2 Coríntios 7
Asɨ dɨ manasɨŋ (ENA) vs NAA
1 Iadɨ nagɨlihali huaci huaci namɨlaŋ uami. Asɨ akuaba akuaba saŋ vaka ciaŋ mɨguavɨla abami agɨladɨ ci vihɨlu uami. Hameŋ sadaŋ iabi neŋ akuaba akuaba lusɨŋ sɨbɨlɨ sɨbɨlɨ hadipɨlɨ hɨsɨŋ agɨladɨ valɨmɨli uami. Akuaba akuaba sɨbɨlɨ sɨbɨlɨ hɨji humɨgaŋ hɨsɨŋ agɨladɨ avi valɨmɨli uami. Valɨmɨli Asɨ aludɨ igɨdaci huaci sɨlɨvɨ laci hɨdɨbalu uami. Hɨdahɨda nusaŋ lɨdalɨda nudɨ lɨhu hɨvɨ pam hɨnibalu uami. Nudɨ lɨhu hɨvɨ hɨnihɨni akuaba akuaba sibɨla huaci huaci agɨladɨ vibalu uami. Sibɨla alaŋ vivi saŋ nɨbu mavɨn hɨnilalɨ hameŋ agɨladɨ laci vibalu uami.
1 Portanto, meus amados, tendo tais promessas, purifiquemo-nos de toda impureza, tanto da carne como do espírito, aperfeiçoando a nossa santidade no temor de Deus.
2 Namɨlaŋ alusaŋ mavɨn hɨnihalaŋ uami. Alaŋ namɨlaŋ sɨbɨlɨ lɨlɨ saŋ akuaba akuaba ma lahɨlu uami. Naludɨ hulaŋ mu agadɨ sɨbɨlɨ ma lamahɨlu uami. Naludɨ hulaŋ mu agadɨ analɨ ciaŋ abavɨla nudɨ akuaba akuaba agɨladɨ ma vihɨlu uami.
2 Pedimos que vocês nos acolham em seu coração. Não tratamos ninguém com injustiça, não prejudicamos ninguém, não exploramos ninguém.
3 Viaŋ naludɨ lɨbɨmɨgumɨgu ciaŋ abavɨla ma abadin uami. Naludɨ ci abacin uami. Alaŋ nalusaŋ mavɨn hekɨlɨ hɨnilalu uami. Hameŋ laci hɨnihɨni via ua hɨmɨmɨli mavɨn hekɨlɨ hɨnihɨni agaŋ hameŋ laci hameŋ laci hɨnibali uami. Hɨhi hɨnidamɨli avi mavɨn hekɨlɨ hɨnihɨni agaŋ hameŋ laci hameŋ laci hɨnibali uami.
3 Não falo para condenar vocês. Porque eu já disse que vocês estão em nosso coração para, juntos, morrermos e vivermos.
4 Viaŋ naludɨ akuaba akuaba agɨlasaŋ abɨben aba haiabɨla iahaiaha naludɨ abɨlan uami. Viaŋ nalusaŋ hɨjɨŋalɨlan uami. Namɨlaŋ iadɨ mavɨn ifɨmɨgulalaŋ uami. Vɨhɨlɨ akape agɨlaŋ aludɨ hɨvɨ iahavɨdaci viaŋ hekɨlɨ sɨbaŋ hɨjɨŋalɨlan uami.
4 Estou sendo bem franco com vocês e tenho muito orgulho de vocês. Sinto-me grandemente confortado e transbordo de alegria em meio a toda a nossa tribulação.
5 Alaŋ Masedonia fɨli tɨbɨ ua hɨnihɨlu hadɨhu ma alusahɨlu uami. Haiabɨla heŋ hɨnidamɨli vɨhɨlɨ akuaba akuaba mu hɨdɨlɨ mu hɨdɨlɨ agɨlaŋ aludɨ hɨvɨ iahavalɨ uami. Aludɨ mu ciaŋ mu ciaŋ abavɨdaci hɨlɨvi lɨdaci lɨdalɨda hɨnihɨlu uami.
5 Porque, quando chegamos à Macedônia, não tivemos nenhum alívio. Pelo contrário, em tudo fomos atribulados: lutas por fora, temores por dentro.
6 Agadɨ ala hulaŋ iamɨgali agɨlaŋ vɨhɨlɨ daŋ hɨnihɨni mavɨn mɨŋamɨŋa hɨniavɨdaci Asɨ agaŋ nulɨdɨ mavɨn ifɨmɨgulalɨ uami. Hameŋ laci ala aludɨ mavɨn ifɨmɨgumɨgu saŋ Taitusɨ dɨ abɨci velɨ uami. Veci aludɨ humɨgaŋ agɨlaŋ simɨ hɨniavɨlalɨ uami.
6 Porém Deus, que consola os abatidos, nos consolou com a chegada de Tito.
7 Namɨlaŋ Taitusɨ dɨ mavɨn ifɨmɨgudalaŋ nudɨ humɨgaŋ simɨ hɨnilɨ agadɨ igahɨlahɨlu uami. Igahɨlɨmɨli aludɨ humɨgaŋ agɨlaŋ avi simɨ hɨniavɨlalɨ uami. Taitusɨ agaŋ aludɨ nameŋ abalɨ uami. Kolin haiabɨla hɨsɨŋ agɨlaŋ nadɨ iga iga saŋ hɨji hekɨlɨ lamalama hɨniavɨlalɨ aba abalɨ uami. Nɨbɨlaŋ nulɨdɨ vɨhɨlɨ agɨladɨ hihɨla hihɨla saŋ ilɨha ilɨha hɨniavɨlalɨ aba abalɨ uami. Nama hula humɨgaŋ simɨ hɨnihɨni saŋ hɨji hekɨlɨ daŋ hɨniavɨlalɨ aba abalɨ uami. Hameŋ abɨci viaŋ hekɨlɨ hɨjɨŋalacin uami.
7 E não somente com a chegada dele, mas também pelo consolo que recebeu de vocês. Ele nos falou da saudade, do pranto e do zelo que vocês têm por mim, aumentando, assim, a minha alegria.
8 Namɨlaŋ iadɨ ciaŋ manasɨŋ hɨvɨ lɨbavɨla igulɨŋ ualɨ agadɨ igavɨla mavɨn mɨŋamɨŋa ma hɨjɨŋalahalaŋ uami. Nusaŋ ala igahɨlavɨla nalusaŋ mavɨn ciaŋ ciaŋ iguben aba lɨcin uami. Agadɨ ala hutesɨ sɨbaŋ mavɨn mɨŋamɨŋa ma hɨniahalaŋ uami. Hameŋ sadaŋ viaŋ hɨji cuvɨlɨŋ cuvɨlɨŋ ma lamadin uami.
8 Porque, mesmo que eu tenha entristecido vocês com a minha carta, não me arrependo — embora já tenha me arrependido, pois vi que aquela carta os deixou tristes, ainda que por breve tempo.
9 Iabi viaŋ hɨjɨŋalin uami. Agadɨ ala namɨlaŋ mavɨn mɨŋamɨŋa ma hɨjɨŋalɨlalaŋ agasaŋ ma hɨjɨŋalin uami. Namɨlaŋ iadɨ ciaŋ agadɨ igahɨlavɨla mavɨn mɨŋamɨŋa lusɨŋ sɨbɨlɨ valahalaŋ agasaŋ pam hɨjɨŋalin uami. Asɨ nukeŋ lɨci namɨlaŋ mavɨn mɨŋamɨŋa ma hɨjɨŋalɨlalaŋ uami. Iadɨ ciaŋ agaŋ naludɨ ma sɨbɨlɨ lamalɨ uami.
9 Mas agora me alegro, não porque vocês ficaram tristes, mas porque essa tristeza os levou ao arrependimento. Pois vocês foram entristecidos segundo Deus, para que, de nossa parte, não sofressem nenhum dano.
10 Asɨ agaŋ lɨdaci hulaŋ iamɨgali agɨlaŋ mavɨn mɨŋamɨŋa ma hɨjɨŋalavɨlalɨ uami. Hameŋ lɨdɨŋ hɨji vivi lusɨŋ sɨbɨlɨ valavɨdaci Asɨ nulɨdɨ ahɨliahudaci huaci hameŋ laci hameŋ laci hɨniavɨlalɨ uami. Hɨji cuvɨlɨŋ cuvɨlɨŋ ma lamavɨlalɨ uami. Agadɨ ala akuaba akuaba fɨli hɨsɨŋ agɨlaŋ lɨhavɨdaci hulaŋ iamɨgali agɨlaŋ mavɨn mɨŋamɨŋa ma hɨjɨŋalavɨlalɨ uami. Hameŋ lɨdɨŋ via ua heŋ hɨmavɨlalɨ uami.
10 Porque a tristeza segundo Deus produz arrependimento para a salvação, que a ninguém traz pesar; mas a tristeza do mundo produz morte.
11 Ci igɨlaŋ uami. Asɨ nukeŋ lɨdaci namɨlaŋ mavɨn mɨŋamɨŋa ma hɨjɨŋalɨlalaŋ uami. Hameŋ lɨdalaŋ nɨbu naludɨ hihɨlɨdaci akuaba akuaba sibɨla huaci huaci nameŋ agɨladɨ vilalaŋ uami. Namɨlaŋ naludɨ ciaŋ akuaba akuaba agɨladɨ hihɨlɨbalu aba lahalaŋ uami. Hulaŋ hugɨ daŋ agɨladɨ abacabɨlahalaŋ uami. Namɨlaŋ Asɨ saŋ lɨdahalaŋ uami. Naludɨ vɨhɨlɨ agadɨ hihɨla hihɨla saŋ ilɨha ilɨha hɨnilalaŋ uami. Nɨbu hula humɨgaŋ simɨ hɨnihɨni saŋ hɨji hekɨlɨ daŋ hɨnilalaŋ uami. Ciaŋ akuaba akuaba agɨladɨ namɨlaŋ nukeŋ hihɨlahalaŋ uami. Lɨlaŋ hulaŋ iamɨgali limu hɨhɨle agɨlaŋ igavɨla abavalɨ uami. Nɨbɨlaŋ hugɨ apalɨ aba abavalɨ uami.
11 Vejam quanto cuidado produziu em vocês o fato de serem entristecidos segundo Deus! Que defesa, que indignação, que temor, que saudade, que zelo, que desejo de punir o culpado! Em tudo vocês se mostraram inocentes neste assunto.
12 Viaŋ nalusaŋ ciaŋ manasɨŋ hɨvɨ lɨbacin uami. Ha hulaŋ mu agaŋ hulaŋ mu agadɨ sɨbɨlɨ lamavɨla hugɨ daŋ hɨnidi agasaŋ abavɨla ma lɨbacin uami. Hulaŋ vɨhɨlɨ igalɨ agasaŋ avi abavɨla ma lɨbacin uami. Asɨ igɨdaci namɨlaŋ alusaŋ mavɨn hɨnilalaŋ agaŋ haiabɨla iahɨbali aba lɨbacin uami.
12 Portanto, embora eu tenha escrito aquela carta, não foi por causa daquele que fez o mal, nem por causa daquele que sofreu a afronta, mas para que fosse manifesto entre vocês, diante de Deus, o cuidado que vocês têm por nós.
13 Iabi naludɨ hɨnihɨni agaŋ haiabɨla iahavɨla aludɨ mavɨn ifɨmɨguci aludɨ humɨgaŋ agɨlaŋ simɨ sɨbaŋ hɨniavɨlalɨ uami. Aludɨ humɨgaŋ agɨlaŋ simɨ hɨniavɨdaci alaŋ hɨjɨŋaladalu uami. Taitusɨ dɨ mavɨn ifɨmɨgulabɨla nudɨ humɨgaŋ simɨ hɨnidaci huaci hɨnilalɨ agasaŋ vakala vakala hɨjɨŋalɨbalu uami.
13 Foi por isso que nos sentimos consolados. E, acima desta nossa consolação, muito mais nos alegramos pelo contentamento de Tito, porque todos vocês trouxeram refrigério ao espírito dele.
14 Alaŋ naludɨ ciaŋ amɨŋ laci abahɨlu uami. Hameŋ laci ala viaŋ namɨlaŋ huaci hɨnilalaŋ agasaŋ naludɨ ibi mɨŋaiahaiaha Taitusɨ dɨ abacin uami. Ciaŋ abahɨlu agaŋ nɨbu amɨŋ laci lalɨ uami. Lɨci alaŋ ma sɨhumahɨlahɨlu uami.
14 Porque, se falei a ele com certo orgulho a respeito de vocês, não fiquei envergonhado. Pelo contrário, como tudo que falamos a vocês era verdade, também os elogios que, na presença de Tito, fizemos a respeito de vocês se mostraram verdadeiros.
15 Taitusɨ naludɨ pɨŋ uci nudɨ igɨlaŋ naludɨ hɨlɨvi lɨci lɨdavɨla namɨlaŋ sɨkasɨkan nudɨ ciaŋ agadɨ pam lubiahɨlahalaŋ uami. Namɨlaŋ nudɨ migɨla migɨla huaci lamahalaŋ agasaŋ igahɨlahɨla nalusaŋ mavɨn hekɨlɨ hɨnilalɨ uami.
15 E o grande afeto que ele tem por vocês aumenta cada vez mais, quando ele se lembra da obediência de todos vocês, de como o receberam com temor e tremor.
16 Viaŋ nalusaŋ hɨjɨŋalavɨla hɨji vɨdɨvɨdɨŋ nameŋ lamin uami. Nulɨdɨ hɨnihɨni agɨlaŋ huaci laci hɨniavɨbali aba abin uami.
16 Alegro-me porque, em tudo, posso confiar em vocês.
Atalhos do teclado
- Capítulo anterior←
- Próximo capítulo→
- Versículo anteriork
- Próximo versículoj
- Limpar seleçãoEsc
- Esta ajuda?
Estude este capítulo no WhatsApp
Peça à IA da Bíblia Fala para explicar 2 Coríntios 7, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.