Marcos 11

Asɨ dɨ manasɨŋ (ENA) vs NVT

Sair da comparação
NVT Nova Versão Transformadora
1 Jisasɨ nudɨ kulemɨlɨ agɨlaŋ kulaŋ u Jelusalem kɨlebɨla micɨ micɨ hen uavɨmalɨ. U halu kɨlebɨla akica daŋ hen iakuavɨmalɨ. Kɨlebɨla mu Betɨfage. Mu Betani. Kɨlebɨla akica nɨbɨlaŋ Olivɨ halu hen hɨnevɨdami. Hen iaku nudɨ kulemɨlɨ akica agɨladɨ hali uu saŋ lɨbɨmɨŋamalɨ.
1 Quando já se aproximavam de Jerusalém, Jesus e seus discípulos chegaram às cidades de Betfagé e Betânia, no monte das Oliveiras. Jesus enviou na frente dois discípulos.
2 Lɨbɨmɨŋa abamalɨ. Namɨlaŋ kɨlebɨla agau igadalu aden ukalaŋ uamalɨ. U sabaŋ donɨki kɨlɨŋ kulaŋ nudɨ hɨvɨ ma mɨgahɨnimaŋ agadɨ ulɨbɨŋ lɨbavɨci hɨnidi agadɨ igɨdɨlaŋ uamalɨ. Iga ulɨbɨŋ agadɨ civa sabaŋ donɨki agadɨ magɨla cavekalaŋ uamalɨ.
2 “Vão àquele povoado adiante”, disse ele. “Assim que entrarem, verão amarrado ali um jumentinho, no qual ninguém jamais montou. Desamarrem-no e tragam-no para cá.
3 Ulɨbɨŋ agadɨ civadalaŋ kulaŋ mu acɨ saŋ civadalaŋ aba abɨci namɨlaŋ nɨman abɨkalaŋ uamalɨ. Aludɨ Isaŋ Hadi agaŋ sabaŋ donɨki nagadɨ hɨvɨ salaku vidɨ aba abɨkalaŋ uamalɨ. Haman saja aludɨ abɨci velu aba abɨkalaŋ uamalɨ. Amɨŋ amɨŋ ci cɨku abɨci vedɨ aba abɨkalaŋ uamalɨ.
3 Se alguém lhes perguntar: ‘O que estão fazendo?’, digam apenas: ‘O Senhor precisa dele e o devolverá em breve’.”
4 Haman abɨci uavɨmalɨ. U igavɨci sabaŋ donɨki kɨlɨŋ agaŋ hɨbɨ hadi hɨvɨ lagulama hɨnimalɨ. Ulaŋ hɨbɨ ivɨ ivɨ micɨ hen lɨbavɨci hɨnimalɨ. Lɨci u iga ulɨbɨŋ agadɨ civavɨmalɨ.
4 Os dois discípulos foram e encontraram o jumentinho na rua, amarrado junto a uma porta.
5 Civavɨdaci kulaŋ micɨ hɨnevɨmalɨ agɨlaŋ akica agɨladɨ abacivavɨmalɨ. Namɨlaŋ acɨ lɨba sabaŋ donɨki kɨlɨŋ agadɨ ulɨbɨŋ civadalaŋ uavɨmalɨ.
5 Enquanto o desamarravam, algumas pessoas que estavam ali perguntaram: “O que vocês estão fazendo, desamarrando esse jumentinho?”.
6 Lɨhavɨci akica agɨlaŋ Jisasɨ nulɨdɨ abamalɨ haman abavɨmalɨ. Lɨhavɨci alialaŋ uavɨmalɨ.
6 Responderam conforme Jesus havia instruído, e os deixaram levar o animal.
7 Alialaŋ uavɨci sabaŋ donɨki kɨlɨŋ agadɨ vica Jisasɨ dɨ micɨ uavɨmalɨ. U nulɨdɨ hadi kɨlakɨla hutesɨ hutesɨ limu hɨhɨle agɨladɨ sabaŋ donɨki agadɨ kɨlu sabɨ hɨvɨ lamavɨmalɨ. Lɨhavɨci Jisasɨ hadi kɨlakɨla hutesɨ hutesɨ sabaŋ donɨki agadɨ kɨlu sabɨ hɨvɨ hɨnevɨmalɨ hen iaku mɨgahɨnimalɨ.
7 Os discípulos trouxeram o jumentinho, puseram seus mantos sobre o animal, e Jesus montou nele.
8 Kulaŋ iamɨgali akape agɨlaŋ aveji Jisasɨ saŋ hɨjɨŋalaŋalaŋ nulɨdɨ hadi kɨlakɨla hutesɨ hutesɨ limu hɨhɨle agɨladɨ hɨbɨ hadi hɨvɨ ida idaŋ uavɨmalɨ. Limu hɨhɨle kɨlɨ asɨŋ asɨŋ hɨbɨ hadi caba hɨnevɨdami agɨladɨ ikalakadakaŋ hɨbɨ hadi hɨvɨ ida lamavɨmalɨ.
8 Muitos da multidão espalharam seus mantos ao longo do caminho diante de Jesus, e outros espalharam ramos que haviam cortado nos campos.
9 Lɨdɨŋ kulaŋ iamɨgali limu hɨhɨle agɨlaŋ hɨbɨ kali uavɨmalɨ. Limu hɨhɨle agɨlaŋ sɨvɨ uavɨmalɨ. Uuŋ hɨjɨŋalaŋalaŋ abavɨmalɨ. Asɨ saŋ hɨjɨŋalɨmɨli uavɨmalɨ. Kulaŋ nagaŋ Iavaŋ Hadi dɨ ibi hɨvɨ vedi uavɨmalɨ. Asɨ nudɨ ukaci lamahɨdi uavɨmalɨ.
9 E as pessoas, tanto as que iam à frente como as que o seguiam, gritavam: “Hosana! Bendito é o que vem em nome do Senhor!
10 Nɨbu manɨgali hɨnidɨ uavɨmalɨ. Nɨbu aludɨ migɨlɨdɨ uavɨmalɨ. Nɨbu aludɨ ihamɨlɨ Devitɨ dɨ hɨdɨlɨ agadɨ hɨvɨ iakamalɨ uavɨmalɨ. Asɨ agaŋ nudɨ ukaci lamahɨdi uavɨmalɨ. Haman saja Asɨ iaku hɨvɨ hɨnihɨdi agasaŋ hɨjɨŋalɨmɨli uavɨmalɨ. Jisasɨ sabaŋ donɨki agadɨ kɨlu sabɨ hɨvɨ mɨgahɨne Jelusalem kɨlebɨla hen ivomalɨ.|alt="Jesus on donkey" src="gw112.jpg" size="col" copy="Wade" ref="11.7"
10 Bendito é o reino que vem, o reino de nosso antepassado Davi! Hosana no mais alto céu!”.
11 Lɨdɨŋ Jisasɨ niniŋ akuata Jelusalem kɨlebɨla agadɨ lua muji hen ivovɨmalɨ. Ivo cɨku Asɨ dɨ aŋam ulaŋ hadi agadɨ lua caba caba hen ivovɨmalɨ. Ivo Jisasɨ agaŋ acaba acaba sɨkasɨkan agɨladɨ igamalɨ. Iga uaiaŋ sijaŋ sijaŋ kɨladaci nudɨ kulemɨlɨ human limu limu sɨkuala hɨcɨ limu akica cɨjɨŋ agɨlaŋ kulaŋ cɨku Betani kɨlebɨla hen vehavɨmalɨ.
11 Jesus entrou em Jerusalém e foi ao templo. Depois de olhar tudo ao redor atentamente, voltou a Betânia com os Doze, porque já era tarde.
12 Amɨli me hɨvɨ Jisasɨ nudɨ kulemɨlɨ agɨlaŋ kulaŋ Betani kɨlebɨla agadɨ vala uavɨdaci Jisasɨ dɨ humɨgaŋ ibɨlamalɨ.
12 Na manhã seguinte, quando saíam de Betânia, Jesus teve fome.
13 Lɨci kɨlɨ fikɨ mu agadɨ igɨci ukamaŋ tagɨlaŋ hɨnimalɨ. Lɨci igɨci asɨŋ hudɨkudɨ lɨca hɨnimalɨ. Lɨci amɨŋ saŋ igɨdaŋ aba micɨ umalɨ. U igɨci amɨŋ apalɨ hɨnimalɨ. Nulɨdɨ amɨŋ lamalama hɨmiŋ hɨma saja amɨŋ apalɨ hɨnimalɨ.
13 Viu que, a certa distância, havia uma figueira cheia de folhas e foi ver se encontraria figos. No entanto, só havia folhas, pois ainda não era tempo de dar frutos.
14 Lɨci Jisasɨ kɨlɨ fikɨ agadɨ abamalɨ. Nama amɨŋ lamɨnaŋ kulaŋ navɨmɨdɨ sɨbam uamalɨ. Lɨci nudɨ kulemɨlɨ agɨlaŋ igakɨlavɨmalɨ.
14 Então Jesus disse à árvore: “Nunca mais comam de seu fruto!”. E os discípulos ouviram o que ele disse.
15 Jisasɨ nudɨ kulemɨlɨ agɨlaŋ kulaŋ u Jelusalem kɨlebɨla hen iakuavɨmalɨ. Iaku Jisasɨ Asɨ dɨ aŋam ulaŋ hadi agadɨ lua caba caba hen ivomalɨ. Ivo hɨdɨlɨ maka kulaŋ aŋam ulaŋ hadi agadɨ lua caba caba hen mutɨŋ salaku vihavɨdami agɨladɨdaŋ mutɨŋ lamavɨdaci lavɨkavɨdami agɨladɨdaŋ lakumalɨ. Lakudakuŋ padɨm agɨladɨ ifɨnikɨladaci fi hɨvɨ mɨgalakɨlavɨmalɨ. Padɨm hana kulaŋ iamɨgali agɨlaŋ anɨm kɨlɨsɨ cavecave nulɨdɨ hɨvɨ lamavɨdami. Lamavɨdaci nulɨsaŋ hɨbɨŋ anɨm kɨlɨsɨ Asɨ dɨ aŋam ulaŋ hadi hɨsɨŋ agɨladɨ iguavɨdami. Mɨgahɨnihɨni hɨsɨŋ fipɨ agɨladɨ aveji vibiŋ akɨladaci mɨgalakɨlavɨmalɨ. Mɨgahɨnihɨni hɨsɨŋ fipɨ agɨladɨ hɨvɨ ala mɨgahɨnihɨniŋ havaŋ ivɨgum agɨladɨ mutɨŋ hɨvɨ lamavɨdami.
15 Quando voltaram a Jerusalém, Jesus entrou no templo e começou a expulsar os que compravam e vendiam animais para os sacrifícios. Derrubou as mesas dos cambistas e as cadeiras dos que vendiam pombas,
16 Nulɨdɨ acaba acaba agɨladɨ havɨhavɨŋ Asɨ dɨ aŋam ulaŋ hadi agadɨ lua caba caba hen uuŋ vebeŋ hɨdahɨda saŋ abamɨgɨlamalɨ.
16 impediu todos de usarem o templo como mercado
17 Abamɨgɨla abamalɨ. Asɨ dɨ manasɨŋ hadi agaŋ nɨman abamalɨ uamalɨ. Asɨ agaŋ abi aba abamalɨ uamalɨ. Ulaŋ iadɨ hana kulaŋ iamɨgali hɨdɨlɨ mu mu agɨlaŋ vebeŋ viaŋ kulaŋ aba aba hɨsɨŋ ulaŋ hɨnidɨ aba abi aba abamalɨ uamalɨ. Haman aba abamalɨ. Agadɨ ala uamalɨ. Namɨlaŋ lɨdalaŋ kulaŋ limu hɨhɨle agɨladɨ sɨbɨlɨ lamadamaŋ nulɨdɨ acaba acaba vivi hɨsɨŋ kulaŋ agɨladɨ sɨvɨla sɨvɨla fipɨ me hɨnihɨdi uamalɨ. Asɨ dɨ aŋam ulaŋ hadi caba caba hen mutɨŋ lamalama salaku vihavɨmalɨ agɨladɨ lakumalɨ.|alt="Driving out from temple" src="gw122.jpg" size="col" copy="Wade" ref="11.15"
17 e os ensinava, dizendo: “As Escrituras declaram: ‘Meu templo será chamado casa de oração para todas as nações’, mas vocês o transformaram num esconderijo de ladrões!”.
18 Lɨci Asɨ saŋ sagalɨ igu igu hɨsɨŋ agɨladɨ manɨgali agɨlaŋ kulaŋ Asɨ dɨ ciaŋ vɨdɨvɨdɨŋ agadɨ lamalɨfɨlɨfɨ hɨsɨŋ kulaŋ agɨlaŋ kulaŋ Jisasɨ dɨ ifɨhɨmuhɨmu saŋ hɨdɨlɨ maka hɨbɨ sukɨlavɨmalɨ. Haman lɨdaŋ aba lɨhavɨmalɨ agadɨ ala nɨbu ciaŋ lamalɨfɨdaci kulaŋ iamɨgali agɨlaŋ igakɨlakɨlaŋ i uavɨdami. Haman lɨhavɨdami saja manɨgali agɨlaŋ lɨdavɨmalɨ.
18 Quando os principais sacerdotes e mestres da lei souberam o que Jesus tinha feito, começaram a tramar um modo de matá-lo. Contudo, tinham medo dele, pois o povo estava muito admirado com seu ensino.
19 Lɨhavɨdaci hɨfɨlɨdaŋ lɨdaci Jisasɨ nudɨ kulemɨlɨ agɨlaŋ kulaŋ Jelusalem kɨlebɨla vala vehavɨmalɨ.
19 Ao entardecer, Jesus e seus discípulos saíram da cidade.
20 Cimɨdaŋ hɨfɨlɨ ci Jisasɨ nudɨ kulemɨlɨ agɨlaŋ kulaŋ uavɨmalɨ. U igavɨci kɨlɨ fikɨ agaŋ ci kɨmukɨmu lɨmalɨ. Nudɨ asɨŋ agaŋ nudɨ hɨdɨlɨ agɨlaŋ sɨkasɨkan kɨmukɨmu lɨhavɨmalɨ.
20 Na manhã seguinte, quando os discípulos passaram pela figueira que Jesus tinha amaldiçoado, notaram que ela estava seca desde a raiz.
21 Lɨhavɨci Pita haman iga Jisasɨ hagaŋ uavɨci abamalɨ agasaŋ hɨji lamamalɨ. Hɨji lama abamalɨ. Iavaŋ uamalɨ. Igɨka uamalɨ. Amɨli nama kɨlɨ fikɨ nagadɨ sɨbɨlɨ lɨlɨ saŋ abahanaŋ agaŋ ci kɨmukɨmu lɨlɨ uamalɨ.
21 Pedro se lembrou do que Jesus tinha dito à árvore e exclamou: “Veja, Rabi! A figueira que o senhor amaldiçoou secou!”.
22 Lɨci Jisasɨ nulɨdɨ nɨman abamalɨ. Namɨlaŋ Asɨ saŋ hɨji vɨdɨvɨdɨŋ lamɨkalaŋ uamalɨ.
22 Então Jesus disse aos discípulos: “Tenham fé em Deus.
23 Naludɨ amɨŋ abadin uamalɨ. Kulaŋ hɨji vɨdɨvɨdɨŋ daŋ hɨne hɨji pabiŋ lama halu agadɨ nama iaka avɨli hadi hɨvɨ mɨguka aba abɨci haman laci ala lɨdɨ uamalɨ.
23 Eu lhes digo a verdade: vocês poderão dizer a este monte: ‘Levante-se e atire-se no mar’, e isso acontecerá. É preciso, no entanto, crer que acontecerá, e não ter nenhuma dúvida em seu coração.
24 Haman saja naludɨ abadin uamalɨ. Namɨlaŋ hɨji vɨdɨvɨdɨŋ nɨman lamɨkalaŋ uamalɨ. Acaba acaba saŋ abɨmɨli Asɨ agaŋ amɨŋ laci igudɨ aba abɨkalaŋ uamalɨ. Hɨji vɨdɨvɨdɨŋ haman lama Asɨ dɨ abɨlaŋ haman laci ala iakɨdɨ uamalɨ.
24 Digo-lhes que, se crerem que já receberam, qualquer coisa que pedirem em oração lhes será concedido.
25 — ausente —
25 Quando estiverem orando, se tiverem alguma coisa contra alguém, perdoem-no, para que seu Pai no céu também perdoe seus pecados.
26 — ausente —
26 Mas, se vocês se recusarem a perdoar, seu Pai no céu não perdoará seus pecados”.
27 Jisasɨ nudɨ kulemɨlɨ agɨlaŋ kulaŋ u Jelusalem kɨlebɨla iakuavɨmalɨ. Iaku Asɨ dɨ aŋam ulaŋ hadi agadɨ lua caba caba hen hɨdamalɨ. Hɨdadaci Asɨ saŋ sagalɨ igu igu hɨsɨŋ agɨladɨ manɨgali agɨlaŋ kulaŋ Asɨ dɨ ciaŋ vɨdɨvɨdɨŋ agadɨ lamalɨfɨlɨfɨ hɨsɨŋ kulaŋ agɨlaŋ kulaŋ Jisasɨ dɨ micɨ vehavɨmalɨ. Isɨlaelɨ hɨdɨlɨ agɨladɨ kulaŋ hadi hadi agɨlaŋ aveji nɨbɨlaŋ kulaŋ vehavɨmalɨ.
27 Mais uma vez, voltaram a Jerusalém. Enquanto Jesus passava pelo templo, os principais sacerdotes, os mestres da lei e os líderes do povo vieram até ele
28 Ve Jisasɨ dɨ abacivavɨmalɨ. Ani agaŋ nasaŋ ibi agadɨ igu salaku haman agɨladɨ vivi saŋ abalɨ uavɨmalɨ. Lɨci nama ibi daŋ hɨnihɨniŋ salaku haman agɨladɨ vihɨdanaŋ uavɨmalɨ.
28 e perguntaram: “Com que autoridade você faz essas coisas? Quem lhe deu esse direito?”.
29 Lɨhavɨci Jisasɨ nulɨdɨ abamalɨ. Viaŋ aveji naludɨ abacivɨdaŋ uamalɨ. Abacivɨlɨŋ hɨbɨŋ iadɨ abɨkalaŋ uamalɨ. Iadɨ abɨlaŋ hen iasaŋ aneba ibi iguci salaku haman agɨladɨ vihɨdin agasaŋ naludɨ abɨlɨŋ igakɨlɨdɨlaŋ uamalɨ.
29 Jesus respondeu: “Eu lhes direi com que autoridade faço essas coisas se vocês responderem a uma pergunta:
30 Jon aveji haman laci ala uamalɨ. Aneba nusaŋ ibi iguci avɨli hɨvɨ kulaŋ iamɨgali agɨladɨ mɨŋamɨgu mɨŋaiakalɨ agasaŋ namɨlaŋ hɨji abaman lamahɨdalaŋ uamalɨ. Asɨ agaŋ ibi iguci avɨli hɨvɨ kulaŋ iamɨgali agɨladɨ mɨŋamɨgu mɨŋaiakalɨ uaku kulaŋ agɨlaŋ ibi iguavɨci nɨbu avɨli hɨvɨ kulaŋ iamɨgali agɨladɨ mɨŋamɨgu mɨŋaiakalɨ uamalɨ. Iasaŋ hɨbɨŋ abɨlaŋ igakɨlɨdaŋ uamalɨ.
30 A autoridade de João para batizar vinha do céu ou era apenas humana? Respondam-me!”.
31 Lɨci nɨbɨlaŋ nuken nuken nɨman abavɨmalɨ. Asɨ agaŋ Jon saŋ ibi igualɨ aba abɨmɨli aludɨ nɨman abɨdɨ uavɨmalɨ. Acɨ saŋ namɨlaŋ Jon saŋ hɨji vɨdɨvɨdɨŋ ma lamahalaŋ aba abɨdɨ uavɨmalɨ.
31 Eles discutiram a questão entre si: “Se dissermos que vinha do céu, ele perguntará por que não cremos em João.
32 Kulaŋ iamɨgali sɨkasɨkan agɨlaŋ nɨman abahɨdavi uavɨmalɨ. Jon nɨbu Asɨ dɨ ciaŋ igalakalaka hɨsɨŋ kulaŋ aba abahɨdavi uavɨmalɨ. Nɨbɨlaŋ kulaŋ iamɨgali agɨlasaŋ lɨda nɨman abavɨmalɨ. Alaŋ nɨman abɨmaga uavɨmalɨ. Kulaŋ agɨlaŋ Jon saŋ ibi iguavɨci avɨli hɨvɨ kulaŋ iamɨgali agɨladɨ mɨŋamɨgu mɨŋaiakalɨ aba abɨmaga uavɨmalɨ.
32 Mas será que ousamos dizer que era apenas humana?”. Tinham medo do que o povo faria, pois todos acreditavam que João era profeta.
33 Haman aba Jisasɨ dɨ nɨman abavɨmalɨ. Alaŋ ma igahɨdalu uavɨmalɨ. Lɨhavɨci Jisasɨ nulɨdɨ nɨman abamalɨ. Viaŋ aveji naludɨ ma abɨdaŋ uamalɨ. Ibi iasaŋ aneba agaŋ iguci salaku haman agadɨ vihɨdin agasaŋ naludɨ ma abɨdaŋ uamalɨ.
33 Por fim, responderam: “Não sabemos”. E Jesus replicou: “Então eu também não direi com que autoridade faço essas coisas”.

Ler em outra tradução

Comparar com outra

Estude este capítulo no WhatsApp

Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Marcos 11, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.