh daghan kwarne tlayang Yukhan.”
26 Mas, se dissermos que foram pessoas, temos medo do que o povo pode fazer, pois todos acham que João era profeta .
27 Ka ngawarkhai itar kǝ Yasu kwarne, “Ən tsa ba kǝnda bi.”
27 Por isso responderam: — Não sabemos.
28 “Uɗǝn ɗaya kur ǝn tǝghǝr kǝ ina kǝ lavi?” Ai ǝn kwarin kwarne, nǝg udanen mits zar ghwalvakh tsin. Ka dǝgal tsin da vak malan, niya tsin, “Zǝrara, dǝg dǝgal da mantlǝr ǝn gukh inabi khan.”
28 Jesus continuou:
29 Ka niya tsin, “ ‘Na kǝn dǝgal bi,’ Ai kǝ khala ka ɗayanan ad ghǝra, ka dǝgal tsin.”
29 — Ele respondeu: “Eu não quero ir.” Mas depois mudou de ideia e foi.
30 “Dǝgal kǝ daden da vak yan kǝ zǝr sar, kwararkhai ndǝkve tsa kwarar khaiyin kǝ dǝg chak. Ka ngawarkhai zǝr saren kwarne ‘Aya dada, da dǝgal kǝ,’ Ka dal ba tsugun bi.”
30 — O pai foi e deu ao outro filho a mesma ordem. E este disse: “Sim, senhor.” Mas depois não foi.
31 “Ən tǝb tar na mitsa, war kǝ manga dǝge na dad tarni?”
31 — Qual deles fez o que o pai queria? — perguntou Jesus. E eles responderam: — O filho mais velho. Então Jesus disse a eles:
32 Wirva a sodagh Yukhan da mǝdla kura ɗul kanadi, a fadǝghǝro ba kur din bi. Ai li chau khadama zǝ garnakakh, a fadǝghǝro itar din. Tsakhǝnmin nǝgha tsǝkur ndǝk yan, a mbǝɗanǝf ba kur rǝvura ka fadǝghǝro kur din bi.
32 Pois João Batista veio para mostrar a vocês o caminho certo, e vocês não creram nele; mas os cobradores de impostos e as prostitutas creram. Porém, mesmo tendo visto isso, vocês não se arrependeram e não creram nele.
33 “Bambǝg tlim kǝ tsǝn tlǝrna jakva lava tsugun. Nǝg udanena, a njavgan ad gukh inabi. Tsarghǝran dǝ ghǝrgh, tǝfgan ad fike da pǝrtsin ad yu inabi ǝmb. Ɗikanan ad tsǝɓana kǝ vak, ki dǝgo kǝ dadak uf chau kǝ nǝgharu kǝ gukh. Ka batrǝm ad gukh inabi ǝn dǝv kǝ yakhay, kǝ nǝgharu nǝgha tsitar. Khala kǝ yana, ka dal da tlǝrna khaye bit.
33 Jesus disse:
34 Manga kǝ sarta tsǝg zar inabi, ka ɓǝlanǝf ad zar man tlǝr sar, da vak li batrǝmin ad gukh inabi ǝn dǝv tar. Kǝ chawardǝghǝr dleva dǝg sar, ak zar inabiyen.
34 Quando chegou o tempo da colheita, o dono mandou alguns empregados a fim de receber a parte dele.
35 “Tǝkǝn liye nǝgharu kǝ gukhen, ka vaitǝrkhai itar kǝ zar man tlǝr saren. Mbakǝn itar dǝ kǝɗa kǝ yan. Kǝɗga itar ad yan kǝ mǝts. Laiga itar ad yan dǝ kurakh, ka amtsǝgan.
35 Mas os lavradores agarraram os empregados, bateram num, assassinaram outro e mataram ainda outro a pedradas.
36 Ka gwidǝn dadak gukhen ad ɓǝla tlǝrna zar man tlǝr sar mal ke tsa chak. Ka gwidǝn manarkhai li nǝgharu kǝ gukhen, ndǝkve tsa manarkhai itar kǝ li tsa chak.
36 Aí o dono mandou mais empregados do que da primeira vez. E os lavradores fizeram a mesma coisa.
37 Kǝ dǝg mbasa, ka ɓǝlanǝf dadak gukhen ad zǝr sar dǝgal da vak tar. Avin, ‘Na tsugu bi, da farghǝrfǝg itar kǝ zǝrar.’
37 Depois de tudo isso, ele mandou o seu próprio filho, pensando: “O meu filho eles vão respeitar.”
38 “Nǝgha kǝ li nǝgharu kǝ gukhen ad zǝren, ka nǝv itar ǝn tǝb tar, ‘Auna dadake da wur gukhen ǝn saks. Kǝɗyamga kǝɗ. Dǝgakhe da wurina, nǝgin kǝ dǝg mar.’
38 Mas, quando os lavradores viram o filho, disseram uns aos outros: “Este é o filho do dono; ele vai herdar a plantação. Vamos matá-lo, e a plantação será nossa.”
39 Ka viga itar, tlǝvars itar da tilg lingwa gukh Inabi, kǝɗga itar.
39 — Então agarraram o filho, e o jogaram para fora da plantação, e o mataram.
40 “Ka nǝv Yasu, da soghǝr dadak gukh na ma, ka uɗa da manarin kǝ li nǝgharu kǝ gukheni?”
40 Aí Jesus perguntou:
41 Ka nǝv itar tsin, “Da khǝdztǝr khǝdza kǝ nguɗiyakhen ǝn tǝ ɗule kwal khwara kǝ vaz. Ka da bara kǝ yakhay ad nǝgharu kǝ gukhen. Liye da bakhara dlǝva dǝg sar, ak zar inabi ǝn sarta tsǝga tsǝg.”
41 Eles responderam: — Com certeza ele vai matar aqueles lavradores maus e vai arrendar a plantação a outros. E estes lhe darão a parte da colheita no tempo certo.
42 Nev Yasu Tsitar “Atsuk a taɓa bakh kur tugwado tugw ǝn vindzan na kǝ lav Yazhigǝla? Ai kwarin,
42 Jesus então perguntou:
43 “Wirva yan, ǝn tǝkha kura tǝkha kǝ, da chawa chawud tlǝksa Yazhigǝl ǝn vakur. Da bara kǝ udakhe da man dǝg khwaranakh ai da yara zǝre da dlayaru kǝ tlǝksa Yazhigǝl.
43 E Jesus terminou:
44 Ɗaga ude da ɓǝlo da tǝ kuren, da kala khwetl khwetl. Ude da ɓǝlo kurna da tǝf tsugun, da pǝkha pǝkha kurɗik ndǝk khǝpi.”
44 Quem cair em cima dessa pedra ficará em pedaços. E, se a pedra cair sobre alguém, essa pessoa vai virar pó.
45 Tsǝna kǝ zik zikan na kǝ zil kǝsakh, zǝ Farisakh ad yan kǝ jakva lavakhe kwargin, ka katlga itar kwarne ǝn kwarǝn tǝghǝr kǝ tsitar ad lavan.
45 Os chefes dos sacerdotes e os fariseus ouviram as parábolas que Jesus contou e sabiam que ele estava falando a respeito deles.
46 A gatga itar ɗul kǝ viyavi. Ai ǝn gǝdza itar kǝ dlamakh. Wirva a fadǝghǝro udakh daghan kwarne tlayang Yasu.
46 Por isso queriam prendê-lo, mas tinham medo da multidão porque o povo achava que Jesus era profeta .

Ler em outra tradução

Comparar com outra

Estude este capítulo no WhatsApp

Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Mateus 21, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.