Mateus 13
gdf (GDF) vs NTLH
1 Fitsa vayanena, ka sawala Yasu ǝn mǝghen, dala ka nndzǝgan ǝn tǝ ghay dǝlv kǝ tsagardu kǝ udakh.
1 Naquele mesmo dia Jesus saiu de casa, foi para a beira do lago da Galileia, sentou-se ali e começou a ensinar.
2 Dzakhava udakh zikǝn char tsarghǝr itar dingrik. Ka dagh da per yuwa nndzǝgan. Dzakhava udakh tsuguna ghitsga itar ǝn tǝ ghay dǝlv.
2 A multidão que se ajuntou em volta dele era tão grande, que ele entrou num barco e sentou-se; e o povo ficou em pé na praia.
3 Ka kwara tǝr khai ad lava dǝ jakva lavakh zikǝn. Ni, “Nǝg dadak gukhen a dala da kwazdu khulf ǝn gukh sar.
3 Jesus usou parábolas para ensinar muitas coisas. Ele disse:
4 Madvin ǝn kwazdu khulfa, ka ɓalala yakhay kǝ khuf ǝn tǝ ɗul, ka sa ɗikakha vaɗu itar.
4 Quando estava espalhando as sementes, algumas caíram na beira do caminho, e os passarinhos comeram tudo.
5 Ka ɓalala yakhay kǝ khulfakh ǝn tǝ fǝraɗ vake kwal nǝg khay char. Ka fǝtsawala kujaɗ kujaɗ, wirva khayen ǝn tǝvina naba zikǝn bi.
5 Outra parte das sementes caiu num lugar onde havia muitas pedras e pouca terra. As sementes brotaram logo porque a terra não era funda.
6 Tǝvga kǝ fatsiya ka ɓayif itar, ka ghulala itar, wirva a dagh ba tlǝl sar char bi.
6 Mas, quando o sol apareceu, queimou as plantas, e elas secaram porque não tinham raízes.
7 Yakhaya kǝ khulfen tsuguna a ɓalardagh da vake dǝ tak, fǝtsala tsina, ka ɗakalar zǝ tak, ka ɓidzatǝrǝf taken.
7 Outras sementes caíram no meio de espinhos, que cresceram e sufocaram as plantas.
8 Yakhaya kǝ khulfakh tsuguna a ɓalal da vake duɓan itar. Ndǝkchiɓ yiga itar zǝr dǝrmǝk dǝrmǝk. Yakhaya kulǝnkwakh kulǝnkwakh. Yakhaya tsuguna kulkhǝkerɗ kulkhǝkǝrɗ.”
8 Mas as sementes que caíram em terra boa produziram na base de cem, de sessenta e de trinta grãos por um.
9 Ka nǝv Yasu kǝ dǝg mbas, Ɗeghwa ude dǝ tlim tsǝn lava, baru bǝgin tlim.
9 E Jesus terminou, dizendo:
10 Ka sa furakh Yasu ka nǝv itar tsin, “Uɗa lava tsǝkhǝn kwaratǝra lava tǝ dǝva dǝ jakva lavakhi?”
10 Então os discípulos chegaram perto de Jesus e perguntaram: — Por que é que o senhor usa
11 Ka ngawa tǝrkhai kwarne, “A bakura tsǝkurud ndzǝɗa tsa dǝge ɓǝghan ǝn tǝgher kǝ tlǝksa gharazhigǝl. Ai itara a batǝra bud bi.
11 Jesus respondeu:
12 Wirva ɗeghwa ude dǝ digit da banarghǝr bǝgud char, ka da ndaɓai ǝn vak sar zikǝn. Ai ude kwal dǝ digit char, ka da chawarval chawud ngwaɗa khiɗike dinin.
12 Pois quem tem receberá mais, para que tenha mais ainda. Mas quem não tem, até o pouco que tem lhe será tirado.
13 Dǝge kǝ mangan ǝn kwara tǝra ka lava dǝ jakvakh in kwarne,
13 É por isso que eu uso parábolas para falar com essas pessoas. Porque elas olham e não enxergam; escutam e não ouvem, nem entendem.
14 Wirva yan lave tsa kwarga Ishay tlayang a righǝf ǝn vak tar.
14 E assim acontece com essas pessoas o que disse o
15 Wirva gufǝrva udakhana a ɓengɓengǝf.
15 Pois a mente deste povo está fechada:
16 Nǝg bark kǝ diyakhur wirvǝn nǝgha nǝgha kur din. Ndǝk yan tlimakhur tsugun wirvǝn tsǝna tsǝna kur din.
16 Jesus continuou, dizendo:
17 Ən tǝkha kura tǝkha kǝ, zikǝn tlayangakh Yazhigǝl, zǝ li kalaliyakh, tsǝn na itar nǝgha dǝge ǝn nǝgha kur. Ai a nǝgha ba itar bi. Zǝ na tsǝna dǝge ǝn tsǝna kur. Ai a tsǝna ba itar bi.”
17 Eu afirmo a vocês que isto é verdade: muitos profetas e muitas outras pessoas do povo de Deus gostariam de ver o que vocês estão vendo, mas não puderam; e gostariam de ouvir o que vocês estão ouvindo, mas não ouviram.
18 Auna dǝge tuku jakva lav dadak kwazdu khulfen.
18 — Então escutem e aprendam o que a
19 Da tsǝna kǝ udan ad lavǝn tǝghǝr kǝ tlǝksa gharazhigǝl, ǝn tǝ khalak yana a katlǝga bi, a nala ghila va khulfe a ɓalal ǝn tǝ ɗul. Tsǝnga kǝ udanen ad lav Yazhigǝl, ka sa Shatan, khutsala dǝ khulfe a tukhgud ǝn gufǝrva sar.
19 As pessoas que ouvem a mensagem do vem e tira o que foi semeado no coração delas.
20 Khulfakhe balal da tǝ khayen tǝ fǝraɗ, in jakva ude benǝn tsǝna lav Yazhigǝl, ka chauga dǝ khwaɗg.
20 As sementes que foram semeadas onde havia muitas pedras são as pessoas que ouvem a mensagem e a aceitam logo com alegria,
21 Fatsiye a dagh ba tlǝl sar da khay char bi, baga tsin ad rǝv da tǝ sart khǝɗikǝn. Tsiyif kǝ dlaɗa, zǝ mbakhǝl ǝn tǝghǝr kǝ lav Yazhigǝle tsǝnin, kujaɗ kujaɗ ka mbǝɗgan.
21 mas duram pouco porque não têm raiz. E, quando por causa da mensagem chegam os sofrimentos e as perseguições, elas logo abandonam a sua fé.
22 Khulfe ɓaldagh da vake dǝ takakh tsugun, itar jakva udakhe tsǝnga lav Yazhigǝl. Ai wirva mbakhǝl nagh dǝg lard zǝ valaval way tluwandal ǝn lard, a gadlarkhe ad ɗaka kǝ khulfen. Khulfen tsuguna a bǝdu bad zǝr bi.
22 Outras pessoas são parecidas com as sementes que foram semeadas no meio dos espinhos. Elas ouvem a mensagem, mas as preocupações deste mundo e a ilusão das riquezas sufocam a mensagem, e essas pessoas não produzem frutos.
23 Khulfe ɓalal da tǝ vak duɓan tsugun, in jakva ude tsǝnga lav Yazhigǝl katlgan tsugun. A mangan ad tlǝr din, tlǝm gǝmadu ad nuba khulfen. Yakhaya dǝrmǝk dǝrmǝk. Yakhaya kulǝnkwakh kulǝnkwakh. Yakhaya tsuguna kulkhǝkerɗ kulkhǝkǝrɗ.
23 E as sementes que foram semeadas em terra boa são aquelas pessoas que ouvem, e entendem a mensagem, e produzem uma grande colheita: umas, cem; outras, sessenta; e ainda outras, trinta vezes mais do que foi semeado.
24 Ka gwidǝn Yasu ad kwara tǝra tlǝrna jakv lav, ni, “ Tlǝksa gharazhigǝla ghila ude tukhga khulf khwaran ǝn gukh sar.
24 Jesus contou outra parábola . Ele disse ao povo:
25 Ən tǝ sarte ǝn khǝn khar udakh, ka dala dadak tlǝghum sar ka tukhgan ad khulf dlǝgh ǝn gukh lǝkamen. Ka tǝkaval sar.
25 Certa noite, quando todos estavam dormindo, veio um inimigo, semeou no meio do trigo uma erva ruim, chamada joio, e depois foi embora.
26 Ɗakala kǝ lǝkamen yigan ad zǝr. Dlǝghen tsuguna, sawal ǝn khuɗ.
26 Quando as plantas cresceram, e se formaram as espigas, o joio apareceu.
27 “Ka sagh li man tlǝr dadak gukhen da vak sar. Ka nǝv itar tsin, ‘Dadmǝgha, atsuk khulf charan bakh tsa tukhga khǝn gukhaghena? A sawal ndar dlǝgh tsugun ǝn gukheni?’
27 Aí os empregados do dono das terras chegaram e disseram: “Patrão, o senhor semeou sementes boas nas suas terras. De onde será que veio este joio?”
28 “Ka niya tsitar, ‘Dadak tlughumara kǝ mangain.’ Ka nǝv zar man tlǝrsar tsin. ‘Əna nagh kha dǝgal tsǝkǝnda da ndaɗdu ndaɗa dǝ dlǝghena?’
28 — “Foi algum inimigo que fez isso!”, respondeu ele.
29 “Ka niya tsitar, ‘Au, wirva nalabin dǝ kur ǝn ndaɗdu dlǝgha, ndǝɗamado ba zǝva lǝkam tsugun bi.
29 — “Não”, respondeu ele, “porque, quando vocês forem tirar o joio, poderão arrancar também o trigo.
30 A ɗuwam, ɗaka itar dagh zǝ lǝkam, da tǝ sarte da tsǝgdud lǝkam. Ən tǝ sarten da kwaratra ka kǝ li da tsǝgatsǝg, farsafǝg itar ndaɗdu dlǝgh chak, dzanǝf itar, ngwaɗana itar, ndaghana itar. Ka dzanǝf itar lǝkam, ɗiyakdagh ud da kuvurar.’ ”
30 Deixem o trigo e o joio crescerem juntos até o tempo da colheita. Então eu direi aos trabalhadores que vão fazer a colheita: ‘Arranquem primeiro o joio e amarrem em feixes para ser queimado. Depois colham o trigo e ponham no meu depósito.’ ”
31 Ka gwidǝn Yasu ad kwaratra tlǝrna jakv lav, ni, “Tlǝksa gharazhigǝl ngwaɗa khulf mastad, ai ɓǝf udanen ka tukhgan ǝn gukh sar.
31 Jesus contou outra parábola . Ele disse ao povo:
32 Tsakhǝnmina in khǝɗikan ǝn khulfakh daghan. Ai da fǝtsawalina, ɗakalina, ka in da nǝga kǝ zikan ǝn tatak dǝgakhe ǝn ngaɓ. Da nǝga kǝ ufa zikan, ka da man mǝghakh ɗikakh ǝn tǝ gwalakh sar.”
32 Ela é a menor de todas as sementes; mas, quando cresce, torna-se a maior de todas as plantas. Ela até chega a ser uma árvore, de modo que os passarinhos vêm e fazem ninhos nos seus ramos.
33 Ka gwidǝn batra tlǝrna jakva lava kǝ Yasu kwarne, “Tlǝksa gharazhigǝla ndǝkva yisti, ai dzǝgǝf nus khǝɗikǝn, kǝ khwaɗum ǝn khǝpi lǝkam daram khǝkǝrɗ, tlǝm tsiyif kǝ khǝpiyen.”
33 Jesus contou mais esta parábola para o povo:
34 A kwara tǝrkhai Yasu ad dǝgakhana daghan kǝ dzakhava udakh dǝ jakva lavakh. Na bǝn kwara tra lava ndǝk yan bi, akwa dǝ jakva lav.
34 Jesus usava parábolas para dizer tudo isso ao povo. Ele não dizia nada a eles sem ser por meio de parábolas.
35 Dǝge a manga Yasu a righanǝf ad dǝge tsa kwarga Ishay tlayang. Avin,
35 Isso aconteceu para se cumprir o que o profeta tinha dito: “Usarei parábolas quando falar com esse povo e explicarei coisas desconhecidas desde a criação do mundo.”
36 Ən tǝ khal kǝ, ɗuwars dzakhava udakh kǝ Yasu, ka da da mǝgh. Ka saks kǝ furakh sar da vak sar. Nǝv itar tsin, “Kwara kǝnkhe kwara dǝge tuku jakva lav dlǝghe a fǝtsal ǝn gukh Lekam.”
36 Então Jesus deixou a multidão e voltou para casa. Os discípulos chegaram perto dele e perguntaram: — Conte para nós o que quer dizer a
37 Ka ngawa tǝrkhai, niya tsitar, “Dadake tukhga khulf khwaran, ka Zǝr Ud.
37 Jesus respondeu:
38 Gukh tsuguna in Lard. Khulf khwarana itar udakhe da daks da tlǝksa Yazhigǝl. Dlǝgh tsuguna itar udakh ya Shatan.
38 O terreno é o mundo. As sementes boas são as pessoas que pertencem ao .
39 Dadak tlughume tukhga dlǝghena in wurdu. Sarta tsǝg khiyena, in fitsa mbasa lard. Li tsǝg khiyena itar zarɓǝlakh Yazhigǝl.”
39 O inimigo que semeia o joio é o próprio Diabo. A colheita é o fim dos tempos, e os que fazem a colheita são os anjos.
40 Ndǝkve dzakhud mas kǝ ndǝgha ndǝgh, da ndǝk yan fitsa mbasa lard.
40 Assim como o joio é ajuntado e jogado no fogo, assim também será no fim dos tempos.
41 Ka Zǝr Ud da ɓǝlondagh ɓǝla ka zarɓǝlakh Yazhigǝlar, kǝ dzakha dzakha tsitar daghan dǝge tsǝn bakh udakh da man khaip, zǝ daghan li tsǝn man nguɗi nguɗi digitakh. Khutstral itar dǝgal ǝn tlǝksar.
41 O Filho do Homem mandará os seus anjos, e eles ajuntarão e tirarão do seu Reino todos os que fazem com que os outros pequem e também todos os que praticam o mal.
42 Ka tlǝvtǝrdagh itar da kara tsakai tsakai, vake da tudai tar dǝ kǝrɗ tliɗ,
42 Depois os anjos jogarão essas pessoas na fornalha de fogo, onde vão chorar e ranger os dentes de desespero.
43 ǝn tǝ yanen kǝ sart, da wuɗa liye kanadi ngwaɗa fatsi ǝn tlǝksa Dad tar. Ɗeghwa ude dǝ tlim tsǝn lava, baru bǝgin tlim.
43 Então o povo de Deus brilhará como o sol no Reino do seu Pai. Se vocês têm ouvidos para ouvir, então ouçam.
44 Tlǝksa gharazhigǝla ghila lemane a ɓǝghanud ǝn gukh, ai mbǝladu udan, ka gwidǝn ɓǝghanan. Wirva khwaɗga, ka dala sakwdu ad dǝgakh sare dinin daghan, ka sukwgan ad yanen kǝ gukh.
44 — O
45 Dakhkana, tlǝksa gharazhigǝla ghila zǝr kasuke ǝn gat kurakhe ndanga char.
45 — O
46 Mbǝladu tsin khwaran na kǝ chachaɗ fang, ka dala sakwdu ad dǝgakh sare dinin daghan, ka sukwgan ad ndangan ak chachaɗ kuren.
46 Quando encontra uma pérola que é mesmo de grande valor, ele vai, vende tudo o que tem e compra a pérola.
47 Tsǝguna, Tlǝksa gharazhigǝla ghila sika vai kilfe ɓǝlavdagh da dǝlv, ai viyado ad kilfakh sikh sikh.
47 — O
48 Righif tsin, ka ndǝɗado udakh da tǝ kalam gǝrdz, ndzakhgud, zaɓadalud khwarkhwaran na kǝ kilf, ɗidaghud da tughub, ka ɗiduwud dǝgal ade kwal khwar.
48 E, quando está cheia, os pescadores a arrastam para a praia e sentam para separar os peixes: os que prestam são postos dentro dos cestos, e os que não prestam são jogados fora.
49 Da nǝga ndǝk yan fitsa mbasa lard. Da sǝgdagh zarɓǝlakh Yazhigǝl da takatak, kǝ zaɓadal nguɗi udakh sǝgawal ǝn li kanadi udakh.
49 No fim dos tempos também será assim: os anjos sairão, e separarão as pessoas más das boas,
50 Ka da tlǝvtǝrdagh tlǝva itar ad nguɗi udakhen da kara tsakai tsakai, vake da tuwda itar dǝ kǝrɗ tliɗ.
50 e jogarão as pessoas más na fornalha de fogo. E ali elas vão chorar e ranger os dentes de desespero.
51 Ka ndiɗatǝrwal Yasu, “A katlǝga nagh kur dǝgakhan tsagduwud daghana?” Nǝv itar tsin “Əm” A katlga kǝnd.
51 Então Jesus perguntou aos discípulos: — Sim! — responderam eles.
52 Ka niya tsitar, “Wirva yan ɗeghwa dadak tsagdu ndzikha ndzikh Mus, ai tsagarduwud kǝ nǝga kǝ zǝr ɓǝla tlǝksa gharazhigǝl, ya ghila dadak mǝghe a dzǝgadal wuliwan zǝ mughuran na kǝ lǝman ǝn vake bǝgdin dǝgakh sar.”
52 Jesus disse:
53 Udzala kǝ Yasu ǝn kwarakh inakhan na kǝ jakva lavakhen, ka ɗuwars ad yanen kǝ vak.
53 Quando Jesus acabou de contar essas parábolas , saiu dali
54 A do Yasu da kǝs sar. Sa tsin da vaken, ka da da gud dzakhava Yakhudakh, ka farsan ad tsaga tǝrdu tsag kǝ udakh. Ka ndawatǝrǝf kǝ liye a tsǝngan. Avitar ma, “A mbǝladu ǝn vara udan na dina kǝ kwalemlem ra? Tsǝguna a mbǝladu ǝn varin ndzǝɗa man dǝg ndawakakhani?”
54 e voltou para a cidade de Nazaré, onde ele tinha morado. Ele ensinava na sinagoga , e os que o ouviam ficavam admirados e perguntavam: — De onde vêm a sabedoria dele e o poder que ele tem para fazer milagres?
55 “Zǝr dadak tsakh mǝgh na baina biya? Bab sar ba Maryam biya? Yakub, Yusuvu, Siman, zǝ Yakhud saghrakh sar baitar kina biya?
55 Por acaso ele não é o filho do carpinteiro? A sua mãe não é Maria? Ele não é irmão de Tiago, José, Simão e Judas?
56 Daghan dǝghaw babakh sara ǝn giɗǝn vak mar baitar biya? Ai a mbǝladu dǝvarin ad dǝgakhani?”
56 Todas as suas irmãs não moram aqui? De onde é que ele consegue tudo isso?
57 Ka bazala rǝv tsitar, ai nǝv Yasu tsitar, “Itsa dǝvara, nǝg ndanga kǝ tlayang Yazhigǝl. Ai uk ǝn ɗudǝn ǝn kǝs sar zǝ fǝta sarud.”
57 Por isso ficaram desiludidos com ele. Mas Jesus disse:
58 A manga ba dǝ dǝg ndawakakh ǝn vin char bi, wirva kuɗ fadǝghǝro fǝga tar.
58 Jesus não pôde fazer muitos milagres ali porque eles não tinham fé.
Atalhos do teclado
- Capítulo anterior←
- Próximo capítulo→
- Versículo anteriork
- Próximo versículoj
- Limpar seleçãoEsc
- Esta ajuda?
Estude este capítulo no WhatsApp
Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Mateus 13, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.