Mateus 13
gdf (GDF) vs NAA
1 Fitsa vayanena, ka sawala Yasu ǝn mǝghen, dala ka nndzǝgan ǝn tǝ ghay dǝlv kǝ tsagardu kǝ udakh.
1 Naquele mesmo dia, Jesus saiu de casa e se assentou à beira-mar.
2 Dzakhava udakh zikǝn char tsarghǝr itar dingrik. Ka dagh da per yuwa nndzǝgan. Dzakhava udakh tsuguna ghitsga itar ǝn tǝ ghay dǝlv.
2 E grandes multidões se reuniram em volta dele, de modo que entrou num barco e se assentou. E toda a multidão estava em pé na praia.
3 Ka kwara tǝr khai ad lava dǝ jakva lavakh zikǝn. Ni, “Nǝg dadak gukhen a dala da kwazdu khulf ǝn gukh sar.
3 E de muitas coisas lhes falou por parábolas, dizendo:
4 Madvin ǝn kwazdu khulfa, ka ɓalala yakhay kǝ khuf ǝn tǝ ɗul, ka sa ɗikakha vaɗu itar.
4 E, ao semear, uma parte caiu à beira do caminho, e, vindo as aves, a comeram.
5 Ka ɓalala yakhay kǝ khulfakh ǝn tǝ fǝraɗ vake kwal nǝg khay char. Ka fǝtsawala kujaɗ kujaɗ, wirva khayen ǝn tǝvina naba zikǝn bi.
5 Outra parte caiu em solo rochoso, onde a terra era pouca, e logo nasceu, visto não ser profunda a terra.
6 Tǝvga kǝ fatsiya ka ɓayif itar, ka ghulala itar, wirva a dagh ba tlǝl sar char bi.
6 Saindo, porém, o sol, a queimou; e, porque não tinha raiz, secou-se.
7 Yakhaya kǝ khulfen tsuguna a ɓalardagh da vake dǝ tak, fǝtsala tsina, ka ɗakalar zǝ tak, ka ɓidzatǝrǝf taken.
7 Outra parte caiu entre os espinhos; e os espinhos cresceram e a sufocaram.
8 Yakhaya kǝ khulfakh tsuguna a ɓalal da vake duɓan itar. Ndǝkchiɓ yiga itar zǝr dǝrmǝk dǝrmǝk. Yakhaya kulǝnkwakh kulǝnkwakh. Yakhaya tsuguna kulkhǝkerɗ kulkhǝkǝrɗ.”
8 Outra, enfim, caiu em boa terra e deu fruto: a cem, a sessenta e a trinta por um.
9 Ka nǝv Yasu kǝ dǝg mbas, Ɗeghwa ude dǝ tlim tsǝn lava, baru bǝgin tlim.
9 Quem tem ouvidos para ouvir, ouça.
10 Ka sa furakh Yasu ka nǝv itar tsin, “Uɗa lava tsǝkhǝn kwaratǝra lava tǝ dǝva dǝ jakva lavakhi?”
10 Então os discípulos se aproximaram de Jesus e lhe perguntaram: — Por que o senhor fala com eles por meio de parábolas?
11 Ka ngawa tǝrkhai kwarne, “A bakura tsǝkurud ndzǝɗa tsa dǝge ɓǝghan ǝn tǝgher kǝ tlǝksa gharazhigǝl. Ai itara a batǝra bud bi.
11 Ao que Jesus respondeu:
12 Wirva ɗeghwa ude dǝ digit da banarghǝr bǝgud char, ka da ndaɓai ǝn vak sar zikǝn. Ai ude kwal dǝ digit char, ka da chawarval chawud ngwaɗa khiɗike dinin.
12 Pois ao que tem, mais será dado, e terá em abundância; mas, ao que não tem, até o que tem lhe será tirado.
13 Dǝge kǝ mangan ǝn kwara tǝra ka lava dǝ jakvakh in kwarne,
13 Por isso, falo com eles por meio de parábolas: porque, vendo, não veem; e, ouvindo, não ouvem, nem entendem.
14 Wirva yan lave tsa kwarga Ishay tlayang a righǝf ǝn vak tar.
14 Assim, neles se cumpre a profecia de Isaías:
15 Wirva gufǝrva udakhana a ɓengɓengǝf.
15 Porque o coração deste povo
16 Nǝg bark kǝ diyakhur wirvǝn nǝgha nǝgha kur din. Ndǝk yan tlimakhur tsugun wirvǝn tsǝna tsǝna kur din.
16 — Bem-aventurados, porém, são os olhos de vocês, porque veem; e bem-aventurados são os ouvidos de vocês, porque ouvem.
17 Ən tǝkha kura tǝkha kǝ, zikǝn tlayangakh Yazhigǝl, zǝ li kalaliyakh, tsǝn na itar nǝgha dǝge ǝn nǝgha kur. Ai a nǝgha ba itar bi. Zǝ na tsǝna dǝge ǝn tsǝna kur. Ai a tsǝna ba itar bi.”
17 Pois em verdade lhes digo que muitos profetas e justos desejaram ver o que vocês estão vendo, mas não viram; e quiseram ouvir o que vocês estão ouvindo, mas não ouviram.
18 Auna dǝge tuku jakva lav dadak kwazdu khulfen.
18 — Ouçam, portanto, o que significa a parábola do semeador.
19 Da tsǝna kǝ udan ad lavǝn tǝghǝr kǝ tlǝksa gharazhigǝl, ǝn tǝ khalak yana a katlǝga bi, a nala ghila va khulfe a ɓalal ǝn tǝ ɗul. Tsǝnga kǝ udanen ad lav Yazhigǝl, ka sa Shatan, khutsala dǝ khulfe a tukhgud ǝn gufǝrva sar.
19 A todos os que ouvem a palavra do Reino e não a compreendem, vem o Maligno e arrebata o que lhes foi semeado no coração. Este é o que foi semeado à beira do caminho.
20 Khulfakhe balal da tǝ khayen tǝ fǝraɗ, in jakva ude benǝn tsǝna lav Yazhigǝl, ka chauga dǝ khwaɗg.
20 O que foi semeado em solo rochoso, esse é o que ouve a palavra e logo a recebe com alegria.
21 Fatsiye a dagh ba tlǝl sar da khay char bi, baga tsin ad rǝv da tǝ sart khǝɗikǝn. Tsiyif kǝ dlaɗa, zǝ mbakhǝl ǝn tǝghǝr kǝ lav Yazhigǝle tsǝnin, kujaɗ kujaɗ ka mbǝɗgan.
21 Mas ele não tem raiz em si mesmo, sendo de pouca duração. Quando chega a angústia ou a perseguição por causa da palavra, logo se escandaliza.
22 Khulfe ɓaldagh da vake dǝ takakh tsugun, itar jakva udakhe tsǝnga lav Yazhigǝl. Ai wirva mbakhǝl nagh dǝg lard zǝ valaval way tluwandal ǝn lard, a gadlarkhe ad ɗaka kǝ khulfen. Khulfen tsuguna a bǝdu bad zǝr bi.
22 O que foi semeado entre os espinhos é o que ouve a palavra, porém as preocupações deste mundo e a fascinação das riquezas sufocam a palavra, e ela fica infrutífera.
23 Khulfe ɓalal da tǝ vak duɓan tsugun, in jakva ude tsǝnga lav Yazhigǝl katlgan tsugun. A mangan ad tlǝr din, tlǝm gǝmadu ad nuba khulfen. Yakhaya dǝrmǝk dǝrmǝk. Yakhaya kulǝnkwakh kulǝnkwakh. Yakhaya tsuguna kulkhǝkerɗ kulkhǝkǝrɗ.
23 Mas o que foi semeado em boa terra é o que ouve a palavra e a compreende; este frutifica e produz a cem, a sessenta e a trinta por um.
24 Ka gwidǝn Yasu ad kwara tǝra tlǝrna jakv lav, ni, “ Tlǝksa gharazhigǝla ghila ude tukhga khulf khwaran ǝn gukh sar.
24 Jesus lhes propôs outra parábola, dizendo:
25 Ən tǝ sarte ǝn khǝn khar udakh, ka dala dadak tlǝghum sar ka tukhgan ad khulf dlǝgh ǝn gukh lǝkamen. Ka tǝkaval sar.
25 Mas, enquanto todos estavam dormindo, veio o inimigo dele, semeou o joio no meio do trigo e foi embora.
26 Ɗakala kǝ lǝkamen yigan ad zǝr. Dlǝghen tsuguna, sawal ǝn khuɗ.
26 E, quando as plantas cresceram e produziram fruto, apareceu também o joio.
27 “Ka sagh li man tlǝr dadak gukhen da vak sar. Ka nǝv itar tsin, ‘Dadmǝgha, atsuk khulf charan bakh tsa tukhga khǝn gukhaghena? A sawal ndar dlǝgh tsugun ǝn gukheni?’
27 Então os servos do dono da casa chegaram e disseram: “Patrão, o senhor não semeou boa semente no seu campo? De onde, então, vem o joio?”
28 “Ka niya tsitar, ‘Dadak tlughumara kǝ mangain.’ Ka nǝv zar man tlǝrsar tsin. ‘Əna nagh kha dǝgal tsǝkǝnda da ndaɗdu ndaɗa dǝ dlǝghena?’
28 Ele, porém, lhes respondeu: “Um inimigo fez isso.” Mas os servos lhe perguntaram: “O senhor quer que a gente vá e arranque o joio?”
29 “Ka niya tsitar, ‘Au, wirva nalabin dǝ kur ǝn ndaɗdu dlǝgha, ndǝɗamado ba zǝva lǝkam tsugun bi.
29 O dono da casa respondeu: “Não! Porque, ao separar o joio, vocês poderão arrancar também com ele o trigo.
30 A ɗuwam, ɗaka itar dagh zǝ lǝkam, da tǝ sarte da tsǝgdud lǝkam. Ən tǝ sarten da kwaratra ka kǝ li da tsǝgatsǝg, farsafǝg itar ndaɗdu dlǝgh chak, dzanǝf itar, ngwaɗana itar, ndaghana itar. Ka dzanǝf itar lǝkam, ɗiyakdagh ud da kuvurar.’ ”
30 Deixem que cresçam juntos até a colheita. E, no tempo da colheita, direi aos ceifeiros: ‘Ajuntem primeiro o joio e amarrem-no em feixes para ser queimado; mas recolham o trigo no meu celeiro.’”
31 Ka gwidǝn Yasu ad kwaratra tlǝrna jakv lav, ni, “Tlǝksa gharazhigǝl ngwaɗa khulf mastad, ai ɓǝf udanen ka tukhgan ǝn gukh sar.
31 Jesus lhes propôs outra parábola, dizendo:
32 Tsakhǝnmina in khǝɗikan ǝn khulfakh daghan. Ai da fǝtsawalina, ɗakalina, ka in da nǝga kǝ zikan ǝn tatak dǝgakhe ǝn ngaɓ. Da nǝga kǝ ufa zikan, ka da man mǝghakh ɗikakh ǝn tǝ gwalakh sar.”
32 Esse grão é, na verdade, a menor de todas as sementes, mas, quando cresce, é maior do que as hortaliças, e chega a ser uma árvore, de modo que as aves do céu vêm se aninhar nos seus ramos.
33 Ka gwidǝn batra tlǝrna jakva lava kǝ Yasu kwarne, “Tlǝksa gharazhigǝla ndǝkva yisti, ai dzǝgǝf nus khǝɗikǝn, kǝ khwaɗum ǝn khǝpi lǝkam daram khǝkǝrɗ, tlǝm tsiyif kǝ khǝpiyen.”
33 Jesus lhes contou ainda outra parábola:
34 A kwara tǝrkhai Yasu ad dǝgakhana daghan kǝ dzakhava udakh dǝ jakva lavakh. Na bǝn kwara tra lava ndǝk yan bi, akwa dǝ jakva lav.
34 Jesus disse todas estas coisas às multidões por parábolas e sem parábolas nada lhes dizia.
35 Dǝge a manga Yasu a righanǝf ad dǝge tsa kwarga Ishay tlayang. Avin,
35 Isso aconteceu para se cumprir o que foi dito por meio do profeta: “Abrirei a minha boca em parábolas; publicarei coisas ocultas desde a criação do mundo.”
36 Ən tǝ khal kǝ, ɗuwars dzakhava udakh kǝ Yasu, ka da da mǝgh. Ka saks kǝ furakh sar da vak sar. Nǝv itar tsin, “Kwara kǝnkhe kwara dǝge tuku jakva lav dlǝghe a fǝtsal ǝn gukh Lekam.”
36 Então, despedindo as multidões, Jesus foi para casa. E, aproximando-se dele os seus discípulos, disseram: — Explique-nos a parábola do joio do campo.
37 Ka ngawa tǝrkhai, niya tsitar, “Dadake tukhga khulf khwaran, ka Zǝr Ud.
37 E Jesus respondeu:
38 Gukh tsuguna in Lard. Khulf khwarana itar udakhe da daks da tlǝksa Yazhigǝl. Dlǝgh tsuguna itar udakh ya Shatan.
38 O campo é o mundo. A boa semente são os filhos do Reino; o joio são os filhos do Maligno.
39 Dadak tlughume tukhga dlǝghena in wurdu. Sarta tsǝg khiyena, in fitsa mbasa lard. Li tsǝg khiyena itar zarɓǝlakh Yazhigǝl.”
39 O inimigo que o semeou é o diabo. A colheita é o fim dos tempos, e os ceifeiros são os anjos.
40 Ndǝkve dzakhud mas kǝ ndǝgha ndǝgh, da ndǝk yan fitsa mbasa lard.
40 Pois, assim como o joio é colhido e jogado no fogo, assim será no fim dos tempos.
41 Ka Zǝr Ud da ɓǝlondagh ɓǝla ka zarɓǝlakh Yazhigǝlar, kǝ dzakha dzakha tsitar daghan dǝge tsǝn bakh udakh da man khaip, zǝ daghan li tsǝn man nguɗi nguɗi digitakh. Khutstral itar dǝgal ǝn tlǝksar.
41 O Filho do Homem mandará os seus anjos, que ajuntarão do seu Reino todos os que servem de pedra de tropeço e os que praticam o mal
42 Ka tlǝvtǝrdagh itar da kara tsakai tsakai, vake da tudai tar dǝ kǝrɗ tliɗ,
42 e os lançarão na fornalha acesa; ali haverá choro e ranger de dentes.
43 ǝn tǝ yanen kǝ sart, da wuɗa liye kanadi ngwaɗa fatsi ǝn tlǝksa Dad tar. Ɗeghwa ude dǝ tlim tsǝn lava, baru bǝgin tlim.
43 Então os justos resplandecerão como o sol, no Reino de seu Pai. Quem tem ouvidos para ouvir, ouça.
44 Tlǝksa gharazhigǝla ghila lemane a ɓǝghanud ǝn gukh, ai mbǝladu udan, ka gwidǝn ɓǝghanan. Wirva khwaɗga, ka dala sakwdu ad dǝgakh sare dinin daghan, ka sukwgan ad yanen kǝ gukh.
44 — O Reino dos Céus é semelhante a um tesouro escondido no campo, que um homem achou e escondeu. Então, transbordante de alegria, vai, vende tudo o que tem e compra aquele campo.
45 Dakhkana, tlǝksa gharazhigǝla ghila zǝr kasuke ǝn gat kurakhe ndanga char.
45 — O Reino dos Céus é também semelhante a um homem que negocia e procura boas pérolas.
46 Mbǝladu tsin khwaran na kǝ chachaɗ fang, ka dala sakwdu ad dǝgakh sare dinin daghan, ka sukwgan ad ndangan ak chachaɗ kuren.
46 Quando encontrou uma pérola de grande valor, ele foi, vendeu tudo o que tinha e comprou a pérola.
47 Tsǝguna, Tlǝksa gharazhigǝla ghila sika vai kilfe ɓǝlavdagh da dǝlv, ai viyado ad kilfakh sikh sikh.
47 — O Reino dos Céus é ainda semelhante a uma rede que foi lançada ao mar e apanhou peixes de toda espécie.
48 Righif tsin, ka ndǝɗado udakh da tǝ kalam gǝrdz, ndzakhgud, zaɓadalud khwarkhwaran na kǝ kilf, ɗidaghud da tughub, ka ɗiduwud dǝgal ade kwal khwar.
48 E, quando já estava cheia, os pescadores a arrastaram para a praia e, assentados, escolheram os bons para os cestos e jogaram fora os ruins.
49 Da nǝga ndǝk yan fitsa mbasa lard. Da sǝgdagh zarɓǝlakh Yazhigǝl da takatak, kǝ zaɓadal nguɗi udakh sǝgawal ǝn li kanadi udakh.
49 Assim será no fim dos tempos: os anjos sairão, separarão os maus dentre os justos
50 Ka da tlǝvtǝrdagh tlǝva itar ad nguɗi udakhen da kara tsakai tsakai, vake da tuwda itar dǝ kǝrɗ tliɗ.
50 e os lançarão na fornalha acesa; ali haverá choro e ranger de dentes.
51 Ka ndiɗatǝrwal Yasu, “A katlǝga nagh kur dǝgakhan tsagduwud daghana?” Nǝv itar tsin “Əm” A katlga kǝnd.
51 Então Jesus perguntou: Eles responderam: — Sim!
52 Ka niya tsitar, “Wirva yan ɗeghwa dadak tsagdu ndzikha ndzikh Mus, ai tsagarduwud kǝ nǝga kǝ zǝr ɓǝla tlǝksa gharazhigǝl, ya ghila dadak mǝghe a dzǝgadal wuliwan zǝ mughuran na kǝ lǝman ǝn vake bǝgdin dǝgakh sar.”
52 Então Jesus lhes disse:
53 Udzala kǝ Yasu ǝn kwarakh inakhan na kǝ jakva lavakhen, ka ɗuwars ad yanen kǝ vak.
53 Quando Jesus acabou de contar essas parábolas, retirou-se dali.
54 A do Yasu da kǝs sar. Sa tsin da vaken, ka da da gud dzakhava Yakhudakh, ka farsan ad tsaga tǝrdu tsag kǝ udakh. Ka ndawatǝrǝf kǝ liye a tsǝngan. Avitar ma, “A mbǝladu ǝn vara udan na dina kǝ kwalemlem ra? Tsǝguna a mbǝladu ǝn varin ndzǝɗa man dǝg ndawakakhani?”
54 E, chegando à sua terra, ensinava-os na sinagoga, de modo que se maravilhavam e diziam: — De onde lhe vêm esta sabedoria e estes poderes miraculosos?
55 “Zǝr dadak tsakh mǝgh na baina biya? Bab sar ba Maryam biya? Yakub, Yusuvu, Siman, zǝ Yakhud saghrakh sar baitar kina biya?
55 Não é este o filho do carpinteiro? A sua mãe não se chama Maria, e seus irmãos não são Tiago, José, Simão e Judas?
56 Daghan dǝghaw babakh sara ǝn giɗǝn vak mar baitar biya? Ai a mbǝladu dǝvarin ad dǝgakhani?”
56 Todas as suas irmãs não vivem entre nós? Então, de onde lhe vem tudo isto?
57 Ka bazala rǝv tsitar, ai nǝv Yasu tsitar, “Itsa dǝvara, nǝg ndanga kǝ tlayang Yazhigǝl. Ai uk ǝn ɗudǝn ǝn kǝs sar zǝ fǝta sarud.”
57 E escandalizavam-se por causa dele. Jesus, porém, lhes disse:
58 A manga ba dǝ dǝg ndawakakh ǝn vin char bi, wirva kuɗ fadǝghǝro fǝga tar.
58 E não fez ali muitos milagres, por causa da incredulidade deles.
Atalhos do teclado
- Capítulo anterior←
- Próximo capítulo→
- Versículo anteriork
- Próximo versículoj
- Limpar seleçãoEsc
- Esta ajuda?
Estude este capítulo no WhatsApp
Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Mateus 13, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.