Hebreus 11

Nyɩhyɛ Fʋfɔlɛʼn (ANY) vs VC

Sair da comparação
VC Versão Católica
1 Dedi nɩn abʋ y'ɔ le kɛ like mɔ bɛ́ lʋa wɔ sʋ'n, bɛ sɩ yɩ́ fɔ́ʋ́n kɛ bɛ́ sa 'kan yɩ́. Ɛsɛ like'n mɔ bɛ nnwun man yɩ́ bɛ́ nyɩnsʋ'n, bɛ yɔ maan bɛ nwun yɩ́ kɛ like sɔ'n wɔ ɛbɛlɛ sakpa.
1 A fé é o fundamento da esperança, é uma certeza a respeito do que não se vê.
2 Daba menian'n-mɔ dedi'n mɔ anɩn bɛ le yɩ́ nɩn ati, Nyanmɩan lelɩ bɛ́ tʋlɩ nun.
2 Foi ela que fez a glória dos nossos, antepassados.
3 Dedi'n man yɛ nwun yɩ́ kɛ Nyanmɩan le yɩ́ Nʋan Ɛjɔlɛ'n y'ɔ bɔlɩ mân nɩn ɔ. Ɔ man like mɔ bɛ nwun yɩ́'n, Nyanmɩan nanndɩlɩ mɔ bɛ nnwun man yɩ́ nɩn asʋ y'ɔ bɔlɩ ɔ.
3 Pela fé reconhecemos que o mundo foi formado pela palavra de Deus e que as coisas visíveis se originaram do invisível.
4 Abɛlɩ lelɩ Nyanmɩan lili. Afɔlɩɛ'n m'ɔ bɔlɩ manlɩn Nyanmɩan'n sɔlɩ yɩ́ nyɩn talalɩ yɩ́ nianman kpain Kayɩn dɩɛ'n. Dedi'n mɔ Abɛlɩ le yɩ́ nɩn ati, Nyanmɩan buli yɩ́ sɛsɛfʋɛ. Ɔ sanlɩn kɛ Nyanmɩan muonun sɔlɩ Abɛlɩ afɔlɩɛ'n-mɔ anun. Abɛlɩ a wu. Nan kʋsʋ dedi'n m'ɔ le yɩ́ nɩn ati, ɔ tɩ kɛ yɩ́ nyɩn tɛ wɔ sʋ.
4 Pela fé Abel ofereceu a Deus um sacrifício bem superior ao de Caim, e mereceu ser chamado justo, porque Deus aceitou as suas ofertas. Graças a ela é que, apesar de sua morte, ele ainda fala.
5 Dedi nɩn ati, ewue a ngu man Enɔkɩ. Nyanmɩan kpili falɩ yɩ́ hɔlɩ yɩ́ nwʋn ɛlɔ. B'a nnwun man yɩ́ fɩ́ɩ́ kʋ́n. Abɛlɛ mɔ anɩn Enɔkɩ tɛ wɔ eyuadɩ nɩn anun ɛwa'n, Nyanmɩan lili yɩ́ nwʋn adanzɩɛ kɛ Enɔkɩ ɛnanndɩɛ'n sɔ yɩ́ nyɩn.
5 Pela fé Henoc foi arrebatado, sem ter conhecido a morte: e não foi achado, porquanto Deus o arrebatou; mas a Escritura diz que, antes de ser arrebatado, ele tinha agradado a Deus {Gn 5,24}.
6 M'ɔ wɔ nun'n y'ɔ le kɛ sʋanlan m'ɔ nne man Nyanmɩan nni man'n, yɩ́ ɛnanndɩɛ'n nzɔ man Nyanmɩan anyɩn. Ɛhɩka ati, sʋanlan mɔ ɔ 'kpunnge Nyanmɩan'n, ɔ lé lí kɛ Nyanmɩan wɔ ɛbɛlɛ yɛ̂ ɔ ce bɛ́ mɔ bɛ kpʋnndɛ yɩ́'n like.
6 Ora, sem fé é impossível agradar a Deus, pois para se achegar a ele é necessário que se creia primeiro que ele existe e que recompensa os que o procuram.
7 Munnzue'n m'ɔ lɛ ba tɔ mân nɩn anun mɔ anɩn bɛ nwunlin man yɩ́'n, Nyanmɩan kɔ yɩ kɔ hele Nowe. Dedi nɩn ati, Nowe kɔ fa ɛjɔlɛ sɔ'n ananhɔlɛ. Ɔ kɔ man Nyanmɩan anyɩnnzɔ ɔ kɔ bʋbɔ meli'n. Ɔ nʋn yɩ́ yɩ nʋn bɛ́ mma'n-mɔ bɛ kɔ fʋ nun bɛ kɔ nyan bɛ́ ti. Ɛhɩka ati, Nowe helelɩ kɛ mân'n bɔ bala ɛtɛ. Yɩ́ dedi nɩn ati, Nyanmɩan buli yɩ́ sɛsɛfʋɛ.
7 Pela fé na palavra de Deus, Noé foi avisado a respeito de acontecimentos imprevisíveis; cheio de santo temor, construiu a arca para salvar a sua família. Pela fé ele condenou o mundo e se tornou o herdeiro da justificação mediante a fé.
8 Dedi nɩn ati, mɛlɛ mɔ Nyanmɩan fɛlɛlɩ Abalahamʋn'n, Abalahamʋn a nne a nzie man. Ɔ kɔ hɔ mân fʋfɔlɛ kʋn anun. Mân sɔ'n yɛ̂ anɩn Nyanmɩan lɛ ba fa man yɩ́ ɔ. Ɔ fi yɩ́ muonun yɩ́ mân dɩɛ nɩn anun ɔ kɔ tu kʋsʋ anɩn ɔ nzɩ lɩka'n m'ɔ lɛ kɔ'n.
8 Foi pela fé que Abraão, obedecendo ao apelo divino, partiu para uma terra que devia receber em herança. E partiu não sabendo para onde ia.
9 Dedi nɩn ati, ɔ tanlanlɩn mân'n mɔ Nyanmɩan falɩ bɔlɩ yɩ́ anɔhʋba nɩn anun kɛ ɛyɛfʋɛ. Abalahamʋn bɔlɩ tantɩ ɛbɛlɛ ɔ tanlanlɩn yɩ́ bʋ. Izakɩ nʋn Zʋakɔbʋ mɔ bɛ tɩ yɩ́ bʋsʋ menian'n, bɛ́ kʋsʋ bɛ tanlanlɩn tantɩ nɩn abʋ. Anɔhʋba'n mɔ Nyanmɩan bɔlɩ Abalahamʋn'n, yɩ́ kpʋnmgba nɩn ala y'ɔ bɔlɩ bɛ́ kʋsʋ bɛ́ ɔ.
9 Foi pela fé que ele habitou na terra prometida, como em terra estrangeira, habitando aí em tendas com Isaac e Jacó, co-herdeiros da mesma promessa.
10 Afɩ anɩn Abalahamʋn lɛ nwʋnndɛ kulo'n mɔ yɩ́ awulabɛbʋ'n tɩ kunngun'n. Kulo sɔ'n, sʋanlan m'ɔ nyanlɩn yɩ́ nwʋn ajʋnlɩn ɔ hyɩhyɛ'n y'ɔ le Nyanmɩan muonun.
10 Porque tinha a esperança fixa na cidade assentada sobre os fundamentos {eternos}, cujo arquiteto e construtor é Deus.
11 Dedi nɩn ati, Abalahamʋn nʋn Sala hʋalalɩ baa wʋ kʋsʋ anɩn bɛ tɩ mɩlɩwa kpa bɔkɔɔ. Ɔ sanlɩn kɛ ɔ lelɩ lili kɛ sʋanlan'n m'ɔ bɔlɩ anɔhʋba'n kʋala yɔ maan ɔ nyan nun like.
11 Foi pela fé que a própria Sara cobrou o vigor de conceber, apesar de sua idade avançada, porque acreditou na fidelidade daquele que lhe havia prometido.
12 Ɛhɩka ati, ɔ nanndɩ sʋanlan baa kʋnmgba sɔ nɩn asʋ, yɩ́ mɔ anɩn ɔ tɩ kɛ ɔ'a wu a yue'n, menian nwala nwala kɛ nzalama, nwala nwala kɛ jenvie nʋan anyʋan fi yɩ́ kunnun fitelɩ.
12 Assim, de um só homem quase morto nasceu uma posteridade tão numerosa como as estrelas do céu e inumerável como os grãos de areia da praia do mar.
13 Menian sɔ'n-mɔ kʋalaa nyanlɩn dedi dede bɛ falɩ bɛ wuli. Bɛ́ sa a ngan man ninnge'n-mɔ mɔ Nyanmɩan falɩ bɔlɩ bɛ́ anɔhʋba'n. Nan kʋsʋ bɛ nwunlin ninnge sɔ'n-mɔ mʋa bɛ lili yɩ́ nwʋn fɛ. Bɛ hanlɩn yɩ́ yuein kɛ bɛ tɩ nyɔfʋɛ, ɛsɛ bɛ walɩ mgbanza asɩɛ nɩn asʋ ɛwa.
13 Foi na fé que todos {nossos pais} morreram. Embora sem atingir o que lhes tinha sido prometido, viram-no e o saudaram de longe, confessando que eram só estrangeiros e peregrinos sobre a terra {Gn 23,4}.
14 Bɛ́ mɔ bɛ kan sɔ'n, bɛ kele nun kɛ bɛ lɛ kpʋnndɛ mân kʋn bɛ tanlan nun.
14 Dizendo isto, declaravam que buscavam uma pátria.
15 Nan sɛ ɔ tɩ kɛ bɛ lili mân'n mɔ bɛ fi nun bɛ tuli nɩn anwʋn yalɛ a, ahan bɛ kpɛlɩ atɩn bɛ salɩ hɔlɩ tanlanlɩn ɛlɔ.
15 E se se referissem àquela donde saíram, ocasião teriam de tornar a ela...
16 Nan b'a nyɔ man yɩ́ sɔ. Ɔ sanlɩn kɛ nyanmɩansʋ mân dɩɛ'n yɛ̂ anɩn bɛ lɛ kpʋnndɛ ɔ. Ɛhɩka ati, sɛ bɛ fɛlɛ Nyanmɩan Kpili bɛ́ Nyanmɩan an, nyian ngun man yɩ́. Afɩ ɔ'a cɩcɩ kulo kʋn ɔ'a sie bɛ́.
16 Mas não. Eles aspiravam a uma pátria melhor, isto é, à celestial. Por isso, Deus não se dedigna de ser chamado o seu Deus; de fato, ele lhes preparou uma cidade.
17 Dedi nɩn ati, Abalahamʋn tielɩ manlɩn Nyanmɩan sɔlɩ yɩ́ nɩanlɩn. Afɩ Nyanmɩan hanlɩn helelɩ yɩ́ kɛ ɔ fá yɩ́ bangɔlɔ Izakɩ ɔ yɩ́ tɛɛ ɔ mán yɩ́. Abalahamʋn a nne a nzie man. Kʋsʋ yɩ́ lɩlɩ yɩ́ Abalahamʋn yɛ̂ Nyanmɩan bɔlɩ yɩ́ anɔhʋba kɛ ɔ 'man ɔ wʋ baa sɔ nɩn ɔ.
17 Foi pela sua fé que Abraão, submetido à prova, ofereceu Isaac, seu único filho,
18 Afɩ, Nyanmɩan hanlɩn helelɩ yɩ́ kɛ: Mɩn 'sɩn Izakɩ asʋ mɩn man ɛ di ata kɛ m mɔlɩ wɔ́ anɔhʋba kɛ mɩn 'man ɛ di ata'n.
18 depois de ter recebido a promessa e ouvido as palavras: Uma posteridade com o teu nome te será dada em Isaac {Gn 21,12}.
19 Abalahamʋn lelɩ lili kɛ sɛ bɔbɔ Izakɩ wu a, Nyanmɩan le tunmin ɔ kʋala ɔ man yɩ́ ngʋan. Sakpa kʋsʋ, Nyanmɩan manlɩn Izakɩ nyanlɩn ngʋan kɛ sʋanlan m'ɔ fi ewue nun a tinnge ɔ.
19 Estava ciente de que Deus é poderoso até para ressuscitar alguém dentre os mortos. Assim, ele conseguiu que seu filho lhe fosse devolvido. E isso é um ensinamento para nós!
20 Dedi nɩn ati, Izakɩ yeyilalɩ Zʋakɔbʋ nʋn Ezau asʋ bɛ́ cɩan bie asɩtanlan'n dunman nun.
20 Foi inspirado pela fé que Isaac deu a Jacó e a Esaú uma bênção em vista de acontecimentos futuros.
21 Dedi nɩn ati, Zʋakɔbʋ yeyilalɩ yɩ́ wa Zozɛfʋ amma'n-mɔ nunhan kʋn biala asʋ asannan nán ɔ'a wu. Ɔ butuli yɩ́ kpɔman nɩn asʋ ɔ yɩlɩ Nyanmɩan ayɛ.
21 Foi pela fé que Jacó, estando para morrer, abençoou cada um dos filhos de José e venerou a extremidade do seu bastão.
22 Dedi nɩn ati, mɛlɛ mɔ Zozɛfʋ 'ba wu'n, ɔ hanlɩn tɛmʋn'n mɔ Izalayɛ amma'n-mɔ fi Ezipiti mân nɩn anun 'fite nɩn anwʋn ɛjɔlɛ. Ɛsɛ sɛ ɔ wu a, kɛ bɛ kpɩ́n bɛ yɔ́ yɩ́'n, ɔ hanlɩn yɩ́ nwʋn ɛjɔlɛ kʋsʋ.
22 Foi pela fé que José, quando estava para morrer, fez menção da partida dos filhos de Israel e dispôs a respeito dos seus despojos.
23 Dedi nɩn ati, mɛlɛ mɔ bɛ wʋlɩ Moyizɩ'n, yɩ́ sɩ nʋn yɩ́ nin falɩ yɩ́ fɩalɩ dede sala nsan. Ɔ sanlɩn kɛ Moyizɩ tɩ baa kanlanman. Yɩ́ ti, yɩ́ sɩ nʋn yɩ́ nin a nzulo man b'a nni man belemgbin'n mala nɩn asʋ.
23 Foi pela fé que os pais de Moisés, vendo nele uma criança encantadora, o esconderam durante três meses e não temeram o edito real.
24 Dedi nɩn ati, mɔ Moyizɩ ati tinlin'n, yɩ́ nwan nán Falaʋn awa balasua nɩn awa y'ɔ le yɩ́.
24 Foi pela fé que Moisés, uma vez crescido, renunciou a ser tido como filho da filha do faraó,
25 Ahʋlʋwa'n mɔ anɩn bɛ lɛ kele Nyanmɩan menian'n-mɔ'n, yɩ́ nwan bɛ héle yɩ́ bie. Afɩ ɔ nɩan an, ɔ tɩ kpa tala kɛ ɔ tánlan ɛtɛ nɩn anun ɔ lí mân. Ɔ sanlɩn kɛ mân elie sɔ'n yɩ́ bʋsʋ njɛ man.
25 preferindo participar da sorte infeliz do povo de Deus, a fruir dos prazeres culpáveis e passageiros.
26 Ɔ nwunlin yɩ́ kɛ sɛ bɛ kele yɩ́ ahʋlʋwa kɛ bɛ helelɩ Kilisi nɩn an, ɔ tɩ anyanbɛnwʋn kpili kpa man yɩ́. Anyanbɛnwʋn sɔ'n tala Ezipiti mân nɩn anun dɩɛ'n. Afɩ Kilisi anyanbɛnwʋn dɩɛ'n yɛ̂ yɩ́ nyɩn tua yɩ́ ɔ.
26 Com os olhos fixos na recompensa, considerava os ultrajes por amor de Cristo como um bem mais precioso que todos os tesouros dos egípcios.
27 Dedi nɩn ati, Moyizɩ a nzulo man belemgbin ɛya nɩn anzin. Ɔ fi Ezipiti mân nɩn anun jasʋlɩ. Ɔ tilalɩ yɩ́ ahʋnlɩn. Ɔ tɩ kɛ sʋanlan m'ɔ nwun Nyanmɩan'n mɔ bɛ nnwun man yɩ́ bɛ́ nyɩnsʋ nɩn anwʋn.
27 Foi pela fé que deixou o Egito, não temendo a cólera do rei, com tanta segurança como estivesse vendo o invisível.
28 Dedi nɩn ati, Moyizɩ lili fɛtɩ'n mɔ bɛ fɛlɛ yɩ́ *Pakɩ'n. Ɛsɛ ɔ manlɩn atɩn kɛ bɛ kpʋ́nndɩn naan'n moja'n bɛ́ sua nɩn anʋan'n-mɔ anwʋn. Sɛ bɛ yɔ yɩ́ sɔ a, anɩn nyanmɩansʋ bɔfʋɛ'n mɔ ɔ 'kun Ezipiti mân nɩn anun bamuan mma'n-mɔ'n ngun man Izalayɛ dɩɛ'n-mɔ.
28 Foi pela fé que mandou celebrar a Páscoa e aspergir {os portais} com sangue, para que o anjo exterminador dos primogênitos poupasse os dos filhos de Israel.
29 Dedi nɩn ati, bɛ kpɛlɩ asue'n mɔ bɛ fɛlɛ yɩ́ jenvie kɔkɔlɛ'n kɛ like mɔ nzue nnʋn man nun ɔ. Nan mɔ Ezipiti amma'n-mɔ kʋsʋ nwan bɛ 'kpɛ jenvie kɔkɔlɛ'n kɛ Izalayɛ amma'n-mɔ yɔlɩ yɩ́'n, jenvie'n kɔ hala bɛ́ sʋ.
29 Foi pela fé que os fez atravessar o mar Vermelho, como por terreno seco, ao passo que os egípcios que se atreveram a persegui-los foram afogados.
30 Dedi nɩn ati, mɔ Izalayɛ amma'n-mɔ bɔlɩ Zoliko kulo'n mgbɔlɔka cɩan nsʋ'n, nyɔbʋɛ mgbili mgbili'n mɔ b'a fa b'a hyɩ yɩ́ nwʋn'n bubuli gualɩ.
30 Foi pela fé que desabaram as muralhas de Jericó, depois de rodeadas por sete dias.
31 Dedi nɩn ati, balasua'n mɔ bɛ fɛlɛ yɩ́ Lahabʋ m'ɔ si tutu'n, ɔ nʋn yɩ́ sasʋ'n-mɔ, b'a nwu man kɛ bɛ́ mɔ bɛ́ nyɩn a nzɔ man Nyanmɩan'n. Ɔ sanlɩn kɛ ɔ sɔlɩ bɛ́ mɔ Zozie yɩlɩ bɛ́ kɛ bɛ hɔ́ kpála Zoliko kulo nɩn anun kpa.
31 Foi pela fé que Raab, a meretriz, não pereceu com aqueles que resistiram, por ter dado asilo aos espias.
32 Nzukɛ ɛjɔlɛ dɩɛ biekun yɛ̂ mɩn 'kan ɔ? Sɛ mɩ́n nwan mɩn 'kan Zedeʋn nʋn Balakɩ, Sanmɩnsʋn nʋn Zɛfʋte, Davidi nʋn Samiɛ nʋn Nyanmɩan mgbɔmanfʋɛ'n-mɔ anwʋn ɛjɔlɛ a, tɛmʋn'n nza man mɩ́n.
32 Que mais direi? Faltar-me-á o tempo, se falar de Gedeão, Barac, Sansão, Jefté, Davi, Samuel e dos profetas.
33 Dedi nɩn ati, menian sɔ'n-mɔ lili mân nvʋfɔlɛ-mɔ asʋ kunnunmun bɛ falɩ bɛ́ bɛ sielɩ. Bɛ bɔlɩ bala m'ɔ sɔ Nyanmɩan anyɩn. Ɔ man anɔhʋba'n mɔ Nyanmɩan bɔlɩ bɛ́'n, bɛ́ sa hanlɩn nun ninnge'n. Bɛ momuanlɩn tɛtɩanfʋɛ'n-mɔ anʋan'n-mɔ asʋ.
33 Graças à sua fé conquistaram reinos, praticaram a justiça, viram se realizar as promessas. Taparam bocas de leões,
34 Bɛ nonuanlɩn sɩ̂n m'ɔ bɔ mân. Ahan bɛ 'fa dadɩɛ bɛ kun bɛ́. Ɛhɩ kʋalaa tʋlɩ fʋnlɩn bɛ́. Anɩn bɛ le man anwʋnsɛlɛ. Bɛ nyanlɩn anwʋnsɛlɛ. Bɛ́ nwʋn yɔlɩ esulo. Bɛ hʋnlɩn ɛlɔɛ dede bɛ lili bɛ́ mgbɔfʋɛ'n-mɔ asʋ kunnunmun.
34 extinguiram a violência do fogo, escaparam ao fio de espada, triunfaram de enfermidades, foram corajosos na guerra e puseram em debandada exércitos estrangeiros.
35 Mmalasua mmie-mɔ menian wuli. Bɛ́ nyɩnsʋ, bɛ́ menian sɔ'n-mɔ mɔ bɛ wuli'n fi ewue nun tinngelɩ. Bɛ helelɩ menian mmie-mɔ ahʋlʋwa bɛ hunlin bɛ́. Ewuetinnge kpa'n mɔ bɛ lɛ kpʋnndɛ nɩn ati, b'a ndie man kɛ sʋanlan lé bɛ́ ti.
35 Devolveram vivos às suas mães os filhos mortos. Alguns foram torturados, por recusarem ser libertados, movidos pela esperança de uma ressurreição mais gloriosa.
36 Bɛ gʋlʋlɩ mmie-mɔ kʋsʋ anwʋn ɛsɛ bɛ finlin bɛ́ mgbele. Bɛ gualɩ mmie-mɔ asa ngɔnzɔngɔnzɔ bɛ gualɩ bɛ́ fiadɩ
36 Outros sofreram escárnio e açoites, cadeias e prisões.
37 Bɛ tʋtʋlɩ mmie-mɔ nyɔbʋɛ bɛ hunlin bɛ́. Bɛ le saha bɛ kukolɩ mmie-mɔ anun nnyuan nnyuan. Bɛ falɩ dadɩɛ bɛ hunlin mmie-mɔ. Anɩn like fɩ́ɩ́ nnʋn bɛ́ sa nun. Bʋa nʋn esile kpolo yɛ̂ b'a bu yɩ́ taladɩɛ b'a wula bɛ nanndɩ nun ɔ. Menian'n-mɔ kele bɛ́ ahʋlʋwa bɛ yɔ bɛ́ asa.
37 Foram apedrejados, massacrados, serrados ao meio, mortos a fio de espada. Andaram errantes, vestidos de pele de ovelha e de cabra, necessitados de tudo, perseguidos e maltratados,
38 Meninkpa sɔ'n-mɔ m'ɔ nvata man kɛ ahan bɛ wu bɛ gua mân ɛhɩ anun'n, bɛ nanndɩ nanndɩ ɛwâ'n-mɔ anun ɔ nʋn mmʋka'n-mɔ asʋ. Bɛ dɩda bɔɛ'n-mɔ anun ɔ nʋn asɩɛ'n lɩka m'ɔ kɔ kpɛ kunman'n-mɔ anun.
38 homens de que o mundo não era digno! Refugiaram-se nas solidões das montanhas, nas cavernas e em antros subterrâneos.
39 Dedi nɩn ati, Nyanmɩan lelɩ menian sɔ'n-mɔ kʋalaa tʋlɩ nun. Nan kʋsʋ, like'n m'ɔ falɩ bɔlɩ bɛ́ anɔhʋba'n, bɛ́ sa a ngan man yɩ́.
39 E, no entanto, todos estes mártires da fé não conheceram a realização das promessas!
40 Afɩ Nyanmɩan a ngulo man kɛ bɛ́ nwʋn tɩ bɛ yaci yɛ́. Ɔ sanlɩn kɛ yɛ́ dunman nun, ɔ'a sesie like m'ɔ tɩ kpa tala sʋ ɔ'a sie yɛ́.
40 Porque Deus, que tinha para nós uma sorte melhor, não quis que eles chegassem sem nós à perfeição {da felicidade}.

Ler em outra tradução

Comparar com outra

Estude este capítulo no WhatsApp

Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Hebreus 11, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.