Mateus 18
gdf (GDF) vs NAA
1 Ən sartenan, ka sa furakh sar da vak Yasu ka ndiɗarwal itar kwarne, “Warek zikan daghan ǝn tlǝksa gharazhigǝli?”
1 Naquela hora, os discípulos se aproximaram de Jesus e perguntaram: — Quem é o maior no Reino dos Céus?
2 Ka ɗakhga Yasu ad zǝr khǝɗikan, ka ghitsanan ǝn tǝb tar.
2 E Jesus, chamando uma criança, colocou-a no meio deles
3 Ka ni, “Ən tǝkha kura tǝkha kǝ, da mbǝɗfǝkhe ba giɗur nala kur ndǝk zar mbisan bi, na kur da daks da tlǝksa gharazhigǝl lingling bi.
3 e disse:
4 Itsawar ǝn gulandagh ghǝrsar ndǝk zǝr khǝɗikanǝn, in zikan daghan ǝn tlǝksa gharazhigǝl.
4 Portanto, aquele que se humilhar como esta criança, esse é o maior no Reino dos Céus.
5 “Ɗaga ude chauga zǝr khǝɗikan ndǝk inan wirva kǝ, ka chaukayin.”
5 E quem receber uma criança, tal como esta, em meu nome, é a mim que recebe.
6 “Ya digi, ɗeghwa ude a ba ad fang ǝn tatak zar mbisan, liye fadǝghǝro dǝ kǝ, da man khaip. Adara nguɗarǝmud vǝr pǝkhǝn kwind sar, ka tlǝvdagh khud da dǝlve chalangw.”
6 — E, se alguém fizer tropeçar um destes pequeninos que creem em mim, seria melhor para esse que uma grande pedra de moinho fosse pendurada ao seu pescoço e fosse afogado na profundeza do mar.
7 “Ɗangwa kǝ udakhe ǝn lard. Wirva dǝgakhe da bakh udakh da man khaipa, ǝn lard itar. Ya ɗangwa kǝ dadake da saks dǝgakhan ǝn tǝ dǝva din.
7 — Ai do mundo por causa das pedras de tropeço! Porque é inevitável que elas existam, mas ai de quem é responsável por elas!
8 Da dǝvagha awana sigagh ǝn bǝg khan da man khaip, ǝntlǝdukha, tlǝvars khǝ. Adara daks dǝ dǝv kitakul, awana sig kitakul kha da safa kǝ ngǝɗ, tǝghǝr kǝ tlǝvǝkhǝdagh dǝ dǝvakhagh, awana dǝ sigakhagh bǝrdagh, da kare kwal nǝg ǝn mǝtsa kǝ ngǝɗ.
8 — Se a sua mão ou o seu pé leva você a tropeçar, corte-o e jogue fora; pois é melhor você entrar na vida manco ou aleijado do que, tendo duas mãos ou dois pés, ser lançado no fogo eterno.
9 Da wur diyakhagh ǝn bǝg khan da man khaip tsugun, ndǝɗadal kha, tlǝvars khǝ. Adara daks dǝ di kitakul kha da safa kǝ ngǝɗ, tǝghǝr kǝ tlǝvkhǝdagh dǝ di bǝrkǝdagh da kare kwal nǝg ǝn mǝtsa kǝ ngǝɗ.”
9 E, se um dos seus olhos leva você a tropeçar, arranque-o e jogue fora; pois é melhor você entrar na vida com um só dos seus olhos do que, tendo os dois, ser lançado no inferno de fogo.
10 “Tsukwamana ghǝr, khayamanǝf ba nena itsa fang ǝn tǝɓ kǝ zar mbisana khana bi. Wirvǝn tǝkha kura tǝkha kǝ, zarɓǝlakh Yazhigǝl tar ai ǝn gharazhigǝl, tsika fatsi ǝn nǝgha nǝgha itar vakdi Dadare ǝn gharazhigǝl.
10 — Fiquem atentos, para não desprezarem nenhum destes pequeninos! Porque eu afirmo a vocês que os anjos deles, lá nos céus, veem incessantemente a face de meu Pai celeste.
11 Wirva ka Zǝr Ud a saudagh da kat liye a zaɗgan kǝ.
11 Porque o Filho do Homem veio salvar o que estava perdido.
12 “Uɗa ɗaya ghǝruri? Da nǝg ude dǝ tuwaghakh dǝrmǝk (100), da ka zaɗga kitakul ǝn tǝb tar, nabakhin da ɗuwars kul vaslambaɗ ghǝrf vaslambaɗ (99) nǝn kus kǝ ghuɓe zighwda itara? Kǝ dǝgal da gat kitakule zaɗgana?
12 — O que vocês acham? Se um homem tiver cem ovelhas, e uma delas se desgarrar, não deixará ele nos montes as noventa e nove, indo procurar a que se desgarrou?
13 Ən tǝkha kura tǝkha kǝ, da mbǝladu win ad kitakulen, khwaɗge da manin ǝn tǝghǝr kǝ kitakulǝn, da malamala ad dǝg kul vaslambaɗ ghǝrf vaslambaɗe kwal zaɗgan.
13 E, se consegue encontrá-la, em verdade lhes digo que ficará mais alegre por causa desta do que pelas noventa e nove que não se desgarraram.
14 Ndǝkyan tsugun, khayanǝf khaya Dadurǝn gharazhigǝl ba zaɗa kǝ itsa fang ǝn tǝb kǝ zar mbisana khana bi.”
14 Assim, não é da vontade do Pai de vocês, que está nos céus, que se perca um só destes pequeninos.
15 “Da manakhai sukwtagha ad ghaz, ka dǝgal kha da vak sar, kwarkhekha ghaza sar ǝn tǝbura mits mits. Da tsǝnkhayin, a guyondǝghǝr kha sukwtagh saks.
15 — Se o seu irmão pecar contra você, vá e repreenda-o em particular. Se ele ouvir, você ganhou o seu irmão.
16 Ai da tsǝnkhe bin bi, ka gwidǝn dǝgala kha da vak sar zǝ ud fang. Wirva a kwarga lav Yazhigǝl kwarne, ‘Itsera kǝ lave a ndazhana ud mitsa zǝ khǝkǝrɗ, a mǝdlanan kwarne lavena jir.’
16 Mas, se não ouvir, leve ainda com você uma ou duas pessoas, para que, pelo depoimento de duas ou três testemunhas, toda questão seja decidida.
17 Da kalwalin kǝ tsǝntǝr tsǝn, ka kwararkhe kha ke li gata daghan. Kǝ dǝg mbas, da kalwalin kǝ tsǝn lav li gaten daghan, ka nandala kha ndǝk liye kwal tsa Yazhigǝl, awana ndǝk dadak chau khadam.
17 E, se ele se recusar a ouvir essas pessoas, exponha o assunto à igreja; e, se ele se recusar a ouvir também a igreja, considere-o como gentio e publicano.
18 “Ən tǝkha kura tǝkha kǝ, daghan dǝge kwal khayanǝf tsǝkur manaman ǝn lard, na bud da manaman ǝn gharazhigǝl bi. Daghan dǝge khayanǝf kur manaman ǝn lard, da mana manud ǝn gharazhigǝl.
18 — Em verdade lhes digo que tudo o que ligarem na terra terá sido ligado nos céus, e tudo o que desligarem na terra terá sido desligado nos céus.
19 “Ən gwidǝn kwara kura kwara kǝ, da khayanǝf ud mits ǝn tǝbur ǝn lard, ǝn tǝ ghǝr kǝ dǝge a takaɗga itar, da manatra mana Dadare ǝn gharazhigǝl.
19 Em verdade também lhes digo que, se dois de vocês, sobre a terra, concordarem a respeito de qualquer coisa que vierem a pedir, isso lhes será concedido por meu Pai, que está nos céus.
20 Wirva daghan vake dzafkhai ud mitsa zǝ khǝkǝrɗ ǝn ɗakhar, ǝn vak tar kǝ.”
20 Porque, onde estiverem dois ou três reunidos em meu nome, ali estou no meio deles.
21 Ka sa Bitrus da vak Yasu, ndiɗarwal kwarne, “Dadzikan, da ka manakhaka ghaza sukwtar, sig ngǝrwa da ɓisakhara ki? Sig uɗif nagha?”
21 Então Pedro, aproximando-se, perguntou a Jesus: — Senhor, até quantas vezes meu irmão pecará contra mim, que eu lhe perdoe? Até sete vezes?
22 “Ka ngawar khai Yasu kwarne, uk uɗif siga bi, uɗif uɗif sig kul uɗif.
22 Jesus respondeu:
23 “Wirva yan, da tǝkhud kǝ kurana tlǝksa gharazhigǝl dǝ shike ǝn nagh kǝdla lǝmanakh sare ǝn dǝv kǝ vǝɓakh sar.
23 — Por isso, o Reino dos Céus é semelhante a um rei que resolveu ajustar contas com os seus servos.
24 Farsa kǝ shiken ad kǝdla kǝdla, ka ɓardǝghǝr ud ad ude gatarsin dǝ gǝmaw kwaɓ talenti dǝb kǝlɗǝk (10,000), ai kwal da tǝkha kǝ udanen kǝ pelgan mbasu ba dǝ giɗa sar ǝn lard bi.”
24 E, passando a fazê-lo, trouxeram-lhe um que lhe devia dez mil talentos.
25 “Piyarwala kǝ pǝlapǝl, ka kwarga shik kwarne, sukwamdu sukwa dǝ udanen, zǝ nus sar, zǝ zar sar, zǝ daghan dǝge dinin, kǝ nǝghda pelda gǝmawen din.”
25 Não tendo ele, porém, com que pagar, o senhor desse servo ordenou que fossem vendidos ele, a mulher, os filhos e tudo o que possuía e que, assim, a dívida fosse paga.
26 “Ka diktliɓ kǝlga vǝɓen ad juguv ǝn tǝvuk kǝ shiken, ǝn takaɗa takaɗa kwarne, ‘Bakai rǝv, da pǝlakha pǝla ka itsauɗ.’
26 Então o servo, caindo aos pés dele, implorava: “Tenha paciência comigo, e pagarei tudo ao senhor.”
27 Ka ziwardal shiken kǝ vǝɓen, ka ɓǝlars, ɓisarnan ad gǝmawen.
27 E o senhor daquele servo, compadecendo-se, mandou-o embora e perdoou-lhe a dívida.
28 “Sawala kǝ vǝɓen ǝn fǝta shiken, papatl ka gamga itar ze tsaghw man tlǝr sare ǝn gatarsin dǝ gǝmaw kwaɓ dinari dǝrmǝk (100), ka vigan ǝn makular, niya tsin, ‘Pǝlakai pǝla gemaware ǝn gatakhs kǝ.’
28 — Saindo, porém, aquele servo, encontrou um dos seus conservos que lhe devia cem denários. Agarrando-o, começou a sufocá-lo, dizendo: “Pague-me o que você me deve.”
29 “Ka diktliɓ kǝlga tsaghw man tlǝr sar ad juguv ǝn tǝvuk sar, ǝn takaɗa takaɗa kwarne, ‘Bakai rǝv, da pǝlakha pǝla kǝ.’
29 Então o seu conservo, caindo aos pés dele, pedia: “Tenha paciência comigo, e pagarei tudo a você.”
30 “Kalwala kǝ ɓisara ɓis, ka ɓal dǝgal da gud sal, khekwa pǝlarkheyin ad gǝmaw saren ndan.
30 Ele, porém, não quis. Pelo contrário, foi e o lançou na prisão, até que saldasse a dívida.
31 Nǝgha kǝ chalǝm zar man tlǝr ad dǝge dzaughǝr, a zǝɗatru ba lingling bi. Ka dala itara, kwararkhe itar kǝ shik, ad dǝge dzoghǝr daghan.
31 — Vendo os seus companheiros o que havia acontecido, ficaram muito tristes e foram relatar ao seu senhor tudo o que havia acontecido.
32 “Ka ɓǝlandala shik kǝ ɗakha dǝghǝr vǝɓena tsa chak. Sa tsin, ka nǝv shiken tsin, ‘Kha nguɗi vǝɓǝn. A ɓisakhana ka ad daghan gǝmawe ǝn gatakhs kǝ, wirva takaɗke khǝ.
32 Então o senhor, chamando aquele servo, lhe disse: “Servo malvado, eu lhe perdoei aquela dívida toda porque você me implorou.
33 Atsuk ǝn tǝkh ba kha kǝ manga kwiɗkwiɗǝreva tsaghw man tlǝragh, ndǝkve manga ka kwiɗkwiɗa revagh biya?’
33 Será que você também não devia ter compaixão do seu conservo, assim como eu tive compaixão de você?”
34 A bazala rǝv kǝ shik char, ka batrǝm shik ǝn dǝv kǝ li ǝn tuk gud salen, bara bǝg itar dlaɗ, da tǝ sarte da pǝldin ad gǝmaw kwaɓ na daghan.”
34 E, indignando-se, o senhor entregou aquele servo aos carrascos, até que lhe pagasse toda a dívida.
35 “Da mana ndǝk yan Dadare ǝn gharazhigǝl, ak itsawar ǝn kur ai kalwala kǝ ɓisara kǝ zǝrbab sar, ǝn revakhuɗ sar.”
35 Assim também o meu Pai, que está no céu, fará com vocês, se do íntimo não perdoarem cada um a seu irmão.
Atalhos do teclado
- Capítulo anterior←
- Próximo capítulo→
- Versículo anteriork
- Próximo versículoj
- Limpar seleçãoEsc
- Esta ajuda?
Estude este capítulo no WhatsApp
Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Mateus 18, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.